Students' poor attitudes and lack of motivation towards mathematics is a subject that is widely studied and discussed. The purpose of this study is to investigate how one lesson of cooperative work can affect students' attitudes towards mathematics and to ask students what kind of mathematical abilities they use when working with cooperative learning. The research project is conducted in two high schools in the south of sweden. Data is collected through a pre-test post-test survey with a cooperative learning activity led by the authors of this paper in between. The method of the survey is semiquantitative where we analyze the data with statistics, self determination theory (SDT) and sociocultural theory. The results show that attitudes and motivation towards mathematics can change to the better by working with cooperative learning for only one lesson. The results also show problem solving as the main skill that students use while working with cooperative learning.

Syftet med denna empiriska studie är att kartlägga lågstadielärares reflektioner kring hur de upplever att undervisning i problemlösning påverkar elevers inre motivationsamt hur de arbetar för att stödja elevernas inre motivation. I studien behandlas de två frågeställningarna: Hur upplever lärarna att undervisning i problemlösning påverkarelevernas inre motivation och hur beskriver lärarna att de arbetar för att skapa möjligheter i undervisningen för eleverna att uppleva inre motivation? Studien är av kvalitativ karaktär och data har samlats in genom metoderna observation och semistrukturerad intervju av två lärare i lågstadiet. Studiens resultat kopplas samman med det teoretiska ramverket självbestämmandeteorin, som behandlar motivation. Resultatet visade att lärarna arbetade för att skapa en lustfylld och motiverande undervisning genom att möjliggöra för eleverna att känna autonomi, kompetens och delaktighet. Lärarna resonerade kring att vardagsnära och öppna problemuppgifter, arbete tillsammans i grupp, par eller helklass, samt undervisning i lösningsstrategier kan bidra till ökad inre motivation hos eleverna.

Syftet med studien är att analysera hur lärprocessen med avseende på grupparbete kring problemlösning kan främja elevers meningsskapande. Empirin samlades in genom en kvalitativ observation i förskoleklass och analyserades sedan utifrån den teoretiska modellen Learning design sequences. I studien observerades och analyserades alla de steg som finns med i ett lärande, från planering av en lektion till hur lektionen i fråga avslutas. I resultatet framkom det att den observerade lärprocessen hade flera meningsskapande inslag, däremot går det att ifrågasätta om lektionen var meningsskapande i sin helhet.Resultatet visade att lärarens planerade uppgift var en bra problemlösningsuppgift och att eleverna gavs utrymme att lösa den genom olika uttrycksformer. Däremot var det gruppsammansättningen och elevernas gemensamma fokus och diskussioner som var bristfälliga. I resultatet synliggjordes också en avsaknad av en strukturerad avslutning. Utifrån resultatet dras slutsatsen att grupparbete kring problemlösning inte blev framgångsrikt i denna studie. Det går även att dra slutsatsen att samtliga delar av en lärprocess är väsentliga för att främja elevernas meningsskapande.

Datalogiskt tänkande (eng. Computational thinking) är ett relativt nytt begrepp som har fått stor uppmärksamhet på senare år. Datalogiskt tänkande handlar om att tänka på problem på ett sådant sätt som gör att datorer kan lösa dem. Flera forskarteam hävdar att datalogiskt tänkande är en färdighet lika fundamental som att läsa, skriva eller räkna i framtidens samhälle.Syftet med denna studie är att undersöka om det går att utveckla datalogiskt tänkande genom problemlösning i matematik. En lektionsserie har genomförts där elever fick arbeta med problemlösning i matematik. Elevernas för- och efterkunskaper i datalogiskt tänkande testades både innan och efter lektionsserien. Studien är ett kvasiexperiment med en kontrollgrupp och experimentgrupp där resultatet från testerna i datalogiskt tänkande har analyserats med det kvantitativa analysprogrammet SPSS.Resultatet från studien visar inte på några förändringar i datalogiskt tänkande mellan kontrollgrupp och experimentgrupp. Den främsta orsaken till detta resultat menar författarna beror på att lektionsserien i problemlösning var för kort. En annan karaktär på de matematiska problem som eleverna arbetade med under lektionsserien hade också möjligen kunnat ge ett annat resultat på studien.

Flera forskare har kommit fram till att problembaserad undervisning kan hjälpa elever att utveckla förståelse för matematik (Behlol, Rafaqat & Hifsa, 2018; Karlsson Wirebring et al., 2015; Wheatley, 1992). Syftet med denna studie är därför att belysa hur matematiklärare beskriver att de arbetar med en problembaserad undervisning. För att besvara syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med fem matematiklärare i årskurs 4–6.  Resultatet är uppdelat i teman som framkom i analysen av insamlad data. I resultatet framkommer det att problembaserad undervisning handlar om att ställa eleverna inför ett problem. Eleverna ska försöka lösa problemet med hjälp av lärarens vägledning. Problembaserad undervisning kräver mycket tid av läraren i början innan eleverna och läraren känner sig bekväma med arbetssättet. Elevers olika kunskapsnivåer blir ett bra samspel i klassrummet. Elevernas lärande kommer fram på ett tydligt sätt och ligger till grund för lärarens fortsatta planering. / Several researchers have reached the conclusion that problem-based teaching can help students to gain a better understanding of mathematics (Behlol, Rafaqat & Hifsa, 2018; Karlsson Wirebring et al., 2015; Wheatley, 1992). The purpose of this study is therefore to shed light on how mathematics teachers describe that they work with a problem-based teaching. In order to achieve this purpose, qualitative interviews were conducted with five mathematics teachers in grades 4-6. The results are divided into themes that emerged in the analysis of collected data. The results show that problem-based teaching is about confronting students with a problem. In problem-based teaching students are encouraged to solve the problem with the help of the teacher's guidance. Problem-based teaching requires a lot of time from the teacher in the beginning before the students and the teacher feel comfortable with this way of working. Teachers argue that students' different levels of knowledge form the basis of interaction in the classroom. The students' learning emerges in a clear way and forms the basis for the teacher's continued planning.

Syftet med vår studie är att undersöka i vilken omfattning de fem förmågorna i kursplanen för matematik; problemlösningsförmågan, begreppsförmågan, procedurförmågan, resonemangsförmågan och den kommunikativa förmågan, finns representerade i två läroböcker för matematik i årskurs 1. Vårt huvudsyfte är att urskilja de möjligheter läroböckerna skapar för utvecklandet av elevernas problemlösningsförmåga. I forskningsbakgrunden görs en översikt av tidigare forskning kring lärobokens inflytande i matematikundervisningen samt problemlösningens betydelse för individ, skola och samhälle. Vår studie tar utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet som betonar individens lärande om omvärlden i samspel med kulturella artefakter och det individualkonstruktivistiska perspektivet, som ser till individens eget konstruerande av kunskap i mötet med ett innehåll. Ur en kombinerad kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys av Prima Matematik 1A (Brorsson 2014a) och Koll på matematik 1A (Almström & Tengvall 2014a), fann vi att läroböckerna domineras av procedurförmågan och begreppsförmågan. Vidare visar vårt resultat att resonemangsförmågan och den kommunikativa förmågan finns representerade i låg utsträckning medan problemlösningsförmågan ges minst utrymme av samtliga förmågor. Slutsatsen av vår studie är att den svenska skolans läroboksstyrda matematikundervisning, kan antas bidra till att eleverna i föga utsträckning ges möjlighet att utveckla bland annat problemlösningsförmågan.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några lärare i grundskolans tidigare år använde sig av visuellt stöd vid problemlösningsuppgifter i matematikundervisningen för att främja lärande och kunskapsutveckling hos elever i behov av särskilt stöd. Med hjälp av tidigare forskning och definitioner av olika begrepp lades grunden för att genomföra studien. Studien var en kvalitativ studie som genomfördes genom lektionsobservationer och semistrukturerade intervjuer på två olika skolor i olika delar av Sverige. Resultatet analyserades med inspiration av Uljens reflektiva skoldidaktiska teori med fokus på det klassrumsdidaktiska perspektivet. Alla lärare i studien använde sig av visuellt stöd då de genom erfarenhet upplevt att det hjälpte elever i behov av särskilt stöd och skapade trygghet i klassrummet för alla elever. Vid problemlösning skapade lärarna förutsättningar för eleverna att fortsätta använda sig av visuellt stöd genom att själva använda sig av visuella hjälpmedel vid genomgångarna.

Den här studien syftar till att undersöka om svenska läromedel för Matematik 3b genom användandet av problemlösningsuppgifter ger elever möjlighet att kunna skapa förståelse för derivata. Metoden är kvantitativ innehållsanalys, och läromedlen analyserades med hjälp av ett kodningsschema med sju dimensioner. Huvudfokus för kodningen var uppgiftstyp, som kategoriserades utifrån grad av problemlösning. Kategorierna representerar olika uppgiftstyper med olika grad av imitation, resonemang och problemlösning. Detta gjordes för att kunna hitta mönster i hur läromedlens upplägg i termer av hur uppgiftstyp (grad av problemlösning) relaterar till svårighetsgrad och avsnittstyp. Resultaten framställs genom tabeller och diagram. Resultaten pekar på att läromedlen generellt sett är relativt lika i sitt upplägg och uppgiftsfokus, även om det i vissa aspekter finns vissa skillnader. Det tydligaste mönstret är hur imitationsuppgifter dominerar den ordinarie uppgiftssamlingen, framför allt på grundläggande nivå. Dessutom finns mönster i hur specialavsnitt skiljer sig från de andra avsnittstyperna i termer av vilka uppgifter som är i fokus. Slutsatsen är även att trots att det finns en övervikt av imitationsuppgifter i de flesta läromedel, kan elever fortfarande utveckla alla förmågor som behövs – om läraren använder läromedlet på ett effektivt sätt. / This study’s purpose is to investigate if Swedish textbooks in the course “Matematik 3b”, through the use of problem-solving tasks, give students the possibility to create a deeper understanding of the concept of derivatives. The method is a quantitative content analysis, and the textbooks were analyzed by the usage of a coding schedule consisting of seven dimensions. The main focus regarding the coding of tasks was type of task, which was categorized according to level of problem-solving required to solve the task. The categories represent different task types defined by different amounts of problem-solving, reasoning and imitation. This was done in order to find patterns regarding how the textbooks were structured in terms of how task type relates to degree of difficulty and type of section in which the task appears. The results are presented through tables and diagrams. They point to the fact that in general, the textbooks are similar in terms of structure and task focus, even though there are some differences in certain aspects. The most obvious pattern is how imitation dominates the main tasks, especially those that are on a basic level. Furthermore, there are patterns in how the “special sections” differ in terms of which task types are in focus. The conclusion is that even though imitation dominates most textbooks, textbooks still offer students possibilities to develop in every aspect of mathematics – if the teacher uses the textbook in an efficient way.

Problemlösning är enligt Skolverket (2017) kärnan i matematik och kan leda till att eleverna får en större förståelse för matematiken de utför. Rapporter och forskning visar att matematikundervisningen till stor del utgår från enskilt arbete i läromedel, vilket inte alltid främjar elevers inlärning i problemlösning. Stora matematiker som Brousseau (1997) och Schoenfeld (1991) hävdar att utformningen av matematiska uppgifter har stor betydelse för elevers lärande, och framförallt när eleverna erbjuds uppgifter som låter dem praktisera egna lösningsmetoder. En av Sveriges stora matematiker är Lithner, han benämner uppgifter av denna karaktär som det kreativt resonemang och menar att elevers lärande i matematik utvecklas om de får arbeta med uppgifter av denna karaktär. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning och vilken sorts problemlösningsuppgifter som finns i “Mera favorit matematik 1B”. Detta genom att besvara frågeställningarna “Hur stor andel av det totala antalet uppgifter i “Mera favorit matematik 1B” kan kategoriseras som problemlösningsuppgifter?” Och “Hur stor andel av problemösningsuppgifterna i “Mera favorit matematik 1B”, kan kategoriseras som det kreativa respektive imitativa resonemanget?” För att besvara frågeställningarna har inledningsvis en kvantitativ innehållsanalys baserad på Skolverkets (2017) och Häggbloms (2013) definition av problemlösningsuppgifter genomförts. I ett andra skede har en kvalitativ innehållsanalys baserad på Lithners (2008) ramverk genomförts på identifierade problemlösningsuppgifter. Resultatet visar att “Mera favorit matematik 1B” innehåller 17,35% problemlösningsuppgifter och att 52,12% av de uppgifterna kräver ett kreativt resonemang och resterande 47,88% bygger på ett imitativt resonemang. Ett förslag på fortsatt forskning är en komparativ studie av hur problemlösning kan undervisas genom enbart matematikbok jämfört med hur problemlösning undervisas vid en kombination av matematikbok och lärarhandledning.

This study serves as a response to a development need where difficulties regarding students' ability to solve mathematical problems were observed in two schools. The aim of this study has been to investigate the effects of using cooperative learning when teaching mathematics for students’ mathematics development. Specifically, it examines students’ conceptual and procedural knowledge in problem solving with a focus on proportionality. To study this, the following three questions were posed:  What differences are identified in the students' post-tests regarding their procedural and conceptual knowledge in problem solving with a focus on proportionality? What basic cooperative principles are made visible in the student groups during the  problem-solving lessons? How can cooperative learning contribute to students' mathematics development with a  focus on conceptual and procedural knowledge in the field of problem solving?  To answer these questions, qualitative text analyses have been carried out with the help of an analysis tool based on theories of conceptual and procedural knowledge. The texts have consisted of eight selected students' pre- and post-tests consisting of problem-solving tasks with a focus on proportionality. Between the pre- and post-tests, a total of four cooperative lessons have been completed and observed based on a structured observation schedule founded on the five basic principles of cooperative learning. The results of the study show that there has been a development in seven out of eight students regarding their conceptual and procedural knowledge. During the cooperative lessons, all five basic principles for cooperative learning could be observed, although to varying degrees in the different working groups. Based on this, it can be interpreted as reasonable that there are certain correlations between specific students' mathematics development and cooperative learning. Therefor it is plausible that cooperative learning can be assumed to have a positive effect on students’ mathematics development. However, it is important to keep in mind that cooperative learning does not automatically contribute to the mathematical development of students, nor is it a form of work that suits all students.