Sammanfattning Syftet med denna uppsats var att redogöra för fem romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet. För att uppfylla detta syfte genomfördes en kvalitativ intervjustudie med fem romer som bor i Sverige och som har gått i skola någon gång under perioden 1970–2000-talet. Dessa fem respondenter gav svar på följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har romer av skolan, vilka erfarenheter har respondentens föräldrar av skolan och hur anser romer att allas rätt till en likvärdig utbildning bättre kan omfatta alla? Respondenternas svar på dessa frågeställningar analyserades utifrån Pierre Bourdieus begreppsteori, vilken inkluderar habitus, fält, kapital och symboliskt våld. Därigenom gavs en tydligare bild av romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet.Sammanfattningsvis framkom att de respondenter som hade haft bra förebilder och som fått stöd och hjälp från skolan, hade klarat skolan bättre och hade även genomgått en längre utbildning. De respondenter som saknade bra förebilder och som inte fick stöd och hjälp från skolan och hemifrån, klarade däremot inte skolan lika bra, vilket resulterade i att de avslutade grundskolan tidigare än de andra barnen. Det fanns dels skolor som försökte hjälpa respondenterna och ge dem det stöd de behövde, dels fanns det skolor som ignorerade respondenternas önskan om stöd och hjälp i skolan. För att förhindra den strukturella diskrimineringen som pågick – och fortfarande pågår – i såväl skolan som i samhället, behövs utbildning för både elever och föräldrar. Uppsatsens slutsatser var följande: ingen vill särskiljas och betraktas som annorlunda; alla behöver bli bekräftade, inklusive romer; det behövs utbildning för både barn och föräldrar för att förhindra strukturell diskriminering, och stöd och hjälp behöver ges till elever som inte får det hemifrån. Begrepp: nationell minoritetsgrupp, romer, diskriminering, respekt, bemötande, utbildning och acceptans. / Abstract The purpose of this paper was to account for Roma experiences of education during the period 1970–2000. Thus, a qualitative interview study was used with five Roma who live in Sweden and who have gone to school sometime during the period 1970–2000. These five respondents provided answers to the following questions: What experiences do Roma have of the school, what experiences did the parents have of the school and how can the education be more including and equal according to Romani people? The respondents answers to these questions were analyzed based on Pierre Bourdieu’s conceptual theory, wich includes concepts such as habitus, field, capital and symbolic violence. This gave a clearer picture of Roma experiences of education in relation to the formal reforms. In summary, the respondents who had good role models, support and help from the school, managed school better and also had a longer education. On the contrary, those repsondents who lacked good role models, support and help from school and from home, did not cope as well, which resulted in them finishing primary school earlier than other children. There were schools that tried to help the respondents and give them the support they needed. However, there were also schools that ignored respondents’ desire for support and help at school. Finally, education for both students and parents was needed to prevent the structural discrimination that was present – and is still present – in both school and in society. The conclusion of this essay was as follows: no one wants to be distinguished as and considered different; everyone needs to be affirmed, including Roma; education was needed for both children and parents to prevent structural discrimination; and support and assistance was also needed for students who did not get it from home. Concepts; national minority group: Roma, discrimination, respect, treatment, education and acceptance.

The aim of this study is to analyze teachers' perceptions of the changes made by the Swedish National Agency for Education (Skolverket) to the central content of the courses History 1a1 and 1b for Gy25. The focus has been directed towards the central content concerning the national minorities. The study is based on John I. Goodlad's curriculum theory, Curriculum Inquiry. Through qualitative interviews with five upper secondary school history teachers, empirical data has been collected. Subsequently, a variant of qualitative content analysis has been used to review the material and answer the study's research questions, which are:   - How do teachers perceive the inclusion of the five national minorities in the subject curriculum's central content? - How do teachers connect these changes in the central content to the societal context? - How do teachers perceive that this will affect their course design?   The results show that the interviewed teachers have different opinions of how big of a role the national minorities should have in the central content and in Swedish history education. Most teachers consider the Sami people to have a logical place in Swedish history education, while the other minorities are given varying and lesser roles. All teachers connect the central content to current events and political trends in today's society. Teachers show varying opinions on the extent to which the central content on national minorities will change their teaching. Some argue that it will occupy a significant portion of their respective course, while others argue that it will only change the examples they provide and the parallels they draw in their current teaching. Based on the teachers' reasoning, the study demonstrates how different interpretations can be made from the same curriculum based on the teachers' own experiences and circumstances.

Romani people came to Sweden in the early 16th century and is today acknowledged as a minority group. Today in Sweden there’s a large group of Roma EU-citizens who come to beg. Romani people has been an exposed and discriminated group since their arrival in Sweden – a pattern that’s still relevant regarding Roma EU-citizens coming today. One profession that faces Roma EU-citizens in their work is social workers. This study aims to describe and analyse how social workers experience working with Roma EU-citizens, what difficulties or opportunities they see and how this work can be developed in the future. Furthermore, the study examines what beliefs social workers feel exists in society surrounding this group. The study uses labelling theory and theories of cultural competence. Six interviews were conducted with social workers and the study uses a qualitative approach and a hermeneutic perspective. Study results indicate that cultural differences affects working with the group. Results also show that the social workers feel there’s a lot of prejudice against the group. The study concludes that cultural competence is important in order to perform a good social work with the Romani group. Another conclusion is that structural problems complicates working with the group.

This paper presents a theoretical neoclassical growth model with two kinds of capital, and technological interdependence among regions. Technological interdependence is assumed to operate through spatial externalities caused by disembodied knowledge diffusion between technologically similar regions. The transition from theory to econometrics yields a reduced-form empirical model that in the spatial econometrics literature is known as spatial Durbin model. Technological dependence between regions is formulated by a connectivity matrix that measures closeness of regions in a technological space spanned by 120 distinct technological fields. We use a system of 158 regions across 14 European countries over the period from 1995 to 2004 to empirically test the model. The paper illustrates the importance of an impact-based model interpretation, in terms of the LeSage and Pace (2009) approach, to correctly quantify the magnitude of spillover effects that avoid incorrect inferences about the presence or absence of significant capital externalities among technologically similar regions. (author's abstract)

I denna uppsats behandlas strukturell diskriminering av romska barn i utbildningsystemet i tre europeiska länder. Syftet med uppsatsen är tvåfaldigt. Det ena syftet är att jämföra Sveriges, Rumäniens och Tjeckiens arbete för att motverka diskriminering gällande romska barns rätt till utbildning på samma villkor som andra samt undersöka om arbetet främjar rättvisa för de romska barnen. Det andra syftet är att undersöka vilka fler åtgärder länderna bör genomföra för att bryta diskrimineringen och främja rättvisa. Uppsatsen är uppbyggd utifrån en förståelse av att mänskliga rättigheter har en juridisk dimension, en politisk och en moralisk. Med anledning av detta fastställs gällande rätt och de politiska åtgärderna. Vidare analyseras rätten men framförallt politiken utifrån ett perspektiv på rättvisa för att belysa moralen. Detta rättviseperspektiv har inspirerats av Nancy Fraser. Ett främjande av rättvisa innebär enligt detta perspektiv att förändra de strukturer i utbildningsystemet som är förtryckande och dominerande gentemot romska elever. Dessa strukturer utgör nämligen hinder för romska barn att delta som jämlikar i utbildningen. Detta görs för att undersöka om ländernas arbete främjar rättvisa för romska barn då det i uppsatsen hävdas att det också motverkar strukturell diskriminering. I uppsatsen dras slutsatsen att inget av länderna förändrar de strukturer som utgör hinder för romska barns jämlika deltagande. Detta innebär att länderna inte lyckas främja rättvisa och därför inte heller lyckas bryta den strukturella diskrimineringen. Uppsatsen avslutas med en diskussion om vilka åtgärder länderna bör genomföra för att främja rättvisa och bryta den strukturella diskrimineringen. / In this essay, structural discrimination of Roma children in the education system is dealt with in three European countries. The purpose of the thesis is twofold. One of the aims is to compare the work of Sweden, Romania and the Czech Republic to prevent discrimination against Roma children's rights to education on the same terms as others, and to investigate whether the work promotes justice for the Roma children. The second purpose is to investigate which more measures the countries should implement to break discrimination and promote justice. The essay is based on an understanding that human rights have a legal dimension, a political and a moral one. In view of this, the applicable law and policy measures are established. Furthermore, the law is analyzed, but above all the policy measures from a perspective of justice to highlight morality. This justice perspective is inspired by Nancy Fraser. In this perspective, promoting justice means changing the structures of the education system that are oppressive and dominant towards Roma students. This structures hinder Roma children from participating as equals in education. This is done to investigate whether the countries' work promotes justice for Roma children since it is stated in the essay that it also counteracts structural discrimination. The essay concludes that none of the countries change the structures that hinder the equal participation of Roma children. This means that the countries does not succeed in promoting justice and therefore does not succeed in breaking the structural discrimination. The thesis concludes with a discussion of what measures the countries should implement to promote justice and break the structural discrimination.

The Authorities attitudes towards Gypsies have been characterized by prejudice for a long time. This has lead to the relief actions of the Authorities being formed by discriminating acts. In purpose of eliminating the discrimination of the Gypsies, the Delegation for Gypsy matters formulated a strategy for solving this problem in the report “Gypsy rights – a strategy for Gypsies in Sweden”. Despite the goodwill of the Authorities this report has been criticized by Gypsies in Sweden.   In the investigation of the derivation of this criticism the aim of this essay is to look at how the Authorities attitude towards Gypsies is shown in this report and how it affects the creation of their ethos. This analysis is made with a Critical Linguistic Analysis and the Stasis Theory.    The result showed that the Delegation for Gypsy matters dissociate themselves from the former attitudes that characterized the Authorities view of Gypsies. Through this move they try to show solidarity with them. Despite this equality aim it is possible to make note of an authoritative touch that imply a view of a society where the power is distributed from the top to the bottom. Even the picture of the Gypsies as a weak group can be noted. / Myndigheters attityder har länge varit präglade av fördomar när det gäller romer. Detta har medfört att deras hjälpinsatser för att förbättra romernas situation har präglats av diskriminerande åtgärder. I syfte att komma bort från den diskriminerande behandlingen av romerna utformade Delegationen för romska frågor en strategi för hur detta problem kunde lösas. Detta nya betänkande har dock fått kritik från romer i Sverige. För att undersöka vad denna kritik beror på är syftet med den här uppsatsen att undersöka hur myndigheters attityder gentemot romer kommer till uttryck i betänkandet samt hur detta påverkar skapandet av myndigheternas ethos. Detta görs genom en kritisk lingvistisk analys av textens verbprocesser, negationer och passivkonstruktioner. Detta resultat kopplas sedan till statusläran. Resultatet som framkommit ur analyserna är att Delegationen för romska frågor tydligt tar avstånd från myndigheternas tidigare attityder och förhållningssätt. Genom detta försöker de istället solidarisera sig med romerna. Trots denna strävan efter jämlikhet går det att uttyda auktoritära drag som antyder en samhällssyn där styrandet sker uppifrån och ned. Även drag av romer som en svag grupp går att utläsa.

Monash Univ., Diss. u.d.T.: Schmidt, Gordon W.: Dynamics of endogenous economic growth theory and related issues--Melbourne, 2001. / Bibliography. Includes indexes.

The Roma minority in Sweden are discriminated against at the labor market, housing, education, civil society and in political representation. Despite this discrimination several Roma activists have created an arena for themselves where they have played an important role in the struggle for human rights for Romas in Sweden. This thesis aims to explore the conditions under which Roma politicians and activists participate in the political dialogue in Sweden. Iris Marion Young's theories on inclusive democracy with the three nodes of greeting, rhetoric and narrative are used as theoretical framework. The method of the thesis may be described as a micro-ethnography, where five Roma politicians or activists are interviewed and participatory observation is conducted. The material was collected during the Swedish election 2014. The result of the study concludes that it appears as if the political arena is rather open to persons outside the majority normative. Many of the Romas are greeted and welcomed into the political sphere. The lack of a Roma narrative and the lack of tolerance for a rhetoric outside the normative, as well as difficulties due to lack of schooling, makes it difficult for Romas to fully participate and be includes in the political and democratic arena.

Lite modern forskning har gjorts kring gestaltningen av romer i Sverige och därför är det av stor vikt att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och påverkan i kontexten av stereotypi och diskriminering. Om okunskaper och fördomar får spridas vidare eller lyfts upp och ifrågasätts kan ha stor inverkan på hur majoritetssamhället ser på romer och andra minoritetsgrupper i Sverige. Syftet med uppsatsen är således att lyfta upp och ifrågasätta journalisters och mediers makt och belysa graden av stereotypifiering som sker i medierapporteringen.

At the end of 1999, the Swedish government adopted two European Union conventions to protect ethnic minorities, and Roma people were recognized as a national ethnic minority of Sweden. Approaching the 20th year mark after the recognition, this research aims to develop an in-depth and inclusive database for Roma people’s heritage and archaeological resources management. Analyzation of the collected data is based on the number, nature, and responsible organizations for the events. As a result, 48 events were recorded in the database under such a framework. A significant increase in events happened in the second decade (2010 to 2019) of the research period. 14 out of 21 counties in Sweden have participated in the topic and three excavations have been done in the past 20 years. Former Roma people’s settlements have been discovered in the western and eastern counties of middle Sweden. Therefore, it can be suggested that counties such as Södermanland and Västmanland have the geographic advantage to further discover new traces that have yet to be recorded. This thesis analyses the Bohuslän Museum’s exhibition Möt Resandefolket! as a case study due to its uniqueness as the only permanent exhibition about Roma people in the country. It includes a spatial analysis under Moser’s framework (2010) and experience analysis using the thick descriptive approach suggested by Geertz (1973). The interview with the museum’s archaeologist Kristina Lindholm connects the perspective from the exhibition curators and heritage mediators, while 3D modelling is also developed and used as a tool to understand the spatial context and the effectiveness of idea communication in the exhibition. As a result, the case study identifies two challenges in communicating Roma people’s heritage and culture: the limited resources in the material culture and the alienness raised in the exhibition. The causes and possible confrontations of these matters are discussed, followed by suggestions on how to improve the excavation agenda, digital preservation for intangible heritage, and new representation and presentation methods. There is also potential in turning alienness into a positive motivation which enables the exhibition to further fulfil its curiosity- and self-education attainment purpose. This thesis suggests that these ways of interpretation are effective means to illustrate and emphasize the uniqueness of a culture and to further appreciate the values in the ethnic minorities. / I slutet av 1999 antog den svenska regeringen två EU-konventioner för att skydda etniska minoriteter och romerna erkändes som en av Sveriges nationella etniska minoriteter. Denna forskning fokuserar på de 20 år, 1999–2019, som gått sedan erkännandet, och syftar till att utveckla en djupgående och inkluderande databas för romers kulturarv och arkeologiska resurshantering. Analysen av insamlade data baseras på antal, typer och ansvarande organisation för genomförda romska evenemang. 48 sådana registrerades i databasen och en betydande ökning av evenemang inträffade under decenniet 2010 till 2019. Baserat på de 48 företeelserna hade 14 av 21 län i Sverige deltagit i olika aktiviteter och tre arkeologiska utgrävningar hade genomförts under perioden. Eftersom före detta romska bosättningar har upptäckts i såväl öst som väster om län som ligger i Sveriges södra mitt, föreslås att län som Södermanland och Västmanland skulle ha en geografisk fördel till att upptäcka ytterligare nya spår av romsk kulturarv, som ännu inte registrerats. Denna uppsats analyserar Bohusläns museums utställning Mot Resandefolket! som en fallstudie på grund av dess unikum som den enda permanenta utställningen om romer i landet. Den inkluderar en rumslig analys utifrån Mosers ramverk (2010) och gör även en erfarenhetsanalys med hjälp av den metod som kallas ”thick description” (från Geertz [1973]). Intervjun med museets arkeolog Kristina Lindholm kopplar samman perspektivet från utställningens kurator och förmedlare av kulturarv, medan en 3D-modellering också används som ett verktyg för att förstå det rumsliga sammanhanget och effektiviteten i idékommunikation i utställningen. Som ett resultat identifierade fallstudien två utmaningar när det gäller att kommunicera romers kulturarv: de begränsade resurserna i den materiella kulturen och den främmande komponenten, s k ”alienness”, som uppstod i utställningen. Orsakerna till och möjliga konfrontationer av dessa frågor diskuterades vidare, följt av förslag för att förbättra utgrävningsagendan, digital bevarande för immateriellt arv och nya representations- och presentationsmetoder. Det lyftes också fram att det finns en potential att vända det främmande, ”alienness”, till något positivt, som en motivation som gör det möjligt för utställningen att ytterligare stimulera till både nyfikenhet och självutbildning. Denna uppsats visar även att tolkningsmetoder är effektiva medel för att illustrera och betona kulturers unikum och att ytterligare uppskatta denna etniska minoritet många värden.