Bakgrund: I dagens samhälle far många barn illa. Förskolan är en plats där flertal barn spenderar en stor del av sin vardag, därav är det viktigt att förskollärare har redskap för att kunna agera. I förskolans läroplan, barnkonventionen och socialtjänstlagen uttrycks barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. Alla som verkar inom förskolan har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Däremot visar forskning att förskollärare har bristfällig kunskap kring att identifiera barn som far illa samt att göra orosanmälningar.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur rektorer beskriver förskollärares förutsättningar i arbetet med barn som far illa.  Metod: Denna studie har utgått från en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna i studien är utförda med åtta rektorer verksamma i förskolan, i fem olika kommuner.  Resultat: Rektorerna anser att förskollärare ges möjlighet till kompetensutveckling dock framkommer det skillnader i vilken omfattning, i vilken form och i vilka områden det ges. Vidare visar resultatet att förskollärare har tillräckligt med kunskap kring att identifiera barn som far illa samt att göra orosanmälningar enligt rektorer. Däremot belyser rektorerna vissa svårigheter kring att identifiera barn. Relationer till vårdnadshavare ses som en viktig del i processen kring barn som far illa samt vikten av att ta rätt väg i processen för att se till barnets bästa. Vem som tar svåra samtal med vårdnadshavare och vem som utför en orosanmälan skiljer sig åt mellan de olika verksamheterna. Rektorerna belyser att de stöttar förskollärare och att de även kan få stöttning från annat håll. Slutligen visar dock resultatet att förskollärare ej får någon utbildning i hur en orosanmälan ska göras och hur de ska förhålla sig till vårdnadshavare.

I detta examensarbete undersöks synen på litteracitetsundervisning ur ett resursperspektiv hos lärarna på studieväg 1, inom utbildningsformen svenska för invandrare. Syftet med studien är att öka förståelse och sprida kunskap om hur en litteracitetsundervisning kan tillämpas på studieväg 1, på SFI. Studien har en kvalitativ forskningsinriktning där sex intervjuer genomförts med sex verksamma lärare.En litteracitetsundervisning ur ett resursperspektiv har sin utgångspunkt i elevernas olika resurser som kopplas samman med deras arbete inom olika litteracitetspraktiker. Undervisning bygger på vardagsnära och autentiskt material med en syn på elevernas olika kunskaper, erfarenheter och språk som goda verktyg i en litteracitetsutveckling. Undervisningen kräver en lärare med rätt kompetens och med ett stort engagemang som är följsam sin elevgrupp.Studien har en vidsträckt syn på litteracitet vilket innebär att litteracitet innefattar något mer än att bara kunna läsa och skriva i ett formellt skolsammanhang. I begreppet ingår även muntligt språk, tolkning av bilder, logotyper, symboler av olika slag, multimodala textbudskap eller visuella texter samt hantering av digitala medier och baskunskaper i matematik.Resultaten visar att det är viktigt att göra en noga kartläggning av elevernas resurser i form av tidigare språkliga erfarenheter och kunskaper. Studiens deltagare lyfter även fram ett vuxenperspektiv och vardagsnära material som är aktuellt för eleverna, som två fundament i en grundläggande litteracitetsundervisning.Nyckelord: Kartläggning, litteracitet, litteracitetsundervisning, modersmålslärare som resurs, resursperspektiv, SFI.

Bakgrund: Barn som far illa eller riskerar att fara illa kan ta sig i uttryck genom såväl fysiskt, psykiskt, sexuellt och bevittnat våld samt försummelse. Då detta inte upptäcks finns risk för långsiktiga konsekvenser för barnet. Vidare har sjuksköterskor anmälningsplikt vars syfte är att säkerställa barnets säkerhet. Under de senaste åren har antalet orosanmälningar ökat trots detta råder en underrapportering. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som far illa eller riskerar att fara illa.  Metod: Designen utgjordes av en allmän litteraturöversikt av nio vetenskapliga artiklar från CINAHL och PubMed som var peer-rewieved. Vidare kvalitetsgranskades och analyserades artiklarnas innehåll. Analysarbetet genererade tre kategorier och sju underkategorier. Resultat: De tre kategorierna som identifierades var: Sjuksköterskors yrkesroll, Sjuksköterskors möte med barn samt Sjuksköterskors möte med familjen. Under den första kategorin framkom utmaningar som relaterades till dokumentation, samverkan samt hög arbetsbelastning. Under den andra kategorin framgick hur barns kommunikation var avgörande för upptäckandet av barn som far illa. Under den sista kategorin framfördes utmaningar som uppstod vid mötet med föräldrar. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenhet av mötet med barn som far illa eller riskerar att fara illa innefattade utmaningar i form av sjuksköterskors arbetsmiljö, samverkan med andra professioner och verksamheter, samverkan med familjen och barnets kommunikation. Sjuksköterskorna lyfte fram vikten av ett professionellt förhållningssätt, söka validering från kollegor samt kommunicera med barn utifrån deras utvecklingsnivå.

Våld mot barn förekommer i hela världen. Trots att våldet går att förhindra finns det ett stort mörkertal barn som lever under våld utan att få någon hjälp vilket kan medföra fysiska och psykiska konsekvenser. Skolsköterskan kan genom sin kompetens vara en avgörande aktör i att tidigt upptäcka och sätta stopp för att barn far illa i hemmet genom upprättandet av orosanmälan. Tidigare studier visar att andra vårdprofessioner bland annat erfarit brist på kunskap samt kampen med egna känslor som faktorer som väckt tvivel vid orosanmälan. Tvivel som orsakar att orosanmälningar inte alltid upprättats. Därav var studiens syfte att belysa skolsköterskors erfarenheter av att upprätta orosanmälan vid misstanke om att barn far illa. Data samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta skolsköterskor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå. Studiens resultat belyses i tre kategorier: vara känslomässigt påverkad, vikten av att samarbeta med alla inblandade aktörer och stå upp för sin anmälningsplikt, samt sju subkategorier. Huvudfynden var skolsköterskans ambivalenta känslor vid upprättandet av orosanmälan vid misstanke om att barn far illa i hemmet, erfarenheten av gott internt och externt stöd, brist på återkoppling från socialtjänsten, erfarenheter av oklarheter i sekretessen, upplevelsen av att en öppen dialog med vårdnadshavare är gynnsamt samt skolsköterskans vetskap om sin anmälningsskyldighet. Om skolsköterskan tidigt kan förhindra och sätta stopp för att barn far illa kan riskerna för att drabbas av konsekvenser minska och barnet får förutsättningar till att uppnå känslan av hälsa och välbefinnande. Detta gynnar både barnet och samhällets hållbara utveckling.

Introduktion/Bakgrund: Barn behöver stöd och hjälp när deras förälder drabbas av svår sjukdom. Sjuksköterskor ansvarar för att identifiera barn som anhöriga och deras behov. Syfte: Beskriva sjuksköterskors möte med barn som anhörig till svårt sjuka föräldrar. Metod: I enlighet med Polit & Becks (2021) nio steg har litteraturstudien utformats. Artiklar har sökts i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt Polit & Becks (2021) granskningsmallar. Resultatet baseras på 10 artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: delaktighet och miljö, information och kommunikation, skapa tillit och trygghet samt försvårande omständigheter för mötet. Slutsats: Att göra barn delaktiga i förälderns vård och skapa en miljö för barnen som ger dem tillit och trygghet till sjukvården ingår i sjuksköterskors ansvar. Resultatet visar även att sjuksköterskor ansvarar för att ge information och kunna kommunicera med barn. Det finns även vissa försvårande omständigheter som påverkar mötet barn som anhöriga.

Granskningar från Skolinspektionen (2016, 2017) visar att det uppstår klyftor i utbildningen samt bristande kunskaper om specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och tamburen som lärmiljö i flera svenska förskolor. Syftet med studien är att vidga kunskapen om äldre barns behov av särskilt stöd i tamburen ur ett förskolesammanhang. I studien får läsaren ta del av tamburen som lärmiljö och barn i behov av särskilt stöd. Detta innefattar också vilka hinder och möjligheter som förekommer för barns lärande och utveckling i tamburen utifrån sociala, kommunikativa, språkliga och motoriska aspekter. Studien bestod av två delstudier med olika metodologiska tillvägagångsätt där den ena delstudien granskade hur det såg ut i praktiken, och den andra delstudien om hur förskollärare tolkade sitt uppdrag kring barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från två teoretiska perspektiv inom specialpedagogik, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet, och en kandidat till ytterligare ett perspektiv, dilemmaperspektivet. De kvalitativa insamlingsmetoderna som användes i studien för att samla in empirin var intervjuer och videoobservationer. Urvalet valdes och motiverades i förhållande till syftet och forskningsfrågorna. De analysmetoder som användes för att analysera studiens empiri var tematisk analysmetod och multimodal interaktionsanalys. Forskningsresultaten visade att barn i behov av särskilt stöd är barn som har olika behov av hjälp och stöttning i olika sammanhang, och i praktiken inträffade inga incidenter som visade att vissa barn var i behov av särskilt stöd. Resultaten visade också att barnen tränade mycket på självständighet och många äldre barn, på förskolan som observerades, kunde genomföra på- och avklädningsmomenten självständigt. Däremot var en del barn i behov av mer stöttning med påklädningsmomenten vilket bidrog till att det inträffade mycket språkträning i tamburen. Barnen fick också möjlighet att utveckla sociala relationer samt kommunikativa och motoriska färdigheter. För att tamburen ska kunna användas som en lärmiljö var det viktigt att miljön organiserades och att medvetna pedagoger tog vara på de spontana undervisningstillfällena för att utveckla barnens lärande.

Detta arbete handlar om de lärprocesser som skapandet av handdockor i bildundervisningen erbjuder. Det är inte materialen i sig som står i centrum, utan det är vad materialen gör när de kombineras och bearbetas och hur det kopplas till olika lärprocesser som min undersökning haft som syfte att undersöka. Den insamlade empirin bygger på deltagande observation samt intervjuer med fem elever respektive en bildlärare som arbetat med att bygga handdockor. I arbetet har jag utgått från frågeställningen: Vad tillför dockskapande till undervisningeni bild, och på vilket sätt är en docka ett redskap för lärande? Jag arbetar också själv som dockmakare och därför har egna reflektioner kopplat till skapandet tagit plats i undersökningen och blivit en del av empirin. Som bakgrund har jag skrivit hur dockor har använts ur ett historiskt perspektiv samt min relation till skapandet utifrån situationer där jag blivit utmanad i både tanke och handling. Tidigare forskning tar upp hur dockor används som ett didaktiskt redskap, olika teoriperspektiv och kopplingen till konsten och bildundervisningen. Jag har sedan valt att undersöka skapandet från multimodal och narrativ teori, vilka tar upp hur vi kommunicerar med hjälp av teckenskapande resurser samt berättandets funktion kopplat till förståendet av jaget och hur man lär med hjälp av berättelser. Min undersökning visar att det i konstruktionen av en karaktär/docka sker en dialog och ett reflekterande i skapandeprocessen. En docka har också en medierande funktion vilket betyder att den tillskrivs personliga egenskaper och uppfattas som en ”egen individ”. Dockan skiftar fokus bort från oss själva ochär därmed friare att förhålla sig till omgivningen än om man själv skulle agera eller spela en roll. Vilket öppnar upp för alternativa frågeställningar. Dockans koppling till leken fyller också en viktig funktion då leken möjliggör att även allvarsamma ämnes kan ges utrymme. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att dockor erbjuder ett mångbottnat lärande där dockan blir ett multimodalt meningsskapande redskap för reflektion och transformation. Slutligen argumenterar jag för att dockor och docktillverkning bör få spela en större roll i undervisningssammanhang då arbetet inte bara svarar upp på de många olika kunskapskrav som skolan ställer på undervisningen utan också samtidigt ställer en mängd frågor, vilket gör att arbetet kan spela en allt viktigare roll i hur vi blir till som individer och hur vi skapar mening och tar plats i världen.

Syftet med studien är att undersöka klass- och SVA-lärares syn och erfarenhet på fenomenetintegrerad undervisning av ämnena svenska och svenska som andraspråk i det ordinarieklassrummet, samt SVA-elevernas möjligheter och svårigheter. Studien är en kvalitativundersökning där datainsamlingen har genomförts med semistrukturerade intervjuer med ettdeltagarantal innefattande fem aktiva lärare på totalt tre olika skolor och kommuner i norraSverige. Datainsamlingen har analyserats utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Resultatetvisar att majoriteten av deltagarna uppvisar en positiv inställning till integration mellan svenskaoch svenska som andraspråk, medan minoriteten anser att elever som läser svenska somandraspråk behöver undervisas i förberedelseklass tills elevernas ordförråd är uppmätt bredare. De deltagande lärarna upplever att integrerad undervisning av svenska och svenska somandraspråk genererar. / The aim of this study is to investigate the opinion and experience of class teachers and teachersof swedish as second language on the phenomenon of integrated teaching of the subjectsswedish and swedish as a second language in the regular classroom, as well as the secondlanguage students' opportunities and difficulties. The study is a qualitative study where the datacollection has been conducted with semi-structured interviews with five participant teachersfrom three different schools and municipalities in northern Sweden. The data collection hasbeen analysed from a phenomenological perspective. The results show that majority of theparticipants present a positive attitude towards integration between Swedish and Swedish as asecond language, while the minority believe that students who study Swedish as a secondlanguage need to be taught in a preparatory class until the students' vocabulary is measuredmore broadly. The participating teachers experience that integrated teaching of Swedish andSwedish as a second language generates inclusion and exclusion, which gives students bothpositive and negative experiences.

Fri lek är en stor del av barns vardag i förskolan och dess drivkraft är komplex. I läsning av tidigare forskning framkom en avsaknad av studier kring musik som drivkraft i fri lek. Fokus riktas snarare mot pedagogernas kunskap kring musik samt planerade situationer. Syftet med föreliggande studie är därmed att undersöka och analysera musikens betydelse som drivkraft i barns fria lek. I studien observerades barn i fri lek på en femårsavdelning på en privat förskola i en mindre ort. Dessa observationer och musikens roll i barnens fria lek har sedan analyserats med hjälp av de musiksociologiska begreppen transport, förflyttning in i musiken, socialt agentskap och musicking, från DeNora (2000). Vidare har Corsaros (2018) barndomssociologiska begrepp kamratkulturer, delade ritualer, tillträdesritualer och tolkande reproduktion använts i analysen. Resultatet av studien visar att barn använder sig av musik i sin lek och att den på olika sätt kan fungera som drivkraft. Musiken kan transportera leken in i nya sinnesstämningar, tempo och driva leken framåt. Vidare kan leken vara del i att forma barnens kamratkulturer genom att vara grunden till olika delade ritualer som skapas.

Uppsatsen undersöker nio mellanstadieelevers uttryckta förståelse för ett reportage i Kamratposten. Syftet är att undersöka uppvisad textrörlighet och ordförståelse hos några elever som läser en åldersadekvat text på svenska samt hur de resonerar för att komma fram till obekanta ords betydelse. Studiens övergripande syfte blir belyst ur ett andraspråksperspektiv och för fem av eleverna är svenska deras andraspråk och de undervisas i ämnet svenska som andraspråk. För fyra av eleverna är svenska deras förstaspråk och de undervisas i ämnet svenska. Data har samlats in genom enskilda samtal som transkriberats och analyserats med hjälp av tre för studien framtagna analysverktyg som var och en undersöker, textrörlighet, grad av precision i ordförståelse samt grund för kvalificerad gissning av obekanta ord. Resultatet visar att det finns stora skillnader i elevernas uppvisade textrörlighet och ordförståelse och att de elever som behöver göra kvalificerade gissningar inte lyckas med det. Mest utmärkande är den stora spridningen bland de elever för vilka svenska är ett andraspråk och som undervisas i ämnet svenska som andraspråk.  Resultatet indikerar ett behov av utrymme för textnära samtal i undervisningen och belyser vikten av att skolan har kompetens, tid och verktyg att göra kvalificerade bedömningar av elevers specifika behov gällande svenska som andraspråk samt resurser att kunna anpassa undervisningen för att möta det behovet.