Planeringsprocessen av två svenska stadsbyggnadsprojekt, Hammarby Sjöstad i Stockholm och Västra Hamnen i Malmö, med mål att nå hållbar energianvändning (förnybar energi och energisnåla hus), analyseras från vision till uppföljning. En ambition i bägge stadsdelarna var att bli internationella exempel på miljöanpassat byggande och boende, med ny teknik och förändring av de boendes beteende som strategier för att nå målen. Besluten om miljösatsningar togs av kommunpolitikerna. I Stockholm skedde styrningen genom att den kommunala förvaltningen tog fram mål och planer och i Malmö skulle en utomstående organisation styra planeringsprocessen i samverkan med kommunen. Såväl elmarknaden som bostadsmarknaden avreglerades under 1990-talet och merparten av de byggföretag och energibolag som engagerades i genomförandefasen var privata, eller privatiserades. Dessa hade delvis andra intressen än politikerna och ville främst använda beprövad teknik och ny teknik främst för ”showcase”. Styrningen från de formella styrorganisationerna hanterades olika. Projektet i Stockholm präglades av målstyrning och projektet i Malmö av samråd med målet att nå konsensus i frågor om mål och detaljutformning av områdets energilösning. Detta ledde exempelvis till att i Hammarby Sjöstad fick byggherrar och energibolag själva hitta partners för att testa nya energilösningar för exempelvis energiförsörjning. I Västra Hamnen bildade staden, energibolag och den utomstående styrorganisationen en koalition för val av lösning för energiförsörjning. I båda projekten bygger energiförsörjningen på storskaliga lösningar. Avhandlingen visar att planerings- och byggprocessens organisering, liksom byggherrarnas agerande, hade betydelse för resultatet. En slutsats är att när byggherrarna inte inbjudits att delta i framtagande av mål och planer och var missnöjda, exempelvis med förslagna mål för energiförbrukningen i Hammarby Sjöstad, bildade de hindrande koalitioner och tog makt i processerna. Oavsett om mål om begränsad energianvändning sätts i konsensus eller inte nedprioriterades livscykelperspektivet av byggherrarna av marknadsskäl, exempelvis valdes stora fönster medan installation av individuell elmätning i allmänhet valdes bort och lägenheterna utrustades för resursstarka kunder. Gestaltningsmässiga frågor prioriterades samt att bygga för resursstarka hushåll vilket innebar att byggherrarnas och kommunernas intressen delvis sammanföll. Resursstarka hushåll ger exempelvis ökade skatteintäkter för kommunerna. En slutsats är att kriteriedriven styrning, t ex tävlingar och ekonomiska bidrag, kan stimulera byggherrar att satsa extra, exempelvis på ny teknik, för att nå energimålen, men främst då i enstaka hus. De boende deltog inte i planeringsprocesserna och blev beroende av de lösningar som valts. I bägge stadsdelarna har en del hushåll haft problem med bristande värmekomfort vilket de kopplar ihop med slarv, korta byggtider och bristande kompetens i bygg- och bostadsbolagen. Uppföljning och utvärdering av projekten är framförallt kopplade till de bidrag som erhållits från svenska staten respektive från EU. / In this thesis I examine how issues regarding sustainable energy use are handled in the development of two city districts in two of Sweden’s largest cities: Hammarby Sjöstad in Stockholm and Västra Hamnen in Malmö. The political goal was to build apartments with renewable energy supply and restricted energy use. The planning processes are analyzed from plans and visions to the evaluation phase. Both areas were meant to be outstanding examples of ecological housing development. The documentation pertaining to the objectives in both projects states that, firstly, new technology will contribute to the realisation of the goals, and, secondly, that the residents’ way of living will be decisive for whether the energy objectives are reached or not. The planning of Hammarby Sjöstad village was executed by the public administration of Stockholm City, and the planning of Västra Hamnen was carried out in cooperation with the Bo01-organisation. Deregulations took place in many areas in Sweden in the 1990s, for example subsidies for housing development decreased and the market for electricity was deregulated. This led to the involvement of privately owned buildingproprietors and energy companies in the projects. These actors partly had other interests than the politicians in that the private companies wanted to use time tested technology with new technology mainly as a “showcase”. The planning in Stockholm was characterized by objective oriented steering while the project in Malmö was characterized by consultations with the goal of reaching consensus in questions concerning the goals and design of the project’s energy solutions. In both these areas the solutions for energy supply became large-scale. This thesis shows that the organization of the planning- and building processes and the extra subsidies from the government to environmentally friendly solutions affected the results. One conclusion is that when the building proprietors were not invited to partake in the planning process and was dissatisfied, for example with the goal for reduced energy use (Hammarby Sjöstad), they formed a hindering coalition and took over power in the process. Irrespective of if the energy goals were decided in consensus or not, the lifecycle perspective was not given priority from the building proprietors’ side, for example, large windows were chosen while installations for individual metering were, in general, not chosen and the apartments were well equipped with prosperous consumers in focus. Here the interests of the building proprietors and the interests of the municipalities partly coincided, as the buildings proprietors wanted to build for prosperous groups and the municipalities, in one way, saw that these households could increase the taxes for the municipality. One conclusion is that criteria-driven governing, for example trough competition, can stimulate building proprietors to contribute with an extra effort and test new technology in separate houses. No residents took part in the planning of either district. In both city districts some residents have problems with deficient warmth and comfort which they attribute to an excessively short time for construction, negligence and sometimes lack of competence. Follow-up of the projects is connected to the subsidies given to the projects from the government and the EU-level.

No description available.

The thesis will address and address rational planning as well as neoliberal planning. A brief explanation of its significance during the 20th century as it will form an important basis for the continued work. The work contributes to an improved understanding of how we handle the environmental psychological needs at different levels in planning. The purpose of the work is to develop a planning tool that can be used in future planning to measure people's needs in an urban space. As a demarcation of the work, the author focuses on urban places instead of individual buildings. / Uppsatsen kommer att behandla och beröra rationell planering såväl som nyliberal planering. Kort förklaring till dess betydelse under 1900 – talet eftersom det kommer utgöra en viktig grund för det fortsatta arbetet. Arbetet bidrar till en förbättrad förståelse för hur vi hanterar de miljöpsykologiska behoven på olika nivåer i planeringen. Syftet med arbetet är att utveckla ett planeringsverktyg som kan användas i framtida planering för att mäta människors behov i ett stadsrum. Som en avgränsning i arbetet fokuserar författaren på urbana platser istället för enskilda byggnader.

Rätten att få berätta sin historia om en plats är ett sätt att göra sig till en del av platsens historia. Dessvärre medför dominerande maktrelationer i samhället att vissa kulturella resurser, såväl historiskt som i nutid, prioriteras bort. Bilder av stadens olika platser har länge manipulerats av inflytelserika samhällsgrupper för att främja ekonomiska och sociala egenintressen. Liknande bilder tenderar då att stå modell för olika städer. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa upp en mångfald i förhållande till kulturella resurser (Philo & Kearns 1993).Syftet med denna uppsats är att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling. Mer specifikt belyses hur kultur kan främja platsanknytning och hur cultural planning kan användas i utvecklingen av stadsdelen Östra Sorgenfri i Malmö. Utgångspunkten är att god platsanknytning skapar grund för tillit och upplevd trygghetskänsla, vilket främjar god livskvalité. Att ge förutsättningar för en upplevd god platsanknytning till sitt bostadsområde, understödjer hållbar stadsutveckling ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Denna studie undersöker således hur platsanknytning kan stärkas med hjälp av kultur som verktyg.Det teoretiska avstampet tas i hållbar stadsutveckling. Därtill behandlas teoretiskt viktiga begrepp som kultur, cultural planning samt platsens betydelse för människor kopplat till platsanknytning, identitet och berättandet som medel för att skapa en bild av platsen. Denna uppsats utgörs av en fallstudie av Östra Sorgenfri och har arbetats fram i samverkan med MKB Fastighets AB. Som största fastighetsägare i stadsdelen har bostadsbolaget belyst Östra Sorgenfri som ett område med utmaningar och i behov av extra sociala insatser. För att besvara uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med kompletterande litteraturstudier. Intervjuerna gjordes med personer sakkunniga inom undersökningsområdet eller verksamma inom stadsplanering respektive förvaltning.Cultural planning är en metod som syftar till att, utifrån invånarna, beskriva det som karaktäriserar platsen, lyfta fram dessa kulturella resurser och utveckla dem, således strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning är en demokratisk planeringsmodell och därigenom är deltagande en betydande framgångsfaktor, då det kan vara avgörande för medborgarnas känsla av samhörighet och anknytning till platsen. För att stärka Östra Sorgenfris kulturella resurser har vi, i linje med cultural planning, valt att lyfta stadsvandring som förslag till projektplan. Kännedom om platsen och dess historia är viktigt för platsanknytningen. För att säkerställa förankring, representativitet och inkludering utformas stadsvandringen genom deltagande- och dialogprocesser i Östra Sorgenfri / To have the right to tell your own story about a place is to make yourself a part of the history of the place. Unfortunately, dominating power relations in society today tend to prioritize a certain kind of cultural resources. This has, both historically and in the present, resulted in a distorted image of the city; an image beneficial to those who are most influential in the society, promoting these groups' economic and social self-interests. This tends to create similar images of different cities instead of creating the diversity and heterogeneity desired in urban development. Planning should instead strive to showcase the diversity of cultural resources available (Philo & Kearns 1993).The purpose of this thesis is to study how culture can be used as a tool to promote sustainable urban development. More specifically, the thesis highlights how culture can promote place attachment in Östra Sorgenfri and how cultural planning can be used in the development of the area. The basic assumption is that a good place attachment creates a basis for trust and perceived sense of security, which promotes a good quality of life. Providing people with the conditions to experience good place attachment in their neighbourhood supports sustainable urban development from a social perspective. Therefore, this study examines the strengthening of place attachment through culture as a tool.The theoretical starting point of this essay is sustainable urban development. Additionally, the following important theoretical concepts will be examined: culture; cultural planning and the importance of place attachment; identity and storytelling as a tool to create a place image. This thesis consists of a case study of Östra Sorgenfri, a central neighbourhood in Malmö, Sweden, and has been developed in collaboration with MKB Fastighets AB. As the main property owner in the area, MKB has highlighted Östra Sorgenfri as an area with many challenges that is in need of additional social measures. In order to answer the research questions, qualitative interviews was conducted and complemented with literature studies. The interviews were conducted with experts in the field or with persons working with urban planning and/or management.Cultural planning is a bottom-up method based on the inhabitants’ perspective. It is a democratic planning model and participation is a significant factor of success, as it can be crucial to citizens' sense of belonging and attachment to the place. In order to strengthen Östra Sorgenfri’s cultural resources we have, in alignment with cultural planning, decided to promote city walks as a recommendation for the project plan. Awareness of the place and its history is important when striving for inhabitants to feel attachment and kinship with the people who live there. The city walk will be designed through participation and dialogue processes with residents and people working in the district, thereby ensuring that the project is well anchored and that the stories about Östra Sorgenfri are inclusive and representative.

Public participation in urban planning is meant to increase democracy in the planning process. Even though all citizens have the option to participate in urban planning debates, few seize their chance to partake. This thesis describes a study on how user needs are met and prioritized in design processes concerning urban planning. The aim was to determine whether user-centered design (UCD) methods could be used as an avenue for public participation in urban planning and ultimately invite more citizens into the planning process. The thesis details a design process where a team worked to develop Farsta, a suburb of Stockholm. The design problem was the question of how Farsta could become an attractive business location. Four concepts were developed and presented to the client. One of the concepts was chosen for further development. In the design process, three different UCD methods were used (interviews, observations and a workshop). The data from these methods were triangulated in the thesis to define user needs. These user needs were then mapped to the different concepts. Based on the mapping, the concept that met the largest number of the user needs could be established. The study showed that the concept that met the most user needs was not the concept that the design team chose to develop further after the presentation to the client. A possible explanation for this is the fact that the client preferred another concept. Thus, the client's wishes and the concept's feasibility were in this case prioritized higher than the users' needs. Despite this, UCD is found to have the potential to invite more citizens into the planning process since people who do not participate in the urban planning debates today could partake through UCD methods. But this demands deliberate efforts from the designer to find and include these user groups. / Allmänhetens deltagande i stadsplanering är tänkt att öka demokratin i planeringsprocessen. Men även om alla medborgare har möjlighet att delta i stadsplaneringsdebatter tar få chansen. Detta examensarbete beskriver en studie om hur användarnas behov tillgodoses och prioriteras i designprocesser som rör stadsplanering. Syftet var att undersöka om användarcentrerad designmetodik (UCD) kan användas som ett komplement till medborgardialog i stadsplanering för att på så sätt öka med- borgarnas möjlighet till påverkan. I examensarbetet studerades en designprocess där ett designteam arbetade med utveckling av Farsta, en förort till Stockholm. Uppdraget för designteamet var att undersöka hur Farsta kan bli en attraktiv lokaliseringsort för företag. Fyra koncept utvecklades och presenterades för uppdragsgivaren. Ett av koncepten valdes för vidare utveckling efter presentationen. I designprocessen användes tre olika UCD-metoder (intervjuer, observationer och en workshop). Data från dessa metoder triangulerades i examens- arbetet för att definiera användarnas behov. Användarbehoven mappades sedan till de olika koncepten och baserat på mappningen fastställdes vilket koncept som tillgodosåg flest användarbehov. Studien visade att det koncept som tillgodosåg flest användarbehov inte var det som designteamet valde att utveckla vidare efter presentationen till uppdragsgivaren. En förklaring till detta tros vara att uppdragsgivaren föredrog det koncept som slutligen valdes. Uppdragsgivarens önskemål och konceptets genomförbarhet prioriterades alltså i detta fall högre än användarnas behov. Trots detta dras slutsatsen att UCD har möjligheten att inkludera fler i planeringsprocessen. Personer som inte kan eller vill delta i traditionella medborgardialoger skulle kunna komma till tals genom användarcentrerade metoder. Men detta kräver ett aktivt arbete från designerns sida för att definiera och söka upp dessa personer.

I spåren av covid-19-pandemin har det på global såväl som lokal nivå debatterats om pandemins konsekvenser och inskränkningar på demokratiska principer. Demokratiska rättigheter för medborgardeltagande som demonstrationer, politiska debatter och att rösta i val har genom pandemin begränsats och genomförs i största möjliga mån på distans genom digital teknik. Även inom samhällsplaneringen är medborgardeltagandet viktigt för den representativa demokratin och har likt andra verksamheter tvingats till omställning för att fungera på distans. Frågan är bara hur den här omställningen ser ut och vad den innebär för medborgardeltagandet inom samhällsplaneringen. I den här studien undersöker vi därför hur omställningen i kristid ser ut på kommunal nivå ur ett styrningsperspektiv. I studien berörs även vilka konsekvenser omställningen resulterat i för medborgardeltagandet. Den tidigare forskning som presenteras berör framförallt digitaliseringens inverkan på medborgardeltagandet och kommer tillsammans med studiens resultat ligga till grund för den kommande analysen. Metoden som använts i studien är av kvalitativ art och i form av intervjuer med kommunala tjänstemän.  Baserat på den tidigare forskningen resulterar vår analys av det empiriska materialet i att det framför allt är i den interaktiva kommunikationen mellan planerare och medborgare som omställningen är som störst. Analysen visar också att omställningen från en fysisk till en digital deltagandeprocess främst handlar om ett byte av kommunikationskanaler snarare än några direkta förändringar i arbetsprocesser. En slutsats av detta är alltså att större strukturomvandlingar krävs för att processerna för medborgardeltagande och graden av medborgarinflytande ska förändras. Baserat på detta kan man även dra slutsatsen att de demokratiska rättigheter som omfattar medborgardeltagande inte har äventyrats som en konsekvens av covid-19-pandemin. / In the wake of covid-19, consequences of the pandemic and restrictions on democratic principles have been debated on a global as well as local level. The democratic rights for public participation such as demonstrations, political debates and voting in elections have been limited by the pandemic and are instead implemented as far as possible through digital technology. Public participation in community planning is an important aspect for representative democracies and like other municipal services it has been forced to change in order to function remotely. The question we raise is what this change looks like and what it means for citizen participation in community planning.In this study, we therefore examine what the transition in times of crisis looks like on a municipal level from a governance perspective. The study also touches on the consequences of the readjustments for citizen participation. The previous research that is presented primarily concerns the impact of digitalisation on citizen participation and will together with the results of the study form the basis for the forthcoming analysis. The method used in the study is of a qualitative nature and in the form of interviews with municipal officials.Based on previous research, our analysis of the empirical material shows that it is primarily in the interactive communication between planners and citizens that the change is greatest. The analysis also shows that the transition from a physical to a digital participation process is primarily about a change of communication channels rather than direct changes in the working process. One conclusion from this is that major structural changes are required for citizen participation and the degree of citizen influence to change. Based on this it can also be concluded that the democratic rights that include public participation have not been jeopardized as a consequence of the covid-19 pandemic.

Den här studien – Hur formas boendesegregation och hur motverkas den? – är en kvalitativ fallstudie angående stadsdelen Kronoparken i Karlstads kommun, och hur de bedriver en samhällsplanering som främjar social hållbar utveckling. Stadsdelen Kronoparken är ett bostadsområde i Karlstads kommun som byggdes under 1970-talets brist på bostäder i Sverige. Bostadsbyggandet under åren 1965–1975 kännetecknades av bostadsprojektet miljonprogrammet, vilket var ett stadsplaneringsprogram där ungefär 100 000 nya bostäder skulle etableras varje år runtom i landet. Många av de bostadsområden som formades under perioden kännetecknas idag som marginaliserade och utsatta områden, vilket uppfattas vara en korrelation med boendesegregations uppkomst i Sverige. Kronoparken var ett sådant nytt bostadsområde som formades under den perioden. Förutom att vara Karlstads kommuns största stadsdel utifrån invånarantal, är Kronoparken även Värmlands läns största bostadsområde. Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka strategier och mål Karlstads kommun har format och implementerat i deras samhällsplanering avseende boendesegregation. För att undersöka detta genomförs en kvalitativ dokumentanalys av centrala dokument angående samhällsplanering från Karlstads kommun, tillsammans med kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma planerare anställda av kommunen. Studiens resultat visar på att sociala hållbarhetsproblem avseende boendesegregation finns i stadsdelen Kronoparken, något som Karlstads kommuns dokument och rapporter samt yrkesverksamma planerare uppmärksammar. Ett platsproblem som Karlstads kommun vill motverka, vilket de belyser i sina strategiska mål. Även om sociala problem finns, presenterar samhällsplanerarna en optimistisk framtidsvision angående motverkandet av segregationen. I uppsatsen förmedlar planerarna hur kommunen arbetar för att motverka samhällsproblemet i deras organisation.

Sollefteå kommun är en landsbygdskommun som stått relativt still i exploateringen under många år men som nu blivit aktuell för en rad olika större etableringar. Detta har inneburit att många äldre detaljplaner finns kvar, och kan komma att bromsa utvecklingen. Kommunen har som mål att växa befolkningsmässigt med hållbarhet som utgångspunkt och därför bör det finnas en bra struktur för hur hinder som inaktuella detaljplaner medför kan undvikas. Syftet med denna studie är att förstå vilka problem en inaktuell detaljplan kan leda till, om de förhindrar utveckling samt om hållbarhetsarbetet kan påverkas. Vilka konsekvenser får eventuellt upphävande och ersättning av planerna? Detaljplaner i Sollefteå kommun har studerats och intervjuer med berörda resurser gjorts för att få en bild av hur det ser ut idag och i vilken omfattning problemen uppstår. Den äldsta gällande planen är nära 100 år gammal och därmed framtagen för ett helt annat typ av samhälle. Det visar sig att en del hållbarhetsaspekter alltid funnits med i detaljplaner men idag ställs högre krav i dem och kunskapsläget är bättre. Det medför att en nyare och aktuell detaljplan kan främja arbetet mot att nå vissa miljömål. En svårighet är att en plan får definitionen som inaktuell först när hindren uppstår och de är på så sätt svåra att förebygga. Något som kan konstateras är att en inaktuell detaljplan kan hålla tillbaka utvecklingen samt göra åtgärder både dyrare och mer tidskrävande än nödvändigt. / relatively still in the development for many years, but which has now become relevant for several different major establishments. This has meant that many older detailed plans remain and may slow down development. The municipality's goal is to grow in terms of population with sustainability as a guideline. Therefore, there should be a good structure for how obstacles caused by outdated detailed plans can be avoided. The purpose of this study is to understand what problems an outdated detailed plan can lead to, whether they prevent development and whether sustainability work can be affected. What are the consequences of any revocation and compensation of the plans? Detailed plans in Sollefteå municipality have been studied and interviews with relevant resources have been done to get a good view of ​​what it looks like today and to what extent the problems arise. The oldest current plan is almost 100 years old and developed for a completely different type of society. It turns out that some sustainability aspects have always been included in detailed plans, but today higher demands are placed on them, and the state of knowledge is better. This means that a newer and current detailed plan can promote the work towards achieving certain environmental goals. One difficulty is that a plan is defined as outdated just when obstacles arise, and the problems are therefore difficult to prevent. Something that can be stated is that not updated detailed plans can hold back development and make measures both more expensive and more time-consuming than necessary. / <p>2022-06-21</p>

Ricksättra 1:1 är en fastighet på 42 hektar placerad i Ekerö. År 2010 fick fastighten en ny ägare med nya ambitioner, men med lite tid till förfogande har inte den nya ägaren kunnat nyttja fastigheten och föra fram utvecklingen till det som eftertraktas. Idag är platsen skonsamt använd och dess fulla potential är inte uppnådd. Uppdragsgivaren har nu kommit in i en ny fas där han nu önskar uppnå fastighetens fulla potential, detta genom att bygga ett modernt samhälle med växande möjligheter och energisnåla hus. Framtida tankar om bebyggelser finns redan hos beställaren. Det önskas byggas bland annat förskola, samlingsplatser, parker, affärer och olika typer av bostadshus med passivhus konceptet. Det finns väldigt höga tankar om Ricksättra, och det med all rätt. Man vill bygga ett samhälle med stor växande kapacitet och ett signum av modernism och miljövänlighet, aspekter som i framtiden kommer att värdesättas. Som kommun förväntas Ekerö att sätta stor vikt på området, för att ett uppbyggt Ricksättra kommer att ge ett stigande värde på staden och det i sin tur utvecklar ett positivt rykte. Arbetet syftar på att projektera bostadshus på ett specifikt valt område där illustrationer på bostadshusen tillsammans med angränsande parker och gator ska designas. Med att få detta formellt i skrift och ren planeringen kan denna rapport vara startpunkten för Rickssättras utveckling. Fokus ska ligga på beställarens krav och vad personen önskar resultatet ska bli med viss anpassning till utbildningens begränsningar. / Ricksattra 1:1 is a real estate of 42 hectare placed in Ekero. In the year 2010 the real estate got a new owner with new ambitions. But with limited time in disposal the new owner couldn’t exploit the real estate and bring forward the development to what is needed. Today the real estate is barely used and its full potential is not meet. The client has now entered a new phase where he wishes to meet that potential by building a modern society with growing opportunities and energy-saving buildings. Future thoughts of development are already in the clients mind. He wishes to build among others a preschool, mustering point, parks, stores and different types of residential buildings with the passive house concept. There are very high opinions of Ricksattra, and that rightly so. There are desires to build a society with a large growing capacity and with a hallmark of modernism and environment friendliness aspects, which in the future will be highly valued. As a county Ekero is expected to put great emphasis on this region, because a fully developed Ricksattra will give a raising value on the city, this in turn will develop a positive reputation.  The work is aimed at projecting residential building on a specific selected area where illustrations of apartment buildings along with neighboring parks and streets will be designed. By getting this formally in writing and design, this report could be the starting point for Ricksattra’s development. The emphasis will be on the customer’s requirements and he wishes the result will lead to, with some adaption to the limits of my education

This study deals with municipal planning in municipalities that has a declining population, often referred to as shrinking municipalities. Data collection was done by interviews with civil servants tasked with planning in municipalities. The interview’s purpose was to gather knowledge on the experience of working within a shrinking municipality. The civil servants interviewed worked within Laxå, Sävsjö, Vimmerby, Hultsfred and Valdemarsvik municipality. The data from the interview was analyzed in relation to earlier research about societies and region with a decline in population and has its theoretical framework in the growth-critical theory degrowth. The results that’s the basis for analysis is structured after four different themes. These themes touch on the subjects of challenges, possibilities, strategies, activities as well as attitude in relation to the civil servants’ experiences.  The analysis of the results ends up problematizing the growth paradigm since shrinking municipalities becomes disadvantaged by creating growth-oriented strategies. Furthermore, the results show how creative solutions to counter or alternatively adapt shrinkage remains absent in shrinking municipalities due to a lack of a long-term perspective in planning. / Denna studie behandlar samhällsplanering i kommuner med en minskande befolkning, ofta benämnt som krympande kommuner. Materialinsamlingen till studien genomfördes med intervjuer där tjänstepersoner som jobbar med samhällsplanering tillfrågades. Syftet med intervjuerna var att ta in tjänstepersonernas erfarenheter om att jobba i en krympande kommun. Tjänstepersonerna som intervjuades tillhörde Laxå, Sävsjö, Vimmerby, Hultsfred och Valdemarsvik kommun. Intervjumaterialet analyserades i relation tidigare forskning om minskande samhällen och regioner med teoretisk utgångspunkt i tillväxtkritiska teorin degrowth. I resultatet presenteras det material som vidare ligger till grund för analysen strukturerade efter fyra olika teman. Dessa teman berör utmaningar, möjligheter, strategier, verksamheter och inställning i förhållande till tjänstepersonernas erfarenheter. Analysen av resultatet leder i slutet till en problematisering av tillväxtparadigmet då minskande kommuner missgynnas av att utforma tillväxtorienterade strategier. Vidare påvisade även resultatet att kreativa lösningar för att motverka alternativt anpassa krympande uteblir i krympande kommuner till följd av brist på långsiktigt perspektiv i samhällsplaneringen.