För att förstå hur läroplanens syfte i slöjd kan fungera för hela ämnet, söker jag likheter i upplevelse och genomförande i arbetsprocessen med både hårda och mjuka slöjdmaterial. Undersökningen syftar även till att arbeta materialöverskridande på ett utforskande sätt. Genom att försöka få materialens uttryck att likna varandra visuellt och taktilt, är målet att försöka få materialen att mötas på ett likvärdigt och integrerat sätt. Jag har i undersökningen sökt svar på dessa två frågor: Vad krävs för att få materialen textil och trä att närma sig varandra i uttryck? Vilka erfarenheter och likheter förenar de båda materialen? Undersökningen avgränsades till att göra lågreliefer i materialen trä och textil. Den har en kroppsfenomenologisk ansats och jag har sökt svaren på frågorna med hjälp av sensorisk autoetnografi. Sammanfattningsvis har arbetet med lågreliefterna i materialen textil och trä visat sig dela ett antal likheter i både upplevelse och genomförande. Trots olikheterna i slöjdens miljö, material och tekniker finns flera enande aspekter i slöjdprocessen. Därmed bekräftar och exemplifierar min undersökning läroplanens syfte att främja en slöjdprocess som är gemensam för olika material där "tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar" för eleverna. Denna studie visar också att det finns stor utvecklingspotential och mycket att undersöka och prova vidare i arbete med materialkombinationer.

No description available.

Syftet med denna undersökning är att försöka sätta ord på och synliggöra en del av den ‘tysta kunskapen’ i slöjden, och närmare studera hur ett specifikt hantverkskunnande kommer till uttryck i elevernas slöjdföremål, och i deras arbete med detta: i deras rörelser och agerande med material och verktyg. Målet är att få större förståelse för just händernas kunnande.  Hur kan kunnande avläsas i slöjdföremål, samt i den kropp som utför arbetet med dessa?  Det är frågan som behandlas i den här uppsatsen, med fokus både på skolslöjden och en lärprocess utanför den.    Det är med utgångspunkt i kunnande som allt tar sin början: för att lära elever vad de ännu inte kan, måste vi först förstå vad de kan. Slöjdens materiella natur kan låta oss närgånget studera kunnande. En slöjdlärare besitter en unik kompetens i att titta på elevers kunnande ur just en slöjdlärares perspektiv, och den här uppsatsen syftar till att ge större förståelse för händernas kunnande, och visar på olika sätt genom vilka kunnande materialiseras. Den belyser reflektioner och justeringar, och hur kunniga och lärande händer kan betraktas och förstås. Den beskriver även ett kunnande som ofta beskrivs som tyst, men som kanske egentligen bara har sitt helt egna språk, med förmåga att berätta klart och tydligt för den insatta om vad det är som sker.    Under arbetet har området närmats genom att titta på en hantverksmässig lärprocess ur flera perspektiv. Dels genom en autoetnografisk studie av en egen lärprocess i att spinna, dels genom att observera elevers arbete med slöjdföremål, och resonera kring de spår av kunnande som kan avläsas. Resultatet är denna uppsats och en stor mängd garn. Det garn som spunnits är gestaltningsdelen av arbetet och presenterades på Konstfack under Pedagogisk Festival –ett öppet forum där besökare fick titta närmare på garnet och själva prova att spinna.

Under min sista VFU på lärarutbildningen kom jag för första gången i kontakt medentreprenöriellt lärande. Detta pedagogiska förhållningssätt väckte ett intresse, och fick mig att fundera över hur lärare förhåller sig till detta ur ett slöjdperspektiv. Syftet med arbetet blir därmed att ge en inblick hur slöjdlärare i högstadiet förhåller sig till entreprenöriellt lärande, hur man kan inkludera detta i undervisningen, och slutligen om det skulle kunna påverka slöjden som ämne. Denna studie baserar sig på semistrukturerade intervjuer med fyra olika slöjdlärare. Den teori som har använts är Lars Lindströms modell kring estetiska lärprocesser. Resultatet av studien visade på att lärarna överlag var positiva till förhållningssättet, men att det råder viss osäkerhet kring entreprenöriellt lärande. Däremot var de överens att företagsam undervisning bör ha en koppling till verkligheten och samhället. Resultatet visar även hur lärare kan tänka sig att inkludera detta i undervisning och att det finns en förhoppning att entreprenörskap kan höja ämnets status, men även en farhåga att det kan påverka ämnesinnehållet.

Studiens syfte är att undersöka och utveckla kunskap om hur slöjdlärare uppfattar att de hanterar bedömnings- och betygsprocessen, hur de uppfattar att de går till väga, vad som ligger till grund för deras handlingar och hur de tolkar och använder de styrdokument som ligger till grund för betygsättning i dag. För att ge förståelse åt studiens sammanhang utgår det övergripande perspektivet från en läroplansteoretisk ram, där hänsyn tas till både ram och aktör. Genom den kvalitativa metoden som ansats har resultatet samlats in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer som transkriberats och analyserats med inspiration från fenomenografin. Ett urval betygsättande slöjdlärare har bidragit med sina uppfattningar om hur tillämpningen av bedömnings- och betygsprocessen går till utifrån ett antal öppna frågor. I litteraturstudien presenteras svensk betygshistorik, dagens styrdokument och det som styr bedömningen i slöjdämnet specifikt. Jag redogör även för tidigare forskning i ämnet om betyg och bedömning allmänt och specifikt om slöjdämnet. Resultatet visar att det i stort sett bara är kunskapskraven informanterna pratar om och hänvisar till i bedömnings- och betygsprocessen, övriga delar av styrdokumenten nämns knappt. De identifierade kategorierna i resultatet visar att det är många aspekter för slöjdlärare att tolka och förhålla sig till vid bedömning och betygsättning. Majoriteten av kategorierna kan härledas från kunskapskraven och tolkningar av dem ur olika synvinklar. De standardiserade värdeorden i kunskapskraven är något som i forskningen har kritiserats både för att kunna misstolkas och för att vara svåra att bedöma och sätta likvärdiga betyg utifrån. I studien framkommer att det inte bara är värdeorden, d.v.s. nivåerna i betygsättningen som är svårtolkade och tolkas olika utan även andra aspekter. Innehållet i kunskapskraven, det vill säga begrepp i textmassan tolkas olika och komplexiteten av varje del som kunskapskraven är indelade i, blandannat i bedömningsstödet och i många bedömningsplattformar förenklas ytterligare och tolkas olika. En slutsats är att det är viktigt för slöjdlärare att skolledningen avsätter tid för strukturerad sambedömning i olika gruppkonstellationer, dels för att uppnå kompetens och säkerhet, men också sträva mot likvärdighet.

Syftet med denna studie är att ta reda på trä- och metallslöjdlärares uppfattningar kring relationsskapande, samt att synliggöra relationskompetensen i lärarprofessionen. Martin Bubers filosofi, det sociala och det mellanmänskliga bildar tillsammans med Jonas Aspelins relationella pedagogik ett teoretiskt ramverk för studien. En kvalitativ undersökning har gjorts för att samla in det empiriska materialet där fem trä- och metallslöjdlärare har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. En tematisk innehållsanalys visar att lärarna använder sig av en relationell pedagogik i praktiken och värderar relationer högt i förhållande till elevers trivsel och utvecklande av kunskaper. I slöjdsalen existerar det mellanmänskliga mötet i stor utsträckning då undervisningsmetoden är relativt rörlig och förhållandevis fri. Samtidigt saknas det en professionell diskussion och en systematisk samverkan kring relationell pedagogik, dels för att synliggöra lärarkompetensen vilket i sin tur kan bidra till skolutveckling och strukturella förändringar men även för att utveckla och kritiskt granska sin egna undervisning. Vidare forskning behövs utifrån elevernas uppfattningar kring relationsskapande. Även forskning kring möjligheter för ett bredare ämnesövergripande samarbete mellan skolämnena skulle kunna studeras, dels för att eleverna tycks skapa starka minne kring praktiska erfarenheter och dels för att ämnet i sig anses vara mycket omtyckt och inspirerande.

Syftet med studien är att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer få kunskap om slöjdlärares upplevda hinder och gynnsamma faktorer i ämnesövergripande samarbeten. Studien ämnar även att undersöka hur elevernas betyg i slöjd påverkas av ett ämnesövergripande arbetssätt. Intervju som metod har valts för att urskilja mönster av gemensamma erfarenheter av ämnesövergripande undervisning hos undervisande slöjdlärare. Mönstren har sedan tolkats in i olika teman som presenteras i studiens resultat. Resultatet visar att de intervjuade slöjdlärarna är relativt överens om vilka hinder och gynnsamma faktorer de upplever i utveckling av ämnesövergripande samarbeten. Resultatet identifierar fyra teman vilka nämns likväl inom kategorin hinder som kategorin gynnsamma faktorer. Denna studie visar dock ingen signifikant skillnad i betygsresultat när ämnesövergripande undervisning förekommer.

Ämnet slöjd är och skall vara ett kreativitetsutvecklande ämne i grundskolan, detta står inskrivet i slöjdämnets syftestext i läroplanen från 2011. I slöjden skall vi aktivt arbeta med idéutveckling genom att använda oss utav inspirationskällor i inledningen utav ett slöjdarbete. Det har dock visat sig, genom nationella utvärderingen i slöjd, att många slöjdlärare upplever detta som en utmaning och önskar öka sina kunskaper om detta. I denna studie undersöker jag hur några elevers idéutvecklingsförmåga påverkas av få, respektive inte få, en inspirationskälla i inledningen av ett slöjdarbete samt hur de upplever idéutvecklingsprocessen. Jag behandlar kortfattat slöjdämnet ur en idéhistorisk vinkel samt diskuterar kreativitetsbegreppet. Studien har genomförts genom triangulering med aktionsforskning som metod, elevenkäter samt intervjuer av en expertgrupp. Resultatet av denna begränsade studie visar att de teoretiska mål om kreativitetsutveckling som Lgr 11 sätter upp för slöjdämnet kan omsättas i praktiken med inspirationskällor och skissövningar och att detta förefaller leda till en fördjupad idéutveckling samt att eleverna upplever det som stimulerande.

Syftet med studien var att undersöka och analysera slöjdlärares föreställningar omundervisning med särskilt fokus på hantverkskunnande och finmotorik.Slöjdämnet har under sin existens haft skiftande kompetenser som lyfts fram och stått ifokus. Slöjdämnets kärna har dock hela tiden varit att de kompetenserna försökts uppnåsgenom undervisning i hantverkskunnande och hantverk. Hur beskriver slöjdlärare att deundervisar i hantverkskunnande? Vilka utmaningar möts de av? Hur ser slöjdlärarna påelevernas finmotorik i relation till att undervisningen i hantverkskunnande?Resultatet av studien visar på ett statistiskt samband mellan undervisningen ihantverkskunnande och elevernas motorik. Resultatet tyder på att det statistiskasambandet är starkast för elever med svårigheter att lära sig hantverkskunnande.Elevernas motoriska förmåga är därmed en av de faktorer som slöjdläraren behöver tahänsyn till när de ska planera och bedriva sin undervisning. Slutsatserna ska betraktas urett slöjdlärarperspektiv, då de baseras slöjdlärares beskrivningar och uppfattningar avsin undervisning.Studien har genomförts med hjälp av en webenkät som besvarades av 33 slöjdlärare i etturval av självselektion (Larsen 2018). I enkäten blandades kvantitativa och kvalitativafrågor för att potentiellt få djupare information.Sökord: finmotorik, hantverkskunnande, hur-kunskap, motorik, slöjd

No description available.