Syftet med uppsatsen är att undersöka hur verksamma pedagoger ser på och förklarar begreppen kunskap och lärande i förskolan. Vi har undersökt om det finns likheter och skillnader i dessa resonemang med det som uttrycks i läroplanen för förskolan (Lpfö 98). För att besvara frågeställningarna valde vi att intervjua fyra förskollärare verksamma i förskolan. Vi använde oss av en kvalitativ intervjumetod som vi kompletterade med filmade observationer av respektive pedagog. Det filmade materialet användes endast som diskussionsunderlag i intervjuerna. Den teoretiska utgångspunkten var dels Läroplanskommiténs betänkande Skola för bildning (SOU 1992:94) och Ingrid Carlgrens definitioner av kunskapsbegreppet, samt det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs resonemang kring lärande, då detta ligger till grund för den lärandesyn som uttrycks i Lpfö 98. Resultatet visade att pedagogerna hade svårt att definiera kunskap och lärande, samt att deras förklaringar inte alltid följde de praktiska exempel de gav. De talade bland annat om samspel, kommunikation, lekfulla sammanhang, barns intresse och pedagogens roll som styrande och den som har kunskap. Vår slutsats är att pedagogerna inte aktivt och medvetet tar stöd i Lpfö 98 för att beskriva sin kunskaps- och lärandesyn. De använder ofta samma begrepp som läroplanen uttrycker, däremot har begreppen inte alltid samma innebörd eller definition.

Syftet med min undersökning är att få kunskap om läslyftets betydelse för lärare och elever. De frågor som ställs är:•Vilken påverkan har Läslyftet haft för lärarens utveckling av undervisningen?•Vad anser lärarna har påverkat elevernas läsutveckling?•Vilken skillnad har lärarna sett på elevernas läsutveckling mellan klasser och årskurser som ingått och inte ingått i Läslyftet?För att kunna besvara mina frågor har jag genomfört en kvalitativ studie genom intervjuer med sex lärare som undervisar i svenska i årskurser F-6. Lärarna kommer från samma skola och har medverkat i Läslyftet.Mitt resultat redogör för lärares erfarenheter av och funderingar över Läslyftet samt hur de ser på elevers utveckling genom Läslyftets modeller och arbetssätt. I resultatet blir det tydligt att lärare i undersökningen har utvecklats genom Läslyftet och att lärares utveckling har påverkat elevers utveckling positivt. I resultatet synliggörs det också att lärare utvecklats genom kollegialt lärande.I slutsatsen diskuteras lärares utveckling genom det kollegiala lärandet och fortbildningens betydelse för lärares utveckling av undervisning, samt bestående förändring av elevers utveckling genom Läslyftet.

Vår studie handlar om hur barn i åldern tre till fem talar om sina kamrater. Syftet med denna studie är att undersöka barnens tal om kamrater ur ett sociokulturellt perspektiv, samt hur kamrater bidrar till barns identitetskapande. Vi har valt att använda oss av en metod som vi kallar för samtal tillsammans med barn i samband med lek eller aktiviteter. Med hjälp av denna metod är syftet att vi ska få svar på våra frågeställningar: Hur beskriver barnen sina kamrater? Vad gör barnen med sina kamrater? Vilken betydelse uttrycker barnen att deras kamrater/kamratrelationer har för dem? Samtalen spelades in med diktafon på förskolan. Vi har valt att lägga fokus på Hundeides syn på det sociokulturella perspektivet (2006), och Ihrskogs tidigare forskning (2006) om barns identitetskapande. Analysen lyfter barns tal om sina kamrater och hur de bidrar till deras identitetsskapande. I denna del presenteras och analyseras vårt material utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultaten visar att barn anser att det är viktigt att ha någon att dela sina intressen med och gemensam lek var central för barns val av kamrater. Barnen lade vikt vid kamraters personliga egenskaper och de beskrev inte sina kamrater efter yttre attribut. Resultaten visar också på att kamratrelationer är betydelsefulla för barns identitetsskapande. / Our study is about how children, aged three to five talking about their friends. The purpose of this study is to investigate the children's speech about friends from a socio -cultural perspective , as well as how friends contribute to the child's identity. We have chosen to use a method that we call for talks with children during play or activities. Using this method , the aim is that we get answers to our questions: How does the children describe their friends? What do frineds do? How important are the relationships between friends according to the children?The calls were recorded using the voice recorder at the preschool . We have chosen to focus on Hundeides view of the socio-cultural perspective (2006) , and Ihrskogs previous research (2006) on children's identity formation . The analysis highlights children's speech about their friends and how they contribute to their identity . In this section we present and analyz our material from a sociocultural perspective . The results show that children think it is important to have someone to share their interests with collective play and was central to the child's choice of companions. The children laid the emphasis on friends' personal characteristics and they did not describe their friends by external attributes . The results also show that relationships between friends are important to the child's identity.

För att öka kunskapen om vad flerspråkiga elever kan ha för erfarenheter, upplevelser och åsikter om att läsa svenska tillsammans med elever som har svenska som modersmål, har jag utfört denna kvalitativa studie genom fokusgruppsintervjuer av informanter. Vidare syftar studien till att undersöka varför de flerspråkiga eleverna läser svenska (SVE) och vilken typ av stöd de flerspråkiga eleverna anser att de behöver då de läser SVE.  Antalet informanter är 10 elever som alla har andra modersmål än svenska och alla elever läser SVE på högstadiet. Analysmetoden i studien är tematisk analys där teman genererats ur eleverna svar för att besvara forskningsfrågorna. Studiens teoretiska perspektiv är det sociokulturella perspektivet. Resultaten av studien kan sammanfattas på detta sätt:  Eleverna har goda erfarenheter om att läsa SVE som av eleverna uppfattas som mer komplett svenskundervisning än svenska som andraspråk (SVA). Det är skolan som avgör om en elev ska läsa SVE eller SVA och inte eleven. De flerspråkiga eleverna ser de elever som talar svenska i hemmen som en resurs i sitt lärande och som stöttar och hjälper dem i sin språkutveckling. Men det finns utmaningar som vissa av de flerspråkiga eleverna påpekade vilket framför allt är att många av de flerspråkiga eleverna känner att de inte får stöd hemifrån med avseende på det svenska språket. Det innebär att de flerspråkiga eleverna behöver spendera mycket tid på att på egen hand plugga för att hänga med. Dessa flerspråkiga elever skulle förmodligen klara sig bättre om de gick SVA i stället för SVE för i SVA får eleverna en individuellt anpassad undervisning, de läser mer grammatik och tränar på glosor för att förbättra ordförrådet, vilka är aspekter som de flerspråkiga eleverna i denna studie efterfrågar då de läser SVE. Om eleverna skulle ha läst svenska som andraspråk då skulle alla dessa aspekter bemöts men det är inte eleverna som avgör om de ska läsa SVE eller SVA, utan det är skolan.

Denna studie fokuserar på lärarens anpassningar och vilka utmaningar de möter i sin undervisning med andraspråkselever i SO-undervisningen. Syftet med studien är att skapa förståelse och undersöka lärarnas perspektiv på arbetsmetoder för att främja andraspråkselever inom de samhällsorienterande ämnena. Studien grundar sig på olika teoretiska perspektiv som bland annat sociokulturell teori, stöttning och transspråkande. Studien har påvisat att språket har en väsentlig roll i undervisningen, och varje ämne har språkliga utmaningar som eleverna måste behärska för att nå sina kunskapskrav inom samtliga ämnen.  De största utmaningar som uppstår i en SO-undervisning med andraspråkselever är ämnesspecifika begrepp och innehåll. Detta leder till att lärare behöver arbeta med anpassningar för att möta andraspråkselevers behov. Genom detta stärks elevernas självkänsla vilket främjar deras utveckling. Därutöver är det viktigt att läraren integrerar elevernas erfarenhet och bakgrund i undervisningen. Detta kan åstadkommas genom att läraren skapar en positiv lärandemiljö som främjar inkludering. Efter slutförandet av denna studie strävar vi efter att kunna ge lärare en fördjupad förståelse som leder till reflektion kring hur de kan möta utmaningar i undervisningen, men även hur de kan anpassa sin undervisning för att tillgodose elevernas behov.

Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning förskollärare stimulerar och planerar för fysisk aktivitet och motorisk utveckling för barn i förskolan. För att få svar på studiens syfte formulerades fyra forskningsfrågor som svarade till i vilken utsträckning planerade rörelseaktiviteter förekommer samt hur mängden tillfällen skiljer sig inom olika pedagogiska inriktningar. Forskningsfrågorna svarade även till hur förskollärares inställning och utbildning påverkade barnens stimulans till fysisk aktivitet. Studien använde en kvantitativ metod genom en webbenkät som besvarades av 283 förskollärare. Enkäten kommunicerades ut genom email och via ett digitalt forum för förskollärare. Studiens teoretiska ansats utgick från det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen mediering, scaffolding, proximala utvecklingszonen och appropriering. Uppsatsen utgick även från det ekologiska perspektivet med begreppet discovery learning i fokus samt utbildningens normativa inriktning. Resultatet visade på att en stor andel förskollärare genomförde både egenplanerade och färdigplanerade rörelseaktiviteter där det grovmotoriska färdigheterna stimulerades återkommande i förskolan. I studiens resultat synliggjordes även en skillnad i vilken miljö I Ur och Skur- respektive traditionella verksamheter valde att utöva planerade rörelseaktiviteter. Ytterligare en skillnad som synliggjordes i studien är att I Ur och Skur-verksamheter genomförde rörelseaktiviteter mer frekvent gentemot traditionella verksamheter. Resultatet visade fortsatt att förskollärares utbildningsbakgrund inte hade någon påverkan däremot synliggjordes en effekt av förskollärares inställning till fysisk aktivitet vid planerandet av rörelsetillfällen.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.

Syftet med vår studie var att undersöka lärares didaktiska val och arbete för att uppnå en inkluderande läsförståelseundervisning redan i årskurs 1. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi utfört undersökningen genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin. Intervjuerna har genomförts med nio lärare från sex olika kommuner i Sverige som har erfarenhet av att arbeta i årskurs 1. Studien har sin relevans då tidigare undersökningar bland annat visat att läsförståelse ofta bortprioriterats i den tidiga läsinlärningen och att undervisning för att utveckla läsförståelse sällan sett till elevers olika kunskapsnivåer. Av resultatet framkom att majoriteten av lärarna inte arbetar utifrån en särskild metod. Lärarna i studien tillämpar varierade arbetssätt och metoder med intentionen att skapa en inkluderande undervisning som tillgodoser elevers olika kunskapsnivåer, förutsättningar och behov. Däremot kan vissa arbetssätt inte ses som inkluderande utifrån definitionen av vad en inkluderande undervisning innebär.

Syftet med studien är att ta reda på förskollärares beskrivning av sin egen roll i barnens lek samt vilken betydelse deras roll har för barns utveckling och lärande. Problemområdet för studien är att se vilken roll förskollärarna tar i leken samt hur de ser på lärandet som sker i leken. Denna studie utgår ifrån den sociokulturella teorin avseende förskollärarens roll i leken. Studien använder en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har i studien intervjuat åtta förskollärare. Vidare har vi gjort en tematisk analys för att få en inblick i likheter och skillnader i förskollärarnas svar. Resultatet visade på vikten av leken i förskolan och förskollärarna var överens om att deras roll i leken är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att det krävs kompetenta förskollärare som kan se när och hur hen behöver kliva in i leken för att stötta och utmana barnen i deras lärande och utvecklande.

Ett begrepp som för många är okänt är spatial kognition. Med spatial kognition menas rumslig förståelse, hur en person uppfattar sin omgivning. Genom att ha ett kartografiskt tänkande utvecklas rumsuppfattningen, vilket är en central del när det kommer till att förstå samhället och sin omgivning. Denna studie undersöker barns rumsliga förståelse genom kognitiva kartor med tillhörande enkätsvar. Genom att låta barn som går i årskurs 1 rita kognitiva kartor över Sverige och därefter låta dem svara på en enkät kopplad till uppgiften studeras den spatiala kognitionen i relation till resvanor, nyhetsvanor och tillgängliga digitala verktyg samt inom- och utomhuslek. Att låta ett barn rita en kognitiv karta hjälper den vuxna att förstå hur barnet ser på sin omgivning, då kartan skapas utifrån barnets verklighet. På kartan finns platser utifrån barnets vardag som anses betydelsefulla och som barnet känner en koppling till. Studien visar på att barn som har rest inom och utom landet har en större rumslig förståelse än de barn som inte har rest tidigare. Även barnens nyhetsvanor är något som visar sig påverka hur barnet upplever sin omgivning, stort som smått. Resultatet som presenteras, redovisar att elever som går i samma klass, på samma skola och i samma stad visar på olika nivåer av förståelse för sin omgivning. Genom att analysera elevernas kognitiva kartor i samband med svaren på enkäten visar det sig att barn som bekantat sig och sett flera nyhetsprogram och som rest både i Sverige och utanför Sverige, visar på en bredare förståelse kopplat till spatial kognition. Nyhetskanaler och resor inom- och utom landet är faktorer som påverkar barnens rumsliga intryck och förståelse. / <p>2023-01-13</p>