Studien fokuserar på digitaliseringen och dess användning vid inlärning och undervisningen i ämnet svenska som andraspråk.Syftet med studien är att ta reda på hur lärare som undervisar svenska som andraspråk i tre olika gymnasieskolor använder digitalisering och hur de hanterar de olika digitala resurserna i sin undervisning. En digital enkät med öppna frågor används som kvalitativ metod för att samla in data kring lärarnas syn på digitalisering och hur digitalisering används samt i vilken omfattning. Ett par klassrumsobservationer har också utförts för att komplettera svaren som har framkommit i enkäten.Studiens resultat visar tydligt att lärarna i de tre olika skolorna använder digitala resurser, framförallt Google plattformen i större utsträckning än andra digitala verktyg. Några av informanterna använder den medvetet för att utveckla vissa språkliga aspekter som fonologi, morfologi och syntax. Informanterna visar att de kan hantera de digitala resurserna på ett välplanerat sätt. Alla lärare använder sig av Google Classroom både som språkutvecklande plattform där multimodala uppgifter läggs och att ge återkoppling och rätta elevernas arbete. Sociala medier däremot används väldigt begränsat i undervisning. Vissa lärare använder även kompensatoriska digitala resurser såsom talsyntes för att utveckla fonetik hos nyanlända elever och inte bara de som har lässvårigheter. Klassrumsobservationerna nyanserar till stor del de svar som framkom i enkäten genom att se lärarna använda vissa digitala verktyg.Studien belyser generellt två synvinklar avseende digitalisering i undervisningen. Den ena är lärarnas intresse och vilja att digitalisera sin undervisning och den andra synvinkeln är bristen på resurser kring kopplingen mellan språkdidaktik och digitalisering utifrån forskningsperspektiv.Nyckelord: Andraspråkundervisning, digitalisering, digitala resurser, nyanlända elever, språkdidaktik, svenska som andraspråk

Detta examensarbete har utformats som ett studentinitierat utvecklingsarbete som en fortsättning på en tidigare genomförd uppsats på grundnivå. Problemet som arbetet undersöker har hämtats från lärares upplevda undervisningsproblem kring elevers bristande ämnesspråk, här i ämnet samhällskunskap. Syftet har varit att utveckla och testa nyckelscheman som en språkdidaktisk lösning på detta problem. För att genomföra detta har studien primärt utgått ifrån metoden EDR (educational design research), men också tematiskt öppna intervjuer med lärare och språkanalyser av elevmaterial. Studien har utgått ifrån teorier om språkinriktad undervisning, distinktionen mellan ämnesspråk och vardagsspråk, samt SO-ämnenas språkliga karaktär för att tolka resultatet. Resultatet visade att nyckelscheman kan hjälpa elever i sitt behärskande av ämnesspråket. Samtidigt visade resultatet att nyckelscheman var till stor nytta för den undervisande läraren, såväl kartläggande som didaktiskt.

Syftet med den föreliggande studien är att undersöka språksituationen och grammatiken i examensarbeten publicerade vid den informationsteknologiska institutionen vid Uppsala universitet för att möjliggöra en språkdidaktisk kommentar om grammatikundervisning. Den didaktiska kommentaren syftar till att peka på var behov av undervisning finns hos elever och studenter, vilket då vägleder engelsklärare. Dels undersöks hur många examensarbeten som skrivits på engelska mellan åren 2008 och 2015, dels undersöks grammatiska fel som förekommer i ett urval från 14 av uppsatserna. En värdering av felens allvarsgrad görs med stöd från tidigare forskningsundersökningar om modersmålstalares uppfattningar om grammatiska fel.  Som metod används felanalys för att insamla, identifiera, kvantifiera, förklara och värdera felen. Materialet är insamlat från DiVA och samtliga uppsatser är skrivna vid den informationsteknologiska institutionen vid Uppsala universitet. Målspråkets grammatiska normer är vad felen analyseras och värderas utifrån.  Resultatet är att engelska används i högre grad i examensarbeten under 2015, att samtliga uppsatser innehåller grammatiska fel men att frekvensen därav skiljer sig, att de vanligaste grammatiska felen involverar S/V-kongruens, prepositioner och verb, samt att de vanligaste felen som finns i uppsatserna graderas allvarliga av modersmålstalare. Slutsatserna i undersökningen är att språkval på universitetet med fördel kan ses över, men att enkom skriva på svenska inte är lösningen då syftet med engelskan är att sprida undersökningar utanför Sverige. Slutsatserna är även att fel förekommer i samtliga uppsatser trots att de bör vara noggrant genomlästa, samt att de vanligaste felen i uppsatserna är allvarliga fel, vilka kan påverka en läsares uppfattning om uppsatsen och skribenten. Didaktiskt pekar undersökningen på områden inom engelsk grammatik där flest fel görs och där undervisning, både på gymnasienivå och universitetsnivå, kan minska dessa. Formell grammatikundervisning, vilket visat positiva resultat i tidigare studier, skulle kunna minska de fel som förekommer, därmed är studien av vikt för utbildningsvetenskapen och språkdidaktiken.

Abstrakt Bör elever lära sig nya ord från enkla listor eller genom mer innehållsrika exempel? Syftet med uppsatsen är att studera de strategier för språkinlärning som används av elever ihögstadiet, som har svenska som modersmål, i processen för att lära sig nya ord på spanskasom ett främmande språk, samt att studera de strategier som används i processen att lära utordförråd i ämnet spanska som främmande språk. Avsikten är att komma fram till vilkenkombination av strategier och metoder som är mest effektiva för denna grupp av elever vidinlärning av nytt ordförråd. Denna studie fokuserar på fem elever i nionde klass som studerarspanska som främmande språk i en svensk skola och fyra lärare som undervisar spanska sommoderna språk på högstadiet. De teoretiska utgångspunkter som denna studie bygger på ärTornbergs teorier som bygger på förhållandet mellan minnets funktion och inlärningen av ordoch Oxfords klassificeringsmodell om strategier för språkinlärning. I detta avseende skiljerOxford mellan två grupper av strategier. Å ena sidan finns det de direkta strategierna, som ärde som direkt involverar det främmande språket. Dessa strategier kräver kognitiv mentalbearbetning och används för att underlätta utvecklingen av de fyra språkfärdigheterna. Åandra sidan finns det indirekta strategier som, även om de inte direkt involverar språket somstuderas, är användbara eftersom sådana strategier stöder och kontrollerar inlärningen avspråket i fråga. Det empiriska material som undersöktes samlades in med hjälp avsemistrukturerade intervjuer. Undersökningens resultat visar att de mest använda strategiernavid undervisning och inlärning av nytt ordförråd är direkta strategier och mer specifikt:minnesstrategier, kognitiva och kompensatoriska strategier. En analys av detta resultat visaratt den mest effektiva kombinationen av strategier och metoder för att lära sig nya ord är densom innehåller aktiviteter relaterade till alla tre direkta strategier. I denna bemärkelse avser deaktiviteter som omfattar intellektuella åtgärder som utförs genom kognitiva processer. Iresultatet framgår också att dessa aktiviteter utgår från kontexten som utgångspunkt förinlärning av nya ord.Nyckelord: spanska som främmande språk, språkinlärningsstrategier, inlärning av nya ord. / <p></p><p></p>

Syftet med vår undersökning har varit att klarlägga 30 lärares inställning till, och uppfattning om, språkundervisning i moderna språk för att kunna få en bild av verkligheten i dagens gymnasieskola. Efter en litteraturstudie av aktuell och historisk forskning samt språkdidaktiska metoder kring ämnet, genomförde vi en enkät med 24 bundna frågor och tre öppna frågor om undervisningssituationer med syftet att kunna mäta i hur pass stor utsträckning lärare använder sig av målspråket eller modersmålet under sina lektioner. Dessutom hade vi ett antal informella samtal med sex lärare. Ur analysen av vår undersökning framgår, att lärarens tillämpning av målspråket inte överensstämmer med aktuell forskning och språksynen på språkdidaktik. De flesta språklärare gav dessutom intrycket av att inte använda sig av den didaktik, som uppmuntrar kommunikation och som modern forskning förespråkar. Läraren använder målspråket i de sammanhang eleverna känner sig trygga i och läraren använder modersmålet för att undvika missförstånd och för att spara tid. Emellertid är språkläraren medveten om att det är en nödvändighet att använda målspråket i så hög omfattning som möjligt eftersom de flesta elever inte har tillgång till språket vid andra tillfällen än i klassrummet. Däremot visar det sig att många lärare inte ansåg sig kunna påverka möjligheten att använda språket under hela lektionstiden, eftersom de tar hänsyn till elevens språkutveckling, vilket steg eleven befinner sig, samt elevens trygghet och självförtroende. Dessutom angav lärarna diverse avgörande faktorer och hinder, som till exempel tidsbrist, för att kunna använda målspråket som arbetsspråk.

I denna uppsats undersöks hur två läroböcker i tyska för högstadiet skolår 7-9 utformat ettgrammatiskt moment – verbböjningen. Analysen baseras på språkdidaktiska teorier. Ianalysen undersöks om upplägget i böckerna är didaktiskt motiverat och vilka didaktiskateorier som ligger bakom upplägget. Vidare undersöks om arbetsuppgifterna är inbäddadei ett kommunikativt sammanhang eller om de är isolerade samt vilken grad av styrningarbetsuppgifterna har. Därtill undersöks hur ordningsföljden är vid inlärningen av verben.Det finns olika teorier och metoder om grammatikinlärning, två av de viktigaste är dendeduktiva kontra den induktiva metoden. En annan beskriver hur man uppfattar ocharbetar med grammatiken, som produkt eller som process. När det gällergrammatikkunskap skiljer man på den deklarativa kunskapen och den procedurala.Analysresultatet visar en obalans mellan de båda läroböckerna, där det ena läromedletligger mer i framkant med dagens språkdidaktiska forskning än det andra.

Vi behöver språkliga strukturer för att fungera i ett samhälle där vår dagliga kommunikation sker via språk i olika kontexter och ofta publikt i flera medier. Människan påverkas av mediers språkbruk och språkanvändning, därav blir skolans inverkan på elever språkutveckling avgörande. Det är av vikt att eleverna ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket. Föreliggande studie syftar till att belysa de språkdidaktiska metoder och strategier som nio svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av i sin grammatikundervisning som stöd för elevers språkutveckling. Studien har en deduktiv ansats med ett konstruktivistiskt ramverk. Semistrukturerade intervjuer har genererat empiri som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att elevers förkunskaper och kognitiva nivå lägger grunden till hur undervisningen bör utformas. Arbetsmetoder och strategier för att lyckas med grammatikundervisningen visar sig vara varierande undervisning för att motivera och aktivera eleverna i sin språkutveckling. Lärare motiverar sin grammatikundervisning med att den ska främja elevers språkutveckling och genom att låta eleverna via ett upptäcktslärande befinna sig i utmanande situationer bygger de vidare på sina befintliga kognitiva förmågor och har möjlighet att utveckla sina metalingvistiska förmågor.

Den här studien har som syfte att undersöka hur undervisningen av moderna språk i flerspråkiga klassrum behandlas i Skolverkets Läroplan (Lgr22) samt vilka didaktiska stöd som finns på Skolverkets Lärportal för språkundervisningen i flerspråkiga klassrum. Metoden är hermeneutisk och undersökningen grundar sig på dokument- och innehållsanalys. Jag har begränsat studien till tre språkdidaktiska områden i undervisningen av moderna språk i flerspråkiga klassrum, attityd och motivation, ordinlärning och målspråket i undervisningen. Som teoretiskt ramverk har jag använt mig av forskningen kring flerspråkighet och ämnesdidaktiska teorier. Slutsatsen blev att man både i Skolverkets styrdokument och på Lärportalen kan finna stöd för undervisningen av moderna språk i flerspråkiga klassrum vad gäller de tre områdena som studerats. Dock visade resultaten också att där var relativt få konkreta språkdidaktiska metoder som presenterades från Skolverkets sida.

The goal for this essay is to research the action of “I don’t know” as a problem solving strategy with antilearning consequences, and as an action, with help from Dewey’s pragmatism and Krashen’s theory about affective filters (Krashen, 1987). The data is gathered from a group of nine-graders learning German as a third language, and the language skill in focus is oral production. The main questions are: ”How does an awareness raising about affective filters affect the pupils use of the action ’I don’t know’” and ”How does teaching about strategies affect the pupils use of the action ’I don’t know’”. As I interpreted the pupils use of “I don’t know” as a bad kind of problem solving action I wanted to give them better solutions, by teaching three language learning strategies. From the results of the data collection it is clear, that affective filters at first is an abstract theme for the pupils to understand and discuss, and that a more concrete work around the effects of “I don’t” is easier to handle. The result shows that both awareness raising and teaching strategies help the students to avoid the action “I don’t know” and in the last recording of the oral exams the action is not heard at all.

Syftet med studien är att ge en kvalitativ belysning av högstadieelevers uppfattningar om vilka hinder och möjligheter som finns med att målspråket (spanska) används som klassrumsspråk och vilka metoder och strategier som de uppfattar som framgångsrika för att främja målspråksanvändningen i klassrummet. För att undersöka informanternas uppfattningar har en kvalitativ ansats tillämpats. Materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med två spansklärare på högstadiet och genom fokusgruppsintervjuer med elever från dessa lärares undervisningsgrupper i årskurs 7 och 9. Sammanlagt har två lärarintervjuer och sex elevintervjuer, med totalt 22 elever, genomförts. Vidare har intervjuerna analyserats med hjälp av teorier och begrepp som berör språkinlärning, språkliga strategier och sociala relationer. Slutsatser som dragits av det analyserade materialet är att elever som har erfarenhet av att målspråket används som klassrumsspråk föredrar detta framför att svenskan används som klassrumsspråk. Några möjligheter som eleverna uppger med en undervisningspraktik där målspråket används som klassrumsspråk är att de lär sig mer spanska, får en bättre förståelse för de språkliga strukturerna, får större ordförståelse samt att de får en bättre relation till sin lärare. Resultaten visar även på att eleverna vill att svenskan används i viss utsträckning för att stödja förståelsen av spanskan. Detta i form av översättningar vid behov och vid betygssamtal och då läxor ges. Slutligen visar resultaten på att en förutsättningen för att läraren i så hög utsträckning som möjligt ska kunna använda sig av målspråket som klassrumsspråk är att läraren och eleverna använder sig av språkliga strategier, såsom kroppsspråk, kontextuellt stöd, bildstöd etc.