Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på vad forskningen hittills har kommit fram till om språkutvecklande arbetssätt i allmänhet och inom historieämnet i synnerhet. Genom att söka i olika databaser har vi hittat relevant forskning i form av doktors-och licentiatavhandlingar samt refereegranskade vetenskapliga artiklar. Forskningen i denna kunskapsöversikt lyfter främst argument för ett språkutvecklande arbetssätt och olika metoder för detta. Forskningen poängterar även eventuella risker med ett för stortfokus på språket i undervisningen. Historieämnet har sitt eget ämnesspråk och forskningen betonar förståelsen för ämnesspråket som nödvändig för förståelsen av ämnesinnehållet. I denna kunskapsöversikt har vi kommit fram till att språkutvecklande arbetssätt är nödvändigt då eleverna behöver få möjlighet att utveckla en förståelse för ämnesspråket och därmed även en djupare förståelse för ämnesinnehållet. Forskningen lyfter lärarens roll och att lärarens förståelse för ämnesspråket är avgörande för att kunna bedriva en språkutvecklande undervisning. Därför hoppas vi kunna inspirera framtida lärare till att utveckla sina kunskaper om ämnesspråk samt språkutvecklande arbetssätt inom historia.

Syftet med studien var att undersöka högstadielärares uppfattningar om i vilken utsträckning de arbetar inkluderande och språkutvecklande i sin undervisning. Studien utgår från de tre dimensionerna- fysisk lärmiljö, lärtillfällen och interaktioner i definitionen av språkutvecklande undervisning och ett sociokulturellt och relationellt perspektiv på lärande. Studien har både en kvantitativ och en kvalitativ ansats i form av en enkätstudie med öppna och slutna frågor. Resultatet av studien visar att många lärare upplever utmaningar i den fysiska lärmiljön där exempelvis avgränsade utrymmen för särskilda språkliga aktiviteter i stor grad saknas. Resultaten indikerar också att uppskattningarna av hur ofta interaktiv läsning erbjuds är lägre än vad observationsstudier från lågstadiet visar. Dessutom finns det signifikanta skillnader som visar att språklärare i större utsträckning erbjuder interaktiv läsning än lärare i andra skolämnen. Samma signifikanta skillnader finns gällande interaktioner med tydligt språkligt fokus som exempelvis att vara språklig förebild och att använda språkliga kontraster och metaforer. Utifrån resultaten identifieras ett antal specialpedagogiska implikationer. Dessa är att leda ett förändringsarbete i den fysiska lärmiljön, att implementera interaktiv läsning och att leda arbete med observationer och diskussioner i syfte att utveckla undervisning med särskilt fokus på elever i eller i risk för språklig sårbarhet.

I många av skolans ämnen ställs stora krav på elevernas språkliga förmågor gällande läsning, skrivande och begreppsförståelse. Elever i språklig sårbarhet kan möta stora utmaningar i SO- och NO-ämnena där explicit undervisning och scaffolding behövs för att stödja eleverna i ämnesspecifika läs- och skrivaktiviteter. Om undervisningen inte kan möta elevernas språkliga behov och erbjuda adekvat stöttning kan det få stora konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling och måluppfyllelse. Därför är ett språkutvecklande förhållningssätt en nyckel till en mer tillgänglig undervisning. Syftet med arbetet är att undersöka hur SO- och NO-lärare på mellanstadiet beskriver att de arbetar språkutvecklande i sina ämnen. I arbetet har en kvalitativ metod använts där datainsamling skett genom fokusgruppssamtal och enskilda intervjuer med 12 mellanstadielärare, varav hälften undervisar i SO och hälften i NO. Resultatet visar att lärarna överlag har en medvetenhet kring språkets betydelse i sina ämnen och att de anser sig ha en roll både som ämneslärare och språklärare. Några slutsatser som kan dras är att det, trots en samstämmig syn, finns stor variation i lärarnas sätt att stötta elever i språklig sårbarhet samt att begrepp som stöttning kan ha olika innebörd för olika lärare. En mängd faktorer kan också påverka hur den språkutvecklande undervisningen gestaltar sig, och de språkliga utmaningar som finns i elevgruppen får konsekvenser för vad man prioriterar att arbeta med. Generellt läggs dock stort fokus på begreppsinlärning och ämnesspråk samt gemensam textläsning.

Andelen elever med svenska som andraspråk har under de senaste åren ökat och samtidigt som rapporterna om svenska elevers försämrade läs- och skrivförmåga blivit fler och fler. Eftersom språk är en viktig del av all ämnen, både när elever ska förstå information, och förmedla sina kunskaper, är syftet med denna studie att undersöka vilken kompetens verksamma lärare i samhällskunskap har kring språkutvecklande arbetssätt. För att ta reda på det har en kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i samhällskunskap, och resultatet har analyserats med hjälp av teoretiska perspektiv. Teorierna inkluderar Jim Cummins fyrfältsmodell och Pauline Gibbons utmaningszon, skolspråk respektive vardagsspråk samt genrepedagogiken. Resultatet visar att samtliga intervjuade lärare anser att de stora språkliga utmaningarna med ämnet samhällskunskap är begrepp, läsning och skrivning, men att olika lärare använder olika metoder och har olika syn på hur man bäst stöttar elever som har svårt för svenska språket. Några av lärarna arbetar på ett sätt som stämmer överens med de metoder som förespråkas i forskningen medan andra har mindre kunskap kring vilken effekt olika arbetssätt kan få för elevernas språkliga och ämnesmässiga utveckling. Detta gör att alla elever inte får samma undervisningskvalitet och generellt sett kan elever vars lärare saknar kompetens i språkutvecklande arbetssätt bli lidande när deras språkutveckling inte får det stöd den behöver. För att åtgärda detta behövs en kompetensutveckling bland lärare i samhällskunskap så att de får rätt verktyg och kan bli ämneslärare som hjälper sina elever med både språk och ämneskunskaper, ett stöd många elever behöver för att klara av undervisning i samhällskunskap på gymnasiet.

Syftet med studien är att identifiera arbetsmetoder inom den naturvetenskapliga undervisningen specifikt inriktad på begreppsinlärning. Studien genomfördes med en metod av kvalitativ karaktär bestående av semistrukturerade intervjuer. Tolkningen skedde ur ett pragmatiskt perspektiv med ledorden ”cash value” och inquiry samt influenser av Vygotskij. Resultatet visar exempelvis att framgångsrika undervisningsmetoder är de som ger elever ett ”cash value” genom att begreppen får en användbar betydelse. Metoderna som framträdde var bland annat kartläggning genom tankekartor och starters. Detta för att veta vart undervisningen ska ta vid och vilka förkunskaper elever besitter.

Detta är en kvalitativ observationsstudie vars syfte har varit att bidra med kunskap om hur lärare från förskoleklass till och med årskurs 6 arbetar med språket i undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena (SO).  Studien utgår från antagandet att språkinriktad undervisning gynnar alla elever. Forskningsfrågorna som ställdes handlade om att få syn på vilka språkliga aktiviteter som pågick under en So-lektion, hur lärare synliggjorde och bearbetade ämnesbegreppen i SO, vilken möjlighet elever gavs att vara språkligt aktiva och stöttningsgraden i undervisningen. För att behandla studiens syfte och forskningsfrågor användes en kvalitativ forskningsmetod som bestod av strukturerade och ostrukturerade observationer, där tio lärare i årskurs F-3 och 4–6 observerades. Den insamlade datan har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och det specialpedagogiska relationella perspektivet. Analysen genererade i tre teman med utgångspunkt från SIOP-modellen (Sheltered Instruktion Observation Protocol) och handlade i stora drag om vilka språkliga aktiviteter som förekom i So-undervisningen, hur ämnesbegrepp behandlades och vilken typ av stöttning som förekom.  Studiens resultat visar på att det förekom en mängd olika språkliga aktiviteter i undervisningen men att kvaliteten på de språkliga aktiviteterna i undervisningen varierade. Dialogisk undervisning var vanligt förekommande liksom exempel på kamratlärande eller samarbetslärande. Studien synliggör dialogens betydelse i språkinriktad undervisning, lärarens roll i genomförandet av språkliga aktiviteter och olika typer av stöttning i undervisningen.  Studiens resultat skulle kunna tyda på att språkinriktad undervisning skapar bättre förutsättningar för lärande och utveckling i So-undervisningen.

Detta arbete föranleds av ett genom forskning och rapporter konstaterat faktum – undervisningen för andraspråkselever uppfyller inte de mål som uttrycks i Lgr 11. Att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, är något som enligt en granskning av Skolinspektionen skolan inte lyckas uppnå. Detta gör att andraspråkselever ofta ges sämre möjligheter till skolframgång, vilket i sin tur kan påverka deras tillgång till maktarenor i samhället.Dessa elevers specifika förutsättningar kan bemötas på en rad olika sätt, i detta examensarbete presenteras ett av dem. Vi undersöker ett språkutvecklande arbetssätt som utgår från gemensamt gjorda upplevelser i en förstaklass. Genom att följa en klass under åtta tillfällen, ville vi få syn på hur en sådan undervisning kan läggas upp, samt hur detta emottas av eleverna. I analysen utgår vi från teoretiker som menar att lärande sker i samspel med andra, att egen språklig produktion är avgörande för andraspråksutveckling respektive att det för en språkligt heterogen elevgrupp är särskilt viktigt att kunna koppla undervisningsstoffet till en kontext. Vi tycker oss genom undersökningen kunna konstatera att den här undervisningen som låter ämnesstoffet kretsa kring upplevelser, med en tydlig struktur runt begreppsinlärning kan innebära just detta: eleverna kan sätta in kunskaperna i en meningsfull kontext som underlättar ett lärande i samspel och ger möjlighet till egen språklig produktion.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares tankar kring att använda sig av sång och musik för att främja små barns språkutveckling. Studien utgår från två frågeställningar: på vilka sätt använder förskollärare musik och sång för att stödja barnen i deras språkutveckling och, i vilka situationer sker detta. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Detta har vi gjort för att få utförliga svar och få en inblick i på vilka sätt förskollärarna använder sig av sång och musik för att utveckla barns språk. Vi har intervjuat 6 förskollärare från 3 olika kommuner därefter transkriberades intervjuerna för att kunna analyseras och besvara studiens frågeställningar. I resultatet av intervjuerna framkommer det att sång och musik är en stor del i förskolan och används dagligen i språkutvecklande syfte men även för att skapa ett lustfyllt lärande tillsammans med andra. Eftersom intervjuer har använts i studien grundar sig resultatet i förskollärarnas egna ord om hur de använder sig av sång och musik som språkutvecklande och inte hur de faktiskt gör. Flera av förskollärarna anser att de inte har tillräckligt med kunskap eller utbildning inom ämnet musik vilket kan leda till att variationen blir begränsad. Samlingen är ett tillfälle där alla intervjuade förskollärare använder sång och musik både som språkutvecklande och som en social stund där barn lär av och med varandra.

Syftet med denna studie var att vinna kunskap och kartlägga hur elever i årskurs 1-3 kan utveckla förståelse för vattnets fasförändringar och kretslopp genom estetisk lärprocess och kommunikation. De frågor jag ville få besvarade var vilken kunskap om vattnets fasförändringar och kretslopp som kommer till uttryck i elevernas kommunikation i arbetet med en estetisk lärprocess och hur denna process kan användas som ett verktyg för att utveckla kunskap i det avsedda lärandeobjektet. Tidigare forskning om lärande och undervisning i naturvetenskap, de naturvetenskapliga begrepp som är relevanta för studien, samt elevers förståelse för dessa begrepp behandlas i studien under rubriken bakgrund. I bakgrunden behandlas även estetiska lärprocesser och språkutvecklande arbetssätt i naturvetenskaplig undervisning, samt skolans styrdokument. I studien förklaras hur elevers lärande i naturvetenskap kan möjliggöras med hjälp av socialt samspel och estetiska lärprocesser. Med mig själv i rollen som lärare och observatör har data samlats in genom förtest i form av ljudinspelade gruppintervjuer. Data har även samlats in genom observationer vid lektionstillfällen, samt videofilmning under elevers arbete med en estetisk lärprocess. Som eftertest videoinspelades en presentation av de bildserier eleverna producerat. Studien är av kvalitativ karaktär och har ett sociokulturellt och variationsteoretiskt ramverk. I undervisningen användes variationsmönster som skapade möjligheter för eleverna att urskilja vad vattnets kretslopp och fasförändringar innebär. Genom estetisk lärprocess fick eleverna möjligheten att producera en bildserie där vattnets fasförändringar och kretslopp behandlades. Resultatet visar att elever utvecklar förståelse för det avsedda lärandeobjektet genom samarbete och kommunikation i arbetet med den estetiska lärprocessen. Resultatet visar också på att den estetiska lärprocessen kan användas som ett verktyg för att utveckla kunskap, samt kan erbjuda elever möjlighet att uttrycka sin förståelse om vattnets kretslopp och fasförändringar.