I enlighet med Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshem 2022 (Skolverket, 2022, s. 180) beskriver kursplanen för ämnet historia hur undervisningen ska syfta till att utveckla elevers historiska bildning och historiemedvetande. Däremot hävdar forskare hur det krävs en förståelse för det historiska ämnesspråket, för att elever ska åstadkomma syftet och en holistisk förståelse i historieämnet. Å andra sidan finns det väldigt lite historiedidaktisk forskning i de yngre åren angående hur lärare kan tillgodogöra och arbeta språkutvecklande i förhållande till ämneskunskaper. Examensarbetet har därför genom en fenomenologisk ansats syftat till att undersöka hur verksamma lärare i historia på mellanstadiet reflekterar angående ämnesspråkets betydelse och språkutvecklande arbetssätt, för att stärka elevernas förståelse för ämnesinnehållet i historia. Detta av vikt för att inspirera lärare angående hur de kan bedriva ett språkutvecklande arbete i historieundervisningen.

Syftet med studien är att undersöka lärare i fritidshemmets upplevelser gällande möjligheter och hinder, samt hur undervisningen anpassas för elevers lärande inom flerspråkighet. För att besvara syftet har följande frågeställningar använts: Vilka möjligheter och hinder uppstår i arbetet med flerspråkighet i fritidshemmets undervisning? Hur anpassar lärare i fritidshemmet undervisningen med flerspråkiga elever? I studien har en kvalitativ metod använts, i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sex respondenter från fem olika fritidshem. Studiens resultat visar likheter och skillnader i hur lärare i fritidshem ser hinder och sedan anpassar undervisningen för att möjliggöra flerspråkiga elevers lärande. De arbetar också med bildstöd, läsning, samtal och medvetet förhållningssätt för att utveckla elevernas språkutveckling. Dessutom organiseras den språkutvecklande undervisningen kontinuerligt genom att skapa samtalssituationer för att eleverna ska jämföra ord från sitt modersmål till svenska.

Syftet med studien var att bidra med kunskap och goda exempel på framgångsrika faktorer för hög måluppfyllelse i ämnet svenska. Studien undersökte hur lärare kan undervisa på ett språkutvecklande och tydliggörande sätt, så att elever i språklig sårbarhet ska kunna tillgodogöra sig undervisningen i klassrummet. Undersökningen har skett utifrån ett lärarperspektiv genom observationer och intervjuer, vilket har gett en fördjupning i hur lärare undervisar i årskurs 5. Resultatet sammanställdes i en tematisk genomgång och de fjorton begrepp som framkom var tydliggörande arbetssätt, scaffolding, retrieval practice, muntligt språk, differentierad undervisning, relationer, inkludering, språkutvecklande arbetssätt, tillgänglighet, digitala verktyg, evidensbaserad undervisning samt fortbildning, kollegialt arbete, kartläggning och särskilt stöd. Framgångsrika faktorer för elever i språklig sårbarhet som framkom i studien är tydliggörande- och språkutvecklande arbetssätt med explicit undervisning och scaffolding, goda relationer och differentierad undervisning som baseras utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. En slutsats som kan dras utifrån studiens resultat var att lärares kompetens kring språklig sårbarhet är en förutsättning för att kunna stödja eleverna inom ledning och stimulans. Utifrån diskussionen lyftes även vikten av en tydlig organisation fram, som stärker kollegialt samarbete, både lärare emellan och med andra yrkesgrupper. Gemensam fortbildning visades vara avgörande för att lärare ska kunna känna trygghet i hur de kan arbeta inom ledning och stimulans, för att ge eleverna det stöd de behöver.

Syftet med denna studie är att få kunskap om speciallärares erfarenheter av språkutvecklande arbete i skolan, med fokus på återkoppling till elever när datorn som skrivverktyg används. Studien baseras på en intervjuundersökning av tio speciallärare. Det är en sociokulturell ansats som har använts vid analys- och tolkningsarbetets genomförande. Resultatet av studien visar att elevers delaktighet i ett språkutvecklande sammanhang hade betydelse när återkoppling gavs. Det är i samspel och i dialog mellan lärare och elev som möjligheter och villkor för barns delaktighet har synliggjorts. Det är när återkopplingen har skett direkt, i processen, som det har funnits förutsättningar att möta elevers olika behov och möjliggöra lärande. Det är då som eleverna har fått vägledning om hur de kan ta sig vidare för att närma sig målen. När återkopplingen gavs mot ett färdigt resultat blev återkopplingen fördröjd och ledde bort från lärandeprocessen. Då synliggjordes svårigheter att möta elevers individuella behov. Den praktiska datorkompetensen hos lärarna har i studien visat sig ha betydelse för elevers möjligheter att närma sig sina lärandemål. / The aim of this study is to gain knowledge of special education teachers´ experiences from language development in schools, with focus on feedback to pupils when the computers is used as a writing tool. The study is based on interviews with ten special education teachers. A socio-cultural model was used during the interpretation and analysing phase. It is through interaction and dialogue between teacher and pupil, that possibilities and terms for the pupil´s participation has been made visible. It is when the instant feedback given during the process, that you can find the possibilities to meet with the needs of that particular pupil to enable learning. That is when the pupils has been given guidance how to further approach his or her goals. If feedback is only provided later and is more goal-oriented, the learning process is delayed, with greater difficulties to meet with the pupil´s particular needs. The study also shows that the practical competence in computer usage among the special education teachers is important for pupils´ possibilities of reaching their goals.

The purpose of this study was to examine how teachers conduct their teaching to be language developing, and how they in a practical way work with semi-speaking students who have language deficits in the Swedish language and / or their native language. To carry out this study, I used qualitative interviews as a method and I have interviewed six teachers working at a high school. The school that these teachers work at execute a language developing teaching throughout all the courses in the school. All teachers have a similar idea of what language developing work is, however, how they go about and what is emphasized most in the teaching differs. The reason for this is because these teachers have different experiences with the language developing teaching. These professionals agree that this approach is very important and that all teachers, regardless of subject, should work in a language developing way, in parallel with the rest of their subjects. They also agree that this approach benefits both immigrant students and ethnic Swedish students. Another way for these teachers to work language developing has been to work with genres. Since the teachings of genres include language and subject content integration, this has been a way to expand their language developing teachings. One clear approach in their teaching has been to support their pupils, which is a central point within the genre-based pedagogy. The reason for the support is to stimulate the pupils and to make their education easier and more approachable, without lowering the standards of the content being taught. Thus making the teaching more adapted to the needs of every individual.

Denna undersökning söker svar på hur sju lärare i årskurserna 1–3 använder lärandeteorier i språkutvecklande arbete med nyanlända elever. Nyutexaminerade lärare behöver verktyg att använda i språkutvecklande arbete med nyanlända, eftersom ämnet svenska som andraspråk ofta saknas i lärarutbildningarna. Frågan är om de kan använda de teoretiska kunskaper de förvärvat under utbildningen och omsätta till fungerande undervisningspraktik. Vidare studeras om lärare väljer en teoretisk utgångspunkt och sedan följer den, eller om de väljer delar av olika lärandeteorier och kombinerar dessa. En viktig del av undersökningen är att följa hur lärarna arbetar praktiskt utifrån teorier om lärande och vilka metoder de använder som är utvecklade ur dessa. Undersökningen är kvalitativ och baseras på semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer av sju lärare vid två skolor. Analysen av det insamlade materialet har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att den lärandeteori som är vanligast förkommande i språkutvecklande arbete med nyanlända elever i de intervjuade lärarnas undervisning är det sociokulturella perspektivet med Vygotskij som huvudperson. Denna lärandeteori har varit en viktig del vid utvecklandet av genrepedagogiken som också används i hög grad, framför allt genom cirkelmodellen. Ett annat delresultat som framkom tydligt var vikten av att undersöka och ta tillvara de nyanlända elevernas erfarenheter samt nödvändigheten av modersmålsundervisning och studiehandledning. Det kollegiala och kompetensutvecklande lärandet tas upp av alla de intervjuade lärarna och det visar sig vara en viktig del i det språkutvecklande arbetet med nyanlända elever.

Det övergripande syftet i denna studie är att belysa hur lärare upplever den språkutvecklande undervisningen av teckenspråkiga elever i specialskolan. Studien belyser den utmaning lärare möter då de undervisar flerspråkiga elever med dövhet eller hörselnedsättning där språkutveckling och kunskapsutveckling sker parallellt. Språk är grunden för all kunskapsinhämtning och elever med dövhet eller hörselnedsättning har en språklig nivå som är lägre än jämnåriga hörande barns. Lärarna i specialskolan behöver ge eleverna rika möjligheter i undervisningen att utveckla språk. De behöver också ha en undervisning som är meningsfull för eleverna och där eleverna får tänka och reflektera över hur språk är konstruerade och hänger ihop. För att besvara syfte och frågeställningar i denna kvalitativa studie har åtta lärare intervjuats. Insamlat material har bearbetats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv samt med hjälp av Easterbrooks och Beal-Alvarez (2013) HOTS & CoVES modell. Resultaten visar att lärarna i vår studie är överens om att språkutvecklande undervisning är något som genomsyrar hela verksamheten. Dock visar deras utsagor att de arbetar på olika sätt med språkutvecklande undervisning och att de använder sig av mer eller mindre planerade metoder. Utifrån vårt analysverktyg HOTS & CoVES (Easterbrooks och Beal-Alvarez, 2013) ser vi att samtliga framgångsfaktorer (metakognitivt tänkande, tillgänglig kommunikation, visuell support, explicit instruktion och stöttning och mediering) finns representerade i lärarnas utsagor. Lärarens breda kompetens, speciellt inom lingvistik, upplevs som en central faktor för att eleven ska utvecklas optimalt utifrån sina förmågor.

Sammandrag Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur pedagogerna på en förskola i Värmland upplever att införandet av TAKK har påverkat barnens språkutveckling. Jag ville också undersöka hur de språkutvecklande aktiviteterna på en småbarnsavdelning har förändrats sedan 2005 och vilken roll TAKK har i detta. Dessutom ville jag se om personalen använde tecken på alla avdelningar på förskolan.   Jag kom fram till att den största skillnaden när det gäller språkutvecklande aktiviteter är att de har infört TAKK på småbarnsavdelningen som stöd till alla barn. Med hjälp av observationer och intervjuer på den aktuella förskolan kunde jag konstatera att pedagogerna på förskolan upplever att tecken är bra för alla små barns språkutveckling eftersom de har upptäckt att barnen fått ett mer utvecklat språk sedan metoden infördes.   Litteraturstudierna bekräftade att TAKK kan användas till alla barn, även små barn, eftersom det blir ett redskap för barnet i sin kommunikation. Pedagogerna på förskolan upplever mindre frustration i barngruppen då barn och pedagoger förstår varandra mycket bättre idag. Barnen har blivit ovanligt bra på färger anser pedagogerna.   En av de andra avdelningarna på förskolan använder TAKK, men inte till alla barn utan där använder man tecken främst till ett speciellt barn som behöver det som stöd i sin kommunikation. Den tredje avdelningen använder inte TAKK. / Abstract The purpose of this investigation was to examine how the pedagogues of a preschool in Värmland experience that the introduction of TAKK has affected the children’s language development. I also wanted to examine how the language development activities in a small children’s department have been changed since 2005 and what part TAKK has in this. Furthermore I wanted to see if the personnel used signs in every department on the preschool.   My conclusion was that the biggest difference when it comes to the activities for the language development is that they have introduced TAKK in the small children’s department as a support to all children. With the aid of observations and interviews made in the current preschool, I could establish that the pedagogues of the preschool experience that signs is a good help for every small child’s language development since they discovered that the children have a more developed language after the method was introduced.   The literature studies confirmed that TAKK can be used on all children, even small children, since it becomes a tool for the child in its communication. The pedagogues of the preschool experience less frustration in the group of children as children and pedagogues understand each other much better today. The pedagogues consider that the children have become exceptionally good in defining colours.   One of the other departments of the preschool uses TAKK but not to all children. They use signs mainly to a particular child who needs signs as a support for her communication. The third department doesn’t use TAKK.

Denna studie har flera, men sammanhängande, syften. För det första är syftet att undersöka om och i så fall varför lärare i förskoleklasser och i år ett till tre i grundskolan medvetet arbetar med sina elevers språkutveckling. För det andra är syftet att belysa hur lärarna i fråga arbetar, om förskolans och grundskolans lärare skiljer sig åt beträffande arbets- och förhållningssätt samt om och i så fall hur lärarna har förändrat sitt arbete över tid. Det visar sig att de flesta av lärarna i undersökningen ofta och medvetet arbetar med sina elevers språkutveckling. Vidare visar det sig att det språkutvecklande arbetet ofta motiveras av att lärarna vill ge eleverna redskap för en eller flera av kategorierna kommunikation, tänkande, lärande och känslobearbetning. Språklekar, samtal, högläsning av berättande skönlitteratur, muntlig framställning, individuellt skrivande av berättelser samt strukturerade språkövningar är vanliga aktiviteter i undersökningsdeltagarnas pedagogiska verksamhet. Högläsning respektive skrivande av texter utanför den berättande genren verkar däremot vara sällsynt. Det visar sig att det, vad gäller arbets- och förhållningssätt, finns många likheter mellan förskolans och grundskolans lärare.

Uppsatsens syfte har varit att studera vilka ord och uttryck som kan vålla svårigheter för andraspråkselever i deras karaktärsämnen på Omvårdnadsprogrammet, samt hur lärare och elever ställer sig till dessa svårigheter. Metoden har varit en kombination av ordkunskapstest,intervjuer och klassrumsobservationer. Utifrån dessa kan utläsas att eleverna har störst svårigheter med mindre frekventa ord och att det inte alltid är helt enkelt att fastställa vilka ord som vållar svårigheter för andraspråkselever och varför. Svårigheten ligger förmodligen inte alltid enbart i ordet i sig utan kan även påverkas av hur förhandlingen av ords innebörd går till och hur mycket språkutvecklande interaktion som förekommer i klassrummet.Lärarna i studien fokuserar i sin undervisning i första hand på ämnesspecifika ord och lämnarövriga till svenskämnet. Eleverna anser att lärarna förklarar på ett stressat och otillräckligt sätt, och väljer därför att på egen hand finna ords betydelser. Elevernas muntliga och skriftliga passivitet i klassrummet är enligt lärarna ett stort problem. Bevisligen föreligger en diskrepans mellan vad lärarna tror är orsaken till elevernas passivitet och vad eleverna själva menar är orsaken. Lärarna tolkar den som ett kulturellt fenomen medan eleverna menar att den grundar sig i språklig osäkerhet och otrygghet i klassrumsmiljön. Intentionerna är i de flesta fall positiva hos både elever och lärare. Viljan att förstå finns hos eleverna och viljan att förklara finns hos lärarna. Troligt är att en ökad kunskap hos både lärare och elever om vilka ord somkan vålla svårigheter och hur man kan arbeta med dessa ord, skulle kunna ge positiva effekter för elevernas ordinlärning och därmed förståelse av sina karaktärsämnen.