I detta arbete undersöks gymnasieelevers fysiska självuppfattning med instrumentet Children and Youth Physical Self-Perception Profile (CY-PSPP) för att reda ut om det finns samband mellan fysisk självkänsla och subdomäner till den fysiska självkänslan och betyg i kursen idrott och hälsa A. Hur förhållandena ser ut mellan dessa variabler är också centralt. Resultaten som analyseras har samlats in från tre gymnasieskolor i Mellansverige. 184 elever, 79 flickor och 106 pojkar, har fyllt i enkäten. Statistisk analys med chi-tvåtest visar samband mellan betyg i kursen idrott och hälsa A och pojkarnas varseblivning av fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens där pojkar som avslutat kursen med höga betyg har höga värden och det motsatta förhållandet gäller för elever i den lägre delen av betygskalan. För flickorna finns det samband mellan betyg i idrott och hälsa A och fysisk självkänsla samt betyg och fysisk kondition där samma trend som hos pojkarna visats. Däremot finns det hos flickorna inget samband mellan variablerna betyg i kursen idrott och hälsa A och fysisk styrka. Det finns heller inget samband mellan betyg och andelen flickor som angett låga värden för idrottslig kompetens.

Bakgrund: Innebandy är en intensiv sport där snabba upprepade accelerationer och riktningsförändringar är viktiga ingredienser för framgång. Även om både förflyttningssnabbhet och uthållighet är viktiga för prestationen i innebandy, finns inga studier som undersöker hur de relaterar till varandra och andra viktiga fysiska kvaliteter. Syfte: Att beskriva kvinnliga elitinnebandyspelares fysiska egenskaper och undersöka korrelationen mellan snabbhet i förflyttningar, aerob uthållighet, maximal styrka och explosivitet. Metod:19 kvinnliga elitinnebandyspelare i åldern (medel (SD)) 21,8år (±2,15), längd 168,8cm (±5,8) långa och vikt 65,9 kg (±6,3), rekryterades till studien. Ett testbatteri genomfördes över två dagar och bestod av snabbhetstester (Acc10, Acc20m, Pro-agility), explosivstyrketester (SLH, SJ, CMJ, CMJ:A), maximalstyrketest (IPU) och aerob uthållighet (Beeptest). Korrelationen mellan testresultaten analyserades. Resultat: Det fanns starka korrelationer mellan förflyttningssnabbhet och prestationen explosiv styrka, utom mellan vertikalhopp med armsving (CMJ:A) och snabbhet i riktningsförändringar (Pro- agility). Isometrisk styrka (IPU) relaterade endast signifikant till snabbhet i riktningsförändringar (Pro-agility), vilket också aerob uthållighet (Beeptest) gjorde. Slutsats: För kvinnliga elitinnebandyspelare finns ett samband mellan explosiv styrka och snabbhet i alla förflyttningar, medan maximalstyrka endast verkar relatera till snabbhet i riktningsförändringar. Arbetsförmågan i aerob uthållighetsarbeten verkar inte påverka prestationen i snabbhet negativt, utan på den här prestationsnivån kan båda utvecklas till tillräcklig nivå. / Background: Floorball is an intense sport where rapid repeated accelerations and changes of direction are important ingredients for success. Although both the locomotion speed and endurance are essential for achievement in floorball, there are no studies examining how they relate to each other and other important physical qualities. Objective: To describe female elite Floorball player's physical properties and examine the correlation between locomotion speed, aerobic endurance, maximum strength and explosiveness. Method: 19 female elite Floorball players age (mean (±SD)) 21, 8 years (±2.15), height 168, 8 cm (±5.8) and weight (65.9 kg±6.3), were recruited to the study. A test battery was conducted over the span of two days and consisted of tests of locomotion speed (Acc10, Acc20, Pro-agility), explosive strength (SLH, SJ, CMJ, CMJ:A), maximum strength (IPU) and aerobic endurance (Beep test). The correlation between the test results were analyzed. Results: There were strong correlations between locomotion speed performance and explosive strength, except between vertical jump with arm swing (CMJ) and speed in changes of direction (the Pro agility). Isometric strength (IPU) significantly related to the speed in changes of direction (the Pro agility), as did aerobic endurance (Beeptest). Conclusion: For female elite Floorball players there seems to be a correlation between explosive strength and quickness in all types of locomotion, while the maximum strength only seems to relate to the speed in changes of directions. Work ability in aerobic endurance tasks does not seem to affect performance in locomotion speed, and at this performance level both can be developed to a sufficient level.

Uppsatsen är inriktad på den militära delen i upprorsbekämpning och tar sin utgångspunkt i två stycken militärteoretikers teorier inom ämnet. Teoretikerna är John Mackinlay och David Kilcullen, som under 2009 utkom med varsin ny bok inom området, The Insurgent Archipelago samt The Accidental Guerilla. Den metod som arbetet vilar på är kvalitativ textanalys. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken utsträckning som teorin och doktrinerna stämmer överrens. Därför har först teoretikernas syn på hur en utifrån kommande intervenerande styrka påverkar lokalbefolkningen analyserats. Det som framkommit av detta är dels Mackinlays uppfattning att samtliga styrkor av denna karaktär kommer att betraktas som ockupanter av lokalbefolkningen. Dels Kilcullens uppfattning att styrkan påverkar lokalbefolkningen till att gripa vapen mot dem. Detta trots att även de har en avig inställning mot upprorsrörelsen. Som lösning på problemet för Kilcullen fram bildandet av en strategisk tjänst i likhet med Office of Strategic Services. Från dessa teorier har ett antal kriterier valts ut vilka sedan använts som analysverktyg för att undersöka doktrinernas syn på områdena. De doktriner som har analyserats är Storbritanniens Joint Doctrine Publication 3-40, USA:s Joint Publication 3-24, samt NATO:s i nuläget gällande styrdokument BI-SC Cointerinsurgency Joint Operational Guidelines. Av analysen har framkommit att en viss överrensstämmelse mellan teori och konceptuell verklighet förekommer. Dock att teorin snarare rör sig inom en eventuell framtid emedan doktrinerna är fast inom nulägets ramar. / The essay focuses on the military part of counter-insurgency and is based on two theories by the military theorists John Mackinlay and David Kilcullen. Who both in 2009 published a new book on the subject, The Insurgent Archipelago and The Accidental Guerrilla. The method used in the essay is qualitative text-analysis. The purpose of this essay is to examine whether resemblance between theory and doctrine exists. Therefore first of the theorists view in how an exogenous intervening force affects the local population has been analyzed. What emerged from this is partly Mackinlay's view that all forces of this nature will be seen as occupiers by the local people. Partly Kilcullen's view that the force affects the local population to resort to arms against them. This despite the fact that they’re original attitude towards the insurgent movement, which is the reason for the intervening forces presence, is of negative. As a solution to the problem Kilcullen brings forward the constitution of a strategic service, like the Office of Strategic Services. From these theories, a number of criteria have been selected which are then used as analytical tools to examine the doctrines. The doctrines which have been analyzed is the UK's Joint Doctrine Publication 3-40, U.S. Joint Publication 3-24 and the currently governing NATO document BI-SC Counterinsurgency Joint Operational Guidelines. The analysis has shown that some resemblance between theory and conceptual reality exist. However that theory, rather involved in a possible future while the doctrines are restrained by the framework of the present day.

Bakgrund: För att bibehålla ett liv med en hög livskvalité är det viktigt att ha en tillräcklig muskelstyrka för att klara av vardagen och minska skador. Styrketräning kan utveckla skelettmuskulaturen och anses vara ett populärt träningssätt. Användningen av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) har ökat inom idrotten. Forskningsläget var sparsamt bland den yngre befolkningen, men mer forskning fanns inom området på den äldre befolkningen. Dock saknades forskning kring påverkan av olika doser under en längre användningsperiod. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att granska användandet av preparaten (NSAID) och tydliggöra vilken effekt dessa hade på styrkeutveckling, skelettmuskeltillväxt och signaler i skelettmuskulaturen i samband med styrketräning. Metod: Den systematiska litteraturöversikten skapades med publikationer från databaserna Pubmed och SPORT Discus där 86 studier identifierades. För att kunna besvara frågeställningen resulterade det i nio studier totalt. De valda studiernas validitet bedömdes och samtliga var av god kvalité. Resultat: Äldre runt 65 år undersöktes i fem av nio studier då alla förutom en inte påvisade någon skillnad i skelettmuskulaturen medan en påvisade en signifikant positiv effekt i muskelmassa vid intag av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel i jämförelse med placebo. De resterande fyra studierna var gjorda på yngre individer runt 25 år och spretade åt olika håll. Där de visade på att ingen skillnad fanns i att det blev en minskad styrkeutveckling och skelettmuskeltillväxt och att det hämmar signaler men att individerna även orkar utföra ett större arbete med läkemedlen. Slutsats: För yngre individer visade preparaten ha en hämmande effekt på muskeltillväxten men för äldre individer verkade inte muskeltillväxten påverkas. / Background: To maintain a life with a high quality of life, it is important to have sufficient muscle strength to cope with everyday life and reduce injuries. Strength training can develop skeletal muscle and is considered a popular exercise method. The use of non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) has increased in sports. The research situation was sparse among the younger population, but more research was found in the field of the older population. However, there was no research on the effect of different doses over a longer period of use. Purpose: The purpose of the literature review was to examine the use of the preparations (NSAIDs) and to clarify their effect on strength development, skeletal muscle growth and signals in the skeletal muscle in connection with strength training. Method: The systematic literature review was created with publications from the Pubmed and SPORT Discus databases, where 86 studies were identified. In order to answer the question, it resulted in nine studies in total. The validity of the selected studies was assessed, and all were of good quality. Results: Elderly people around the age of 65 were examined in five of nine studies, all except one showing no difference in skeletal muscle, while one showed a significant positive effect in muscle mass when taking non-steroidal anti-inflammatory drugs compared to placebo. The remaining four studies were done on younger individuals around 25 years of age and spread in different directions. Where they showed that there was no difference in the fact that there was a decrease in strength development and skeletal muscle growth and that it inhibited signals but that the individuals also can do a greater work on the drugs. Conclusion: For younger individuals, the preparations were shown to have an inhibitory effect on muscle growth, but for older individuals, muscle growth did not appear to be affected.

Bakgrund: Lateral fotledsstukning är en av de vanligaste traumatiska muskuloskeletala skadorna och av alla som ådrar sig denna skada utvecklar upp till 40 procent något som kallas kronisk ankelinstabilitet. Det är en skadeform som förekommer inom nästan alla idrotter. Typiskt är en kraftig stukning som följs av ytterligare stukningar och instabilitetskänsla. Konsekvenser är ofta nedsatt kraft, balans och prestationsförmåga. Syftet med denna studie var således att undersöka fotledsfunktion med avseende på styrka, balans och funktionella tester hos personer med kronisk ankelinstabilitet. Metod: Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med tester vid ett tillfälle. Deltagare söktes via idrottsföreningar och distriktsmottagning. Totalt inkluderades 17 personer (10 kvinnor och sju män), med kronisk fotledsinstabilitet, vilka utförde fem tester för att utvärdera balans, styrka och funktionell prestationsförmåga. Testerna utgjordes av enbentstående, isometrisk styrka i inversion och eversion i liggande, samt enbent längdhopp och sidohopp.  Resultat:  Skadad sida var signifikant svagare jämfört med frisk sida i både eversion (75N respektive 92N, p=0,001) och inversion (75N respektive 85N, p=0,002). Deltagarna visade också sämre prestation, på skadad sida jämfört med frisk sida, vid enbentshopp (101cm respektive 107cm, p=0,05) samt i sidohopptestet (antal 30 respektive 39, p<0,001). Balansen var också nedsatt i skadad jämfört med frisk sida (poäng 17 respektive 11, p<0,001). Det fanns en signifikant korrelation mellan styrka i eversion och inversion (r=0,731, p=0,001). Inversion hade, utöver eversion, signifikanta korrelationer med enbentshopp (r=0,517, p=0,033), och med sidohopp (r=0,644, p=0,005). Enbentshopp korrelerade även med sidohopp (r=0,650, p=0,005). Antal sidohopp hade en hög korrelation, (p <0.01), med samtliga övriga parametrar, undantagen balans. Det förelåg ingen korrelation mellan balansen och några av övriga parametrar (p ≥0,600). Konklusion: Den här studien visar att individer med kronisk ankelinstabilitet har sämre funktion i skadad jämfört med frisk fot. Funktionell prestationsförmåga, i form av sidohopp, och balans var de variabler som var mest påverkade. Det faktum att det fanns en 50-procentig skillnad i balans tyder på att utvärdering av balans är av betydelse i denna grupp av patienter och att rehabilitering bör syfta till att förbättra balansförmågan. / Background: Lateral ankle sprain is one of the most common traumatic musculoskeletal injuries, is present in almost all fields of sport, and up to 40 percent of everyone that is injured developes something called chronic ankle instability. A typical description is a severe strain followed by more straines and a sense of instability. Strenght, balance and performance deficits are often seen consequences of the disorder. Objective: The aim of this study was to survey the function concerning strenght, balance and functional ability within this group. Methods: This study was conducted as a cross-sectional study with participants recruited through various sport clubs and at a clinical practice. A total of 17 persons with chronic ankle instability were included (10 women and seven men). The test battery consisted of five tests for assessment of balance, strength and functional performance; Single leg balance, isometric strength in inversion and eversion, single leg hop and side hop test Result: The affected side was signifikantly weaker compared to the non-affected side in both eversion (75N vs. 92N, p=0,001) and inversion (57N vs 85N, p=0,002). The same pattern was seen, with a lesser performance on the affected side in, single leg hop (101cm vs. 107cm p=0,05) and number of sidehops (30 vs. 39, p <0,001). The balance was also lesser in the affected versus non-affected side (17 vs. 11, p <0,001). There were a signifikant correlation between strenght in eversion and inversion (r=0,731, p=0,001). Inversion strenght had also signifikant correlationes with the performance in the single leg hop (r=0,517, p=0,033), and the side hop tests (r=0,644, p=0,005). Single leg hop also correlated with the side hop performance (r=0,650, p=0,005). The performance in the side hop test had high correlation, (p <0.010), with every other parameter except balance which did not correlate with any of the other tests (p ≥0,600).  Conklusion: In this study, strength, balance and functional performance were all impaired at the injured side, compared to the non-injured side. The fact that there was a 50% difference between sides in balance performance suggests that evaluation of balance is of importance in this group of patients and rehabilitation should aim to improve balance.

Abstract    Aim    The main purpose of this study was to investigate Cross Education (CE), and how gender, detraining and leg dominance affects CE in previously untrained subjects when conducting a unilateral resistance training program. We also investigated if unilateral resistance training can give a hypertrophic response.    Method   Twenty healthy previously untrained individuals, 10 females and 10 males, were recruited as volunteer participants. The participants were randomly assigned to train either left or right leg. The training intervention was 10 weeks (34 sessions) of unilateral resistance training in the leg press and leg extension, sixteen of the participants fulfilled the criteria for inclusion. After two initial familiarization the participants trained conventional resistance training three times a week (week 1-3, 5-7 and 9-10) and Blood Flow Restriction Training (BFRT) five times a week (week 4 and 8). One repetition maximum for both legs in the leg press and leg extension was tested pre-, post and post20 to the training intervention as well as ultrasound measurements of muscle thickness.   Results    The ten-week training period resulted in a significant increase of maximal strength for the untrained leg 18,9 %, (16,6) (p < 0,01) in the leg press and 6,7 %, (3,7) (p < 0,05) in the leg extension. When comparisons between gender were made only men had a significant increase 26,5 %, (16,7) (p < 0,01) in the leg press and 9,9 %, (4,7) (p < 0,05) in the leg extension. Also, we saw a significant difference between women and men on a group level. Comparisons of dominant vs non-dominant leg showed that training the dominant leg resulted in a significant increase of maximal strength in the untrained leg in both the leg press 22 %, (17,9) (p < 0,01) and leg extension 10,1 %, (4,3) (p < 0,05). The maximal strength in the untrained leg was not significantly altered by the detraining period and a significant increase of muscle thickness could be seen in the untrained leg at MP50 4,7 %, (1,3) (p < 0,01).   Conclusion    The conclusions are that a ten week unilateral resistance training intervention results in a CE effect for men but not for women and that this type of training also can result in an increased muscle thickness in the untrained leg. Our findings also supports that training the dominant limb has superior effect on achieving a CE effect. Lastly we conclude that a twenty week detraining period did not affect the CE achieved strength. / Abstrakt    Syfte     Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka Cross Education (CE) och hur kön, viloperiod och ben-dominans påverkar CE hos otränade individer när man undergår ett unilateralt styrketräningsprogram. Vi undersökte även om ett unilateral styrketräning kunde ge ett hypertrofisvar.    Metod    Tjugo friska otränade och för närvarande inaktiva individer, tio kvinnor och tio män rekryterades som frivilliga deltagare. Deltagarna randomiserades för att träna antingen vänster eller höger ben. Träningsperioden var tio veckor (trettiofyra pass) av unilateral styrketräning i benpress och benspark, sexton deltagare uppfyllde kriterierna för inkludering. Två initiala familjäriseringspass hölls varefter träningen delades in i två typer av träning, dels konventionell styrketräning tre gånger i veckan (vecka 1-3, 5-7 och 9-10) och dels Blood Flow Restriction Training (BFRT) fem gånger i veckan (vecka 4 och 8). Före, efter och efter tjugo veckor testades one repetition maximum för båda benen i benpress och benspark samt att ultraljudsmätningar för muskeltjocklek utfördes.     Resultat    Den tio veckor långa träningsperioden resulterade i en signifikant ökning av den maximala styrkan för det otränade benet 18,9 % (16,6) (p < 0,010) i benpressen och 6,7 % (3,7) (p < 0,050) i bensparken. När jämförelser gjordes mellan könen så hade enbart män en signifikant ökning, 26,5 % (16,7) (p < 0,010) i benpressen och 9,9 % (4,7) (p < 0,050) i bensparken. Vi fann även att det var en signifikant skillnad mellan kvinnor och män på gruppnivå.   Jämförelser mellan dominant och icke-dominant ben visade att träning av det dominanta benet resulterade i en signifikant styrkeökning i både benpress 22 % (17,9) (p < 0,010) och benspark 10,1 % (4,3) (p < 0,050). Den maximala styrkan i det otränade benet påverkades inte signifikant av en viloperiod och en signifikant ökning i muskeltjocklek kunde ses i det otränade benet i MP50 4,7 % (1,3) (p < 0,010)    Konklusion    Slutsatserna är att en tio veckors unilateral styrketräningsintervention resulterar i en CE effekt hos män men inte hos kvinnor, och att denna typ av träning kan resultera i en ökad muskeltjocklek i det otränade benet. Våra fynd styrker att träning av den dominanta lemmen har större effekt på CE. Slutligen drar vi slutsatsen att en tjugo veckors viloperiod inte påverkar CE-styrkan.

Sjöfartsverket har i sitt arkiv en stor mängd backscatterdata, insamlat med multibeamekolod, som ännu inte har använts till sin fulla potential. Backscatterdata innehåller information om den reflekterade signalens styrka, även kallad amplitud. Stora mängder backscatterdata kan användas för att beskriva den akustiska bottenreflektionen. Syftet med denna undersökning är att beskriva hur variationen för amplituden varierar beroende på vilken bottentyp den reflekteras ifrån. En metod för att skapa rasterdataset med bottenhårdhet och bottentyp baserat på amplituddata ska utvecklas. Resultaten från denna metod ska sedan jämföras med kartdata från Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Totalt användes cirka 45 miljoner bottenpunkter i studieområdet. Varje punkt innehåller information om amplitud som systemet har registrerat från det reflekterade ekot. Dessa data behövde genomgå databehandlingar, bl.a. en vinkelkorrigering som ger ett mer trovärdigt värde av amplitud. Med hjälp av befintlig information om studieområdets sjöbotten i form av en maringeologisk karta från SGU, kunde amplitud från ett antal specifika uppskattade bottentyper studeras direkt. Resultatet uppvisar stora skillnader i amplitudens variationer. Specifika medelvärden och standardavvikelser kan urskiljas beroende av vilken specifik uppskattad bottentyp som studerades. ”Mjuk lera” gav en svagare signal med relativt låg standardavvikelse. ”Häll” och ”sten och block” reflekterade en liknade men starkare signal. Amplitudata från backscatter-informationen i hela datamängden utnyttjades för att skapa raster vars syfte var att beskriva den uppskattade bottenhårdheten. Olika raster skapades med olika parametrar beroende på ändamål. Gemensamt för alla skapade raster är att de är uppbyggda med metoden ”flytande beräkning” som möjliggjorde en mer utjämning. Resultatet av medelvärde och standardavvikelse från varje enskild bottentyp utnyttjades för att utföra en klassning av bottentyper på ett skapat raster lämpad för just bottentypsklassificering. För att få ett mer noggrannare medelvärde och standardavvikelse studerades ett 68 % konfidensintervall för de olika bottentyperna. De bottentyper som valdes för klassningen var ”mjuk lera”, ”sand, grus och sten”, ”häll”, ”sten och block” och även ”lägre amplituder”. ”Häll” och ”sten och block” klassades samma eftersom deras fysikaliska egenskaper gör att deras värden ligger nära varandra vilket gjorde det svårt att urskilja dem.”Lägre amplituder” utnyttjades för att identifiera områden som har lägre reflektionsförmåga än mjuk lera. Vilken bottentyp det är kan endast provtagning ge svar på. Med hjälp av tolkning av skapade raster och den maringeologiska kartan så korrigerades intervallen och användes som klassning. Resultatet från klassningen visar tydligt att områden kan urskiljas i kartbilden. Majoriteten av klassningarna resulterade i typen mjuk lera. En jämförelse av klassningen med den maringeologiska kartan visar att stora skillnader finns mellan dem. Mjuk lera gav en överensstämmelse på 86 %, sand, grus och sten 30 % och häll, sten och block 52,5 %, vilket gav en total överenstämmelse på 56,2 %. Jämförelse utfördes även med 9 provtagningspunkter som fanns tillgängliga i området. Det visade en total överenstämmelse på 89 %. Undersökningen visar att amplitud från havsbottnen korrelerar med bottentypen det är. Noterbart är att metoden för bottentypsklassificering som utvecklats i denna studie inte har kunnat kvalitetsgranskas med ett trovärdigt resultat, p.g.a. av statistiskt för få provtagningspunkter att jämföra mot. Studien visar dock att med mer data och noggrannare referensdata kan en mer automatisk klassningsmetod utvecklas. / The Swedish Maritime Administration (Sjöfartsverket) has a large amount of backscatter data collected with multibeam echosounder in their archive that has not been fully used despite its great potential. Backscatter data contains information about the strength of the reflected signal, often called amplitude strength. Large amounts of backscatter data could be used to describe the acoustic bottom reflection. The purpose of this study is to describe how the variation of the amplitude strength varies dependent on which estimated bottom types the data reflects from. Also a method will be produced which purpose is to create gridded dataset of estimated bottom hardness and bottom type based on amplitude data and compare this method with official data from the Geological Survey of Sweden (SGU).A total number of 45 million depths (data points) were used in the study area. Every data point contains information about the amplitude strength that the system has recovered from the reflective echo. This data needed to be preprocessed, including an angle correction that produces a more reliable value of the amplitude strength. With existing information about the bottom from the study area, in this case a marine geological map from SGU, the amplitude from some estimated specified bottom types could be studied. The result shows differences in their variation. Specific values of mean and standard deviation could be distinguished by which estimated specific bottom types that were studied.The amplitude strength from the backscatter information of the complete data set was used to create a raster that describes the estimated bottom-hardness. Different raster were created with various parameters dependent on the purpose. All of the created raster data had in common that it was created using a technique called “flow calculation” which result in more equalization.The mean and standard deviation for every individual estimated bottom type were used to create interval for classification of the bottom types. To achieve a more accurate estimation of the mean and standard deviation for the bottom types, a 68 % confidence interval were used. The classes that were chosen for classification was “soft clay”, “sand, gravel and stone”, “solid rock”, “stone and block” and “lower amplitudes”. “Solid rock” and “stone and block” were combined in the same class because of their similar physical properties. “Lower amplitudes” were chosen in order to indicate areas where the amplitude strength from the reflective echo was lower than “soft clay”.The result of the intervals was adjusted by an examination of the raster data and the marine geological map and was then used for classification.The result from the classification shows that areas of different bottom types could be distinguished in the map. The majority of the classification was of the type “soft clay”. A comparison between the classification and the marine geological map showed some differences. “Soft clay” matched with 86 %, “sand, gravel and stone” 30 %, “solid rock, stone and block” 52,5 % and the total matched with 56,2 %. Comparisons between 9 samplings in the area were made. The result shows that the classification-accuracy is 89 %.The study shows that the amplitude strength correlates to the bottom type. Note that too few samplings for bottom classification were used in the study and thus the results are not fully reliable. The study, however, shows that with larger amount of data and more accurate reference data a better automatic classification method could be developed.

Background: Strength is considered an important part in swimming and is usually included in training programs for swimmers. However, studies assessing the relationship between muscle strength, muscle endurance and swim performance are not many and have showed different results. Aim: The aim of this study was to assess the correlation between bench press, pull-up and 400 meter freestyle swim performance in elite swimmers. Method: The subjects (n=15, age 16-20) performed a one repetition maximum (1RM) bench press test to measure maximal muscle strength and to measure muscle endurance the subjects performed as many pull-up repetitions as possible during 30 seconds. A velocity four (V4) speed test was performed to assess swim performance by measuring time over covered distance and blood lactate levels. Results: The results of this study showed a moderate correlation (r=-0.54) between one repetition maximum in bench press and 400 meter freestyle swim performance. It showed a strong correlation (r=-0.63) between number of pull-ups repetitions during 30 seconds and 400 meter freestyle swim performance. Conclusion: These results suggest that upper body strength contributes to swim performance over 400 meter. The stronger correlation between pull-ups and swimming may indicate that muscle endurance of m. latissimus dorsi and the back muscles may be important to incorporate in a training program since it has shown to have a strong correlation with swim performance at 400 meters. / Bakgrund: Styrka anses vara en viktig del i simning och är ofta inkluderat i träningsprogram för simmare. Dock har endast ett mindre antal studier undersökt relationen mellan muskelstyrka, muskel uthållighet och simprestation och de som har gjort det visar olika resultat. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera korrelationen mellan bänkpress, pull-ups och 400m simprestation hos elitsimmare. Metod: Deltagarna (n=15, ålder 16-20) utförde ett en repetition maximum (1RM) i bänkpress för att mäta maximal muskel styrka och för att mäta muskeluthållighet utförde deltagarna så många pull-ups repetitioner som möjligt under 30 sekunder. Ett velocity four (V4) hastighets test utfördes för att utvärdera simprestation genom att mäta tid över simmad distans och blod laktat värden. Resultat: Resultatet i denna studie visade på en moderat korrelation (r=-0,54) mellan en repetition maximum i bänkpress och 400 meter fristil simprestation. Den visade på en stark korrelation (r=-0,63) mellan antalet pull-ups repetitioner under 30 sekunder och 400 meter fristil simprestation. Konklusion: Dessa resultat tyder på att överkroppsstyrka bidrar till simprestation över 400 meter. Den starkare korrelationen mellan pull-ups och simning kan indikera att muskeluthållighet hos m. latisimus dorsi och ryggmusklerna kan vara viktigt att lägga in i ett träningsprogram då det visat på en stark korrelation till simprestation på distansen 400 meter.

The point with this exam-essay is to study how the strength in glulam beams reinforced with carbon fiber will differentiate with an increased relative humidity (RH). The literature study brings up older work and science in the field that focuses on different reinforcement that can improve the strength in glulam beams.Glulam has higher strength than regular wood, this is due to how glulam is being constructed. When the usage limit condition is being determined the length of the beam will be a factor in deciding highest allowed bending on the beam. Carbon fiber, that has a greater strength than glulam can be used as a reinforcement on the glulam to give it higher strength. When the relative humidity is increased the glulam’s strength will decrease, the goal was to study how great the strength of the reinforced glulam beams would be when the relative humidity in the beams was being increased.In this essay a total of 26 glulam-samples was bent until they reached breaking point, out of these 26 samples half of them will be reinforced with carbon fiber underneath the beam. Half of the samples will be submerged in water, both reinforced and regular beams, where they will stay in two weeks until they are brought up again for bending-tests.The reinforced beams did not show an increase in torque capacity when compared to the non-reinforced beams when analyzing the average force. When analyzing the calculated 95 % -fractile the reinforced beams did show an increase in torque capacity. The dry reinforced glulam-beams showed an increase with 4,8 % and the wet reinforced glulam-beams showed an increase with 13,3 %.

<p>Polisyrket har alltid varit ett mansdominerat yrke men fler och fler insatser görs för att mängden kvinnor ska öka inom kåren eftersom att de fortfarande är underrepresenterade. Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur kvinnliga poliser i anseende med att de är just kvinnor, upplever att de bemöts av allmänheten, manliga kollegor och organisationen. För att ta reda på detta har vi genomfört sex kvalitativa intervjuer med kvinnliga poliser i Sverige. Vi har utgått från litteratur om genus, kvinnliga poliser och andra könsrelaterade teorier. I studien har det framkommit att de kvinnliga poliserna inte upplever kombinationen av deras kvinnlighet och yrket polis som något problemskapande. De känner sig heller inte mindre respekterade varken av manliga kollegor eller organisationen, när det kommer till allmänheten uppvisar den ibland tvivel mot en kvinnlig polis. Många är av den uppfattningen att kvinnor inte hör hemma hos polisen då de inte har samma fysiska styrka som män. Den här studien visar på att så är inte fallet utan även kvinnor kan ha styrkan som krävs och kan också med sin kvinnlighet komplettera kåren. Myten om att polisyrket endast är för män lever fortfarande kvar i viss mån då vissa individer som är i kontakt med polisen föredrar en manlig polis framför en kvinnlig.</p>