Polisyrket har alltid varit ett mansdominerat yrke men fler och fler insatser görs för att mängden kvinnor ska öka inom kåren eftersom att de fortfarande är underrepresenterade. Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur kvinnliga poliser i anseende med att de är just kvinnor, upplever att de bemöts av allmänheten, manliga kollegor och organisationen. För att ta reda på detta har vi genomfört sex kvalitativa intervjuer med kvinnliga poliser i Sverige. Vi har utgått från litteratur om genus, kvinnliga poliser och andra könsrelaterade teorier. I studien har det framkommit att de kvinnliga poliserna inte upplever kombinationen av deras kvinnlighet och yrket polis som något problemskapande. De känner sig heller inte mindre respekterade varken av manliga kollegor eller organisationen, när det kommer till allmänheten uppvisar den ibland tvivel mot en kvinnlig polis. Många är av den uppfattningen att kvinnor inte hör hemma hos polisen då de inte har samma fysiska styrka som män. Den här studien visar på att så är inte fallet utan även kvinnor kan ha styrkan som krävs och kan också med sin kvinnlighet komplettera kåren. Myten om att polisyrket endast är för män lever fortfarande kvar i viss mån då vissa individer som är i kontakt med polisen föredrar en manlig polis framför en kvinnlig.

This essay is about power in the classroom. It is about the power dimension of the student-teacher relationships that arise in that space. The overall aim has been to investigate which categories are fruitful in a power analysis of these relationships. My aim has therefore been to develop power categories and to use them to identify and to categorise cases of power interaction that take place between those particular actors in that particular setting. In order to gather material for my study I have both read literature that approaches the study of the student-teacher relationships from a power perspective and done a series of observations in a high school. My theoretical frame comprises a concept of power and a series of power categories. These categories include strength, authority, inducement, coercion, violence, resistance as well as to possess power, to have power, to exert power, the scope of power and the base of power. My theoretical definition of power is that power is the capacity to accomplish things. My operational definition is that power is the capacity of either teachers or students to accomplish change in he life of other individuals. My investigation shows that these categories are useful to deal with, classify and analyse a great number of student-teacher interactions. Other conclusions that I draw in this study are for example that power displays great variation in kind and in the situations where it occurs, that some sorts of power are more common than others, and that students’ power is more fragile than teachers’.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras. / Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.

Den amerikanska doktrinen FM3-24 beskriver hur en operation inom COIN-konceptet kan genomföras och hur befälhavaren kan använda doktrinen som stöd i genomförande och planering av operationer.  Doktrinen är utvecklad med stöd av de lärdomar som amerikanska trupper dragit i 2000-talets konflikter i Irak och Afghanistan, och doktrinen används idag som stöd i de pågående insatserna. Under 1990-talets konflikt i Somalia fanns inte denna doktrin.  Syftet med uppsatsen är att undersöka om det kan spåras lärdomar redan från 1990-talets Somalia till utformandet av den nu utvecklade amerikanska doktrinen FM3-24.  Resultatet visar att likheter finns i hur operationer enligt FM3-24 skall genomföras, dock är olikheterna de som är mest tydliga. Många av de steg som beskrivs i doktrinen har under insatsen avvikit helt eller vartefter insatsen fortskred. En orsak till det kan vara att amerikanska trupper under början av 1990-talet inte hade samma erfarenhet av COIN-insatser som de hade när doktrinen under 2000-talet utvecklades. I slutet av studien presenteras tänkta ”lessons learned” som kan vara bidragande till doktrinens utformning.

Tal och röst styrs av komplicerade processer, där vitt skilda funktioner används i dess produktion och perception. Hur tal och röst uppfattas skiljer sig på flera sätt från den objektiva mätbara akustiska talsignalen. Grundtonens, F0’s, styrka och det man kallar talarformanten är två parametrar som påverkar hur rösten låter. Studien hade som syfte att undersöka om grundtonens styrka och med eller utan talarformant påverkar vilka stimuli otränade röstbedömare tycker bäst om. För att undersöka detta skapades ett syntetiskt /a/ efter formantfrekvenser för svenska vokaler (Fant, 1959), som varierades med utan eller med talarformant och med sju olika grundtonsstyrkor, totalt fjorton stimuli. Tolv kvinnor och åtta män, fick lyssna på /a/:na och skatta dem från det /a/ som de gillade mest till det /a/ som de gillade minst. Studiens frågeställningar bekräftades, variationer av grundtonens styrka och med eller utan talarformant påverkade vilka stimuli otränade röstbedömare föredrog, och män och kvinnor föredrog olika stimuli. De två /a/:na med svagast och det /a/ med starkast grundton, gillades minst av hela gruppen. De fyra /a/:na däremellan tyckte informanterna om ungefär lika mycket. Studerade man var för sig vad män och kvinnor skattade blev resultatet annorlunda. Kvinnor föredrog stimuli med talarformant mer än de utan talarformant, medan män föredrog stimuli med stark grundton. Ytterligare studier kunde vara intressanta att göra, för att undersöka om stimulus egenskaper med avseende på talarformant och grundtonsstyrka har någon effekt på hur tal uppfattas och tolkas. / Speech and voice is governed by complicated processes, where a variety of different functions are used in its production and perception. Speech and voice differs in many ways from the objective measurable acoustic speech signal. The intensity of the fundamental frequency, F0, and what is called the speaker formant are two parameters that affect how voice is perceived. The purpose of the study was to investigate if the varied intensity of F0 and with or without speaker formant affect what stimuli untrained voice assessors like the most. To do so, a synthetic /a/ was created, formed by formant frequencies for Swedish vowels (Fant, 1959), varied with with or without speaker formant, and seven different intensities of the fundamental frequency, creating a total of 14 stimuli. Twelve women and eight men were asked to listen to and grade the stimuli, from the /a/ that was liked the most to the one that was liked the least. The expectations of the study were confirmed, the variation of the intensity of F0 and with or without speaker formant, did affect which stimuli the listeners preferred, and also confirmed that men and women preferred different stimuli. The two /a/’s with the weakest and the /a/ with the strongest intensity of F0, were least liked. The four /a/s with varying intensity of F0 in between, were liked approximately the same. If men and women ratings were studied separately from one another, the result differed. Women preferred stimuli with speaker formant more than the ones without, whereas men more appreciated stimuli with strong intensity of F0. If the study was the be retested and the results would be confirmed, further tests would be of interest to do, to investigate if the differences of preferences affect how speech is perceived and interpreted.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hos vältränade om det fanns något samband mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet, dvs tester som till stor del speglar anaerob kapacitet. Syftet var också att undersöka om det här fanns någon skillnad och/eller likhet mellan kvinnor och män. (1) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och maximal styrka? (2) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och snabbhet? (3) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan maximal styrka och snabbhet? (4) Hur ser det eventuella sambandet ut, på ovanstående frågeställningar, hos kvinnor och män? Metod: Metoden var kvantitativ och laborativ, utformad för att undersöka det eventuella sambandet mellan snabbhet, maximal styrka och effektutveckling – Detta testades genom tre olika fysiologiska tester. Testerna genomfördes på en grupp bestående av 10 män (ålder 24,4±2,8 år, kroppsvikt 78,9±9,7 kg och längd 175,6±7,5 cm) och 10 kvinnor (ålder 24,1±1,7 år, kroppsvikt 65±8,0 kg och längd 167±5,7 cm) som var vältränade men hade olika idrottsbakgrund. Målet var att, utifrån den undersökta gruppen, kunna göra uttalanden om en större population. Testerna som genomfördes var 1 RM knäböj (maximal styrka), sprint 5 m, 10 m och 30 m (snabbhet) samt ett Wingate-test (effektutveckling). Med hjälp av statistikprogrammet Statistica 12.0 och beräkningsmetoden Pearson korrelationskoefficient, har rådata från testerna beräknats för att redovisa det eventuella sambandet. Resultat: Resultatet visade att det fanns, antingen ett medelstarkt samband eller ett starkt samband mellan alla tre testerna, för hela gruppen. Majoriteten av testerna visade ett starkt samband, endast mellan effektutveckling och snabbhet 5 m och 30 m var det ett medelstarkt samband, inga svaga samband hittades. De starkaste sambanden som hittades, för hela gruppen, var mellan effektutveckling och maximal styrka (r 0,90 i absoluta tal och r 0,78 i relativa tal). Män hade, totalt sett, många fler starka samband mellan de olika testerna än kvinnor, kvinnor hade endast ett enda starkt samband, vilket var mellan effektutveckling och maximal styrka. Män å andra sidan hade, med majoritet (8 av 14), ett starkt samband mellan de olika testerna, de starkaste sambanden hittades mellan effektutveckling och övriga tester. Slutsats: Det fanns ett tydligt samband mellan de olika anaeroba kapaciteterna, för hela gruppen. När resultatet redovisas för kvinnor och män enskilt, så var slutsatsen inte densamma – Kvinnor visade både svagare och färre förekommande samband mellan alla kapaciteter än män. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Rodd är en sport som kräver hög kondition då de flesta av kroppens stora muskler används och kroppens alla tre energisystem är inblandade. Därmed har kroppen ett stort behov av energi vid rodd.    Roddmaskin är en utrustning som används av roddare under vintersäsongen för att utveckla prestationen och göra fysiologiska tester.    Syftet med projektet var att undersöka hur takt (drag per minut) och styrka (1RM marklyft) påverkade, sluttiden (s) vid 1000 m rodd på roddergometrar. Studien utfördes på 9 manliga deltagare över 18 år och sambanden studerades med linjär regressionsanalys. Hypotesen var att lägre takt leder till högre kraft i draget och högre takt leder till lägre kraft. Resultaten visade inget samband mellan takt, högre vikt i marklyft och sluttid där en lägre takt och högre medeleffekt gav en lägre sluttid, p och r2 värdet för sambandet mellan tid och takt var 0.109 för r2och p=0.385, p= 0.210 och r2 värdet 0.214 för sambandet mellan tid och marklyft, för sambandet mellan tid och medeleffekt var r2 värdet 0.75 och p = 0.0025, vilket tyder på ett starkt samband.    Det är troligen större fördel om man drar med större kraft på roddmaskin än om man skulle ro på vatten och resultaten är därför inte direkt överförbara till rodd på vatten. Vidare antyder resultaten att det kan vara en fördel om roddarna tränar mer styrka då mer styrka leder till kraftigare drag, vilket i sin tur leder till en lägre tid. / Rowing is a sport dependent on high endurance capacity, where most of the large muscles in the body are used, the three energy systems are involved and the body is in need of a large amount of energy. Concept 2 rowing ergometers is a sport of itself but is performed mostly during the winter season for outdoor rowers to see the performance and do physiological tests. The purpose of this project was to see if there is any correlation between stroke rate, average power, 1RM deadlift and finishing time on 1000 m rowing machine performance, for 9 adult male rowers. The correlation was studied with linear regression analysis.    The hypothesis was that lower rate leads to higher mean power in each stroke and higher stroke rate leads to lower power in each stroke.    The results showed no correlation between stroke rate, heavier weight lifted in deadlift and finishing time. Where a lower stroke rate and higher mean effect lead to a lower finishing time, p and r2 value for the correlation between time and stroke rate was 0.109 for r2 and p=0.385, p=0.210 and r2 value 0.214 for the correlation between time and deadlift, for the correlation between time and mean effect, the r2 value was 0.75 and p=0.0025, which indicate a strong correlation.        It is more benefit if one row with higher force on the rowing machine than rowing on the water. Further, the results show that it is an advantage if the rowers train more strength, because more power leads to a more powerful stroke and lower time.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att undersöka om individer med bakgrund av upprepade fotledsstukningar har sämre balans och styrka jämfört med individer som har friska fotleder, samt om det skiljer sig i balans och styrka mellan dominant och icke-dominant fot. Författarnas hypotes är att kronisk instabilitet i fotleden är vanligt förekommande bland kvinnliga fotbolls- och basketspelare som lidit av upprepade fotledsstukningar under sin karriär. Följande tre frågeställningar undersöktes: (1) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar sämre resultat i balanstestet SEBT, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem? (2) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar lägre styrka, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem, i ett plantarflexionstest? (3) Skiljer sig resultaten i balans- och styrketestet mellan den dominanta- och den icke-dominanta foten? Metod: Balansförmågan testades genom att mäta räckvidden i en modifierad version av Star Excursion Balance Test. Styrkan uppskattades i ett kvalitativt plantarflexionstest där antal repetitioner räknades. Statistisk analys i STATISTICA genomfördes med ANOVA och students oberoende t-test. Testgruppen (n=10) bestod av individer som tidigare drabbats av upprepade stukningar och kontrollgruppen (n=5) bestod av individer med friska fotleder. Resultat: BI balanstestet visade ingefanns en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för dominant fot respektive icke dominant fot i riktningarna anterior,  och posteromedial och posterolateral (p&lt;&gt;0,05) samt för icke-dominant fot i riktningen posteromedial. Dock fanns ingen signifikant skillnad för den dominanta foten i riktningen posterolateral (p&gt;0,5) samt för den icke-dominanta foten i riktningarna anterior och posterolateral. Resultatet för styrketestet visade inge på en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för både den dominanta och den icke-dominanta foten (p&lt;&gt;0,05). Det förekom ingen signifikant skillnad (p&gt;0,5) i styrketestet eller i någon av riktningarna i balanstestet mellan den dominanta och den icke-dominanta foten för varken testgruppen eller kontrollgruppen. Resultatet visar på att SEBT i riktningen posteromedial, samt styrketestet på den dominanta foten är de mest relevanta testerna för framtida försök. Slutsats: (1) Fler testdeltagare i testgrupp och kontrollgrupp hade möjligtvis kunnat visa ettmer representativt resultat. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT jämfört med en frisk fot i riktningarna anterior och posteromedial. (2) En individ med bakgrund av upprepade stukningar havisarrinte på ett signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT ochett plantarflexionstest, jämfört med en individ med en frisk fot.i riktningarna anterior och posteromedial. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat än en individ utan tidigare problem i ett plantarflexionstest. (3) Det är ingen signifikant skillnad mellan den dominanta foten och den icke-dominanta i resultaten för balans- eller styrketestet.

Begreppet trygghet är flerdimensionellt och innefattar många olika definitioner. På grund av dennakomplexitet används begreppet (o)trygghet i denna studie som en ihopsatt definition, då trygghetoch otrygghet inte går att separera. Studier visar att en människas upplevda otrygghet kan vara starkäven under omständigheter när den faktiska risken att utsättas för brott är relativt låg. I dennastudie jämförs den upplevda (o)tryggheten hos nio personer som bor i två mindre samhällen iÖrnsköldsviks kommun; Husum och Själevad. Detta görs utifrån teorierna Kollektiv styrka ochIgenkänning men även med hjälp av begreppsdefinitioner samt tidigare forskning om olika aspekterav (o)trygghet. Den valda metoden är semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelseav de utvalda respondenternas upplevelser av (o)trygghet i närområdet. Deras svar har varierat därbåde likheter och skillnader har kunnat identifieras mellan samhällena. Gemensamt för utsagorna ibåda områdena är vikten av gemenskap och en relation till grannar för att känna trygghet. Även attvara del av ett större sammanhang samt att respondenterna uttrycker att de upplever mer omfattande trygghet under dagtid. Det som skiljer svaren åt är främst den upplevda rädslan för brottsamt arbetsmigranters påverkan på respondenternas (o)trygghet. Fortsättningsvis har även frågorom hur de upplever “det andra” området ställts där respondenternas svar generellt visar att känslanav trygghet i det egna området är starkare då de känner till personerna och omgivningen. Respondenternas skildringar stämmer på det hela taget överens med tidigare forskning samt går i enlighetmed det teoretiska ramverket. / The concept of safety is multidimensional and includes many different definitions. Because of thiscomplexity, the word (un)safety is used in this essay instead as a combined definition, since safetyand unsafety cannot be separated. Studies show that people's perceived unsafety can be strongduring times even when the actual risk of being exposed to crimes is relatively low. In this studythe perceived (un)safety is compared amongst nine people living in two smaller communities inÖrnsköldsvik municipality: Husum and Själevad. This will be done based on the theories Collectivestrength and Familiarity but also with help from concept definitions as well as previous researchon different aspects of (un)safety. The chosen method is semi structured interviews to gain a deeperunderstanding of the chosen respondents’ experiences of perceived (un)safety in their local areas.Their responses have varied where both similarities and differences have been identified betweenthe communities. Common to both areas is the importance of togetherness as well as a relationshipto neighbors in order to feel safe, but also to be part of a bigger context. Another similarity is thatthe respondents feel safer during daytime. What differs the answers is first and foremost the perceived fear of crime and the guest workers' effect on the participants' (un)safety. Furthermore,questions about how they perceive “the other” community have been asked where the respondentsanswers generally show that the feeling of safety in their own area is stronger since they know thepeople and the surroundings. The respondents' descriptions are generally in line with previousresearch and are in accordance with the theoretical framework.

Kollektiv styrka baseras på sammanhållningen och viljan hos invånarna att ingripa för bostadsområdets säkerhet. Viljan att ingripa påverkas av denna ömsesidiga tillit och de förväntningarna på att ingripa som delas inom området. Detta arbete är en kvantitativ studie baserat på enkäter från 691 respondenter som besvarat frågan ”Vad är bra respektive dåligt med ditt bostadsområde?”. Denna fråga har undersökts för att ta reda på hur den individuellt upplevda kollektiva styrkan påverkar vilka positiva och negativa faktorer man ser hos sitt bostadsområde. Resultaten visar att respondenter med låg upplevd kollektiv styrka oftare anger den sociala oordningen och den fysiska oordningen som negativa faktorer med bostadsområdet. De med hög kollektiv styrka tenderar att ange den sociala strukturen som positiv faktor med sitt bostadsområde. / Collective efficacy is based on the willingness of the residents to intervene for the neighborhoods sake. The willingness to intervene is affected by the mutual trust between the residents and the expectations that is shared for others to intervene. This quantitative study is based on a survey answered by 691 respondents. They’ve answered the question: ”What is good and what is bad with your neighborhood?” This question has bin examined to learn how the individual perception of collective efficacy tends to affect what positive and negative aspects of their neighborhood the respondents see. The results of the study show that respondents with a low perception of collective efficacy more often tend to see the social- and physical disorder as negative factors with their neighborhood. Those with a greater perception of collective efficacy tend to see the social structure as a positive factor with their neighborhood.