<p>Studien handlar om algebra i läroböcker för dagens gymnasieskola. Studien vill också ge förståelse för vilka av ländernas läroböcker som stämmer överens med dagens forskning för att lära skoleleverna att lättare förstå algebran. Uppsatsen finner många skillnader mellan Irans och Sveriges läroböcker genom att studera algebran i dessa läroböcker. De största skillnaderna är att Sverige har ett styrdokument för matematikkurserna men Iran har inte sådana dokument. Ett viktigt delmoment i svenska läroböcker i jämförelse med Irans läroböcker ligger i första hand på användningen av miniräknare och grafräknare. Att lösa algebraiska uppgifter enligt en viss procedur t.ex översättning av problemsituation till ekvationer och omskrivningen till ekvivalenta ekvationer samt tolka problemsituationer är en av de viktiga procedurer som matematik forskarna menar enligt läroplanen. Många delar av dessa operationer utnyttjas i uppgifterna i svenska matematikläroböcker däremot saknar man delar av dessa procedurer i persiska läroböcker. Resultatet av undersökningen visar brist på sådana uppgifter i den persiska boken.</p><p>Undersökningen av läroböckerna visar att vissa algebraiska uppgifter på sätt och viss har samma tema men att det inte innebär de många som löses på liknande sätt. När det gäller bokens facit, antalet uppgifter, formen av uppgifter, användningen av tekniska hjälpmedel skiljer sig dessa läroböcker åt varandra. Iranska matematikläroböcker refererar till de utländska matematikböckerna för urval av uppgifterna i boken men svenska läroböcker hänvisar inte till någon annan bok. Det verkar att författarna till de svenska läroböckerna själva väljer urval av uppgifterna genom att de utgår ifrån svenska läroplanen. Persiska läroböcker liknar istället den modell som används i universitetsalgebra och analyskursen i Sverige.</p><p>Algebrauppgifterna jämförs efter en modern definition av algebra vilken nämns i uppsatsen. Historisk algebra tar upp viktiga personer som var verksamma inom området algebra. De hade exklusiva metoder att konstruera och lösa algebraiska uppgifter. Retoriska problemlösningar med dialog och diskussion om matematiska frågor var kännetecknet på den forntida matematiken och problemslösningar som i vissa fall förknippades med demokratiska värderingar. Därefter kommer geometrins roll i algebraiska problemlösningar som senare blir symboler i algebran. Detta blir tydligt när siffror och nya symboler kommer i användning.</p>

<p>Arbetets syfte har varit att genomföra ett projekt där undervisningen i ämnena matematik och geografi integreras. Projektet genomfördes under fem veckor i en årskurs femma. Många elever finner ämnet matematik som tråkigt och då särskilt traditionell matematikundervisning. Eleverna ser inte nyttan med kunskapen. Strävan i projektet har varit att lyfta fram matematiken i geografiundervisningen på ett naturligt sätt. Inför eleverna har läraren kallat projektet för geografiprojektet.</p><p>Det centrala i arbetet har varit att ta reda på hur eleverna har uppfattat och upplevt projektet. Vad har varit bra och vad har varit mindre bra. Har uppgifterna i projektet upplevts som roliga? Vad tycker eleverna om innehållet och arbetsformerna? Kan man lättare uppnå vissa mål som finns i kursplanerna för respektive ämnen när man arbetar integrerat? Utöver litteraturstudier är de metoder som använts deltagande observation, enkäter och intervjuer.</p><p>De resultat som framkommit genom undersökningen visar att eleverna generellt sett har upplevt och uppfattat projektet som mycket tillfredställande. Eleverna har gillat både upplägg av uppgifter och det ämnesintegrerade innehållet. Det har medfört att eleverna även har tyckt att det har varit roligt att arbeta med projektets delar. En av andledningarna till att eleverna tycker så är på grund av en varierad undervisning. Andra viktiga resultat som framkommit och som kan knytas till innehållet och arbetsmetoderna är att det var viktigt att låta eleverna få vara med och bestämma. I projektet har eleverna till exempel fått vara med och påverka om de ville arbeta självständigt, i par eller i mindre grupper. Det har fungerat bra och eleverna har på så vis blivit stimulerade och motiverade till att arbeta med uppgifterna.</p><p>I projektet ingick även ett grupparbete som inte föll väl ut. Det berodde till största del på bristande erfanheter av att grupparbeta, men även på bristande ämneskunskaper. Faktorer som gruppens sammansättning, att eleverna inte accepterade de roller som delgivits i grupperna medförde att vissa grupper fungerade sämre. De grupper som ändå fungerade bra hade en klar målorientering.</p>

<p>Syftet med studien är att visa hur kemiämnet presenteras i gymnasieskolans läroböcker i kemi med regelbundna nedslag över en 40-årig tidsperiod och hur de knyter an till rådande läroplaner, utbildningspolitik samt miljö- och säkerhetsfrågor i undervisningen. Studien bygger på en innehållsanalys av gymnasieläroböcker i kemi, och som fördjupas med erfarna lärares berättelser om undervisningspraktikens förändring över tid.  Jag kopplar ihop fyra utbildningsfilosofier och undervisningstradition med läromedelsanalysen. Analysen visar att läromedlen från 1969, 1979 och 1989 är relativt lika med avseende på vilken bild som ges av kemiämnet. Från dessa årtionden ges bilden av att kemiämnet hör hemma i kemisalen. Läromedlen från 1999 och 2007 är mer lika varandra angående hur kemiämnet presenteras, det vill säga kemin är nu till för eleven och dennes vardagsliv. I min diskussion tar jag upp hur det kommer sig att intresse för kemi är svagt, trots att kemiämnet numera är mer lättillgängligt och knutet till det vardagsnära.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att studera vilka familjekonstellationer som barnen möter i barnlitteraturen på förskolan. För att undvika en alltför generell tolkning av representerade familjeformer i litteraturen är vi likaledes intresserade av hur dessa framställs. Både kvantitativ och kvalitativ metod finner vi lämplig då vi avser att göra innehållsanalyser av litteraturen. Enbart en undersökning av barnböckerna visar inte pedagogernas utgångspunkt i arbetet med familjen eller hur den analyserade barnlitteraturen egentligen används samt väljs ut på förskolorna. Därför kompletterar vi våra litteraturstudier med kvalitativa intervjuer med pedagoger i verksamheten. Vår teoretiska utgångspunkt under samtliga analyser är det normkritiska perspektivet som har rötter i såväl poststrukturalismen som i queerteorin.</p><p>Resultaten från vår kvantitativa litteraturstudie visar att alla familjekonstellationer förutom regnbågsfamiljen finns representerad i barnlitteraturen. De vanligast förkommande familjeformerna är kärnfamilj tätt följd av ensamstående/skild mamma och pappa. Vidare finner vi en spännvidd i det empiriska materialet under den kvalitativa litteraturstudien. Familjekonstellationerna framställs på olika vis i barnböckerna. Dock påträffar vi ett heteronormativt drag gällande hur kärnfamiljen skildras i barnlitteraturen. En familj är mamma, pappa, barn och denna kategori utesluter således alternativa diskurser gällande sexualitet. Angående hur barnböckerna används och väljs ut på förskolorna samt vilken utgångspunkt pedagogerna har i sitt arbete med familjen, kan vi bland annat konstatera att en utgångspunkt som samtliga förskollärare har är att utgå från den barngrupp som man har framför sig. Valen sker beroende på vem man frågar såväl medvetet som omedvetet. Samtliga pedagoger berättar att de använder sig av barnlitteraturen dagligen vid gemensam högläsning efter lunch samt i temaarbeten och vi upptäcker tre olika sätt att behandla litteraturen på förskolan. En av förskollärarna tittar på vad boken förmedlar och ändrar ibland innehållet, en annan läser litteraturen rakt av och en tredje anpassar texten.</p>

<p>Det finns tidigare forskning om hur pedagoger bemöter elever som har allmänna matematiksvårigheter. Bemötandet påverkas av många olika faktorer som till exempel andra människors uppfattningar, värderingar och attityder. I denna uppsats har vi valt att belysa hur pedagogers bemötande och språk mot de elever som har svenska som andraspråk samt med allmänna matematiksvårigheter har för betydelse i lärande situationer. Utifrån det uppkom två frågeställningar som uppsatsen grundar sig på. Dessa två frågeställningar är hur uppfattar pedagoger att deras språkhandlingar bidrar till elevers lärande av matematik och hur uppfattar elever att pedagogers språkhandlingar bidrar till deras lärande av matematik?</p><p>Denna uppsats är genomförd med kvalitativ metod och den grundar sig på tolv intervjuer varav fyra stycken intervjuer är från pedagoger och åtta stycken intervjuer från elever. Av alla elever hör två elever samman med en pedagog och samtliga elever har svenska som andraspråk och allmänna matematiksvårigheter. Det vi kom fram till var att pedagogernas synsätt på elevernas svårigheter inte alltid stämde överrens med elevernas synsätt. Därför är vår slutsats att det är viktigt som pedagog att granska sig själv för att utvecklas.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom en diskursiv textanalys undersöka hur utbildningen <em>Svenska: språk, kultur och litteratur för lärare</em> 120 hp, på Högskolan i Halmstad, korresponderar med den tilltänkta undervisningen i svenska A och B på gymnasiet utifrån de utbildningsreglerande texterna. För denna studie undersöks även vad det är för kunskap som lyfts fram som eftersträvansvärd i respektive nivås utbildningsreglerande texter.</p><p> </p><p>Teoretisk utgångspunkt är diskursteori och metoden som används är en diskursiv brukstextanalys med komparativt inslag. Inom diskursteorin finns olika riktningar, och för denna uppsats används den anglosaxiska grenen av diskursteori och -analys. Inom denna metod finns vissa centrala begrepp. I denna studie har <em>ekvivalenskedja</em>, <em>nodalpunkt</em>, <em>tecken</em>, <em>tillslutning</em> och <em>diskurs</em> varit särskilt viktiga. En del av analysen syftar till att hitta eventuella hål och motsättningar i de utbildningsreglerande texterna.</p><p> </p><p>Resultatet visade att korrespondensen mellan nivåerna var god på många punkter. Den tilltänkta svenskläraren får genom utbildningen kompetens att lära ut och hjälpa eleven att nå de mål som ämnesplan och kursplanerna i svenska A och B ger uttryck för. På ett plan var korrespondensen dock särskilt svag och resultatet visade att utbildningen för svensklärare på Högskolan i Halmstad inte tillgodoser kunskap i att individanpassa undervisning. Detta är en viktig och utmärkande del i de utbildningsreglerande texterna för gymnasiet. Den eftersträvansvärda kunskapen på respektive utbildningsnivå visade sig vara likartad. Kunskapssynen gav uttryck för ett dynamiskt kunskapsbegrepp.</p>

<p>I detta arbete har vi undersökt hur elever beskriver att ett laborativt arbetssätt i matematik påverkar deras lärande. Studien har utförts på ett studieförberedande och ett yrkesförberedande program på gymnasiet i klasser som läser kursen matematik A. Vi har använt oss av en enkätundersökning i båda klasserna och intervjuer med tre elever från respektive klass. Vårt resultat pekar på att det finns ett antal positiva faktorer som eleverna anser påverkar deras lärande vid ett laborativt arbetssätt i matematik. Dessa faktorer är att undervisningen blir rolig och intressant, varierad, verklighetsanknuten och leder till kommunikation mellan elever. Vi har även hittat ett fåtal negativa faktorer med ett laborativt arbetssätt i matematik. Det studieförberedande programmet påpekade tidsaspekten och det yrkesförberedande programmet framhöll att klassrumsmiljön blir stökigare. De flesta elever tyckte att en varierad undervisning är viktig och att ett laborativt arbetssätt är roligt. En slutsats av det är att ett laborativt arbetssätt kan leda till att elever känner sig mer motiverade att lära sig matematik. Våra slutsatser av undersökningen är att de positiva faktorer eleverna betonat inte endast beror på att arbetssättet var laborativt, utan det faktum att det inte var ett traditionellt arbetssätt.</p>

<p>Lpf94 ligger till grund för religionsundervisningen i de frivilliga skolreformerna. Styrdokumentet beskriver religionsämnets uppgift att förmedla kunskap om andra kulturer, tankesätt, trosuppfattningar och livsstilar samt den etik som kretsar runt dessa.</p><p>Jönsson och Perssons bidrag i den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 visar att det finns ett bristande engagemang inom religionsämnet hos elever. Lärare behöver olika didaktiska verktyg för att kunna göra undervisningen mer intressant för eleverna. Det är då viktigt att reflektera över varför man väljer att göra ett visst upplägg. Detta kan lärare göra genom att fundera kring frågorna vad, hur och varför som utgör kärnan i de didaktiska frågeställningarna.</p><p>Uppsatsens huvudfrågeställning var: <em>Hur kan religionslärare lägga upp undervisningen iReligionskunskap A på gymnasiet för att göra ämnet mer engagerande för eleverna?</em> Vi har även arbetat med ytterligare två frågor som är relevanta för ämnet. Den första frågan var <em>Hur arbetar den intervjuade religionsläraren för att göra ämnet engagerande?</em> och den andra frågan var <em>Hur uppfattar de två intervjuade eleverna religionsämnet och vad har de för önskemål inom ämnet?</em></p><p>Den metod vi valde för att ta reda på vad som skulle kunna göra Religionskunskap A mer intressant var tre kvalitativa intervjuer med en lärare och två elever. Intervjuerna var tänkta att ge ett bredare perspektiv på hur religionsundervisningen skulle kunna läggas upp, eftersom detta ligger i linje med vårt mål att öka intresset för religion bland fler elever.</p><p>Det centrala i vårt resultat utgörs av en rad olika beståndsdelar. En del handlar om på vilka sätt elevdemokrati verkar i undervisningen utifrån ett lärar- respektive elevperspektiv. Nästadel tar upp nutidsperspektiv med aktuella händelser som belyser hur religion kan utövas idag. Något annat som är viktigt är att det behövs olika verktyg för att levandegöra religionsundervisningen och det finns flera möjliga svar på hur dessa kan användas. I intervjuerna lyfter alla tre informanterna fram etik som ett intressant ämnesområde. Läraren nämner att etik är tacksamt, då det går att integrera i övriga områden inom religionsundervisningen.</p>

<p>Morgondagen har ett behov av fler naturvetare som har insikt om och kan ta ställning till de miljöfrågor som rör bland annat klimatpåverkan, samtidigt som barn och ungdomars intresse för naturvetenskap minskar. Detta har fått utbildningssektorn att reagera och rikta uppmärksamheten till att barn redan i förskoleåldern ska få undervisning i naturvetenskap. Att verksamheten i förskolan skall arbeta med naturvetenskap står skrivit i Lpfö 98, men hur och i vilket omfång är tolkningsbart. Det är alltså upp till varje pedagog på förskolan att bestämma. Syftet med vår studie har varit att studera hur naturvetenskap kan ingå i förskolors verksamhet samt synliggöra vilka faktorer som påverka förskollärarnas aktiva val gällande undervisning med naturvetenskap. I resultatet av vår studie som bygger på kvalitativa intervjuer från aktiva förskollärare framgår att yttre och inre faktorer påverkar hur stor plats naturvetenskaplig undervisning får i verksamheten. Förskollärarnas ämnes och ämnesdidaktiska kompetens i förhållande till deras personliga intresse för naturvetenskap har visat sig vara två viktiga faktorer som påverkar omfånget. Ekonomi och tidsbrist däremot är två komponenter som förekommer i samspel med de flesta faktorer som framkommit i studien. Trots detta har det framkommit att dessa endast indirekt påverkar den naturvetenskapliga undervisningens omfattning och handlar mer om bristen på samstämmighet mellan personal och arbetslag än som avgörande faktorer.</p>

<p>Både nationella och internationella utvärderingar indikerar att svenska elevers</p><p>kunskaper i naturvetenskap har försämrats. Utbildningsdepartementet och Skolverket</p><p>anser att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena måste förändras för att</p><p>eleverna ska utvecklas inom NO. Den här uppsatsen belyser, ur ett elevperspektiv, hur</p><p>NO-undervisningen kan förändras för att eleverna ska känna intresse och engagemang.</p><p>Den empiriska undersökningen är utförd i form av fokusgruppsamtal med elever i</p><p>årskurs fem. Resultatet har sedan ställts mot vad styrdokumenten uttrycker om hur NO-</p><p>undervisningen ska vara upplagd. I min diskussion jämför jag även resultaten med vad</p><p>tidigare forskning säger om hur NO-undervisningen kan förändras. De viktigaste</p><p>resultaten jag kom fram till var att NO-undervisningen ska bygga på laborationer och</p><p>exkursioner som efterföljs av diskussioner och sedan även bearbetas skriftligt av</p><p>eleverna. Lärarna måste också i högre grad låta eleverna vara delaktiga i utformningen</p><p>av undervisningen avseende arbetssätt och ämnesområden.</p>