I denna studie har vi gjort en innehållsanalys av fem väletablerade förlagsproducerade läromedel inom ämnet svenska, riktade mot årskurs 6. Denna innehållsanalys gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I vår analys har vi undersökt vilka lässtrategier som tränas i dessa fem läromedel. Vi har också undersökt huruvida läromedlen uppmuntrar till metakognitivt tänkande och elevgemensamma aktiviteter. Vi har också studerat huruvida läromedlen ifråga är tillräckliga för att eleverna ska kunna uppnå kursplanens kunskapskrav rörande läsning endast genom arbete med läromedlens elevaktiviteter eller om kompletterande material krävs. Utgångspunkten för studien var att öka kunskapen kring möjligheter och risker för lärare och elever vad gäller läromedelsstyrt arbete i klassrummet med de undersökta läromedlen, samt att undersöka huruvida läromedlen kunde anses vara självbärande. Resultatet visade att de läromedel som analyserats var mycket olika sett till sin uppbyggnad, struktur och innehåll. Ingen tydlig röd tråd gick att skönja kring vilka delar av svenskämnets centrala innehåll elever som arbetar med dessa läromedel möter i sin undervisning i årskurs 6. Gemensamt för alla de undersökta läromedlen var att samtliga erbjöd en hög grad av elevaktiviteter kopplade till läsning på olika nivåer. Dessutom förekom moment där eleverna arbetade gemensamt i samtliga läromedel och i alla läromedel engagerades eleverna i någon form av självbedömning. Diskussionen rör det uppkomna resultatet ställt i relation till tidigare forskning och teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de läromedel vi undersökt kan användas som en grund för undervisningen inom läsning och lässtrategier, men att lärare inte kan förlita sig på att något av dessa läromedel i sig självt räcker för att säkerställa att eleverna får möjlighet att utveckla alla förmågor de har rätt till enligt svenskämnets kursplan.

Styrdokumentens olika skrivningar för svenskämnet betonar läsning utifrån olika aspekter. I läroplanen och det övergripande syftet i kursplanerna handlar läsning om personlig utveckling och demokratiska aspekter medan kunskapskraven läg-ger vikt vid läsning som ska resultera i litteraturvetenskapliga analyser. Skolan har de senaste åren kommit att lägga ett allt större fokus på mätningar vilket har lett till att den estetiska läsningen har fått stå tillbaka för läsning som lättare låter sig mätas. Syftet med denna uppsats är därför att belysa hur svensklärare på gym-nasiet beskriver litteraturundervisning i relation till meningsfullhet och kravet på mätningar. Metoden som används är kvalitativa intervjuer med sju svensklärare i fokusgrupp, parintervju samt i individuella intervjuer. Studiens teoretiska ram-verk utgår ifrån receptionsteorier, som visar hur mening och betydelse skapas i läsarens möte med texten, och där erfarenheter och kontext avgör vilken bety-delse som uppstår.Resultatet visar att skönlitteraturen ses, av samtliga intervjuade lärare, som ett passande redskap för att behandla skolans demokratiuppdrag och för att eleverna ska utvecklas på olika sätt. Endast en lärare uttrycker att hon vill använda skön-litteratur för att ge eleverna möjlighet att uppleva litteraturen och få ta del av berättelser. Dock upplevs läsning som ett svårmätbart område och där den största utmaningen är elevernas motstånd, då de tycker det är både svårt och meningslöst att ta sig igenom en roman. I genomförandet av undervisningen blir det kunskaps-kraven som främst blir styrande, då examinerande uppgifter läggs till läsningen, som analyser och utredande texter, vilket leder till läsning av det mer efferenta slaget. De intervjuade lärarna ger uttryck för att vilja komma bort från den läsning som utgår från eleverna själva för att i stället sätta texten i fokus. Studien visar att lärare hanterar styrdokument och motstånd på olika sätt. En lärare försöker sätta djup före bredd och sätta sig in i elevernas perspektiv för att förstå vad som blir meningsfullt för dem. Andra lärare resonerar i andra termer och slår fast att det är analyser som läsningen ska resultera i och att allt inte kan vara roligt i skolan.Studiens resultat visar att det således är av vikt att rikta ljuset mot litteraturundervisningen i skolan och lärarnas förutsättningar att bedriva undervisning som blir meningsfull för eleverna.

Syftet med detta självständiga arbete är att undersöka hur det centrala innehållet i svenska för årskurs 1-3 representeras i fem olika läromedelsserier anpassade för årskurs 2. De granskade läromedlen var Vips!, Robin, Prima svenska, Glad svenska och Språkskrinet.     Den använda metoden var en kvalitativ innehållsanalys med ett eget utformat analysverktyg där de granskade uppgifternas karaktär togs i beaktande för att kunna delas upp efter punkterna i det centrala innehållet i Lgr11. Samma punkter i Lgr11 delades också in i Pedagogiska gruppens tre olika svenskämneskonceptioner.    Resultatet visade att läromedelsförlagen hade en övergripande gemensam syn på vilket innehåll läroböckerna ska behandla i årskurs 2. Det var en avvikande serie, Glad svenska, som hade ett större fokus gentemot punkterna “Alfabetet och alfabetisk ordning” samt  “Sambandet mellan ljud och bokstav” i det centrala innehållet, vilket skilde sig från de andra serierna som inte lade lika stor vikt på nämnda punkter. De andra serierna hade istället ett större fokus gentemot punkterna “Lässtrategier för att förstå och tolka texter samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll” samt “Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord och bild samspelar, såväl med som utan digitala verktyg”. I de senast nämnda punkterna representerades majoriteten av uppgifterna i serierna, Vips!, Robin, Språkskrinet samt Prima svenska.   Ett annat resultat som redovisas i studien är att alla granskade läromedelsserier förutom en (Robin) hade flest uppgifter tillhörande svenskämneskonceptionen Färdighetsämnet (Bergöö, 2005) som utmärks av uppgifter som kan beskrivas som färdighetsträning. En slutsats som kunde dras av studien var att alla granskade läromedel innehöll uppgifter kopplade till de tre konceptionerna Färdighetsämnet, det Litteraturhistoriska bildningsämnet och det Erfarenhetspedagogiska svenskämnet.

Studiens syfte är att utifrån tidigare forskning beskriva elevers talängslan i klassrummet med fokus i svenskämnet i årskurs 7–9. För att besvara studiens syfte och frågeställningar gjordes en systematisk litteraturstudie som innebär att forskaren söker efter litteratur inom ett specifikt område som sedan kritiskt granskas och sammanställs. Resultatet visade att talängslan uttrycks fysiskt och psykiskt. De främsta orsakerna till elevers talängslan var bristande självförtroende, prestationsångest, bristen till tid för förberedelse, ett otryggt klassrumsklimat eller betygsättning av det muntliga framförandet. Flertalet arbetssätt var aktuella för att hjälpa elever med talängslan, bland annat rollspel, positivt självprat innan ett muntligt framförande samt tid till förberedelse. Det är inte särskilt väl forskat om talängslan på en nationell nivå och därför hade mer forskning inom området varit önskvärt.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka hur svensklärare resonerar kring hur kamratbedömning används i praktiken och vilka möjligheter och utmaningar det bidrar med. En kvalitativ metod har använts och semistrukturerade intervjuer har genomförts. Studiens resultat visade att lärare arbetar med kamratbedömning i undervisningen. Gemensamt för samtliga lärare är att eleverna får bedömningsmatriser som deras bedömningar måste utgå från. Resultatet visade även att lärarna anser att kamratbedömning bidrar till delaktighet i lärande, förståelse för kunskapskrav, förståelse för arbetet, samspel med kunskapsutbyte och slutligen till självbedömningsförmåga. Samtidigt har resultatet visat att lärare lyfter fram vilka utmaningar som arbetssättet tillför. Att hantera och möta elever som inte förstår syftet med kamratbedömningen. Att hantera elever som tror att kamratbedömning är en slutgiltig bedömning, vilket ses som en utmaning. Att hantera elever som agerar ansvarslöst i kamratbedömning och att hantera elever som inte har tillräckligt med kunskaper om kunskapskraven. Slutligen anses det vara en utmaning att hantera situationer där eleverna hamna i utsatta situationer i samband med kamratbedömningar. Slutsatsen som dras är att trots de framkomna utmaningarna som upplevs av svensklärare, väljer lärarna att tillämpa metoden i praktiken och resonerar för möjligheter med arbetssättet.

Syftet med denna studie var att utveckla förståelse för och kritiskt granska svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter av skolämnet svenska. Dessa svensklärarstudenter befann sig i slutet av lärarutbildningen. Studiens intresse för just denna målgrupp låg i antagandet att deras perspektiv skulle kunna erbjuda en möjlighet att utveckla förståelse för vilket svenskämne elever kommer att möta i framtidens gymnasieskola. Vidare bestod studiens empiriska material av elva svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter vilka samlades in genom den kvalitativa metoden fokusgruppsintervjuer. Studiens insamlade material analyserades och tolkades med hjälp av två olika teoretiska perspektiv: Sawyer och Van de Vens (2006) fyra olika ämnesparadigm och Ivanics (2004) sex skrivdiskurser. Studiens resultat indikerar att vissa paradigmatiska ämnesuppfattningar framstod som starkare än andra. Ett påfallande antal av informanterna gav uttryck för en syn på skolämnet svenska som korrelerar med den ämnesuppfattning som är typisk för det kommunikativa paradigmet, samtidigt som det fanns flera exempel på uttalanden som indikerade en medvetenhet om att det finns reglerande ramfaktorer som styr undervisningen mot ett annat slags svenskämne än det de själva vill undervisa i. En slutsats som drogs i studien var att informanternas uttalanden går att tolka som en oro över det utilitaristiska paradigmets ökade dominans, framförallt vad det gäller svenskämnets skrivundervisning. Vidare framstod genrediskursen som särskilt stark inom skolämnet svenska, men även återkommande invändningar från flera av informanterna mot en sådan föreställning och olika resonemang kring hur man kan utmana den. Dessa informanter gav uttryck för att kreativitetsdiskursen torde ha en minst lika självklar position inom svenskämnet och att det är viktigt att eleverna får utforska en rad olika sätt att uttrycka sig på. På den diskursiva nivån framstod även den sociopolitiska diskursen som en stark och självklar del av skolämnet svenska, vilket bedömdes vara ett av studiens mest anmärkningsvärda resultat. / ULF-nätverket: Svenskämnets didaktik

Denna studie undersöker (1) sex yrkesverksamma gymnasielärare i ämnet svenskas mål med skönlitteraturundervisningen, (2) samma lärares strategier för skönlitteraturundervisningen samt (3) vilken roll subjektiv kontra objektiv läsning spelar i deras skönlitteraturundervisning. Data har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex informanter från fem olika gymnasieskolor i Mellansverige. Resultatet visar att studiens tillfrågade lärare upplever skönlitteraturundervisningen som en utmaning, både på grund av elevernas motstånd och rådande distansundervisning. Detta påverkar både deras mål, som uttrycks som läsupplevelse och akademisk utveckling, och deras strategier, vilka är att göra litteraturläsningen mer ”tillgänglig”, att arbeta med intresseväckande verk och använda sig av litteratursamtal. Av resultatet framkommer också att lärarna arbetar olika mycket med subjektiv kontra objektiv läsning, och att vilken av de båda som klassas som mer avancerad varierar. Skönlitteraturläsning anses dock vara en grund till att fostra goda samhällsmedborgare, och mer stöd i hur skönlitteraturundervisning kan och bör bedrivas anses nödvändigt för både lärarnas och elevernas skull.

I läroplanen för gymnasieskolan står det att elever ska få möjlighet till ämnesövergripande undervisning. Den nationella och internationella forskningen som gjorts kring fenomenet pekar på att ämnesövergripande undervisning är ett arbetssätt som kan vara gynnsam för elevers lärare och utveckling. Trots detta så förekommer ämnesövergripande undervisning inte i någon större utsträckning. Syftet med vårt examensarbete handlar därmed om att utveckla förståelse för svensklärarens syn på ämnesövergripande undervisning på gymnasienivå, detta för att få nya perspektiv på fenomenets komplexitet som förhoppningsvis kan hjälpa oss i vår kommande profession för att planera och bedriva undervisning som är utvecklande för eleverna. För att utveckla en förståelse för hur svensklärare resonerar kring ämnesövergripande undervisning, samt vilken roll de anser att ämnet svenska har i ämnesövergripande undervisning, har olika teoretiska perspektiv legat som grund för att bilda oss en fördjupad förståelse. En fenomenologisk metodansats har använts under utformningen av vår undersökning då vi avser fånga svensklärarens upplevelse och attityd. För att komma åt svensklärarens subjektiva upplevelse har kommunikativa data samlats in i form av semistrukturerade intervjuer. Arbetsfördelningen har delats upp genom att vi haft större ansvar inom vissa delar. Samtidigt har arbetsfördelningen varit jämlik då vi hela tiden diskuterat, analyserat och ändrat i texten tillsammans. Analysarbetet har sedan kunnat synliggöra upplevelser och attityder, samt likheter och skillnader i förhållande till ämnesövergripande undervisning och ämnet svenska, vilka har tematiserats i rubriker i resultatdelen. Resultatet visar att svensklärare uppfattar ämnesövergripande undervisning som ett arbetssätt som kan bidra till en holistisk kunskapssyn för eleverna, men att de inte ges rätt förutsättningar till att kunna bedriva sådan undervisning. Attityder om vad som kan fungera i ämnesövergripande undervisning visade sig variera, men också att kommunikation mellan lärare är en viktig förutsättning för att skapa gemensamma mål och syfte för att utveckling och måluppfyllelse ska kunna ske.

Syftet med examensarbetet är att undersöka om och hur läromedel i svenska på gymnasiet ger möjligheter att bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald i samband med undervisning om och läsning av skönlitteratur. Metoderna som har använts är kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ textanalys. Materialet som har undersökts är tre läromedelsserier (nio läroböcker) för kurserna svenska 1, 2 och 3. Examensarbetets vetenskapsteoretiska ansats är socialkonstruktivismen. De teoretiska perspektiven är postkolonialism med begreppen eurocentrism och vi och de, kulturell identitet samt strukturellt och funktionellt perspektiv inom läromedelsforskning. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att förekomsten av icke-västerländska författarskap är begränsad och utgörs av mellan två och femton författarskap och att inget författarskap är återkommande i samtliga undersökta läromedelsserier. Utmärkande drag för författarskapen är att de domineras av genren epik, är skrivna av män och att majoriteten av författarna är födda på 1900-talet. Vidare att den icke-västerländska skönlitteraturen företrädesvis består av kortare utdrag snarare än hela verk och att det finns en snedfördelning gällande författarnas geografiska härkomst. Resultatet av den kvalitativa undersökningen visar att de skönlitterära icke-västerländska författarskapen i läromedlen framför allt används som exempel på språkliga fenomen inom arbetsområdet litteraturanalys. Studiens samlade resultat påvisar att lärare behöver komplettera sin undervisning med icke-västerländska författarskap inom samtliga genrer för att bättre bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald.

No description available.