Att barn spenderar sina dagar på förskolan medan föräldrarna lönearbetar tillhör vanligheten. Barns vistelsetid på förskolan står generellt i proportion till förälderns arbetstid. Förskolan är en plats för fostran och socialisation, och lönearbetet en möjlighet till självrealisation. Arbetets position, syfte, den tid det tar i anspråk och de normer som omger det skapar en komplex och många gånger motstridig tillvaro där lojalitetskonflikter och etiska dilemman lätt kan uppstå. Vår uppsats utgår från en semistrukturerad kvalitativ intervju med en fenomenologisk ansats. Vi undersöker hur åtta föräldrar med barn på förskola upplever sin situation utifrån de krav som ställs från sysselsättning, förskola och viljan att göra det bästa för sitt barn. De tre perspektiven förskola, barn och arbetsnorm lyser som en röd tråd genom uppsatsen och analyseras med en tematisk analysmetod. Syftet är att bättre förstå arbete, och dess position utifrån föräldrarnas upplevelser; hur arbetet och förskola påverkar föräldrarna. Roland Paulsens begrepp arbetssamhället används som kritisk utgångspunkt för att belysa och synliggöra arbetets problemfyllda och ologiska uppenbarelse som arbetet kan medföra. Arbetssamhället som begrepp syftar lite förenklat på det samhälle där lönearbete blir ett självändamål, det samhälle där det är viktigare att du arbetar än vad du arbetar med, eller ens om arbetet fyller någon som helst funktion. Arbetssamhället kompletteras med Herbert Marcuses endimensionella paradigm som synliggörs en idémässig begränsning hos människor, en svårighet att kritiskt ifrågasätta tillvaron på strukturell nivå. Resultatanalysen visar att upplevelsen av tidsbrist och ömsesidig flexibilitet mellan förskolan, familjen och arbetet skapar problem i vardagen. Vilket ofta ger upphov till en känsla av stress, oro och olust. Många av föräldrarna gav också uttryck för överliggande känsla av otillräcklighet trots att de försökte följa normerna och omgivningens krav. Även om föräldrarna gjorde allt rätt infann sig många gånger en känsla av fel / It is common for children to spend their days in preschool while their parents are at work. Children's time spent in preschool is generally in proportion to the parent's working hours. Preschool is a place for education and socialization, and labour an opportunity for self-realization. The labour´s position, purpose, the time it takes and the norms that surrounds it create a complex and often contradictory existence where conflicts of loyalty and ethical dilemmas easily can arise. The thesis is based on a semi-structured qualitative interview with a phenomenological approach and examines how parents with children in preschool experience their situation based on the demands placed on them from their occupation, the preschool, and the desire to do what is best for their child. The three perspectives; preschool, children, and norm of labour runs through the essay and are evaluated at the end, under the results analysis and discussion. The purpose is to better understand labour, and its position based on the parents' experiences; how labour and preschool affects the parents. Roland Paulsen's concept of the “labour-society” is used as a critical starting point to illuminate and make the problems related to labour visible and the illogical revelation that the labour can entail. The labour-society simplified a bit, refers to the society where labour becomes an end in itself. A society where it is more important that you work than what you work with, or even if the work itself fulfils any function or purpose. Labour-society is supplemented with Herbert Marcuse´s one-dimensional paradigm, which reveals an ideational limitation in humans, a difficulty to critically questioning one’s existence at the structural level. The results analysis shows that a feeling of lack of time and mutual flexibility between preschool, family and work creates problem in everyday life. Which often gives rise to a feeling of stress, anxiety and discomfort. Many of the parents also expressed an overriding feeling of inadequacy despite trying to follow the norms and requirements of the surroundings. Even if the parents did everything right, there was often a sense of guilt.

The aim of this study is to investigate individual experience of physiological abuse during their childhood. Our method was to read three autobiographies and one biography to interpret the impact of the psychological abuse in these four individuals. The empirical material in this qualitative study aims to determine how the writer's experienced psychological abuse within their childhood. and how it´s affected their lives in adulthood. It´s specifically aimed at coping strategies and their impact on life after the abuse, also authorities support or absence around their upbringing in malpractice. This study wraps up by using coping theory together with shame and guilt in order to analyze our results from all four life stories in the biographies. The main findings of this study are that all abused children had fear and silence as a recurring theme throughout their stories. Another finding is that each individual uses different forms of coping strategies and some even used more than one.

Denna uppsats handlar om två situationer där barn utmanar min roll som pedagog. Barnen i berättelserna tilldelar slag, kastar material och använder sig av ett språk som inte anses vara okej inom förskolans verksamhet. Den första situationen inträffar i början av min arbetskarriär där mitt arbetssätt och förhållningssätt resulterar i att barnet sätts i utanförskap gång på gång. Den andra händelsen inträffar åtta år senare och resulterar istället i att barnet, med mitt stöd, ges möjlighet att själv hitta lugnet och återgå till den tidigare aktiviteten.       Syftet med uppsatsen är att undersöka mina frågeställningar med syfte att förstå vad det är som gör att dessa händelser får olika utgångar. För att fördjupa mig i det mest väsentliga i berättelserna använder jag mig av teorier som omfattar begreppen barnsyn, makt, förskollärarens profession, ansvar och kunskapsutveckling. Utifrån dessa begrepp, vrider jag och vänder på berättelserna och reflekterar kring dem utifrån de olika infallsvinklarna. Diskussionerna mellan teorin och händelserna lyfter fram mina synliga och dolda föreställningar, handlingssätt och kunskaper.      Att arbeta med barn i förskolan kräver både kunskaper och förmågor. Vilket också framkommer i denna essä. Bakomliggande visioner, tankar och kunskaper påverkar den vuxnes arbete med barnet. De tankar och den syn som finns om barnet kommer till uttryck i handlandet. Tillvägagångssättet bidrar till att barnet handlar kontrollerat eller gör motstånd.      Det är förskollärarens erfarenheter och kunskaper som är avgörande för hur det individuella barnet agerar. Kunskaper som innefattar förmågan att se till det individuella barnet och handla så att barnets egna förutsättningar och förmågor tas tillvara.       Denna essä visar också på hur viktigt det är att reflektera kring det som förskolläraren är med om, samtidigt som texten understryker betydelsen av att vara öppen för det okända. Genom reflektion ges möjligheten att se det som inte varit synligt och förstå situationen på ett nytt sätt. / This essay is about two situations where children challenge my role as an educator. The children in question dispenses blows, throw materials and use a language that is unacceptable within the preschool’s acitivities. The first situation occurs at the beginning of my work career when I am still a rookie. My acting and my attitude results in the child repeatedly being put in isolation. The second situation occurs eight years later. With my support, this child instead is being given the opportunity to find peace by himself and could thereby return to the previous activity.      This essay’s purpose is to investigate my questions with the aim of understanding why these situations result in different outcomes. To immerse myself in the most essential elements in the two situations, I use theories including the concepts of child vision, power, the preschool teacher’s profession, responsibility and knowledge development. Based on these concepts, I twist and turn from what I have experienced and reflect on them from the different angles. The discussions around the theory and from what have occurred, highlight my visible and hidden ideas, ways of acting and knowledge.      Working with children in preschool requires both knowledge and skills. That appears in this essay. Underlying visions, thoughts and knowledge affects the adult’s work with the child. The action reflects the educator’s thoughts and views. The approach leads to the child’s acting – either in a controlled manner or resisting.      It is the preschool teacher’s experiences and knowledge that is crucial for how the individual child acts. Knowledge that includes the ability to regard the individual child and thereby utilizing the child’s own conditions and abilities.      This essay also shows the importance of reflecting around the preschool teacher’s experiences. The essay also underlines the importance of being open to the unknown. Through reflection, the opportunity is given to see what has not been visible. The situation can be understood in a new way.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn i åldern ett till tre år får möjlighet att vara delaktiga och skapa inflytande över sin utbildning i förskolan. Läroplanen (Skolverket 2018) lyfter fram att barn har rätt till delaktighet och inflytande. Vad delaktighet och inflytande innebär är däremot inget som står skrivet i läroplanen (Skolverket 2018) vilket gör att det finns ett stort tolkningsutrymme för dessa begrepp. Följden av det blir att pedagoger arbetar utifrån olika tolkningar vilket resulterar i olika förhållningssätt. Med denna studie vill vi därför undersöka och bidra till mer kunskap om hur delaktighet och inflytande kan komma till uttryck på förskolor. Studien bygger på observationer som gjordes på sju förskolor. Analysen av resultaten utgår från begreppen – barns agency, barns perspektiv och barnperspektiv. Resultatet visar att pedagogerna uppvisar en medvetenhet om barns delaktighet och inflytande genom att uppmärksamma barnens intressen, tankar och åsikter för att utveckla verksamheten. De möter barnens motstånd och agerar utifrån vad som är bäst i den specifika situationen. Barns delaktighet kommer till uttryck på olika sätt vid de undersökta förskolorna i undersökningen. Barnen är aktiva deltagare, interagerar med varandra och på så vis skapar relationer, uppvisar motstånd och avslutningsvis påverkar ramarna inom den pedagogiska verksamheten.

Barnperspektivet har inte alltid prioriterats i Sveriges lagstiftning och barn har heller inte alltid fått vara delaktiga i beslut gällande sig själva. Regeringen skrev en proposition med argument för att inkorporera barnkonventionen till svensk lag och den 1 januari år 2020 genomfördes detta. Denna studies syfte har varit att se hur barnperspektivet, samt barns rättigheter kommer till uttryck i propositionen till barnkonventionen, vilka argument som har använts för att motivera inkorporeringen samt hur detta kan avse påverka det sociala arbetet. Studien har tre frågeställningar formulerade utifrån syftet som har besvarats genom metoden What’s the problem represented do be (WPR), som är en analysmetod inom policyanalys, samt med ett barndomssociologiskt perspektiv. Resultatet har visat att barnperspektivet samt barns rättigheter är centrala begrepp i propositionen samt att ett stärkande av dessa i praktiken är ett av argumenten som används för att inkorporera barnkonventionen. Deras starkaste och återkommande argument grundas i att stärka barnets rättigheter och delaktighet i beslut samt att öka barnperspektivet i myndighetsutövning. I samband med beslutet att inkorporera barnkonvention i svensk lag tillkom det nya transformeringar av befintliga lagar, vilket i sin tur påverkar det sociala arbetet, både i arbetssätt och metoder, samt i förhållningssättet gentemot barn. Ett sätt som lagstiftaren kunnat avse att påverka det sociala arbetet är genom att implementera ett ökat barnrättsbaserat synsätt, vilket ska genomsyra alla verksamheter som arbetar med och för barn.

Det pågår ett förtätningsarbete i Malmö stad, och i övriga delar av Sverige. Samtidigt har det i media uppmärksammats att det finns en generell oro kring att barn och barns platser i staden glöms bort i stadsplaneringen. I ett samarbete mellan Malmö Universitet och Malmö stad via ISU (Institutet för hållbar stadsutveckling) undersöker vi i denna studie barns utemiljöer i den pågående förtätningen av Malmö utifrån tre olika teman; svensk lagstiftning & riktlinjer, socioekonomiska skillnader & levnadsvillkor och barns behov av lek & rörelse. Resultatet visar på att kommunala aktörer i Malmö stad arbetar aktivt med barn och deras utemiljöer utifrån ett barnperspektiv. Trots att man inom förvaltningarna prioriterar olika intressen i den pågående förtätningen så anser vi att man inom stadens förvaltningar strävar efter ambitionen och visionen om att barns bästa ska vara i fokus. / The big cities in Sweden are growing, due to the phenomenon of densification. This also includes the city of Malmö. At the same time, it has been noted in the media that there is a general concern that children and children’s places in the city are forgotten in city-planning. In a collaboration between Malmö University and Malmö city via ISU (Institutet för hållbar stadsutveckling), we therefor chose to study children's outdoor environments in the ongoing densification of Malmö based on three different themes; Swedish legislation & guidelines, socioeconomic differences & living conditions, and children's needs for play & exercise. The result shows that the municipal of Malmö works actively with children and their outdoor environments from a child-perspective. Although the different informants in our study prioritizes different interests in the ongoing densification, we consider that the city have the ambition that the best interests of children should be in focus at all time.

No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.

År 2020 blev FN:s barnkonvention svensk lag och därmed behöver svenska myndigheter beaktabarnets rättigheter vid myndighetsutövning. Det inkluderar Sveriges regioner och deras arbete medatt tillhandahålla kollektivtrafik. En samhällelig betoning på barnets rättigheter tillsammans medönskan om en hållbar utveckling har ökat uppmärksamheten på barns behov i samhällsutvecklingen. Med utgångspunkt i barnkonventionen som svensk lag och kollektivtrafikens argumenteradebetydelse för social hållbarhet syftar denna studie till att undersöka den omfattning ett barnperspektivinkluderas i den regionala planeringen av kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Utifrån det undersöksäven hur barnperspektivet inom kollektivtrafikplaneringen påverkar barnens tillgänglighet att resakollektivt i regionen. Studien består av en fallstudie över Stockholmsregionen inom vilket RegionStockholms planeringsdokument undersöks och regionala planerare intervjuas. Syftet uppnås genomen tematisk analys utefter teoretiska koncept om synsätt på barn som aktör samt tillgänglighet. I studien observeras att barnen anses vara en viktig målgrupp att inkludera, höra och ta hänsyn till iplaneringen av kollektivtrafik i Stockholmsregionen, synsättet att barn är medmänniskor framträder.Dock framkommer att barnperspektivet inom kollektivtrafikplaneringen är starkt beroende av devuxnas analys, tolkning och förståelse för barn, vilket påvisar ett synsätt att de vuxna vet bättre.Dessutom påträffas ett ifrågasättande för barns kapacitet att bidra till planeringen av kollektivtrafikhos vissa planerare, barnen ses som irrationella. Slutsatsen från studien är att synsättet på barn inomplaneringen av regionens kollektivtrafik varierar, även om det råder en stark samsyn att barnen ärviktiga resenärer i kollektivtrafiken. Barns aktörskap och möjlighet till påverkan och inflytelse i samhällsutvecklingen är beroende av attvuxenvärlden skapar utrymme för barnen att delta. I studien observeras ett brett stödmaterial ochflertal arbetssätt för att inkludera både barnperspektivet och barns egna perspektiv inom RegionStockholms kollektivtrafikplanering. Därmed framträder barns påverkan på planeringen av regionenskollektivtrafik som stor. Vilket inflytande barnen sedan får är mindre tydligt. Denna aspekt av arbetetmed barnperspektivet förklarar regionen bör förbättras och utökas. Riktlinjer förklarar att barnen skaaktivt inkluderas och ges hänsyn i planeringsprocesser men det praktiska arbetet med detta beskriverplanerarna som svårt, även om barnperspektivet anses vara betydelsefullt. Planerarna menar atttydliga arbetssätt och kunskap kring barnperspektivet saknas inom regionens kollektivtrafikplanering.Detta motsäger den beskrivning av ett integrerat och systematiskt arbete med barnperspektivet samtär anmärkningsvärt då utbildning inom barnperspektivet är obligatoriskt inom regionen. En slutsatsinom studien är att en brist på kunskap och metoder begränsa både barns möjlighet till påverkan ochinflytande samt planerarnas möjlighet till hänsynstagande för barnperspektivet. Resenärernas olika behov och förutsättningar är utgångspunkten för kollektivtrafikplaneringen iStockholmsregionen. Med andra förutsättningar har barn som resenärer andra behov för attåstadkomma tillgänglighet till och med kollektivtrafiken. För tillgänglighet till systemet framförregionen att användbarhet och trygghet är särskilt viktiga aspekter inom barnperspektivet. Därför skakollektivtrafikens miljöer anpassas efter barns förutsättningar. Ur ett rumsligt perspektiv ärkollektivtrafiken viktig för många barn för att kunna ta sig till skola och aktiviteter. Dock ärkollektivtrafiksystemet planerat efter arbetsresor vilket gör att barns tillgänglighet medkollektivtrafiken kan missgynnas av att systemet inte är anpassat till att försörja deras resebehov. Istudien observeras att barns särskilda behov är en central del inom barnperspektivet i regionenskollektivtrafikplanering där fokus är på barns användbarhet av systemet. Med målsättning om en inkluderande och tillgänglig kollektivtrafik för alla i regionen blirbarnperspektivet en viktig aspekt. Med ambitionen att utöka arbetet med barnperspektivet inomkollektivtrafikplaneringen i Stockholmsregionen är en förståelse för dagens arbete och utmaningarmeningsfull. Utökade möjligheter inom regionen i form av kunskap för barnperspektivet samtvärdeskapande metoder för att inkludera barnperspektivet och barns egna perspektiv konstateras istudien som viktiga utvecklingsaspekter inom regionens kollektivtrafikplanering. Barnen presenterassom en viktig målgrupp för att öka det kollektiva resandet i regionen, både i dag och i framtiden. Attplanera kollektivtrafiken med barnen som resenärer i centrum bör därför vara högst relevant. / In 2020, the UN Convention on the Rights of the Child became Swedish law. Thus, Swedishauthorities need to consider the children’s rights in exercise of authority. This includes the Swedishregions and their responsibility to provide public transportation. This study is based on the Convention on the Rights of the Child as Swedish law and the arguedsignificance of public transport for social sustainability. The study aims to investigate to what extentchildren are considered in the regional planning of public transportation in the Stockholm region.Based on this, it is further examined how the planning of public transportation affects the children’saccessibility to travel publicly in the region. A case study of the Stockholm region is performed, inwhich the region’s planning documents are examined and regional planners are interviewed. The aimof the study is achieved through a thematic analysis based on theoretical concepts regarding views onchildren as actors and accessibility. The study observes that children are considered an important group to include and hear whenplanning for public transportation in the Stockholm region; children are presented as fellowinhabitants. However, it appears that the consideration of children within the public transportationplanning is strongly dependent on the adults’ analysis and interpretation of children. This showcasesthe perspective that adults know better. Additionally, the children’s capacity to contribute to theplanning of the public transportation is questioned by some planners, children are seen as irrational.It is concluded that the view of children in the planning of the region’s public transportation varies,although there is a strong consensus about children being important travellers of publictransportation. Children’s opportunity to impact and influence societal development depends on adults creating spacefor child participation. The study encounters many opportunities for the children to impact publictransportation planning, with a wide support material and several methods to include both the childperspective and children’s own perspectives within the regional public transportation planning. Therelative influence of children is less clear. Guidelines explain that children should actively be includedand given influence in the planning processes, but the planners explain the practical work to bedifficult. The planners are experiencing a lack of clear working methods and knowledge regardingchildren. This challenges the description of an integrated and systematic work to consider children inthe regional planning and is noteworthy as education about children in public transportation ismandatory for the planners. A conclusion is that a lack of knowledge and methods limit both thechildren’s opportunities to impact and influence, as well as the opportunities for the planners toconsider the children in the planning of public transportation in Region Stockholm. The needs and preconditions of the travellers form the basis for the planning of public transportationin Region Stockholm. Children as travellers have other needs to accommodate to achieve accessibilitywithin and by public transportation. For accessibility within the system, usability together with safetyand security are presented as particularly important aspects for children. The public transportationenvironment must therefore be adapted to the abilities of children. In a spatial perspective, publicmodes provide many children accessibility to school and activities. However, since the system hasbeen designed for work travel, children’s accessibility with public transportation is disadvantaged by alack of adaptation to their travel needs. The individual needs of children are concluded a centralaspect of the child perspective within the planning of Region Stockholm’s public transportation. With the goal of inclusive and accessible public transportation for everyone in the region, aconsideration of children becomes an important aspect. With the ambition to widen the considerationfor children in the public transportation planning, an understanding of the current work andchallenges are meaningful. To fulfil this ambition, this study found that increased opportunities withinthe region in the form of knowledge regarding children and value-creating methods for including thechild perspective and the children’s own perspective are important aspects to further develop in theregion’s planning of the public transportation. The children are presented as important for increasingpublic travelling in the region, both today and in the future. Planning public transportation with thechildren at the centre should therefore be highly valuable.

Sedan barnkonventionen blivit svensk lag har det ställts högre krav på kommuner att inkludera barn och att jobba för barns bästa i beslut. Från ett planeringsperspektiv kan det vara oklart vad det innebär för planprocessen. För att barnkonventionen ska uppfyllas är det viktigt att skilja på barns perspektiv och barnperspektiv, då den först nämnda jobbar för att planera med barnet och den sist nämnda för barnet. Denna studie utgår från Håbo kommun och undersöker kommunens förutsättningar och utmaningar för att kunna skapa en ny metod, en så kallad platsbaserad barnkonsekvensanalys. En metod som kommunen kan använda sig av i framtida planarbeten för att effektivt kunna inkludera barn. Några av de slutsatser och punkter som bör inkluderas i en platsbaserad barnkonsekvensanalys är bland annat; boverkets rekommendationer, lekvärdesfaktor och barnkonventionen. / Since the Convention on the Rights of the Child has become Swedish law, higher demands have been placed on municipalities to include children and work for the best interests of children in decisions. From a planning perspective, it has been unclear what it means for the planning process. In order for the Convention on the Rights of the Child to be fulfilled, it is important to separate the concepts of children's perspectives and child perspective, as the first mentioned works to plan with the child and the second mentioned works for the child. This study is based on Håbo municipality and examines the municipality's conditions and challenges to be able to create a new method, a so-called place-based child impact assessment. A method the municipality can use in future planning work to be able to effectively include children. Some of the conclusions and points that should be included in a place-based child impact assessment include; the National Board of Housing, Building and Planning's recommendations for including children, play value factor and the convention on the right of the child.