Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka och förstå vilka ledarskapsstilar som kvinnor använder sig utav i kvinno- och mansdominerande idrotter. Teori: I teorin beskrivs det situationsanpassade ledarskapet, den auktoritära-, demokratiska-,transaktionella-, transformativa-, autentiska-, karismatiska-, och byråkratiska ledarskapsstilen. Metod: i min studie har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetodik och ansats. En abduktiv ansats har använts genom att utgå från teorier och tidigare forskning. Intervjumaterialet har kodats genom en tematisk analys. Sju personer har intervjuats genom semi-strukturerade intervjuer. Slutligen har empirin kopplats till teori och ledarskapsstilar. Slutsats: Min slutsats är att nästintill alla respondenter använder sig utav det situationsanpassade ledarskapet på ett eller annat sätt, beroende på grupp och situation. Utöver det fanns det tendenser från det demokratiska, auktoritära, transformativa, autentiska, karismatiska och byråkratiska ledarskapet. Den transaktionella ledarskapsstilen återfanns inte hos någon av respondenterna. Många av kvinnorna upplevde inga större skillnader jämte deras manliga kollegor i ledarskapet även om de flesta tog upp några punkter. De tar upp både nackdelar och fördelar. Barnen anförtror sig mer till kvinnliga ledare och flickor lyssnar bättre i viss utsträckning. Uppsatsens bidrag: Denna uppsats har bidragit till kunskap och förståelse om hur en kvinnlig ledare utövar sitt ledarskap. Min studie bidrar även med viktig kunskap om ledarskap inom ungdomsidrotten. Förslag till fortsatt forskning: Vidare forskning kan fokusera på likheter och skillnader mellan män och kvinnors ledarstilar inom idrotten, men även ledarskapsstilar inom näringslivet. / Purpose: The purpose of the thesis is to examine and understand the leadership styles by women in sports, both in female- and male dominated sports. Theory: The theoretical framework includes the situational leadership theory, as well as the authoritarian, democratic, transactional, transformational, authentic, charismatic, and bureaucratic leadership styles. Method: A qualitative research methodology and approach were employed in this study, using an abductive approach based on existing theories and previous research. Semi-structured interviews were conducted with seven participants, and the interview data was analyzed thematically. The empirical findings were then connected to the theoretical framework of leadership styles. Conclusion: The findings suggest that nearly all respondents employ some form of situational leadership, adapting their leadership style based on the group and the situation. Additionally, tendencies towards democratic, authoritarian, transformational, authentic, charismatic, and bureaucratic leadership styles were identified, while the transactional leadership style was not found among any of the respondents. Many of the participants reported few significant differences in their leadership compared to their male colleagues, although some points were raised regarding both advantages and disadvantages. Children were found to confide more in female leaders, and girls were observed to listen better to a certain extent. Contribution of the thesis: This thesis contributes to knowledge and insights into how female leaders exercise their leadership in sports. It also provides important information about female leadership in youth sports as experienced by female youth leaders. Suggestions for future research: Suggestions for further research include comparing the similarities and differences in leadership styles between men and women in sports, as well as exploring leadership styles in the sports industry and the business sector.

The research objectives were (1) to explore how coaches and youth golfers perceive a healthy coach-athlete relationship and (2) what they do to facilitate such a relationship. A qualitative small-q study was done by interviewing five experienced coaches and five competitive youth-golfers using two semi-structured interview guides in order to get both coaches’ and athletes’ perspectives. This resulted in a definition of a healthy coach-athlete relationship, reflecting the (1) objective, which was that a healthy coach-athlete relationship is the relationship that is coach-athlete centered, characterized by open and honest communication, mutual trust and respect, work-fun balance and caring- altogether ensuring positive influences on athletes’ and coaches’ mental health and well-being, professional/athletic and personal development. The interviews further resulted in a set strategies to create and maintain such a relationship, thus reflecting the (2) objective. These strategies could be connected to the 4C framework by (Jowett, 2017; Jowett & Shanmugam, 2016). Both coaches and athletes shared strategies that facilitated the 4Cs, such as closeness (e.g., - mutual care and trust), commitment (e.g., - do what is agreed), complementarity (e.g., - having coach-athlete dialogues), and co-orientation (e.g., - being attentive to each other’s needs on and off the season). In the discussion the results were related to the previous research, and methodological reflections, practical implications, and future research directions were provided. Keywords: Coach-athlete relationship, mental health, well-being, youth athlete, golf. / Studies syfte var (1) att undersöka hur tränare och ungdomsgolfspelare uppfattar en hälsosam tränare-ungdomsgolfspelare relation samt (2) vad de gör för att främja en sådan relation. En kvalitativ small-q studie genomfördes. Fem erfarna golftränare och fem tävlande ungdomsgolfspelare intervjuades med hjälp av två semistrukturerade intervjuguider för att samla perspektiv från både tränare och spelare. Detta resulterade i en definition av en hälsosam tränare-spelare relation, som besvarade frågeställning (1), vilket var att en hälsosam tränare-spelare relation är en centrerad tränare-spelare relation som karaktäriseras av öppen och ärlig kommunikation, ömsesidig tillit och respekt, professionell och vänskaplig balanssom positivt influerar tränarens och spelarens mentala hälsa och välmående, professionella/idrottsliga och personliga utveckling. Vidare resulterade intervjuerna i strategier som kan användas för att främja och bibehålla en sådan relation, som besvarar frågeställning (2). Dessa strategier kunde kopplas till 4C modellen av (Jowett, 2017; Jowett & Shanmugam, 2016). Tränare och spelare delade med sig av strategier som främjande 4C,closeness (t.ex. ömsesidig ombry och tillit, commitment (t.ex. genomföra det som är planerat), complementarity (t.ex. ha tränar-spelar dialoger), och co-orientation (t.ex. vara uppmärksam om varandras behov under och efter säsongen). I diskussionen kopplades resultaten till tidigare forskning, reflektioner kring metoden, samt presentation av praktiska implikationer och framtida forskning.

Bakgrund: Varje år utbildar Sveriges Riksidrottsgymnasier (RIG) ca 1200 ungdomar med målet att nå internationell nivå inom sin idrott. Studier har visat att ca 32% av de kvinnliga eleverna har någon form av menstruationsdysfunktion vilket kan vara en av konsekvenserna vid låg energitillgänglighet (LEA). När en idrottare har för lågt energiintag i förhållande till träningsmängd kan de drabbas av den kvinnliga idrottstriaden (Triaden; LEA, menstruationsrubbningar och låg bentäthet) som även ingår i syndromet relativ energibrist inom sport (RED-S) och kan påverka både hälsa och prestation negativt. För att förebygga och motverka långsiktiga konsekvenser krävs kunskap bland både idrottare och tränare. Syfte: Syftet med studien var således att undersöka kunskapsläget gällande Triaden och RED-S hos unga kvinnliga idrottare på ett idrottsgymnasium, samt deras tränare. Metod: 16 RIG kontaktades via mejl där kvinnliga idrottare och tränare tillfrågades om deltagande via ett anonymt digitalt frågeformulär bestående av frågor om Triaden och RED-S samt frågor om upplevd trygghet och stöd inom ämnet. Resultat: Totalt svarade 35 personer (25 idrottare och 10 tränare) på enkäten. Resultatet visade att kunskap gällande Triaden och RED-S var relativt låg. Fler respondenter hade hört talas om RED-S jämfört Triaden och signifikant fler tränare jämfört idrottare kunde benämna Triadens tre ingående komponenter (p=0,024). 41% av respondenterna kände sig inte trygga i att rapportera symptom och fler tränare jämfört idrottare kände sig trygga i att söka hjälp utifrån (100% vs. 52%, p=0,032). Vidare visade resultatet att idrottarna önskade mer utbildning och stöd samt någon de kan lita på och prata med vid problem. Även tränarna tyckte mer utbildning inom ämnet vore värdefullt. Slutsats: Resultatet indikerar att få idrottare har goda kunskaper inom Triaden och RED-S och känner en viss otrygghet att rapportera symptom till sin tränare eller annan utomstående. Både idrottare och tränare ansåg det önskvärt med mer utbildning och öppenhet inom ämnet för att kunna förebygga och motverka konsekvenserna av Triaden och RED-S. / Background: Every year, 1200 students start their education at one of the Swedish National Sports Gymnasiums with the goal of reaching international level in their sport. Studies have shown that c. 32% of female students have some form of menstrual dysfunction which can be a consequence of low energy availability (LEA). When an athlete has too low energy intake in relation to training amount they may suffer from the female athlete triad (Triaden; LEA, menstrualdysfuction and low bone density) which is a part of the syndrome relative energy deficiency in sports (RED-S) which can negatively affect both health and performance. To prevent long-term consequences, knowledge is required among both athletes and coaches. Aim: The aim of this study was to investigate the state of knowledge regarding the Triad and RED-S among young female athletes who attend a sports gymnasium, as well as their coaches. Method: 16 National Sports Gymnasiums in Sweden were contacted through email where female athletes and coaches were asked about participation via an anonymous digital questionnaire consisting of questiones of knowledge about the Traid and RED-S and questiones about percieved safety and support in the subject. Results: A total of 35 people (25 athletes and 10 coaches) completed the survey. The results showed that knowledge regarding the Triad and RED-S was relatively low. More respondents had heard of RED-S compared to the Triad and significantly more coaches compared to athletes could name the three components of the Triad (p=0,024). 41% of the respondents did not feel safe in reporting symptoms and more coaches felt confident in seeking outside help compared to athletes (100% vs. 52%, p=0,032). Furthermore, the results showed that the athletes wanted more education and support as well as someone they can trust and talk to in case of problems. The coaches also thought more education on the subject would be valueble. Conclusion: The results indicate that few athletes have good knowledge of the Triad and RED-S and feel a certain insecurity of reporting symptoms to their coach or other outside staff. Both athletes and coaches consider it desirable to have more education and openness on the subject in order to prevent the consequences of the Triad and RED-S.

Studiens syfte var att undersöka huruvida upplevd kvalité på tränare- idrottare relation (närhet, engagemang och komplement), idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) kan predicera symptom på utbrändhetsdimensionen emotionell och fysisk utmattning hos unga elitsatsande ungdomar lagidrottare. Ungdomarna kombinerar sin elitsatsning med att gå utbildning RIG eller NIU. Studien bestod av 92 deltagare (48 män och 44 kvinnor). För att delta i studien fanns vissa krav, vara mellan 15 till 20 år (M=16.96 SD=.706), studera via NIU eller RIG samt att ingå i en lagsport. Föreliggande studie använde den integrerade modellen av idrottslig utbrändhet (Gustafsson et al., 2011) för att kunna skapa en större förståelse för idrottslig utbrändhet. Studiens resultat utifrån regressionsanalysen visade att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan alla variabler i tränare – idrottare relation (närhet komplement och engagemang) vilket går att säga att dessa tre variabler kan predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning hos elitsatsande ungdomar. Det betyder att relationen mellan tränare och idrottare är av vikt för att undvika uppkomsten av emotionell och fysik utmattning. De andra variablerna idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) visades sig inte vara signifikant vilket gör att de inte går att predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning. Resultatet från studien synliggör att tränare- idrottare relation är viktigt för att förebygga uppkomsten av emotionell och fysisk utmattning. / The aim of the study was to investigate whether the perceived quality of the coach-athlete relationship (closeness, commitment and complement), sports identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) can predict symptoms of the emotional burnout dimension and physical exhaustion in young elite team athletes. The athletes combine their elite effort by attending training at RIG or NIU. The study consisted of 92 participants (48 men and 44 women). The study's requirements were for the participants to be between 15 and 20 in age (M=16.96 SD=.706), study via NIU or RIG and to be part of a team sport. The present study used the Integrated Model of Sport Burnout (Gustafsson et al., 2011) to create a greater understanding of sport burnout. The results of the study, based on the regression analysis, showed that there was a significant relationship between all variables in the coach-athlete relationship (closeness, complement and commitment) which indicate that all three variables can predict symptoms of emotional and physical exhaustion in elite youth. This means that the relationship between coach and athlete is important to avoid the onset of emotional and physical exhaustion. The other variables, athletic identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) were not found to be significant, which means that they cannot predict symptoms of emotional and physical exhaustion. The result of the study show that the coach-athlete relationship is important to prevent the occurrence of emotional and physical exhaustion.

Personliga tränare (PT) har en nyckelfunktion på gymmet, i och med sin uppgift att guida klienter till en bättre fysik och hälsa. Många gymutövare har PT som förebild både vad gäller hälsa och kroppsligt utseende. På gymmet finns dock en problematik med förekomst och reproducering av genuskodade kroppsideal, vilket bland annat kan bidra till ohälsosamma kost- och träningsbeteenden. Syftet med studien är att utforska vilka kroppar och kroppsideal i gymkontext som synliggörs i personliga tränares diskussioner. Vidare är syftet att belysa om och i så fall på vilket sätt maskuliniteter och femininiteter framträder i personliga tränares diskussioner om kroppar och kroppsideal. Totalt medverkade 19 PT i sju fokusgruppsintervjuer, som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en abduktiv ansats. Connells teoretiska begrepp hegemonisk maskulinitet och betonad femininitet samt Bauman och Mays perspektiv kring kropp användes under analysprocessen. Resultatet visade att PT talar om den perfekta kroppen, den överdrivna fitnesskroppen, den extremt magra kvinnokroppen och den feta kroppen. I PTs diskussioner går att utläsa hur den perfekta kroppen värderades högre än de andra kropparna, genom deras beskrivningar av övriga kroppar i negativa och nedlåtande ordalag. De övriga kropparna ansågs avvikande både vad gäller utseende och hälsa. Den perfekta kroppen kan därför tolkas stå för den hegemoniska maskuliniteten och betonade femininiteten, genom sin överordnade position på gymmet. Konsekvensen av denna kroppshierarki kan bli att klienter som inte har kroppar som anses ideala, kan uppleva sig exkluderade från gymarenan.

Syftet med studien har varit att belysa fenomenet hälsoism utifrån personliga tränares perspektiv. Tidigare forskning har påvisat att hälsoism är ett starkt växande fenomen i västvärlden. Utifrån syftet skapades tre frågeställningar; Hur diskuterar personliga tränare synen på sig som en förebild inom hälsa? Hur framträder hälsomedvetenhet i vardagen för personliga tränare? Vad innebär en hälsosam livsstil för personliga tränare? Undersökningen använde kvalitativ metod och bestod av fyra intervjuer. Informanterna var utbildade och arbetade med någon form med personlig träning. En del av resultatet visade att personliga tränare anser sig själv som förebilder och representanter för hälsa. Detta leder till att rätt beteende måste ske i en omgivning där kunder eller potentiella kunder kan hålla koll på en. Att inte ha rätt beteende i sådana situationer kan resultera i att man anses som en opålitlig personlig tränare. Ett annat resultat visar på att en hälsosam livsstil är viktigt för personliga tränare men att det är lika viktigt att inte ha för hälsosam beteende heller. Ett för hälsosamt beteende eller att ha hälsa som religion kan anses som osunt beteende. Slutsatsen i uppsatsen tyder på att personliga tränare är en del av hälsoismen och uppfyller en del krav på att ha hälsa som religion. Men det finns fortfarande en negativ inställning mot att ha hälsa som religion och att prioritera hälsa först. Detta kan förklaras utifrån att det inte är socialt accepterat än att ha hälsa som en religion kanske eftersom det är ett så pass nytt fenomen. / The aim of the study was to shed light on the phenomenon healthism based on personal trainers’ perspective. Previous research has shown that healthism is a rapidly growing phenomenon in the western world. Based on the purpose, three issues were created; How do personal trainers discuss their view as a role model in health? How does health awareness appear in everyday life for personal trainer? What does a healthy lifestyle for personal trainer mean? The study used the qualitative method and consisted of four interviews. The informants were educated and worked in some form of personal training. A part of the the results show that personal trainers consider themselves as role models and representatives of health. This leads to the proper behavior must occur in an environment where clients or potential clients can keep track of one. Not having the right behavior in such situations can result in being considered as an extremely unreliable personal trainer. Another result shows that a healthy lifestyle is important for personal trainers but it is equally important not to have too healthy behavior either. A too healthy behavior or to have health as a religion can be regarded as unhealthy behavior. The conclusion in the paper suggest that the personal trainer is part of the healthism and fulfill some requirements to have health as a religion. But there is still a negative attitude towards taking health as a religion and prioritize health first. This can be explained on the basis that it is not socially acceptable yet to have health as a religion perhaps because it is such a new phenomenon.

Ishockeyn har traditionellt sett varit en sport där kulturen kretsat kring manliga normer och värderingar vilket i många fall har lett till bland annat en nedvärderande kvinnosyn och homofobi. Studiens syfte var att undersöka hockeytränares upplevelser och erfarenheter av machokulturens påverkan på ishockey som fostrande miljö med fokus på hur de anser att de bör arbeta för att inte reproducera machokulturen. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av sex semi-strukturerade intervjuer med professionella ungdoms- och juniortränare från Sveriges högsta samt näst högsta liga (SHL och Hockeyallsvenskan). Resultaten visar att tränarna upplever att det skett en förändring och att machokulturen inte är lika påtaglig som tidigare, att hockeyns rykte om att vara macho är förlegad och att kulturen inte är värre än i andra idrotter. I arbetet mot denna kultur anser tränarna att det viktigaste de kan göra i sin roll är att ha en nära relation till sina spelare för att skapa en trygg miljö där individer vågar visa sig sårbara. Vidare anser tränarna att det är viktigt att de själva är förebilder i detta och att det finns en tydlig kommunikation gällande regler och värderingar och vilka konsekvenser det får om dessa bryts. / Ice hockey has traditionally been a sport where the culture revolves around male norms and values, which in many cases has led to, among other things, derogatory views of women and homophobia. The purpose of the study was to investigate hockey coaches' experiences and perception of the macho culture's impact on ice hockey as a nurturing environment with a focus on how they believe they should work in order not to reproduce the macho culture. The data collection was carried out with the help of six semi-structured interviews with professional youth and junior coaches from the top two leagues in Sweden (SHL and Hockeyallsvenskan). The results show that the coaches feel that there has been a change and that the macho culture is not as evident as before, that hockey's reputation of being macho is outdated and that the culture is no worse than in other sports. In working against the macho culture, the coaches believe that the most important thing they can do is to have a close relationship with their players to create a secure environment where individuals dare to show vulnerability and that the coaches themselves are role models in this regard. The coaches also believe that it is important to have clear communication regarding rules and values and the consequences if these are broken.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur specialidrottslärare på RIG och NIU ger stöttning samt förmedlar strategier till elever kring mentala situationer under en rehabilitering. Frågeställningarna studien ska besvara är följande: Hur anpassas undervisningen för skadade elever på RIG och NIU i form av stöttning? Vilka metoder förekommer på gymnasier för att bidra till elevernas motivation till rehabilitering? Metod Datainsamlingen till studien gjordes i form av intervjuer utifrån en intervjuguide. Sex specialidrottslärare med olika idrotter intervjuades, fyra från NIU och två från RIG utspritt på tre olika skolor i Mellansverige intervjuades. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Resultat Samtliga specialidrottslärare menade att motivation behövdes för att orka med att genomföra en rehabilitering och att de hade ett ansvar att finnas där som ett socialt stöd för de skadade eleverna. En motivation för eleverna blev att ta sig igenom delmål utifrån ett rehabiliteringsprogram. Specialidrottslärarna ville få eleverna att känna delaktighet under skadeperioden och de stöttades till att uppnå sina delmål. Specialidrottslärarna ansåg att stöttning var en självklar del av undervisningen, framför allt under en skadeperiod då positiv stöttning bör komma från alla håll och kanter. Det är lättare att ge stöttning till elever som är tillsammans med övriga i gruppen, då gruppdynamiken ger positiv inverkan mentalt på den skadade eleven. En del av specialidrottslärarna använder sig av en strategi med målsättningar, där de sätter upp delmål för att få en progression med rehabiliteringen. Slutsats Undervisningen anpassas så att skadade elever i största mån ska utöva sin rehabilitering i anslutning till gruppen för att den skadade eleven ska känna sig inkluderad. Detta också för att specialidrottsläraren ska kunna ge stöttning och feedback under lektionstimmarna i skolan. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>