Abstract Den svenska förskolan har stegvis gått från en platt till en hierarkisk förskoleorganisation. Förskolans läroplan reviderades 2018 och med detta uppdaterades ansvarsområdena i verksamheten och förskollärarna fick ansvaret för den pedagogiska verksamheten. Syftet med vår studie är att analysera och undersöka hur förskollärare och barnskötare talar om denna förändring i ansvarsområde och vilka värden som förmedlas samt hur detta påverkat arbetslagets gruppdynamik. Studiens empiri består av sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer och materialet analyseras med hjälp av begreppen myt, makt, motmakt och disciplinär makt från Foucault, samt begreppen roll och inramning från Goffmans teori om identitet.    Studien resulterar i att förskollärare och barnskötare både talar om förändringen som något positivt men att en del också menar att det fortfarande delar lika på ansvaret. Det verkar också som att en glad och tillmötesgående personlighet värdesätts och det finns tendenser av att personlighet är en viktigare faktor än yrkesroll i en kollega. Det är få som talar om en stor förändring i gruppdynamiken trots förändringen i läroplanen. En möjlig förklaring är hur rollerna måste anpassa sig till en tydlig eller otydlig hierarkisk organisation.

Vad ska man ha på sig på jobbet? Frågan kan vara en källa till både undran och nervositet för nya bildpedagoger på väg ut i arbetlivet. Klädval och utstyrsel är både pregnanta symboliska uttrycksmedel och innebär antingen praktiska möjligheter eller svårigheter i en bildpedagogs yrkesutövande. Trots detta verkar frågan om lämpliga kläder inte ha en självklar plats under bildlärarutbildningen och kan rentav framstå som besvärlig eller underlig om den dyker upp. Mitt examensarbete behandlar följande frågor: ”Vilka normer och förväntningar har bildpedagogerna på sin egen och sina kollegors klädsel?” samt ”Hur upplever och beskriver bildpedagogerna att de iscensätter sig själva som yrkespersoner genom kläder?”Jag har valt att närma mig frågan om vilka kläder som hänger ihop med bildpedagogiskt yrkesutövande genom att fråga utövarna själva. Mitt arbete är inte så mycket en undersökning av vilka kläder bildpedagoger faktiskt använder. Snarare handlar det om varför de väljer att klä sig som de gör och vilka föreställningar om den egna yrkesrollen deras klädval speglar. Till hjälp för min analys och tolkning har jag tagit avstamp i den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffmans teoretiska inramning av det sociala livets teater. Som ett komplement till Goffmans teatermetaforer har jag hämtat analytisk inspiration från dragshow-världens scentraditioner. Ordet realness som används i titeln för denna uppsats är hämtat från dragkulturens vokabulär och betyder enkelt förklarat att spela en roll på ett övertygande vis.Utöver uppsatsen har arbetet utmynnat i en konstnärlig gestaltning i form av kläder och en video inspirerade av min empiri. Videon är en parafras på det kända tv-formatet RuPaul’s Drag Race (som har populariserat och/eller exploaterat dragshowkulturen beroende på vem du frågar). Det hela visades i en rumslig installation på Konstfacks vårutställning 2021.Undersökningen tyder på att bildpedagogerna inte klär sig efter en gemensam klädkod men att de förhåller sig till vissa gemensamma normer och förväntningar. Jag har också funnit att det finns vissa praktiska och symboliska attribut de kan använda sig av som ett slags ”scenkostym” för att övertyga i sin roll som bildpedagog.

The purpose of this study was to investigate how social workers reason in their assessment of financial aid, whether their own professional role varies with who the clients are and what conditions they have at work. We used a qualitative method to achieve the purpose of this study. We performed individual interviews with seven social workers who worked in five different municipalities in Sweden. The results from the interviews were interpreted and analyzed with the help of the two theoretical theories role theory and institutional theory, as well as with the three theoretical concepts street-level bureaucrats, creaming and parking. The results showed that categorizations of clients occur in their work. Some social workers categorize based on socio-economic characteristics such as unemployment or age while others categorize based on problems such as physical and mental difficulties. The results also showed that requirements and expectations vary depending on the size of the municipalities, population and access to resources, and that the social workers sometimes do not have as high demands on individuals who are not considered as capable or lack opportunities for change in relation to other clients. The results showed that the organizational guidelines do guide and determine the work, even though all social workers believe that they have a wide margin of maneuver and the opportunity to adapt assessments to a certain extent. The social workers all agree that the work is about a balancing act between the control that the organization requires and the support that clients need.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Employee surveys in Stockholm indicate that educators at the schools are not satisfied with their work situation. In society, voices are being raised against cuts in the school as well as in the leisure centers. Research over the last decade indicates that there is an imbalance in the status relationship between school and leisure centers, and many newly trained teachers at leisure centers feel doubtful about a professional role with excessive demands. With interviews of school leaders and educators at leisure centers, I have found in this qualitative study that the sense of context (KASAM) in the professional role is influenced by how meaningful the educators perceive their role. A meaningfulness that is based on what resources school leaders can provide to understand and manage the demands that leisure educators face every day.

Föreliggande studie syftade till att besvara hur korttidsanställda banktjänstemän upplevde stress i arbetet på grund av deras yrkesroller och arbetssituationer, samt undersöka hur och varför dessa banktjänstemän hanterade den arbetsrelaterade stressen. För att undersöka detta utgick studien från en kvalitativ ansats där telefonintervjuer genomfördes med fyra heltidsanställda banktjänstemän som hade korttidsanställningar. Semistrukturerade intervjufrågor tillämpades under intervjuerna. Studien utgick från fyra teorier; Goffmans teori om det dramaturgiska perspektivet, Blochs teori om flyt och stress i arbetslivet, Karasek och Theorells teori om krav-kontroll-socialt stöd samt ERI-modellen av Siegrist. Resultatet visade att de bankanställda upplevde stress i arbetslivet och att detta kunde härstamma från ett antal faktorer. Däribland fann studien att en obalans existerade mellan de arbetskrav som ställdes på de bankanställda relativt deras möjligheter att kunna påverka arbetsprocesserna. Detta i kombination med bristande möjligheter för de bankanställda att få direkt stöd och hjälp från kollegor ledde till känslor av frustration och ängslighet, vilket ökade stressemotionerna. Att erhålla beröm var ett uppskattat inslag i arbetet men upplevdes vara en otillräcklig kompensation givet deras arbetsinsatser. Det faktum att de inte fick tryggare anställningsformer bidrog till känslor av oro och prestationsångest eftersom de ständigt såg behov av att behöva bevisa sig för organisationen. Slutligen upplevde de bankanställda stressemotioner eftersom de ständigt behövde tänka för gällande deras uppförande på arbetsplatsen så att de skulle kunna leva upp till den strikta och professionella yrkesrollen. För att mitigera stressemotionerna som uppkom i arbetslivet brukade de bankanställda prata ut till kollegor, vänner och familjemedlemmar vilket gav de möjlighet till att ventilera. Dessutom umgicks de bankanställda under mer avslappnade former, såsom afterwork, för att hantera stressen och ge sig själva möjlighet till att slappna av och återhämta sig. En potentiell förklaring till varför de bankanställda valde att arbeta under stressiga arbetsförhållanden var att de önskade skapa förutsättningar för en trygg framtida karriär.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur några elevassistenter upplever sina arbetsvillkor och hur deras uppdrag på skolan ser ut. Studien belyser även om och hur mycket elevassistenterna har fått vidareutbildning inom sin yrkesroll och om de upplever att de elever de stöttar uppfattar skolan meningsfull. De forskningsfrågor som jag har besvarat i min studie handlar om vad som utgör elevassistentens uppdrag på skolan och inom vilka utvecklingsområden elevassistenten anser sig behöva för att förbättra deras uppdrag som elevassistent. Respondenterna i studien svarar även på om elevassistenterna upplever att de har rätt förutsättning att arbetar för en inkluderande verksamhet och i slutet frågar jag vilken form av stöttning som efterfrågas av elevassistenterna. För att genomföra denna studie har jag använt mig av både en kvalitativ och en kvantitativ metod där både enkätfrågor och intervjuer har använts. Jag har fått in enkätsvar från 18 respondenter och intervjuat två elevassistenter där samtliga är fördelade mellan fem olika grundskolor inom årskurs 7–9. Resultatet skiljer sig åt beroende på vilken skola man arbetar på. Det visar även på att behovet av mer stöttning och förståelse från övrig personal inom verksamheten gentemot elevassistenterna är stort.

Denna studie tar sin utgångspunkt i en yrkesomställning där en grupp individer byter från ett yrke till ett annat. Syftet är att bidra med kunskap om övergången mellan två omsorgsrelaterade serviceyrken, och hur olika händelser i en sådan övergång påverkar individers yrkesidentiteter. Ett kunskapsbidrag om vilken betydelse en sådan process har för individers identitetsformering och hur det kan påverka utfallet av en omställningsprocess. För att undersöka detta tar studien sin utgångspunkt i personliga berättelser där en grupp individer som i följderna av Coronakrisen skolar om sig från arbete inom flygbranschen till arbete inom vården. Det empiriska materialet tolkas och analyseras därefter ur ett sociologiskt perspektiv som utgår från Anthony Giddens teori om självidentitet. Undersökningen visar att omställningsprocessen har påverkat informanterna på olika sätt när det gäller deras yrkesidentitet. Till en början märks en stark identifikation med den tidigare yrkesrollen och genom berättelserna framgår en vilja av att skydda och bevara den identiteten. Under processen och berättelsens gång verkar däremot en acceptans för den nya yrkesrollen infinna sig allt mer. Resultatet visar att omställning kan stärka den tidigare yrkesidentiteten men också i vissa fall bredda den.

Revisionen utgör en viktig samhällsfunktion och kan ses genomgå ett paradigmskifte där digitaliseringen är en bidragande faktor. Digitaliseringen av revisionsbranschen medför förändringar i både revisorernas arbetsmetodik och vilka krav som ställs på revisorns arbete, man kan därför även tänka sig att även revisorsrollen kommer att förändras. Syftet med denna studie är att förstå hur revisorer upplever förändringarna som sker i deras yrkesroll till följd av digitaliseringen. Det framkom ur intervjuerna att revisorerna i överlag upplever det som positivt. Arbetsuppgifterna har effektiviserats och mer tid kan läggas på andra uppgifter. Utifrån resultatet konstruerades en ny modell för att förklara vilka förändringar digitaliseringen har medfört. Studiens slutsats blev att revisorns roll går mer mot ett kvalitativt yrke, i form av en analytiker, och att andra framträdande roller som kommunikatör och rådgivare börjar ta plats.

The purpose of this study is to deepen the knowledge of how Spanish teachers in the Elementary School relates to subject-related competence development in the absence of colleagues who teaches the same subject. To support our research, we chose to implement a qualitative method, more precisely, the semi structured interview. To answer the research questions four Spanish teachers were interviewed which resulted in the conclusion that teachers learn with and from each other but having colleagues that teaches the same subject at one’s workplace is not a condition for competence development but desired by the teachers. There are also divided opinions about if their situation as a “lonely” Spanish teacher is challenging or not. The result showed that the teachers turn to other colleagues at the school or others outside of the school. They also attend further education or they conduct self-study to develop as teachers of Spanish. Surprisingly no teacher mentioned collegial learning as the method of their competence development, which is what the Swedish National Agency for Education advocate.