Bakgrund Kriminalvården i Sverige har ansvaret för 4427 personer i fängelse, juli månad år 2011, och ansvarar för att de intagna har möjlighet till sjukvård. Om det finns behov för vård utanför anstalterna skall kriminalvården ombesörja transport till sådan vårdinrättning som passar behovet. Varje månad transporteras mer än hundra personer av kriminalvården in till sjukhus runt om i Sverige. Ibland är säkerheten så stor att eskort och frihetsberövning, i form av handfängsel, används under hela besöket. Då synliggörs personen som söker vård, och hamnar utanför resten av samhället. Sjuksköterskan har i sin ansvarsuppgift att värna för personer han/hon vårdar. Både etiskt och genom att skydda integriteten så att ingen tar skada. Före detta kriminella som under sin tid som intagen, är en utsatt grupp. Syfte Syftet var att beskriva före detta kriminellas upplevelser och erfarenheter av bemötande från vårdpersonal på akutsjukhus Metod Genom en induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys har författarna genomfört intervjuer med före detta kriminella i Stockholm. Där söktes informanter upp som hade erfarenheter av att åka till akutvård under sin tid på anstalt. Intervjuerna ljudbandades, transkriberades och bearbetades med kodning av meningsenheter som gav huvud och underkategorier efter hand som analysen genomfördes. Sex före detta interner intervjuades. Resultat De före detta intagna har upplevt att omvårdnadspersonal runt om i Sverige tar väl hand om interner, och försöker att göra det tryggt, professionellt och integritetsskyddande så långt möjligheterna finns. Det kom också fram att informanterna jämförde vården med den vård som fanns på anstalterna, vilket fick en del kritik, som kan påverka upplevelsen i vården utanför anstalten. Utsattheten som beskrevs låg i att bli sedd av andra vårdsökande på akuten, men när informanten jämför upplevelsen över tid, fanns det under frihetsberövandet också ett behov i att leva upp till rollen som kriminell, och att informanten idag ser med andra ögon på den erfarenheten. Slutsats Denna studie visar att vårdpersonal, i de före detta kriminellas uppfattning, lever upp till sin opartiskhet och inte visar några fördomar. De behandlar alla patienter efter den roll och förmåga de har på sjukhuset och iakttar människans egenvärde när de bemöter dem. Vårdpersonal på sjukhusen respekterar den utsatta människan utan att göra påverkan på sin omvårdnad och försöker stödja de intagna genom att förstärka individens rätt till god vård.

Syftet med studien är att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelse av vägledaruppdraget och den egna yrkesrollen på grundskolan. Tidigare forskning om studie- och yrkesvägledning i både vid och snäv bemärkelse visar att studie- och yrkesvägledarens roll kan framstå som otydlig, men också som en roll som påverkar elevernas uppfattningar om uppdraget. Vi har använt oss av kvalitativ metod då vi utfört sex semistrukturerade intervjuer enligt studiens frågeställningar: Hur uppfattar studie- och yrkesvägledare sitt uppdrag på grundskolan? Hur tänker studie- och yrkesvägledare kring studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar? Hur upplever studie- och yrkesvägledare sin yrkesroll på den egna grundskolan? The Organization as a Systems of Roles som en del av The Social Psycology of Organizations Theory (Katz & Kahn, 1987) utgör arbetets teoretiska grund. Tre aspekter på studie- och yrkesvägledarens uppdrag kan plockas ut. Första aspekten handlar om de organisatoriska faktorerna i form av styrdokument för uppdragets funktion och mål. Andra aspekten handlar om samverkan i vid bemärkelse i relation till aktiviteterna och ansvarsfördelning. Den tredje aspekten handlar om vägledarens uppfattning om den egna positionen inom uppdraget som skulle kunna beskrivas som en önskan för ett tydligt mandat inför andra yrkesroller på den egna grundskolan. Studien tyder på att vägledaren aktivt skapa sin roll i relation till egna och andras förväntningar samt förutsättningar på grundskolan. Det sätter den personliga prägeln på vägledarnas sätt att arbeta och kan ses som ett uttryck för hållbarhet och ömtålighet av uppdraget i vid och snäv bemärkelse på grundskolan.

Eftersom det inte finns några nationella riktlinjer för en specialpedagog i förskolan att utgå ifrån i sitt yrkesutövande så är det intressant att undersöka hur denna otydlighet utifrån befintliga lagar och styrdokument skulle kunna påverka uppfattningar om specialpedagogens yrkesroll i förskolan samt uppfattningar om specialpedagogens förutsättningar för adekvata arbetsområden i förskolan. I denna kvalitativa studie svarade rektorer, specialpedagoger och förskollärare på en E-postenkät, vilken ämnade att ge svar på vilka uppfattningar informanterna hade avseende specialpedagogens yrkesroll och arbetsområden i förskolan. Svar analyserades utifrån professionsteorin (Abbot, 1988) vilket innebar en analys om vilka arbetsområden inom en viss kontext, i detta fall förskolan, de olika yrkesgrupperna förfogar över, tilldelas eller förhandlar sig till. Begreppet professionell jurisdiktion användes i analysen. Det som framkom i studiens resultat var att det råder en splittrad bild mellan yrkesrollerna om vad specialpedagogen ska arbeta med i förskolan samt att specialpedagogens yrkesroll är otydlig och begränsas av olika kontextuella förutsättningar.  Studien avslutas med specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

No description available.

Detta arbete är en studie som syftar till att ta reda på om, och i så fall hur, medvetenheten om fritidshemmens uppdrag kan kopplas till personalens eventuella utbildning. I studien utgår uppdragen från Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011) och Kvalitet i fritidshem: allmänna råd och kommentarer (2007). Vi har genomfört fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Birgit Andersson (2013) uppmärksammar att det är av största vikt att ha en pedagogisk utbildning för att som verksam i skolan kunna nå de uppsatta målen i uppdragen. Skolverket (2012) skriver i sin rapport Personal i fritidshem att riksgenomsnittet i antalet årsarbetare som är utbildade fritidspedagoger i samtliga kommuners fritidshemsverksamheter är 27 procent, år 2012 (Skolverket 2012a). Studien vilar på en teoretisk grund som används vid analysen av respondenternas svar tillsammans med tidigare forskning och ovan nämnda styrdokument. Vi har genom vår studie dragit slutsatsen att utbildning är viktigt för arbete inom fritidshemsverksamheten. Den högskoleutbildade personalen kan ha en större förmåga att tolka uppdragen än den outbildade personalen. Detta gör att den outbildade personalen klarar sitt arbete genom fritidspedagogers kompetens och hjälp. Samtidigt är vi medvetna om att en lång arbetserfarenhet kan göra en person säker i sin yrkesroll oavsett utbildning.

Det ställs idag större krav på studie- och yrkesvägledarna och deras kunskaper då det sker stora förändringar i vår omvärld, arbetsmarknad och utbildningsväsende. Vi vill med denna studie klargöra vilka kunskaper inhämtade från studie- och yrkesvägledarprogrammet, yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare använder sig av i sitt yrke inom grund- och gymnasieskola. Vårt syfte är också att undersöka vad som möjliggör och begränsar användandet av dessa kunskaper. Vi kopplar följande frågor till vårt syfte; Vilka kunskaper från studie- och yrkesvägledarprogrammet använder vägledare sig framförallt av i yrkeslivet på grundskola och gymnasieskola? Vilka faktorer begränsar och möjliggör användandet av kunskaper som studie- och yrkesvägledare besitter? Anser sig studie- och yrkesvägledare sakna någon kunskap, som borde ingått i deras utbildning, i så fall vilken? De begrepp och teorier vi använt är Bourdieus Habitusteori, Social Cognitive Career Theory samt begreppen organisationskultur och yrkesroll. Studien är gjord med en kvalitativ undersökningsmetod, sju intervjuer med studie- och yrkesvägledare. Resultatet visar på att de kunskaper från utbildningen som de främst använder kommer från samtalsmetodik- och beteendevetenskapskurserna. Det som begränsar och möjliggör användandet av kunskaper är kulturen i organisationen, förväntningar på yrkesrollen samt personligheten hos studie- och yrkesvägledarna. Kunskaper som saknas från utbildningen är främst kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder, yrke- och utbildningsvägar samt kunskaper om vilka yrken som förutspås behövas mer av i framtiden.

Detta arbete handlar om nio studie- och yrkesvägledare (SYV) som är verksamma utanför utbildningsväsendet. Förutom vårt eget engagemang som blivande SYV kan det ligga i studie-och yrkesvägledarutbildningens (SYV-utbildningens) intresse att få en bild av hur gångbar utbildningen är utanför utbildningsväsendet.Mot bakgrund av syfte och frågeställning ska detta arbete ge en bild av vilka alternativ som finns på arbetsmarknaden för de SYV som väljer att arbeta utanför utbildningsväsendet, hur dessa SYV startade sin karriär samt om och i så fall hur de har kompletterat sin utbildning. Avsikten är att lyfta fram en del av de karriärvägar som kan finnas för de SYV som är intresserade av att få ett arbete utanför utbildningsväsendet och i samband med detta även undersöka om och i så fall på vilket sätt yrkesrollen påverkas. Vi har valt att arbeta utifrån en kvalitativ metod eftersom vi vill uppnå en djupare förståelse kring detta. Vårt tillvägagångssätt bygger på nio samtalsinterjuver med SYV verksamma inom såväl statlig som kommunal verksamhet samt privata organisationer och eget företagande. Resultatet av vårt arbete visar att SYV- utbildningen är gångbar utanför utbildningsväsendet och det finns idag en relativt bred arbetsmarknad för SYV. Det finns dock en bristande kunskap kring yrkesrollen på så sätt att många inte vet vad en SYV egentligen kan arbeta med. För att kunna åstadkomma en förändring måste yrkesgruppen och SYV-utbildningen därför arbeta på att marknadsföra sig bättre. Erfarenhet är också en viktig ingrediens i samtliga respondenters karriärvägar och de menar att den yrkesroll de har som SYV utanför utbildningsväsendet har förändrats under årens gång. Till följd av detta har även yrkestiteln diskuterats och enligt flera av respondenterna är det kanske dags att byta ut SYV-titeln mot någonting annat, till exempel karriärvägledare. Majoriteten av dem vi talat med titulerar sig dock SYV idag. Med detta i åtanke hoppas vi att du som läsare får en god insikt i vad några av de studie- och yrkesvägledare arbetar med som är verksamma utanför skolans värld.

Det här examensarbetet handlar om vilka olika estetiska uttrycksformer somfritidspedagoger använder sig av i sin yrkesutövning. Syftet med det här arbetet är attfå syn på vilka uttrycksformer som är mer och mindre framträdande i arbetet påfritidshemmen. Följdfrågan blir således vilka är de uttrycksformer som inte får så storplats och varför det är så. Jag har utfört kvalitativa intervjuer med fyra olikafritidspedagoger från fyra olika fritidshem. De teoretiska utgångspunkterna belyserfritidspedagogens yrkesroll samt hur det kreativa och estetiska arbetet kan se ut.Min slutsats är att bild och formskapande är den mest märkbara estetiskauttrycksformen i fritidspedagogernas yrkesutövning samtidigt som andra estetiskauttrycksformer behöver lyftas fram på ett helt annat sätt än hur det ser ut idag.

Syftet med detta arbete är att få en inblick i vad fritidspedagogens uppdrag i klassrummet är. Genom att studera yrkesroll och status vill vi få reda på hur några verksamma fritidspedagoger upplever detta uppdrag och sin yrkesroll. Vi vill även studera utbildningens form och innehåll ur ett historiskt och ett nutida perspektiv för att ta reda på om och hur yrkesrollen har förändrats. Genom litteratur och empiri i form av intervjuer har vi kommit fram till att avsaknaden av riktlinjer för vad fritidspedagogens roll i klassrummet är gör att fritidspedagogen, i samverkan med klassläraren, själv får tolka sin roll och göra den till sin egen. Utifrån intervjuer med informanter har vi också kommit fram till att vissa grundläggande kompetenser som de tycker ska ingå i en fritidspedagogsutbildning idag saknas.

Författare: Kroon, Helena (2011).Titel: I ingenmansland. En studie av specialpedagogens yrkesroll och samarbete i gymnasie- samt gymnasiesärskolan.Handledare: Kristian Lutz.Detta examensarbete syftar till att undersöka specialpedagogens yrkesroll i gymnasie- samt gymnasiesärskolan, såväl ur specialpedagogens eget perspektiv som ur andra aktörer verksamma i skolans perspektiv. Även samarbetet mellan specialpedagogen och tio enskilda aktörer belyses. Till den empiriska grunden har tio informanter från tre olika skolor; varav två gymnasieskolor samt en gymnasiesärskoleverksamhet, bidragit. Det empiriska materialet baseras på enskilda intervjuer, vilka analyserats utifrån en hermeneutisk tolkningsprocess. Vidare har även ett systemteoretiskt perspektiv, med fokus på samspelet mellan individ, grupp och organisation, anlagts. Resultatet visar att även om vissa av de intervjuade specialpedagogerna upplever sig åtnjuta stor frihet i nämnd yrkesroll, formas specialpedagogens yrkesroll till stor del utifrån verksamhetens förväntningar och tankar om uppdraget specialpedagog. Vidare visar resultatet att samarbetet mellan specialpedagogen och skolans övriga aktörer inte alltid kan anses konfliktfritt, vilket bland annat kan bero på otydlig rollfördelning i verksamheten. Resultatet visar slutligen på att den specialpedagogiska verksamheten inte enbart är beroende av specialpedagogen, utan även av ett specialpedagogiskt förhållningssätt i organisationen som helhet.