I samhället idag är det en viktig diskussion pågående om att renovering av befintliga bostäder och lägenheter ofta är ett mer hållbart alternativ än att bygga nytt, då det minskar miljöpåverkan. Tyvärr genomförs många renoveringsprojekt enbart genom att byta ut material, utan att ta hänsyn till hur bostadens rörelse och rytm kan förbättras på olika sätt. Exempelvis höjer parametrar som Rörelse och rytm bostadskvaliteten avsevärt. Detta kan uppnås genom att integrera design och funktionalitet på ett sätt som förbättrar både den estetiska och praktiska aspekten av bostaden. Renovering är ett hållbart alternativ till nybyggnation eftersom det kan minska miljöpåverkan genom att bevara och återanvända befintliga bostäder. Samtidigt kan renovering också öka energieffektiviteten och användningen av förnybara energikällor. Det är viktigt att ta hänsyn till både mätbara och omätbara värden, såsom funktionalitet och estetik, vid renovering. På så sätt kan kvaliteten på bostaden höjas optimalt. Syftet med arbetet är att påvisa hur befintliga bostäders kvalitet kan uppgraderas och höjas genom att föreslå förändringar och åtgärder som inte är kostsamma och som är möjliga att utföras under renoveringsprojekt. Arbetets metod utgår från undersökning och analys av vanliga förekommande planlösningar från olika kommuner i Sverige för att identifiera möjligheter att förbättra den arkitektoniska kvaliteten i lägenheterna under eventuella framtida renoveringar. Ett antal utvalda representativa planlösningar har granskats och analyserats. Därefter har förslag utarbetats på hur bostadens kvalitet kan höjas genom åtgärder som är baserade på fyra parametrar enligt Nylander och Forshed. De fyra omätbara värdena: axialitet; rörelse och rundgång; generalitet och flexibilitet samt rumsorganisation och zonindelning. Resultaten visar att bostädernas arkitektoniska kvalitet kan förbättras betydligt genom åtgärder vid renovering som till stor del är baserade på det som benämns som omätbara värden. Dessutom tydliggör resultaten att omätbara värden med fördel bör beaktas i framtida ombyggnationer eftersom dessa värden förbättrar bostadens kvalitet, trivsel och hemkänsla. Slutsatsen av studien är att måttliga förändringar vid renovering kan förbättra den arkitektoniska kvaliteten och ge bostäderna en tilltalande och hållbar kvalitet. Genom minskad rivning och medveten renovering kan kulturhistoriska intressanta byggnader bevaras i högre grad och en känsla av samhörighet och kontinuitet med det förflutna skapas. Samtidigt kan moderna tekniker och lösningar integreras för att möta dagens behov och krav. Genom att välja renovering som alternativ kan mer hållbar och kulturellt rik utveckling av samhällen främjas. / In today's society, there is an important discussion ongoing that renovating existing apartments is often a more sustainable option than building new ones, as it reduces environmental impact. Unfortunately, many renovation projects are carried out only by replacing materials, without considering how the apartment can improve its flow and rhythm to enhance its quality. This can be achieved by integrating design and functionality in a way that improves both the aesthetic and practical aspects of the apartment. Renovation is a sustainable alternative to new construction because it can reduce environmental impact by preserving and reusing existing housing. At the same time, renovation can also increase energy efficiency and the use of renewable energy sources. It is important to consider both measurable and immeasurable values, such as aesthetics and functionality, in renovation. This way, the quality of the housing can be raised. The purpose of this work is to demonstrate how the quality of existing housing can be upgraded and raised by proposing changes and measures that are not costly and can be implemented during renovation projects. The method used in the thesis is based on examining and analyzing floor plans from different municipalities in Sweden to identify opportunities to improve the architectural quality of the apartments during any future renovations. The floor plans are reviewed and analyzed. Then, suggestions on how to raise the quality of the housing are made through measures that are based on four parameters of immeasurable values. The four immeasurable values are: movement and circulation; generality and flexibility; axiality; and room organization. The results show that the architectural quality of the housing can be significantly improved through measures during renovation that are largely based on what is referred to as immeasurable values. Furthermore, the results make it clear that immeasurable values should be taken into account in all future renovations as these values improve the quality, comfort, and sense of home of the housing. The conclusion of the study is that moderate changes during renovation can improve the architectural quality and provide the housing with an appealing and sustainable quality. By reducing demolition and performing conscious renovation, the preservation of culturally significant buildings is enabled and a sense of continuity and connection with the past created. At the same time it is possible to integrate modern technology and solutions which meet current needs and requirements. By choosing renovation as an alternative, a more sustainable and culturally rich development of communities is promoted.

Examensarbetet ”Avträdets Arkitektur” utgår både från en problematisering av vår tids användning av vattentoaletten och använder också utedassets arkitektur som generator för projektet. Avträdet är en bortglömd byggnad, som kan berätta mycket om hur vi levt förr, men framförallt ett exempel på en arkitektur som för människan närmare naturen. Det är framförallt denna aspekt som legat till grund för detta projekt. Arbetets frågeställning har varit: Hur kan en arkitektur, som tar avstamp i det traditionella utedasset, bidra till att minimera samhällets vattenförbrukning och samtidigt addera sinnliga kvaliteter till den arkitektoniska upplevelsen i en bostad? Efterforskningen har innefattat hur rening av vatten fungerar, vilka miljökonsekvenser de för med sig och vilka alternativ som finns, samt utedassets funktion, utseende och historiska värden. Arbetet har resulterat i en ny typologi, ett slags större radhus, på Gotland. Tack vare ett gemensamt, mer lokalt, reningsverk och en toalettlösning som baseras på en vakuumlösning med urinseparation kan man bättre ta tillvara på resurser och minska användningen av vatten. Byggnaden inspireras på flera sätt av utedassens utseende och funktion, exempelvis genom att integrera kalla och varma utrymmen och en ständig närhet till naturen. / The thesis "Architecture of the privy" is based on both questioning our contemporary use of the flush toilet as well as using the privy as a generator for the project. The outhouse is a forgotten building, which can tell a lot about how one lived in the past, but above all an example of an architecture that brings us closer to nature. It is primarily this aspect that has been the base for the architectural question. The working question of this thesis has been: How can an architecture, which uses in the traditional outhouse as a generator, help to minimise society's water consumption and at the same time add sensual qualities to the architectural experience in a house? The research has included how purification of water works, the environmental consequences they bring and what the alternatives are, as well as the privy’s function, appearance and historical values. The work has resulted in a new typology, a kind of larger row house, in Gotland, Sweden. Thanks to a common, more local, wastewater treatment plant and a toilet solution based on vacuum with urine separation, one can better utilise resources and reduce the use of fresh water. The building is in many ways inspired by the appearance and function of the privy, for example by integrating cold and warm spaces and a constant proximity to nature.

Med stöd av filosofen Michel Foucaults begrepp styrningsmentalitet, definieras i denna uppsats den makt som de som styr staden har över stadens utformning. Uppsatsen belyser hur bilen som färdmedel påverkat stadsplaneringen och förändrat stadsbilden. Genom analys av stadsplaner, tidningsartiklar och relevant litteratur tydliggörs hur den politiskt styrda lagstiftande makten reglerat beslut gällande planförslag och markuppköp, som medfört att bilen beretts plats i Stockholms innerstad och därtill möjliggjort skapandet av Skärholmens centrum. Dessutom ger de berörda tidningsartiklarna inblick i hur den allmänna debatten förts och hur tidsandan kontinuerligt förändrats.  I samband med bilens tillkomst, under tidigt 1900-tal, var de styrande väldigt entusias­tiska till bilen som färdmedel, men trots det dröjde det innan bilismen kom att prägla stadens utformning. Fram till mitten av 1930-talet var det främst den spårburna trafiken, d.v.s. tåg och spårvagnar som det planerades för.   År 1946 kom ett första förslag på en ny cityplan, som efter revidering antogs år 1952, samma år presenterades en generalplan för stadens ytterområden. Dessa planer resulterade sedermera i att Sergels torg och Skärholmens centrum uppfördes.   För att skapa plats för Sergels torg som med sina modernistiska byggnader var resultatet av tankar om trafikseparering och storskalighet, påbörjades en rivningsvåg i Stockholms innerstad. Rivningarna ledde i sin tur till protester från allmänheten. Samtidigt debatterades den nya arkitekturen i pressen och uppfattningarna var varierande men påtagligt många av artiklarna hade en negativ ton.  De ursprungligen positiva förhoppningarna gällande Skärholmens Centrum, grusades redan dagen efter dess invigning den 9 september 1968, då en serie av negativa skriverier i dagspressen inleddes.   Under rubriken STHLM vs SKHLM görs en jämförande analys mellan utformningen av Sergels torg i förhållande till Skärholmens centrums utformning, där de trafikseparerings-lösningar som genomfördes i respektive område behandlas.   Idag drygt femtio år efter byggnationen av Sergels torg och Skärholmens centrum, har politiska beslut fattats för att, från och med nästa år, 2020, begränsa användandet av bilar med förbränningsmotorer i Stockholms innerstad. Detta medför att man nu kan se föränd­ringar i området runt Sergels torg, men även på andra platser i staden, där vägbanornas ytor minskats och fått ge vika för ökat utrymme för gångtrafikanter och andra trafikslag såsom små eldrivna skotrar och spårvagnens återkomst.

Svenska förskolor har tidigare utformats med separataoch identiska avdelningar i vilka samtliga aktiviteter tarplats. Idag finns ett annorlunda synsätt vid byggnationerav förskolor som nu gestaltas med små hemvisten för olika åldersgrupper tillsammans med gemensamma rumför lek, skapande, vetenskap, musik och måltider. I dettaarbete utförs en konceptuell gestaltning av en förskola för144 barn i samhället Sävast i Bodens kommun utifrån ett redan framtaget lokalprogram och en given tomt. Syftetär att gestalta en förskola i ett plan med större gemensamt utnyttjade torg och undersöka hur god rumslighet skapas itorgen. Samtidigt ska trivseln i inomhusmiljön beaktas medhänsyn på barnen och pedagogerna. Arbetet påbörjas genom en inledande litteraturstudiedär arkitektoniska kvalitéer, barnets behov och utvecklingbeaktas kopplat till förskolor med ett gemensamt utnyttjat torg. Litteraturstudien följs av tre stycken fallstudier på förskolor i Luleå och Umeå där både platsbesök och intervjuer genomförs. Därefter syntetiseras resultatet från litteraturstudien och fallstudierna med hjälp av metodenProblem Seeking vilket går ut på att identifiera behov ochlösningar. Det resulterar i en syntes bestående av sex styckenlösningar som uppfyller flest identifierade behov för barn och pedagoger, vilka i sin tur ligger till grund för det framtagna konceptet. Syntesen resulterar i följande sex kvalitéer: Öppen planlösning, Utmanande och varierande, Nivåer och krypin, Färg, material och texturer, Ljus och transparenta ytor samt Skapa aktivitetsrum i rummet. Detta resulterar efter en platsanalys, flödes- och sambands-skisser samt volymstudier i en rödfärgad förskola med skiftande tak innehållande ett större och ett mindre torg som tillsammans med restaurangen skapar en cirkulation kring en innergård. Torgen resulterar i öppna utrymmenmed snedställda innerväggar, varierande takhöjder samt utstickande och oregelbundna fönstersättningar. Mindrerumsligheter i torgen skapas främst med hjälp av olika typer av lös inredning där både transparenta och opaka material med olika texturer förekommer. Huruvida god rumslighet har skapats i torgen för att forma en trivsam inomhusmiljö är svårt att svara på då rumslig upplevelse är individuell. Vilka medel som kan användas för att skapa god rumslighet i en inomhusmiljö har däremotkunnat identifieras, vilket skapar goda förutsättningar för attuppnå det syfte torgutformningen tillgivits. / Preschools in Sweden have previously been designed with separate and identical departments where all activities take place. Today, there is a different approach when designing preschools. They are now shaped with small units for different age groups, along with common spaces for play, creation, science, music and meals. In this work, a conceptual design of a preschool for 144 children is carried out in Sävast, part of the municipality of Boden, on the basis of an alreadydeveloped local program and a given site. The purpose isto form a preschool in one level with larger common used squares and explore how good spatiality is created in the squares. At the same time, the indoor environmental comfort is taken into consideration with regard to both the childrenand the educators. The work is initiated by a literature study in which architectural qualities, child needs and development is taken into account regarding preschools with a common used square. The study of literature is followed by three case studies at preschools in Luleå and Umeå, where both site visits and interviews are conducted. Thereafter, the results of the study of literatureand the case studies are synthesized using the ProblemSeeking method, which has a purpose of identifying needsand solutions. This results in a synthesis consisting of sixqualities which meet the most identified needs for childrenand educators. This in turn underlies the developing ofthe design concept. The synthesis leads to the following six qualities: Open plan, Challenging and varying, Levels and nests, Colour, material and textures, Light and transparentsurfaces and Creating activity spatiality’s in a bigger space. After a site analysis, flow and connection sketches and volume studies the result is a red-colored preschool withvarying roofs. The preschool contains a larger and smallersquare which together with the restaurant creates a circulation around a courtyard. The squares results in an open space with oblique interior walls, varying ceilings, and protruding and irregular windows. Smaller spaces in the squares are mainly created using various types of non permanent furnishings, where both transparent and opaque materials with differenttextures are present. Whether good spatiality has been created to form a pleasantindoor environment is difficult to answer when spatial experiences are individual. On the other hand, the meansthat can be used to create good spatiality in an indoorenvironment have been identified, which creates goodconditions for achieving the purpose of the design of the squares.

Purpose: There is today limitations of what is possible to design and in fact produce. In industrial construction the focus is on standardization which impedes an individual design form, which can be considered an architectural quality. The potential of 3Dprinting is growing, which is benefitting design freedom. The goal was to evaluate how 3D-printing in Sweden today could increase architects possibilities at the design process and be production adapted. Method: In a case study at Tengbom in Jönköping, interviews were included with three architects. In addition, a literature review, a telephone interview and a focus group interview formed the basis of the collected material. As an initial phase, a focus group interview was conducted, which resulted in the actors’ opinions about 3D-printing. The architect interviews contributed with high credibility regarding architectural qualities, which together with the other collection methods gave answers to the studies questions. Findings: The study shows that it is possible to print building components in Sweden. However it is not possible, with 3D-printing, to produce entire buildings. It can be shown that there are obstacles for the introduction of the technology, such as economy, Swedish laws and lack of knowledge. These should be reviewed to allow 3D-printing as a manufacturing method. With Rapid Ornament Production larger architectural qualities will conduce to, where 3D-printing allows unique solutions. Solutions no other technology can achieve. Implications: Customized and varied buildings can be achieved thanks to 3D-printing. Building components such as light weight walls, ornaments and details can be produced in Sweden today. One advantage of 3D-printing as a technology, is that it provides greater freedom between design and production. For further development of 3Dprinting a greater knowledge is recommended for industry stakeholders, regarding the drawing tools as well as the 3D-printing technology. Limitations: The result is applicable to architects, working at architectural offices similar to Tengbom in Jönköping. There have not been deeper studies regarding of printing technologies, finances, materials, time or law. A case study as research strategy entails an interpretation of the opinions, which limits the generalization of the results. Keywords: 3D-printing, design, production, architectural qualities, possibilities, limitations, industrial construction. / Syfte: Det finns idag begränsningar för vad som är möjligt att utforma och faktiskt producera. I industriellt byggande ligger fokus på standardisering som försvårar ett individuellt formspråk, vilket kan anses vara en arkitektonisk kvalitet. Potentialen för 3D-printing växer, vilket gynnar utformningsfriheten. Målet var att utvärdera hur 3D-printing i Sverige idag skulle kunna öka arkitektens möjligheter vid utformning och vara produktionsanpassat. Metod: I en fallstudie på Tengbom i Jönköping, ingick intervjuer med tre arkitekter. Utöver detta har en litteraturstudie, telefonintervju och en fokusgrupp legat till grund för insamlat material. Som ett inledande skede genomfördes en fokusgrupp, vilken resulterade i aktörers åsikter om 3D-printing. Arkitektintervjuerna bidrog med hög trovärdighet gällande arkitektoniska kvaliteter, vilket tillsammans med övriga insamlingsmetoder gav svar på studiens frågeställningar. Resultat: Studien visar att det är möjligt att skriva ut byggkomponenter i Sverige. Dock är det inte möjligt att med 3D-printing tillverka hela byggnader. Det kan påvisas att det finns hinder för införandet av tekniken, så som ekonomi, svensk lagstiftning samt bristande kunskap. Dessa bör ses över för att möjliggöra 3D-printing som tillverkningsmetod. I och med Rapid Ornament Production kan större arkitektoniska kvaliteter främjas, där 3D-printing möjliggör unika lösningar. Lösningar ingen annan teknik kan åstadkomma. Konsekvenser: Kundanpassad och varierad bebyggelse kan åstadkommas tack vare 3D-printing. Byggkomponenter så som, lättväggar, ornament och detaljer kan tillverkas i Sverige idag. En fördel med 3D-printing som teknik, är att den ger större frihet mellan projektering och produktion. För vidare utveckling av 3D-printing rekommenderas ökad kunskap för branschens aktörer gällande ritverktygen samt 3D-printings-tekniken. Begränsningar: Resultatet är applicerbart för arkitekter, verksamma vid arkitektkontor av liknande storlek som Tengbom i Jönköping. Det har inte genomförts djupare studier gällande utskriftstekniker, ekonomi, material, tid eller juridik. Fallstudie som undersökningsstrategi innebär en tolkning av åsikter, vilket begränsar generaliseringen av resultatet. Nyckelord: 3D-printing, utformning, produktion, arkitektoniska kvaliteter, möjligheter, begränsningar, industriellt byggande.

Housing is an important role in society as people spend large parts of their lives there. A home is a place that must contain all essential living functions but also be constantly adapted to new needs that arise. This has led to, that Sweden since industrialization in the 1850s, has gone through several different changes that have affected housing design. This has resulted in that residential architecture today is being categorized as different eras. In many cases, it is not an individual event that has driven this change, but rather a series of events that have gained great significance in interaction. With constant societal changes and changing lifestyles that, for example, the outbreak of Covid-19 has brought, demands are also placed on homes to follow societal developments and adapt to these new needs. The purpose of the study is to gain a deeper insight into the connection between housing design and human life needs to be able to understand how housing design can be adapted to major societal changes that create new needs. To achieve the purpose and answer the research questions, a literature study was conducted on the characteristic eras of housing design from 1850 until today. In addition to the literature study, four interviews were also conducted with different architects who have solid experience in housing design to create a deeper understanding of the connection between living needs and housing architecture. The study's more important conclusions are that human living needs have always been the driving force to create a change in the living environment. The changes that have taken place over the years have aimed to improve the housing situation for society as a whole and constantly improve something that has been shown to be deficient in previous housing design. However, the results have been variable as some parts of the living environment have improved while others have been poorly designed. It is based on the fact that too much focus has been on solving a specific problem, which has led to the whole aspect of the living environment has been forgotten. The study has also found that the societal change that Covid-19 brought has led to an increase in time spent at home as well as working from home. This has persisted even after the pandemic to a greater extent than before, which has resulted in that the demand for a workplace at home has increased. As a result, qualities such as envelopment and seclusion have also become more important in parallel with social surfaces and proximity to nature. This is the result of people spending more time at home today, which has created new needs for both functions and qualities.

With a major share of the negative environmental impacts deriving from construction and its waste, ways to reduce the material and energy use in this sector have been the focus of studies for decades. Reuse of building elements and materials is gaining traction with researchers, architects, developers and real estate owners. However, it is rarely used in practice in Sweden. Barriers include fear of fluctuating supply, quality warranties, logistics, lack of experience in the design process and unknown availability. While many research projects are underway, a process of how to locate materials is still missing. Additionally, there is currently little connection between research and practice, and a lack of investigation into the long-term consequences that reuse will have on the design process and the role of the architect. Therefore, the aim of this study is to discover what heavy structural elements will be available for reuse in the Stockholm region and to explore which implications reuse will on the design process and the role of the architect. The study evaluated a new method for short-term mapping of available elements using demolition permits. It also intended to map available elements medium- term through detailed development plans, and long-term using comprehensive plans.  The results showed that the medium-term span mapping was not plausible as there are too many detailed development plans and no feasible way to review them due to how they are accessible to the public. The long-term mapping showed potential in identifying characteristics of different areas and indicating where demolitions or transformations might occur. Given there might be a paradigm shift in the way the industry manages resource, as policy and industry goals indicate, the areas where demolition is planned today might be transformed tomorrow. The short-term mapping was the most promising method developed. It showed that significant amounts of heavy structural elements will be available within two years. The buildings with heavy structural elements that are now up for demolition are mostly from the 1960-1980s and are principally all non-residential. 16 different structural typologies were identified and evaluated for reuse potential. Four typologies were highlighted as especially valuable for reuse: 1) cast in-situ reinforced concrete structure 2) prefabricated reinforced concrete elements structure 3) brick structure from before 1960 and 4) steel structure. The dominant structural material was concrete, which was the core material in 93% of the total area found. To test the method’s usefulness and reveal implications on the design process, it was used for an ongoing residential project by developer NREP and architects Tengbom and Lendager Group. The case study showed that suitable structural elements could be sourced for the project with the short-term mapping. A new design proposal for the structure was made with elements from the mapping, which was estimated to avoid significant environmental impact compared to a new structure. According to international studies on this type of reuse, over 90% of CO2-equiv. emissions for new buildings can be saved reusing prefabricated concrete panels. For the design process, the implication of reuse is often an elongated introductory phase. The case study showed that studying grids and proportions of the existing system was essential to transform it into a new one, allowing the process to be more material-driven. Considerations on how to use the elements to minimise waste and environmental impact from preparing the elements for reuse are imperative when designing the system.  It could be argued that waste is a design error, highlighting the need to educate new cohorts of architects and designers in designing for reuse. Potentials for reuse lie in maintaining the value of the structural elements, instead of paying to get rid of them, and to avoid large negative environmental impacts for raw material extraction and production. Projects realised today have shown large savings in CO2-equivalent and costs alike. Nevertheless, it requires innovative and non- conventional organisation and roles. Cooperation and trust amongst stakeholders is key. The design process needs to become more collaborative and iterative with higher frequency of information exchange. This requires designers, architects and engineers to look both backward, to understand the existing buildings and materials that we can use, and forward, in how to use them going forward with innovative strategies for project plausibility, the environment and great (longstanding) architecture. / Byggande och avfall står för en stor del av all negativ miljöpåverkan i världen. Sätt att minska material- och energianvändningen inom byggsektorn har därför varit i fokus för studier i årtionden. Återbruk av byggnadselement och material har ökat i intresse hos forskare, arkitekter, utvecklare och fastighetsägare senaste åren. Trots det implementeras det sällan i praktiken i Sverige. Barriärer för återbruk inkluderar rädsla för fluktuerande utbud, kvalitetsgarantier, logistik, bristande erfarenhet i designprocessen och brist på tillgänglighet. Många forskningsprojekt pågår men det saknas en process för hur man identifierar och lokaliserar material. Dessutom finns det för närvarande lite samband mellan forskning och praktik, och liten insikt i de långsiktiga konsekvenserna som återbruk kommer att ha på designprocessen och arkitektens roll. Därför är syftet med denna studie att ta reda på vilka tunga stomelement som kommer att finnas tillgängliga för återbruk i Stockholmsregionen och att undersöka konsekvenser för hur återbruk kommer att påverka designprocessen och arkitektens roll. Studien utvärderade en ny metod för kortsiktig kartläggning av tillgängliga stomelement med hjälp av rivningslov, samt utforskade kartläggning av tillgängliga stomelement på medellång sikt genom detaljplaner och på lång sikt med översiktsplaner.  Resultaten visade att kartläggningen på medellång sikt inte var möjlig eftersom det finns för många detaljplaner och inget genomförbart sätt att granska dem på grund av hur de är tillgängliga för allmänheten. Den långsiktiga kartläggningen visade potential för att identifiera egenskaper hos olika områden i Stockholm och indikera var rivningar eller omvandlingar kan inträffa. Med tanke på att det kan komma ett paradigmskifte i hur industrin hanterar resurser, som policy och branschmål indikerar, kan de områden där rivning planeras idag komma att transformeras i morgon. Den kortsiktiga kartläggningen var den mest lovande metoden som utvecklats. Den visade att betydande mängder tunga stomelement kommer att finnas tillgängliga inom två år. De byggnader med tunga stomelement som nu ska rivas är till största delen från 1960-1980-talet och är generellt kontor och industribyggnader. 16 olika stomtypologier identifierades och utvärderades för återbrukspotential. Fyra typologier lyftes fram som särskilt värdefulla för återanvändning 1) platsgjuten armerad betongkonstruktion 2) prefabricerad armerad betongelementkonstruktion 3) Tegelkonstruktion från före 1960 och 4) stålkonstruktion. Det dominerande konstruktionsmaterialet var betong som var kärnmaterialet i 93 % av den totala ytan som hittades. För att testa användbarheten av metoden och identifiera implikationer på designprocessen användes den i ett pågående bostadsprojekt av utvecklaren NREP och arkitekterna Tengbom och Lendager Group. Fallstudien visade att lämpliga stomelement kunde identifieras för projektet med den kortsiktiga kartläggningen. Ett nytt förslag för stommen gjordes med element från kartläggningen, vilket bedömdes undvika betydande miljöpåverkan jämfört med en ny stomme. Enligt en tysk studie kan denna typ av återbruk undvika 90 % av CO2-ekv. utsläpp under produktion och byggande genom att återanvända prefabricerade betongpaneler. Implikationen av återbruk på designprocessen är ofta en utdragen introduktionsfas. Fallstudien visade att det var viktigt att studera måttkedjor och proportioner i det befintliga systemet för att omvandla det till ett nytt, vilket gör att processen kan bli mer materialdriven. Överväganden om hur man använder elementen för att minimera avfall och miljöpåverkan från att förbereda elementen för återanvändning är absolut nödvändiga vid utformningen av systemet.  Avfall skulle kunna hävdas vara ett designfel, vilket understryker behovet av att utbilda nya arkitekter och designers i att designa för återbruk. Potential för återanvändning ligger i att bibehålla värdet på stomelementen, istället för att betala för att bli av med dem, och att undvika stora negativa miljöpåverkan för råvaruutvinning och produktion. Projekt som genomförs idag har visat på stora besparingar i både CO2-ekvivalenter och kostnader. Men det kräver et innovativ och icke-konventionell organisation och roller. Samarbete och förtroende mellan intressenter är centralt. Designprocessen måste bli mer kollaborativ och iterativ med högre frekvens av informationsutbyte. Detta kräver att konsulter ser både bakåt, förstår de befintliga byggnaderna och materialen som vi kan använda, och framåt, i hur man kan använda dem framåt med innovativa strategier för både genomförbarhet, miljö, bestående arkitektur.