I denna kandidatuppsats utforskas hur lagstiftningen för unga lagöverträdare mellan 15-17 år som misstänks eller döms för grova brott har förändrats under tidsperioden 1993-2023 ur ett kritiskt barnrättsteoretiskt perspektiv. Under denna tidsperiod ska barnets rättigheter framträda under lagstiftningsprocessen och studiens syfte är att undersöka huruvida barnets rättigheter framkommer vid utvecklingen av nya ungdomspåföljder. Studien belyser den ökade tendensen av lagstiftaren att tillämpa strängare straff som respons på ungdomsbrottslighet och i bekämpandet av kriminella nätverk. Detta  reflekterar ett skifte från fokus på rehabilitering, till allt mer straffande åtgärder med inslag av kontroll och frihetsberövande. Denna studie granskar hur dessa förändringar påverkas av barnets rättigheter enligt FN:s barnkonvention och diskuterar den komplexitet som uppstår när barn misstänks eller döms för grova brott, samt vid utformandet av ungdomspåföljder. Genom riktad kvalitativ innehållsanalys av fyra statliga offentliga utredningar identifierades flera centrala teman, såsom skiftet i ansvarande myndigheter, utveckling av straffsystemets principer, balansen mellan samhällsskydd och rehabilitering, barnkonventionen och barnperspektiv, barnets bästa och barnets behov. Denna studies resultat visar att det har skett en markant ökning av straffande åtgärder, vilket har lett till att unga lagöverträdare i högre grad hamnar inom Kriminalvårdens system snarare än att få stödjande åtgärder från socialtjänsten under senare tid. Detta har resulterat i en förskjutning där samhällsskydd prioriteras framför rehabilitering och barns rättigheter enligt barnkonventionen, där särskilt principen om barnets bästa riskerar att åsidosättas.

No description available.

This dissertation uses philosophical tools to examine the child’s right to freedom of religion within the context of the United Nations Convention on the Rights of the Child (CRC) and other international human rights instruments. Article 14 of the CRC establishes the right of the child to freedom of thought, conscience and religion. It also establishes the right of the child's parents to guide and support the child in its exercise of the right to freedom of religion, while adjusting this support according to the child's evolving capacities. The emphasis of the study is on how to understand the child as, on the one hand, agent and subject in the exercise of this right and, on the other, dependent on parental support and guidance. For this purpose, the theoretical underpinnings of the child’s right to freedom of religion are examined with a particular focus on the conceptualization of this right in relation to children. With the text of the CRC as a starting point, different theories on rights, autonomy and religion are analyzed in order to find those compatible with both aspects of Article 14: the child as agent and the child as dependent. Theories that demand fully developed cognitive abilities in order to be a moral agent and a rights holder are rejected, as are theories in which the parents are the sole decision-makers on the basis of their own view of what is in the child's interests. In the same way, conceptions of religion in purely cognitive terms, or not taking into account dimensions of practice and observance accessible to children, are rejected. The conclusion drawn from the analysis is that relational conceptualizations of rights and autonomy and multi-dimensional conceptualizations of religion are best served to include both aspects of the child's right to freedom of religion. In viewing all humans, adults and children alike, as both active agents and vulnerably dependent on others, these conceptualizations challenge traditional views on rights and autonomy, and modern views of religion. In the final chapter, aspects of these relational conceptions are put together into a relational, mutuality-oriented model of the child's right to freedom of religion.

I föreliggande studie undersöks hur rättssäkerheten tillämpas och tolkas allmänt för barn som placeras utanför det egna hemmet av socialtjänsten samt hur rättssäkerheten tolkas och tillämpas när det rör barn som är placerade på ideella kvinnojourer. Studien är av rättssociologisk art. Metoden som används i studien är en kombination av rättsdogmatisk metod och samhällsvetenskaplig metod. Detta för att genom den rättsdogmatiska metoden studera lagstiftning och den samhällsvetenskapliga undersöka hur lagen tillämpas i praktiken. Materialet består av texter samt intervju. Teorier om rättssäkerhet används för att skapa en förståelse av materialet (Staaf; Petczenik) Studien visar att det finns brister i den formella rättssäkerheten samt att den materiella rättssäkerheten inte diskuteras över huvudtaget. Studiens resultat visar även att det finns ett glapp mellan rätten och dess tillämpning. / The present study examines how the rule of law is applied and interpreted for children placed outside their home by social services and how the rule of law are interpreted and applied in the case of children placed on non-profit refuges. The study has a sociology of law approach. Methods used in the study are a combination of legal dogmatic and social scientific method. The material consists of texts and one interview. Theories of the rule of law is used to create an understanding of the material (Staaf; Petczenik). The study shows that there are deficiencies in the formal legal rights as well as to the substantive legal rights, that will not be discussed at all. The results of the study shows that there is a gap between the law and its application.

Syftet med denna kvalitativa studie är att söka förstå och identifiera barnombudens specifika kunskaper och erfarenheter för att kunna föra en konstruktiv diskussion kring vad detta kan tillföra andra yrkesgrupper som möter barn och unga. Detta genom att undersöka hur barnombud arbetar för att stärka barns rättigheter samt barnombudens reflektioner kring och erfarenheter av detta arbete. Studien baseras på intervjuer med barnombud i civila organisationer som företräder barn i kontakt med sociala välfärdsinstitutioner. Utifrån begrepp som advocacy (företrädarskap) och empowerment samt Harts (1992) delaktighetsstege har intervjuerna tolkats och analyserats. Barnombuden berättar om myndigheter som har svårt att göra barn delaktiga i beslut som rör dem samt om barn och unga som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Barnombudens arbete handlar till stor del om att göra barn delaktiga. Detta sker genom att lyssna och skapa tillitsfulla relationer vilket barnombuden menar är en förutsättning för att kunna företräda. Detta relationsarbete kan ses som en del av en empowermentprocess som bidrar till ett ökat självförtroende hos barnen. Barnombuden upplever att det bidrar till att barn inser att deras upplevelser och åsikter betyder något. Barnombuden stärker barns delaktighet i myndighetsprocesser bland annat genom att vara en bro mellan barn och myndigheter där en viktig del är att göra myndighetsinformationen begriplig för barn och unga. Genom barnombudens arbete får barnen även en ökad kunskap och förståelse för sina rättigheter. En av slutsatserna är att även till synes små insatser, som att lyssna och tro på barn och ungas berättelser kan göra stora skillnader för barn och unga. En annan är att det finns en stor efterfrågan på barnombudens arbete som inte motsvarar de befintliga resurserna. Att barnkonvention blir svensk lag kommer sannolikt ha betydelse för barnombudens framtida arbete. Flera av barnombuden menar dock att det behövs mer än att barnkonventionen blir lag för att barns rättigheter ska kunna tillgodoses. / This qualitative study aims to understand and identify the children's right workers - advocates - specific knowledge and experiences in order to be able to contribute a creative discussion about what this can bring to other professional groups working with children and young people. This is done by examining how children advocates work to strengthen children's rights as well as their reflections on and experiences of this work. The study is based on interviews with advocates in non-profit organizations representing children in contact with social welfare institutions. The interviews have been analyzed by applying concepts and theories such as advocacy, empowerment and Roger Hart's Ladder of Participation. The advocates tell about authorities having difficulties making children involved in decisions concerning them, and about children and young people who are denied their rights. A vital part of the work of the advocates is about making children involved in decisions that affect their own lives. This is achieved by listening and creating relationships based on trust, which according to the advocates is a prerequisite for advocacy. The work with relationships can be seen as a part of a process of empowerment that gives children increased self-confidence. It also helps the children realize that their experiences and opinions matter. The advocates strengthen children's participation in authority decisions by being a link between children and the authorities. An important part is to make the information from the authorities understandable. Through the advocacy, the children also increase their knowledge and understanding of their rights. One conclusion is that even seemingly small efforts, such as listening and believing in their stories, can make big differences for the children. Another conclusion is that there is a large gap between existing resources and the need for the advocates’ work. The fact that the UN Convention on the Rights of the Child becomes law in Sweden, will probably be of importance for the future work of the advocates. Several of the advocates claim that more must be done to ensure that children's rights are met.

The aim of this study is to examine how social workers within the child protective services define children’s participation and what the strategies are to achieve it. Our method was to interview six social workers about their experiences of their pursuit to make children participate during a child protection investigation. The theoretical framework we used to analyze our results was Shier’s pathways to participation. This model is based on five levels of participation, which has different degrees of participation for children. The main finding of this study was that the social workers define children participation as that they should be listen to, be informed and have the ability to choose in what way they participate. Furthermore, we can see from the social workers descriptions about their strategies and the structure of the organisation that they live up to parts of Shier’s criterias for level one, two and tree. Our results both confirm and contrast international and national studies in this field of research.

<p>There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective.</p><p>The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations.</p><p>I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child.</p><p>Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.</p>

Denna studie granskar förvaltningsrättens barnperspektiv i sex domstolsbeslut då ungdomar dömts till tvångsvård enligt 3 § LVU. Studien syftar till att granska om förvaltningsrättens bedömningar är rättsäkra genom att analysera om barnperspektivet beaktas i besluten. Studien syftar även till att studera det tidigare forskningsfältet om tvångsvård av unga för att undersöka vilka effekter tvångsvård kan leda till för den unge. Genom en kritisk diskursanalys har domstolsbesluten analyserats utifrån teorier om makt samt barnkonventionens riktlinjer och föreskrifter. Vidare har tidigare forskning analyserats för att studera tvångsvårdens effekter på ungdomarna. Studien visar att tvångsvård kan leda till negativa effekter för ungdomarna. Vidare framkommer det i studien att barnperspektivets mångfacetterade karaktär kommer till uttryck i domstolsbeslutens olika tolkningar och konstruktioner, där rättssäkerheten gällande barnperspektivet har tolkats fått olika ställning i besluten. De olika konstruktionerna av besluten visar att det tycks finnas en problematik med tolkningen av lagtexten i förvaltningsrättens bedömningar och att barnkonventionens föreskrifter inte alltid användas i tillräcklig utsträckning. I beslutens komplexitet får barnet ibland både en objektsstatus och/eller en subjektsstatus. Barnets position under processens gång är därför en central fråga för att säkerställa ett rättssäkert barnperspektiv. / This study analyzes the administrative court and if they ensure the “child's perspective” when judging youths to compulsory care. This has been studied by reviewing CRC:s guidelines and if the court follows these guidelines and applicable laws in their decisions. The material that have been analyzed consists of six court decisions concerning youth that are convicted pursuant to 3 § LVU. The study also intends to see what effects compulsory care has on youth. The court decisions are analyzed through a critical discourse analysis based on theories of power. Furthermore, previous research is analyzed relating to the child's best interests and the consequences for youth being placed in compulsory care to see what effects it can lead to. The study has shown that compulsory care can lead to negative effects for the youth and that the child’s perspective has a multifaceted character which is reflected in the court decisions different interpretations and constructions. The various constructions in the decisions have shown that there seems to be some problems with the interpretation of the law and that the CRC's guidelines are not always used sufficiently. The complexity of decisions shows that the child at times is seen as both as an object and/or a subject. The child's position during the process is therefore a key issue to ensure a legally secure child's perspective.

Syftet med vår studie var att att se vilka diskurser som finns kring barnperspektivet bland socionomer verksamma inom barn- och ungdomsenheter. Genom att identifiera diskurser kring detta begrepp var även målet att kunna bidra med ny kunskap kring hur barnperspektivet kommer till utryck och tolkas av utredarna. Vi har använt oss av kvalitativa enkäter med öppna frågor. Enkäterna delades ut till socionomer verksamma inom barn- och ungdomsenheter i åtta kommuner i Sverige. Resultatet har sedan tagits fram med hjälp av diskursanalys. Den valda analysmetoden bygger på Laclau och Mouffes diskursteori. Vi har sedan vidare analyserat vårt resultat utifrån teorier om makt samt med hjälp av tidigare forskning. Vi har utifrån vårt material identifierat tre stycken nodalpunkter, kring vilka diskursen centreras. Detta har vi kunnat göra genom att vi samlat alla utsagor, brutit ner dessa och hittat gemensamma nämnare som i sin tur hjälpt oss att identifiera nodalpunkterna. De funna nodalpunkterna är barnet i fokus, barns perspektiv samt vuxnas ansvar för barns bästa. Nodalpunkterna visar tydligt på vad som anses vara viktigt och därmed hur utredarna talar kring barnperspektivet och dess innehåll. Vi har även sett att utredarna skiljer på begreppen barns bästa respektive barns vilja och att barns vilja ses som en del av barns bästa. De funna nodalpunkterna kan även säga något om både utredarnas syn samt arbete med barns bästa och barns vilja.

There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective. The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations. I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child. Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.