Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>

2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige och Sverige hade redan under många år strävat efter att följa de riktlinjer som Barnkonventionen ger. Trots de ambitioner som formulerats ovan så visar uppföljningar att barn generellt inte görs tillräckligt delaktiga i socialtjänstens beslutsprocesser. Studier gällande hur barn med funktionsnedsättningar görs delaktiga i socialtjänstens utredningar visar att socialsekreterare ofta saknar kompetens att tala med dessa barn på deras nivå och träffar barnen för sällan. Utifrån detta kan identifieras ett problemområde gällande hur barn ska göras mer delaktiga i barnavårdsutredningar och de förutsättningar och arbetssätt som behövs för att göra detta möjligt. Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen kring förutsättningar och arbetssätt som kan möjliggöra barnets ökade delaktighet i samband med socialtjänstens beslutsprocesser. Frågeställningarna är vilka olika förutsättningar och arbetssätt krävs för att socialsekreterare inom barnavårdsutredningar ska kunna skapa möjligheter för barnets delaktighet i beslutsprocessen samt vilka gynnande respektive hindrande faktorer som påverkar barnets delaktighet. Studien är grundad på en granskning av 14 vetenskapliga artiklar genererade vid sökning i PsycInfo, Universitetsbibliotekets databas samt vid sekundärsökning. Dessa analyserades med en metaanalytisk ansats.  Resultat: Den finns flera olika faktorer på individ-, organisations- och strukturell nivå som kan verka gynnande eller hämmande på barnets delaktighet. På individnivå kan identifieras faktorer som professionellas inställning till delaktighet, socialsekreterarens roll och personliga egenskaper, kunskap om olika samtalstekniker och barnets närvaro på möten. På organisationsnivå kan identifieras förutsättningar för förberedelse och reflektion samt anpassad miljö och tillgängligt material. På den strukturella nivån kan identifieras att större förändringar gällande innehållet i socialsekreterarens utbildning samt lagförändringar kring barnombud skulle kunna haft en gynnsam effekt. Slutsatsen är att för att stärka gynnande faktorer och minska hindrande faktorer gällande barns delaktighet i barnavårdsutredningar krävs dialog och samverkan inom arbetsgruppen. Det finns en vikt i att tillsammans definiera begreppet delaktighet och tydliggöra målsättningen för att sedan genom kollegialt lärande utnyttja varandras kunskaper och erfarenheter för att skapa goga möjlighet för samtal med de barn socialsekreterarna möter. / In 2020, the Convention on the Rights of the Child became law in Sweden, and Sweden had already strived for years to follow the guidelines provided by the Convention of the Rights of the Child. Despite the ambitions formulated above, follow-ups show that children are generally not made sufficiently involved in the social services´ decision-making processes. Studies regarding how children with disabilities are included in the social services´ investigations show that social workers often lack the competence to speak with these children at their level and meet the children too rarely. Based on this, a problem area can be identified regarding how children should be made more involved in child welfare investigations and the conditions and working methods needed to make those possible.  The purpose of this study has been to increase knowledge about the conditions and working methods that can enable the child´s increased participation in connection with the social service´s decision-making processes. The questions are what different conditions and working methods are required for social workers within child welfare investigations to be able to create opportunities for the child´s participation in de decision-making process and witch favourable and hindering factors affect the child´s participation. The study is based om a review of 14 scientific articles generated by searches in PsycInfo, the University Library’s database and secondary searches. These were analysed using a meta-analytic approach.  Results: There are several different factors at the individual, organizational and structural level that can have a beneficial or inhibiting effect on the child´s participation. At the individual level, factors such as the professional´s attitude to participation, the social worker´s role and personal characteristics, knowledge of different conversation techniques and the child´s presence at meetings can be identified. At organizational level, prerequisites for preparation and refection, as well as an adapted environment and available material, can be identified. At the structural level, it can be identified that major changes regarding the content of the social secretary´s training as well as changes in the law regarding children´s representatives could have a beneficial effect.  The conclusion is that in order to strengthen favourable factors and reduce hindering factors regarding children´s participation in childcare investigations, dialogue and collaboration within the working group is required. There is an importance in jointly defining the concept of participation and clarifying the objective in order to then use each other´s knowledge and experience through collegial learning to create good opportunities for conversations with the children the social workers meet.

No description available.

Lagen om särskilda bestämmelser av vård av unga, LVU, är den lag i svensk rättsordning vilken reglerar tvångsvård av barn och unga. Under de senaste decennierna har lagen kontinuerligt varit föremål för diskussion och omarbetning, inte sällan i syfte att låta lagen i större utsträckning genomsyras av ett barnrättsperspektiv. Betonandet av barnet som en egen rättighetsbärare har blivit särskilt relevant bland annat till följd av Sveriges åtaganden med anledning av barnkonventionen, inte minst då konventionen inkorporerades till svensk lag år 2020. Strävan mot ett starkt barnrättsperspektiv har nyligen resulterat i reformen lex lilla hjärtat, vilken trädde i kraft 1 juli 2022. Genom en ändring av 21 § LVU var reformens huvudsakliga syfte att stärka barnets bästa, trygghet och stabilitet vid upphörande av tvångsvård vilken beretts med stöd av 2 § LVU, det vill säga till följd av föräldrarnas omsorgsbrister i de s.k. miljöfallen.  I linje med den generellt uttalade viljan att stärka barnrättsperspektivet vid tvångsvårdens upphörande har ytterligare en diskussion uppdagats och fortsatt pågått. I flertalet LVU-relaterade utredningar, liksom till följd av omfattande resonemang i doktrin, har framarbetats förslag om att låta införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit att beakta vid tvångvårdens upphörande. Ett välutvecklat förslag till sådan förändring har framför allt presenterats i den nya promemorian ”Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU”, vilken framarbetats på uppdrag av socialutskottet. Med förslaget om det självständiga rekvisitet förstås huvudsakligen en skyldighet för socialnämnden och förvaltningsdomstolen att överväga respektive pröva om det är förenligt med barnets bästa att låta tvångsvård, vilken beretts i familjehem med stöd av 2 § LVU, upphöra eller om den i stället ska fortgå på denna grund. Trots de förekommande resonemangen på området har någon därtill knuten lagändring ännu inte kommit till stånd. Syftet med att införa barnets bästa som ett självständigt rekvisit, förslagsvis i en ny 21 § LVU, har förklarats vara att möjliggöra och betona att ett barns rätt till kontinuitet ska beaktas i upphörandeskedet. Som påtalas ovan avser regleringen miljöfallen enligt 2 § LVU och när ett barn på grund därav vårdats i ett familjehem. Annorlunda uttryckt ämnar den föreslagna regleringen skapa en möjlighet liksom en skyldighet för rättstillämpare att beakta det faktum att ett barn kan ha ett intresse och behov av att kvarstanna i ett familjehem, trots att föräldrarnas omsorgsbrister inte längre föreligger. Så kan exempelvis vara fallet om barnet rotats i familjehemmet i sådan grad att barnet uppfattar det som sitt eget hem. En sådan känslomässig anknytning kan resultera i att barnet riskerar att skadas vid en separation från familjehemmet. Det självständiga rekvisitet har till stor del utvecklats och motiverats med hjälp av kritik gentemot gällande rätt. Särskilt relevant för diskussionen om rekvisitet har varit ett ifrågasättande av rådande praxis. HFD har nämligen genom ett uttalande uteslutit möjligheten att beakta ett barns kontinuitetsintresse inom ramen för upphörandeprövningen enligt nuvarande 21 § LVU. I stället är barnets intresse och behov av kontinuitet i dagsläget ämnat att säkerställas genom rättsordningens alternativa institut, det vill säga flyttningsförbud och vårdnadsöverflyttning. Även denna rättsliga konstruktion har varit föremål för omfattande kritik. Det ska understrykas att det givetvis finns motstående uppfattningar till den framhållna kritiken liksom det presenterade förslaget. Inom ramen för denna uppsats utreds förhållandet mellan förespråkare respektive motståndare till förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Därigenom beaktas såväl för- som motargument avseende om förslaget dels kan genomföras, dels om så lämpligen bör ske. Analysen och därtill knutna slutsatser grundas i detta avseende på ett barnrättsperspektiv och hur sådant kan stärkas. Vidare följer av förklarliga skäl att tvångsvård utgör en mycket rättighetsinskränkande åtgärd gentemot den vilken berörs, just eftersom det är fråga om tvång. På tvångsvårdsregleringens område är det därför av särskild vikt att befintliga krav på rättssäkerhet efterlevs. Med anledning därav, och i syfte att visa på ämnets komplexitet, omfattar denna uppsats också en rättssäkerhetsbaserad analys av förslaget om barnets bästa som ett självständigt rekvisit. Framför allt grundar sig denna på förslagets relation till kraven på tydlighet, förutsebarhet och objektivitet. Även i sådant sammanhang beaktas för- respektive motargument vad avser förslagets kapacitet att korrespondera med rättssäkerhetskraven. Argumenten ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan dessutom i förlängningen läggas till grund för en vidareutveckling av spörsmålet om förslaget bör införas eller inte. Avslutningsvis kan framföras att diskussionen om det självständiga rekvisitet varken är entydig eller färdigutvecklad. Efter en noga avvägd bedömning av spörsmålet är min slutgiltiga uppfattning att barnets bästa såväl kan som bör införas som ett självständig rekvisit, förslagsvis i en uppdaterad 21 § LVU. En sådan författningsändring är varken förhindrad eller icke önskvärd i förhållande till gällande rätt, utan är snarare påkallad som ett led i att öka garantin för ett barns åtnjutande av sina rättigheter och att barnrättsperspektivet i LVU därigenom stärks.

This study aimed to investigate how Barnahus in Eskilstuna has implemented Article 12 on children's right to participate in the Convention on the Rights of the Child in their work with children exposed to violence, as well as the challenges that may arise. In order to investigate the implementation at Barnahus within the municipality, interviews were conducted with representatives of collaborating authorities and Region Sörmland. By analyzing the results based on Harry Shier's participation model, the concepts of child perspective and children's perspective, the study came to the following conclusions. The study shows that children are listened to, but that some children do not get the opportunity to come to Barnahus due to a lack of resources, long waiting periods and that other matters must be prioritized. Children are supported in expressing their opinions, but challenges emerge in the ability to adapt to different cultures and children's disabilities which can affect that children's perspectives does not get recognized. The study also shows a lack of time for the child's representative to prepare for a case, which can affect the ability to adopt a child perspective on the child's best interest. Children's views are taken into account in most parts of the process at Barnahus, but it is primarily the informants' views on the best interest of the child that guides the work. The scope for children's participation depends on their age, maturity and the authority's legal obligations. / Denna studie syftade till att undersöka hur Barnahus i Eskilstuna implementerat barnkonventionens artikel 12 om barns rätt till delaktighet i deras arbete med våldsutsatta barn samt eventuella utmaningar som kan uppstå. För att undersöka implementeringen på Barnahus inom Eskilstuna kommun genomfördes intervjuer med representanter för samverkande myndigheter och Region Sörmland. Genom att analysera resultatet utifrån Harry Shiers delaktighetsmodell, begreppen barns perspektiv och barnperspektiv kom studien fram till följande slutsatser. Studien visar på att barn blir lyssnade till men att vissa barn inte får möjligheten att komma till Barnahus på grund av resursbrist, långa väntetider och att andra ärenden måste prioriteras. Barn stöttas i uttryckandet av sina åsikter men utmaningar framkom i förmågan att anpassa sig till olika kulturer och barns varierande funktion som kan påverka att barns perspektiv inte kommer fram. Studien visade även på brist på tid för den särskilda företrädaren att läsa på om ärenden vilket kan påverka förutsättningar att inta ett barnperspektiv om vad som är barnets bästa. Barnets åsikter beaktas i de flesta delar av ärendeprocessen men det är främst informanternas barnperspektiv om barnets bästa som styr arbetet. Vilket utrymme barns delaktighet får beror också på dess ålder, mognad och myndighetens rättsliga skyldigheter.

The Convention on the Rights of the Child was incorporated into Swedish legislation in 2020 to strengthen the child's best interests and perspective in areas such as asylum law (UNICEFSweden, 2020a). The purpose of this essay is to examine how the individual asylum grounds of unaccompanied children are handled in the asylum process and in what way the child's best interests are actually considered in the asylum process before and after the incorporation of the Convention on the Rights of the Child. This essay will answer the following question:How has the application of the best interests of the child according to Article 3 in asylum cases for unaccompanied children changed before and after the incorporation of the Convention on the Rights of the Child into Swedish law based on the theory of the best interests of the child as an open concept? Through a qualitative content analysis of judgments, changes and deficiencies in the protection of the rights of unaccompanied children are identified. The study examines how the courts take into account the best interests of the childbased on Schiratzki's (2005) legal theory of the best interests of the child as an open concept.The results of the study have shown that before incorporation, the judgments extensively consider the best interests of the child according to Article 3 of the Convention on the Rights of the Child by highlighting potential consequences upon return. However, after incorporation, the migration court fails in considering the best interests of the child. This is because the concept of 'the best interests of the child' is comprehensive, and the court does not assess this from a holistic perspective, which is important for a fair assessment according to Schiratzki (2005).

Sverige står inför en reform inom det straffrättsliga påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Regeringen har meddelat att sluten ungdomsvård som påföljd ska tas bort ur det svenska påföljdssystemet och ersättas med ungdomsfängelser med Kriminalvården som verkställande myndighet. Syftet med studien var att, utifrån ett barnperspektiv, studera de motiveringar som återfinns i regeringsdokument som föranledde sluten ungdomsvård respektive ungdomsfängelser i Sverige. Studien är en dokumentstudie där riktad innehållsanalys har använts som analysmetod. Materialet som analyserats består av regeringsdokument från Statens offentliga utredningar samt propositioner, som behandlar införandet av sluten ungdomsvård respektive förslag på införandet av ungdomsfängelse. Två teoretiska binära begrepp "det farliga barnet" och "barn i fara" med hemvist i Donzelots (1979) teori, samt barnkonventionen och nyliberalism utgör teoretiska ramverk i denna uppsats. Studien identifierar sex huvudsakliga teman bestående av motiveringar för införandet av ungdomsfängelser. Dessa sex teman utgör också utgångspunkten för analys av regeringsdokumenten som föranlett sluten ungdomsvård. De teman som identifierats är följande: Samhällsskydd, särskiljande mellan vård och straff, flexibilitet kring åldersstruktur, tillräckligt ingripande reaktioner, SiS förutsättningar samt Kriminalvårdens förutsättningar. Denna uppsats illustrerar hur perspektivet “barn i fara” i högre grad genomsyrar de regeringsdokument som föranlett sluten ungdomsvård medan “det farliga barnet” framträder mer i motiveringarna för införandet av ungdomsfängelser. Utvecklingen kan förstås i relation till nyliberalism genom det ökade fokuset på barns individuella ansvar för sina handlingar. Barnkonventionen får en omfattande plats i regeringsdokumentet med förslag om att införa ungdomsfängelser till skillnad från de regeringsdokument som föranledde sluten ungdomsvård där barnkonventionen får mer begränsad plats. Baserat på utredningsförslaget om ungdomsfängelser visar vår studie på områden där barnkonventionen inte kommer att kunna efterlevas.

Den ökning av fordon som har skett från mitten av 1950-talet till början på 2000-talet har utvecklats till ett stort samhällsproblem som påverkar den upplevda tryggheten bland många barn och deras vårdnadshavare. Ett stort antal vårdnadshavare upplever att området kring barnens skola samt vägen mellan hemmet och skolan är otrygg. Detta gör att många föräldrar skjutsar sina barn till och från skolan med bil, vilket i sin tur leder till att de barn och unga som fortfarande går eller cyklar utsätts för ännu större risk. Det fria skolvalet i kombination med etablering av friskolor har förvärrat situationen ytterligare då barnen generellt sett får längre skolväg när föräldrarna fritt får välja skola. När barnen inte längre placeras i den närmsta skolan blir det svårt för kommunerna att förutse vilka vägar som kommer att användas som skolvägar. Detta leder till att många skolvägar inte är utformade med barnen i fokus, vilket hade varit gynnsamt sett utifrån flera perspektiv. Inom ramen för denna uppsats har det genomförts en fallstudie på två mellanstora kommuner i Dalarna med syfte att undersöka hur de arbetar med planering av skolvägar samt huruvida barnkonsekvensanalys är ett verktyg som används för att säkerställa barns bästa. Resultatet kan tyda på att det finns ett glapp mellan teori och praktik då ingen av de tillfrågade kommunerna uppger att de genomför barnkonsekvensanalyser. En av kommunerna uppger att de inte heller har någon rutin för att genomföra dialoger med barn och unga. Detta trots att det numera finns ett lagstadgat krav som säger att barn ska ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör dem enligt barnkonventionen. Utöver detta genomförs en surveyundersökning för att undersöka hur vårdnadshavare till barn i mellanstadiet ser på trafiksäkerheten längs barnens skolväg samt hur deras barn tar sig till och från skolan. Det visar sig att majoriteten av de barn som går i årskurs 4-6 på de utvalda skolorna går eller cyklar till och från skolan på egen hand. Enkätundersökningen pekar på att 12% av barnen i Borlänge och 16% av barnen i Falun skjutsas till skolan. Majoriteten av vårdnadshavarna uppger att det är av praktiska- eller bekvämlighetsskäl som barnen skjutsas till och/eller från skolan. / The increase in the number of cars that has taken place from the mid-1950s to the beginning of the 2000s has developed into a major societal problem that affects the perceived security among many children and their guardians. Many guardians experience that the school area and the road between home and school is insecure. For that reason, many parents choose to transport their children to and from school by car, which affects the children who are still walking, or cycling as they are exposed to even greater risk. The free choice of school in combination with the establishment of independent schools has further aggravated the situation as the children get a longer way to school when the parents are free to choose a school. When the children are no longer placed in the nearest school, it becomes difficult for the municipalities to predict which roads will be used as school roads. As a result, many school roads are not designed with the children in focus, which would have been favorable. In this study, a case study was conducted on two medium-sized municipalities in Dalarna with the aim of investigating how they work with planning school routes and whether child impact assessment is a tool used to ensure the best interests of children. The results may indicate that there is a gap between theory and practice as none of the municipalities carry out child impact assessments. One of the municipalities also tells that they have no routine for conducting dialogues with children and young people even though there is now a statutory requirement that children should be given the opportunity to express their opinion on all issues concerning them, according to the Convention on the Rights of the Child. A survey has been conducted to examine what guardians of children in middle school think about the traffic safety along their children's school roads and how their children travel to and from school. It turns out that most of the children in grades 4-6 in the selected schools walk or cycle to and from school on their own. The survey indicates that 12% of the children in Borlänge and 16% of the children in Falun are transported to school. Most guardians consider it is practical or convenience that the children are transported by car.

I föreliggande studie undersöks om olika delar av barnets bästa nämns och/eller beaktas i 24 domar från migrationsdomstolarna. Vidare undersöks på vilket sätt barnets bästa har beaktas i dessa domar, vilka är från augusti 2006 – januari 2007 och behandlar barnfamiljer och uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. För att skapa en förståelse av hur principen om barnets bästa kan tolkas används Johanna Schiratzkis teori om barnets bästa som ett öppet koncept samt även FN:s barnkonvention och den svenska utlänningslagen. Undersökningen visar att migrationsdomstolarna i större utsträckning nämner än beaktar barnets bästa. Otydlighet råder kring om och hur barnets bästa beaktas, vilket gör det svårt att bilda sig en uppfattning av hur domstolarna har resonerat i ärendena. Undersökningen visar även på att vissa delar av barnets bästa ges en överordnad betydelse. Endast i två av de undersökta domarna framkommer att barnets bästa har beaktats som ett öppet koncept. / This essay investigates if different parts of the principle of the best interests of the child are mentioned and/or considered in 24 judgments from the migration courts. It is also investigated in what way the principle is considered in these judgments, which are from August 2006 – January 2007 and concerns families and residence permit according to 5 chapter 6 § in the Swedish immigration law. A theory of the best interests of the child as an open concept is used to create an understanding of how to interpret the mentioned principle. The investigation shows that the migration courts in a larger extent mentions than considers the best interest of the child. Whether the principle is considered and how, is not always obvious in the judgments. The investigation also shows that some parts of the principle are given a prior importance. In only two of the investigated cases the best interests of the child are considered as an open concept.

Denna uppsats hade som syfte att undersöka religionsfriheten som lag och rättighet baserat på hur den framställts i artikeln ”Avskaffa lagen om religionsfrihet”. Undersökningen utgick ifrån tre frågeställningar. Den första handlade om huruvida religionsfrihet medför att religiöst troende har större friheter än icketroende. Det visades på att religionsfriheten erbjuder samma frihet för alla och envar, individens frihet att ha den relation till religion som eftersträvas av densamme. Lagen om religionsfrihet visades syfta till att i möjligaste mån tillgodose denna frihet. Att det skulle medföra större friheter för religiöst troende visade sig vara en feltolkning av begreppets innebörd och struktur. Den andra frågeställningen behandlade huruvida lagen om religionsfrihet är logiskt inkonsekvent. Undersökningen visade att så inte är fallet, utan religionsfrihetens logiska konsekvens ansågs inte vara tillräckligt verklighetsförankrad för att kunna ge ett tydligt svar på hur frågan bör ses. Tre modeller för hur man kan förstå religionsfrihet i samspelet barn-föräldrar presenterades. En variant av livstolkningsmodellen underströks och argument för att huvudansvaret måste ligga hos föräldrarna lades fram. Den tredje och avslutande frågeställningen behandlade huruvida begreppet religionsfrihet bidrar med någon mänsklig rättighet som inte redan är skyddad av övriga rättigheter, i artikeln utgjorda av tanke-, mötes- och föreningsfriheten. Undersökningen visade att religionsfrihet inte kunde reduceras till summan av några av dess komponenter. Efter en genomgång av olika perspektiv på frågan konstaterades att även om religionsfrihetens tillämpning kan vara svår att precisera, så utgör den en form av helhetsbegrepp som inte är reducerbart till tankefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.