FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och har sedan dess fått avtryck i fysisk planering genom tillämpningen av begreppet barnperspektiv. Malmö stads vision om den barnvänliga staden, ska erbjuda både goda uppväxtvillkor för barn och goda boendemiljöer för barnfamiljer. För att uppnå detta framgår det i översiktsplanerna att både barnperspektivet och barns perspektiv ska beaktas. I beslutsprocesser som i detaljplaner beaktas barnperspektivet vid planering av förskolor och väldigt lite om barns boendemiljöer (Malmö stad, 2012; 2014; 2018).  Barnkonventionens tredje artikel som utgör konventionens tyngsta princip, uttrycker att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut som berör ett enskilt barn eller barn i grupp. I takt med en ökad urbanisering och en förtätningsstrategi i dagens svenska städer, är det viktigt att samhället värnar om goda uppväxtmiljöer för barn. Bostadsgården är ett stadsrum som krymper i takt med förtätningen, vilket medför att barns plats för lekutrymme och närheten till vuxna och hemmet äventyras. Bostadsgården behöver vara en trygg och tillfredsställande miljö som erbjuder tillräckligt med utrymme för att barn ska kunna leka fritt på gården.  Eftersom barnkonventionen blivit svensk lag sedan 1 januari 2020, får den ännu större avtryck vid rättstillämpningen (Unicef, 2020). Detta gör det intressant för studien att undersöka hur planerare beaktar barnets bästa vid planering av bostadsgårdar i Malmö. Studien bygger på tidigare forskning som beskriver bostadsgårdens roll och varför bostadsgården är en miljö som är viktig för barn, men som sedan tar sin grund i barnkonventionens artiklar för att förstå på vilket sätt barnets bästa ska tolkas inom fysisk planering. Vi har valt att definiera barnets bästa vid planering av bostadsgårdar, genom att utgå från följande begrepp: barnperspektivet och barns perspektiv, en god lekmiljö och trygghet. Intervjuer med planarkitekter från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, ger studien en bättre förståelse för hur planerare beaktar barnperspektivet i planskedet. Uppsatsens teorier används för att analysera två fysiska projekt, som båda antagits innan konventionen blivit lag. För att få en djupare förståelse för tillämpningen av barnkonventionen i fysisk planering, utgår forskningen även från två offentliga dokument. Därmed tar denna studie fasta på vilka svårigheter det finns med tillämpningen av barnkonventionens artiklar, samt hur dessa ska beaktas vid planering av bostadsgårdar i Malmö. / The United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990 and has ever since been imprinted in spatial planning through the application of the concept of child perspective. Malmö city’s vision as the child-friendly city, will offer both, good growing-up conditions for children and good living environments for families with children. To achieve this, the master plans of the city show that both child perspective and children’s perspective should be taken into account. In decision-making processes, detailed plans show that the children's perspective is taken into account when planning preschools but very little about children's living environments (Malmö stad, 2012; 2014; 2018). The third article of the UNCRC, which constitutes the most important principle of the Convention, states that the Best Interests of the Child (BIC) shall be a primary consideration in all decisions concerning an individual child or children in a group. With the increased urbanization and a densification strategy in Swedish cities today, it is important for the society to safeguard good growing-up environments for children. Residential yard is an urban space that shrinks as a result of the densification, which means that children's space for their playing environment, the proximity to adults and the home, is endangered. The residential yard needs to be a safe and satisfactory environment that offers enough space for children to be able to play freely. Since the UNCRC became a Swedish law on the 1st of January 2020, this has an even greater impact in applying the law (Unicef, 2020). This makes it interesting for the study to examine how planners consider BIC when planning residential yards in Malmö. Previous research describes the role of the residential yard and why this environment is especially important for children. We have chosen to define BIC when planning residential yards by using the following concepts: the child perspective and children's perspective, a good playing environment and the security. Through interviews with planning architects from Malmö’s City Planning Office “Stadsbyggnadskontoret”, this study achieves a better understanding for how planners consider child perspective in the planning process. The theories for this research have been used to examine two physical projects, which both were approved before the UNCRC became a law. In order to achieve a deeper understanding of the difficulties in applying the UNCRC in spatial planning, the research is also applying two public investigations. By that, the study focuses on what difficulties there are with the application of the articles of the UNCRC and how these should be taken into account when planning residential yards in Malmö.

Det blir vanligare att barn och ungdomar slutar spela fotboll när dem blir äldre vilket bland annat beror på avsaknad av tillhörighet, brist på autonomi och en känsla av otillräcklig kompetens, delar som är centrala i barnkonventionens grundprinciper. I Sverige blev barnkonventionen lag den första januari 2020 efter att Sverige kritiserats av FN:s barnrättskommitté, där brister upptäckts. För fotbollstränare innebär lagändringen ett ökat ansvar att arbeta i linje med barnkonventionen. Syftet med studien var att beskriva fotbollstränares uppfattningar av hur de, utifrån barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar. Det empiriska materialet har inhämtats från nio fotbollstränare genom intervjuer och bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska referensramen utgår från frigörande pedagogik och känsla av sammanhang. Den insamlande empirin analyserades och skapade följande kategorier i resultatet: genom arbete med jämlikhet, genom att se till varje individ och genom att skapa delaktighet. Resultatet visade att fotbollstränares arbetssätt i förhållande till barnen gick emot barnkonventionen men att det även fanns arbetssätt hos tränarna som gick i linje med barnkonventionen. Tränarna ansåg att dem arbetade med jämlikhet och lika villkor för barnen. Samtidigt förekom vissa skillnader mellan könen samt selektering där barn kunde exkluderas. Det ansågs viktigt att se till barnens bästa men att fokus ibland hamnade på prestation istället. Tränarna arbetade med delaktighet men brister förekom även här. Vid de situationer som tränarna arbetar i linje med barnkonventionen kan vi se att de främjar en hälsosam och pedagogisk miljö. / It’s becoming more common for children and young people to stop playing football when they grow older due to lack of belonging, lack of autonomy and a sense of inadequate competence, parts central to the Convention on the Rights of the Child (CRC). In Sweden, the CRC became law on the first of January 2020 after Sweden was criticized by the UN Committee on the Rights of the Child, where shortcomings were discovered. The amendment increases responsibility on football coaches to work along the law. The purpose of the study was to describe football coaches perceptions of how, based on CRC, they work to create good conditions for promoting a healthy and pedagogic environment for children in football clubs. Empirical material has been obtained from nine football coaches through interviews and processed through a qualitative content analysis. The theoretical frame of reference is based on critical pedagogy and sense of coherence. The empirics were analyzed and created these categories in the result: through work with equality, by seeing each individual and by creating participation. Results showed that the coaches worked both against and along CRC. Selections occured where children could get excluded and there were inequalities between genders, even though the coaches established that they worked with equality. To look after the children's best interests was considered important but the focus sometimes ended up on performance instead. The coaches worked with participation but shortcomings also occurred here. When the coaches worked along with CRC it promoted a healthy and pedagogic environment.

Föreliggande arbete kommer att behandla problemet barnfattigdom, vi kommer att belysa problemet genom att se på hur barnkonventionen format beslutsfattandet av ekonomiskt bistånd. Syftet med uppsatsen är titta på hur socialsekreterares handlingsutrymme har formats sedan barnkonventionen blivit svensk lag 1 januari 2020. De centrala frågeställningarna vi vill besvara är för det första hur använder socialsekreterare det relativt nyförvärvade handlingsutrymmet, för det andra har socialsekreterarnas handlingsutrymme formats för att möjliggöra bedömningar utifrån tillämpningen av barnperspektivet? För det tredje har barnkonventionen nått en handlingsmässig tyngd i det arbete som en socialsekreterare på ekonomiskt bistånd utför i ärenden som rör barn? Resultatet visar att socialsekreterarnas handlingsutrymme har förändrats genom att de kan bevilja ekonomiskt bistånd utifrån barnkonventionen men också att handlingsutrymmet är begränsat utifrån organisationens riktlinjer och att professionens ansvar läggs över på föräldrarna. Handlingsutrymmets förändring ligger också på den yrkeserfarenhet och kunskapen en socialsekreterare har. Resultatet visar också att barnkonventionen inte har nått en riktigt handlingsmässig tyngd för att den inte tillämpats tillräckligt i handlingsutrymmets olika delar. Arbetets resultat visar på en önskan om tydligare riktlinjer och en konkretisering av barnkonventionen som verktyg för att beslut om ekonomiskt bistånd ska vara kunna tas som den kräver. / The present work will address the problem of child poverty. We will discuss the problem by looking at how the Convention on the Rights of the Child is shaped by the decisions on financial assistance. The purpose of the essay is to look at how the discretion of social workers has been shaped since the Convention on the Rights of the Child became Swedish law on the 1st of January 2020. The key questions we want to answer are firstly how social workers use the relatively newly acquired discretion found in the convention, in the practice of using a child perspective? Thirdly, has the Convention on the Rights of the Child reached a weight of action in the work carried out by a social worker in financial assistance in matters concerning children? The results show that the social worker’s use of discretion has changed in a way in which they can grant financial assistance based on the Convention on the Rights of the Child. But also, that the discretion is limited based on the guidelines of the organization and that the responsibility is transferred to parents rather than onto the responsibility of the professional. The change in the discretion is also based on the professional experience and the knowledge a social worker has. The results also show that the Convention on the Rights of the Child has not reached a real weight of action because it is not yet applied sufficiently in the various parts that make up the discretion of a social worker. The results of the paper show a desire for clearer guidelines and a concretization of the Convention on the Rights of the Child as a tool for decisions on financial assistance. This is required if we are to use the convention to the extent it needs.

The purpose of this qualitative study was to examine how the Convention on the Rights of the Child [CRC] as a new law is perceived in financial aid. Furthermore, the study aimed to examine how the employees in financial aid perceive their work with the participation of children since the CRC became law. The study has all throughout been analysed with the perspective of social constructivism.   Six social workers with different roles in financial aid were interviewed. The gathered material was then analysed with content analysis. Through the content analysis, three categories developed: how “participation” is constructed; the construction of the perspective of the child and “the best interest of the child”; perception of the implementation process of article 12. The material was then analysed with the perspective of social constructivism and with the Lundy model. The results indicate that the social workers find it hard to implement article 12 in financial aid. The social workers also seem to have different constructions for the word “participation”.

Syftet med uppsatsen har varit att öka och sprida kunskap kring hur nya perspektivimplementeras inom fysisk planering, mer specifikt hur planerare omsätter barns perspektiv. För att undersöka detta har expertintervjuer och en analys av en barnkonsekvensanalys (BKA) genomförts. Studien har även baserats på dokument och rapporter från statliga myndigheter, kommuner, forskare och nätverk som arbetar med stadsplanering.Enligt barnkonventionen (SFS 2018:1197) ska barnet få möjligheten att höras och uttrycka sin mening i frågor som barnet berörs av. Genom att barnen får vara delaktiga i stadsplaneringen skapas en allsidig kunskap om områdets användning och beslutsunderlaget blir bättre. För att samhället ska utvecklas socialt hållbart krävs det att barnen inkluderas och är delaktiga i stadsplaneringen.För att barnets rättigheter ska tillgodoses i stadsplaneringen krävs att planerare och arkitekter får mer kunskap om hur arbetet med barnets perspektiv ska integreras i planeringen och att det är viktigt att se dem som politiska aktörer i samhället. Inom planeringen framställs barn som apolitiska objekt i behov av skydd. Barns perspektiv omsätts inte och deras deltagande kan ses som symboliskt. Det gör det svårt för dem att vara medskapare inom fysisk planering. / The purpose of the thesis has been to increase and spread knowledge about how newperspectives are implemented in spatial planning, more specifically how planners implement children's perspective within spatial planning processes. In order to investigate this, multiple expert interviews and an analysis of a child impact assessment (CIA) have been conducted. The study has also been based on documents and reports from state authorities, municipalities, scientists and networks that work with urban planning.According to the Convention of the Rights of the Child (SFS 2018:1197), children have theright to be heard in matters that affect them. By involving children within spatial planningprocesses, a wider knowledge base for making better decisions is attained. Children need to participate within spatial planning processes in order for society to achieve a sociallysustainable development.In order for the child's rights to be fulfilled within urban planning, planners and architectsneed to gain more knowledge about how work with the child's perspectives should beintegrated into planning and that it is important to see them as political actors in society. Inplanning, children are presented as apolitical objects in need of protection. Children'sperspectives are not translated and their participation can be seen as symbolic. This makes it difficult for them to be co-creators in spatial planning

För ungefär två år sedan fick hela världen och därmed vi i Sverige förändra våra livsstilar markant från vad vi var vana vid. Coronapandemin och sjukdomen covid-19 spred sig snabbt och allt för många omkom till följd av smittan. För att bromsa och försöka stoppa smittan ställde vi om, där det var möjligt, till distansarbete. Skolor fick på rekordkort tid ställa om till distans och lärare fick hålla undervisningen genom digitala program som Zoom och Microsoft teams.   Övergången från undervisning samt arbete på distans påverkade, och påverkar fortfarande, både barn och vuxna runtom i världen. Att studera hemifrån för barn innebär en markant ökning av eget ansvar vilket kan vara påfrestande. Att studera hemifrån innebär vidare att den miljön många barn är vana att arbeta i förändrats. Alla barn blir på ett eller annat sätt påverkade av att arbetsmiljön rör sig från skolan till hemmet. Det kan vara både i positiv och negativ riktning. Det som dock händer är att barn som lever i osäkra och olämpliga hemmamiljöer blir påverkade i större utsträckning av digitaliseringen än andra barn med trygga hemmiljöer. Det är därför viktigt att ta hänsyn i dessa tider till principen om barnets bästa.   Med hänsyn till den snabba digitaliseringen som skett är det viktigt att hänsyn tas till SoL, LVU och principen om barnets bästa. Till följd av digitaliseringen förlorar barn skolan som sin fristad och hälsan hos utsatta barn riskerar därmed att påverkas i negativ riktning. Till följd av en ökande psykisk och fysisk ohälsa är det viktigt att bland annat socialtjänsten vet i vilken utsträckning de kan använda sig utav digitala medel för att intervjua barn. Detta då både SoL, LVU och barnkonventionen är omfattande regleringar. Det är, som en lärare på universitet påpekade under en föreläsning, att vi måste se utöver lagen. Med detta menade han att det är riktiga personer bakom besluten och inte enbart något teoretiskt i text.   I praktiken har det visat sig att det föreligger osäkerheter när barn blir intervjuade eller samtalar med vuxna på distans. I ett fall använde sig mamman av en radiointervju för att samtala med ett barn. I ett annat fall försökte mamman vid samtal över telefon övertala sitt barn att det inte trivdes i familjehemmet och att det ville komma hem till mamman. Det finns därmed osäkerheter när socialtjänsten inte fysiskt på plats kan samtala med barnet. Det är därför viktigt att veta när och om det överhuvudtaget är lämpligt att intervjua barn på distans.   Det finns idag inget som hindrar socialarbetare från att intervjua och samtala med barn på distans. Det är därmed viktigt att reda ut hur dessa former av samtal med barn borde ske. Vid e-mailkonversationer med kommuner framkom det att de varken hade riktlinjer eller handböcker. När jag mejlade Socialstyrelsen fick jag till en början inget svar. Efter att ha vidarebefordrat samma mejl till dem fick jag som svar att jag skulle vända mig till landets kommuner för riktlinjer.   För att sammanfatta det hela behöver en utarbetning av riktlinjer och handböcker ske så att myndigheter och kommuner har samma utgångspunkt i frågan. Barn ska inte få olika möjligheter på grund av digitaliseringen och att olika aktörer arbetar på olika sätt. / About two years ago the whole world and therefore Sweden had to change it’s lifestyles remarkably from what we were used to. The corona pandemic and the disease covid-19 was spreading at a rapid pace and too many people died because of the virus. Countries had to change to remote work where it was possible. This also applied to schools which had to, at a record speed, change to distance learning through digital programs like Zoom and Microsoft teams.   The transition to remote work and distance learning affected, and still does, both children and adults around the world. For a child to study from home means a significant increase of self responsibility which for some can be stressful. To study from home also means that their usual work enviroment for studying changes. Every child is affected in one way or another when the work enviroment changes from school to home. This can be in both a negative and positive direction. The digitlisation and corona pandemic affected children with worse home enviroments to a greater extent than those with safe ones. Therefore it is important that we take the principle of the best interests of the child into consideration.   In light of the rapid digitalisation that has happened it is important to take the Social Services Act (SoL), the Care of Young Person (Special Provisions) act (LVU) and the principle of the best interests of the child into consideration. Children lose the school as their sanctuary due to the digitalisation and corona pandemic which risks to impact on them negatively. Due to an increased psychological and physical ill health, it is important that the social services know to which extend they can use digital means to interview children. A teacher at the university once told me that we have to look beyond the law. He meant that there are actual people behind the decisions we make and not just something theoretical.   It has shown in practice that there are uncertainties revolving around remote interviews between children and adults. There is one case where the mother used radiointerviews to interview her child. In another case the mother tried, over the phone, to convince her child that it wanted to come back home to her instead of staying in its current family home. Therefore, uncertainties exist when the social services can’t interview children in person. It is for these reasons important to know when and if it is appropriate to conduct remote interviews with children.   There is nothing today that restrains social workers from conducting remote interviews with children. For this reason it is important that we sort out how these forms of interviews should take place. When I emailed different municipalties it turned out that they did not have guidelines or handbooks on how to conduct remote interviews with children. When I emailed the National Board of Health and Welfare they told me to reach out to the municipalties in Sweden for guidelines.   To summarise, we need to formulate guidelines and handbooks for the authorities and municipalties so they have the same starting point. Children should not get different opportunites because of the digitalisation or that the authorities have different work procedures.

The purpose of this thesis is to investigate how children are affected by eviction and structural homelessness in Sweden, and also to investigate what rights children have towards the Swedish state and Swedish municipalities under the Convention on the Right of the Child. To achieve the purpose, the author has used rapports of evicted and homeless children in Sweden, and analyzed the Convention on the Rights of the Child. The author did this to see what obligations the Swedish state and the Swedish municipalities have towards the children. Documents from Malmo and Gothenburg municipality are also used to see how the implementation of the Convention on the Rights of the Child looks like at the local level. A comparison between the municipalities was made to see if there are similarities or differences between the municipalities implementation of the convention. An investigation was also done to see whether the municipalities comply the claims of the convention.

The purpose of this thesis is to understand how the Swedish Migration Board and the Social Services interpret the principle of "the best interests ofthe child" based on the specific conditions and tasks of the authorities. The essay strives to deepen the understanding of the street-level bureaucrats'room for action when they interpret and apply the principle of the child'sbest interests, as well as the impact these interpretations can have on thechildren. Scientific research shows that street-level bureaucrats may havelimited room for action when they have to investigate “the best interests of the child”, due to the existing legal framework, which leads to physical orpsychological consequences for the children. This paper will focus on howstreet-level bureaucrats interpret the principle of “the best interests of thechild” and how various legal frameworks of the authorities affect the scopeof action for the social workers. This study is based on nine interviews (fivefrom the Social Services and four from the Swedish Migration Board). It shows the experiences of how these street-level bureaucrats can accommodate the child's best interests in their daily work.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.

År 2020 blev FN:s barnkonvention svensk lag och därmed behöver svenska myndigheter beaktabarnets rättigheter vid myndighetsutövning. Det inkluderar Sveriges regioner och deras arbete medatt tillhandahålla kollektivtrafik. En samhällelig betoning på barnets rättigheter tillsammans medönskan om en hållbar utveckling har ökat uppmärksamheten på barns behov i samhällsutvecklingen. Med utgångspunkt i barnkonventionen som svensk lag och kollektivtrafikens argumenteradebetydelse för social hållbarhet syftar denna studie till att undersöka den omfattning ett barnperspektivinkluderas i den regionala planeringen av kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Utifrån det undersöksäven hur barnperspektivet inom kollektivtrafikplaneringen påverkar barnens tillgänglighet att resakollektivt i regionen. Studien består av en fallstudie över Stockholmsregionen inom vilket RegionStockholms planeringsdokument undersöks och regionala planerare intervjuas. Syftet uppnås genomen tematisk analys utefter teoretiska koncept om synsätt på barn som aktör samt tillgänglighet. I studien observeras att barnen anses vara en viktig målgrupp att inkludera, höra och ta hänsyn till iplaneringen av kollektivtrafik i Stockholmsregionen, synsättet att barn är medmänniskor framträder.Dock framkommer att barnperspektivet inom kollektivtrafikplaneringen är starkt beroende av devuxnas analys, tolkning och förståelse för barn, vilket påvisar ett synsätt att de vuxna vet bättre.Dessutom påträffas ett ifrågasättande för barns kapacitet att bidra till planeringen av kollektivtrafikhos vissa planerare, barnen ses som irrationella. Slutsatsen från studien är att synsättet på barn inomplaneringen av regionens kollektivtrafik varierar, även om det råder en stark samsyn att barnen ärviktiga resenärer i kollektivtrafiken. Barns aktörskap och möjlighet till påverkan och inflytelse i samhällsutvecklingen är beroende av attvuxenvärlden skapar utrymme för barnen att delta. I studien observeras ett brett stödmaterial ochflertal arbetssätt för att inkludera både barnperspektivet och barns egna perspektiv inom RegionStockholms kollektivtrafikplanering. Därmed framträder barns påverkan på planeringen av regionenskollektivtrafik som stor. Vilket inflytande barnen sedan får är mindre tydligt. Denna aspekt av arbetetmed barnperspektivet förklarar regionen bör förbättras och utökas. Riktlinjer förklarar att barnen skaaktivt inkluderas och ges hänsyn i planeringsprocesser men det praktiska arbetet med detta beskriverplanerarna som svårt, även om barnperspektivet anses vara betydelsefullt. Planerarna menar atttydliga arbetssätt och kunskap kring barnperspektivet saknas inom regionens kollektivtrafikplanering.Detta motsäger den beskrivning av ett integrerat och systematiskt arbete med barnperspektivet samtär anmärkningsvärt då utbildning inom barnperspektivet är obligatoriskt inom regionen. En slutsatsinom studien är att en brist på kunskap och metoder begränsa både barns möjlighet till påverkan ochinflytande samt planerarnas möjlighet till hänsynstagande för barnperspektivet. Resenärernas olika behov och förutsättningar är utgångspunkten för kollektivtrafikplaneringen iStockholmsregionen. Med andra förutsättningar har barn som resenärer andra behov för attåstadkomma tillgänglighet till och med kollektivtrafiken. För tillgänglighet till systemet framförregionen att användbarhet och trygghet är särskilt viktiga aspekter inom barnperspektivet. Därför skakollektivtrafikens miljöer anpassas efter barns förutsättningar. Ur ett rumsligt perspektiv ärkollektivtrafiken viktig för många barn för att kunna ta sig till skola och aktiviteter. Dock ärkollektivtrafiksystemet planerat efter arbetsresor vilket gör att barns tillgänglighet medkollektivtrafiken kan missgynnas av att systemet inte är anpassat till att försörja deras resebehov. Istudien observeras att barns särskilda behov är en central del inom barnperspektivet i regionenskollektivtrafikplanering där fokus är på barns användbarhet av systemet. Med målsättning om en inkluderande och tillgänglig kollektivtrafik för alla i regionen blirbarnperspektivet en viktig aspekt. Med ambitionen att utöka arbetet med barnperspektivet inomkollektivtrafikplaneringen i Stockholmsregionen är en förståelse för dagens arbete och utmaningarmeningsfull. Utökade möjligheter inom regionen i form av kunskap för barnperspektivet samtvärdeskapande metoder för att inkludera barnperspektivet och barns egna perspektiv konstateras istudien som viktiga utvecklingsaspekter inom regionens kollektivtrafikplanering. Barnen presenterassom en viktig målgrupp för att öka det kollektiva resandet i regionen, både i dag och i framtiden. Attplanera kollektivtrafiken med barnen som resenärer i centrum bör därför vara högst relevant. / In 2020, the UN Convention on the Rights of the Child became Swedish law. Thus, Swedishauthorities need to consider the children’s rights in exercise of authority. This includes the Swedishregions and their responsibility to provide public transportation. This study is based on the Convention on the Rights of the Child as Swedish law and the arguedsignificance of public transport for social sustainability. The study aims to investigate to what extentchildren are considered in the regional planning of public transportation in the Stockholm region.Based on this, it is further examined how the planning of public transportation affects the children’saccessibility to travel publicly in the region. A case study of the Stockholm region is performed, inwhich the region’s planning documents are examined and regional planners are interviewed. The aimof the study is achieved through a thematic analysis based on theoretical concepts regarding views onchildren as actors and accessibility. The study observes that children are considered an important group to include and hear whenplanning for public transportation in the Stockholm region; children are presented as fellowinhabitants. However, it appears that the consideration of children within the public transportationplanning is strongly dependent on the adults’ analysis and interpretation of children. This showcasesthe perspective that adults know better. Additionally, the children’s capacity to contribute to theplanning of the public transportation is questioned by some planners, children are seen as irrational.It is concluded that the view of children in the planning of the region’s public transportation varies,although there is a strong consensus about children being important travellers of publictransportation. Children’s opportunity to impact and influence societal development depends on adults creating spacefor child participation. The study encounters many opportunities for the children to impact publictransportation planning, with a wide support material and several methods to include both the childperspective and children’s own perspectives within the regional public transportation planning. Therelative influence of children is less clear. Guidelines explain that children should actively be includedand given influence in the planning processes, but the planners explain the practical work to bedifficult. The planners are experiencing a lack of clear working methods and knowledge regardingchildren. This challenges the description of an integrated and systematic work to consider children inthe regional planning and is noteworthy as education about children in public transportation ismandatory for the planners. A conclusion is that a lack of knowledge and methods limit both thechildren’s opportunities to impact and influence, as well as the opportunities for the planners toconsider the children in the planning of public transportation in Region Stockholm. The needs and preconditions of the travellers form the basis for the planning of public transportationin Region Stockholm. Children as travellers have other needs to accommodate to achieve accessibilitywithin and by public transportation. For accessibility within the system, usability together with safetyand security are presented as particularly important aspects for children. The public transportationenvironment must therefore be adapted to the abilities of children. In a spatial perspective, publicmodes provide many children accessibility to school and activities. However, since the system hasbeen designed for work travel, children’s accessibility with public transportation is disadvantaged by alack of adaptation to their travel needs. The individual needs of children are concluded a centralaspect of the child perspective within the planning of Region Stockholm’s public transportation. With the goal of inclusive and accessible public transportation for everyone in the region, aconsideration of children becomes an important aspect. With the ambition to widen the considerationfor children in the public transportation planning, an understanding of the current work andchallenges are meaningful. To fulfil this ambition, this study found that increased opportunities withinthe region in the form of knowledge regarding children and value-creating methods for including thechild perspective and the children’s own perspective are important aspects to further develop in theregion’s planning of the public transportation. The children are presented as important for increasingpublic travelling in the region, both today and in the future. Planning public transportation with thechildren at the centre should therefore be highly valuable.