No description available.

No description available.

Barnkonventionen instiftades som en ny lag i Sverige i januari år 2020. Syftet med denna studie var att studera den nya lagen och dess eventuella påverkan gällande idrottsledares arbets- och förhållningssätt. Studien tar utgångspunkt utifrån teorier inom ledarskapet som används för underlag till analysen och diskussionen. För att besvara arbetets syfte och frågeställningar genomfördes en kvalitativ intervjustudie med tio ledare från olika föreningar inom både lag- och individuell idrott.    Resultatet i studien visar att Barnkonventionen som lag inte förändrat något i ledarnas arbetssätt eller förhållningssätt i någon större grad. En av anledningarna som framgick till detta skulle kunna vara den pågående pandemin som tagit mycket fokus från både ledare och föreningar. En annan anledning som framkom frekvent var att man redan ansåg lagen som självklar i sitt arbetssätt.  Det framkom däremot tendenser på att olika arbeten förbund genomför i samband med den nya lagen genererat nytänkande hos vissa ledare / The Convention of the Rights of the Child (CRC) was established as a new law in Sweden in January 2020. The purpose of this paper was to study the new law and its possible impact on the working methods and the approach of sports leaders. The study is based on theories within leadership that are used as a basis for the analysis and discussion. To answer the paper’s purpose, a qualitative interview study was conducted with ten leaders from different associations in both team and individual sports.   The result of the study shows that the CRC as a law has yet had any greater impact on the leaders' working methods or attitudes to any great extent. One of the reasons that emerged for this could be the ongoing pandemic that has taken a lot of focus from both leaders and associations. Another reason that came up frequently was that they already considered the law to be self-evident in their way of working. On the other hand, there were tendencies that the ongoing work from different sportfederations has generated a new approch regarding this issue for some leaders.

No description available.

För att på ett enkelt sätt beskriva det trepartsförhållande som existerar mellan barn, föräldrar och socialnämnd kan sägas att föräldrar har det främsta ansvaret för att barns hälso- och sjukvårdsbehov tillgodoses och ytterst är socialnämnden ansvarig. Nuvarande rättsläge kan ur ett tillämpningsperspektiv beskrivas som en trestegsraket. Den inleds efter att en motiverad vårdnadshavare söker socialnämndens samtycke för att den andre vårdnadshavaren motsätter sig barnets vård. I ett första steg ska socialnämndens utredningsarbete bestå av att ta hänsyn till huvudregeln i föräldrabalken som stadgar att vårdnadshavare har gemensam bestämmanderätt. Socialnämnd ska i och med huvudregeln försöka få vårdnadshavarna att enas i frågan. I andra hand sker ett övervägande om undantagsregeln i 6 kap. 13 a § FB ska användas. I det här läget ska nämnden bedöma vilken förälders inställning har godast skäl för sig, i förhållande till barnets bästa. När den vårdnadshavare som samtycker har goda skäl för sin inställning och barnet har ett påtagligt och tydligt behov av vård kan nämnden istället för den motsägande föräldern samtycka. I sista hand om ingen av vårdnadshavarna samtycker till behövlig vård och förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, är det tvångslagen LVU som aktualiseras. Efter att nämnden ansökt hos förvaltningsdomstol kan barnet få vård enligt LVU. Om en av föräldrarna är att anse som lämplig vårdnadshavare kan socialnämnden även väcka talan om ändring av vårdnaden enligt 6 kap. 7 § FB. Som flera av remissinstanserna påpekat i förarbetena till 6 kap. 13 a § FB är det i många av fallen så att vårdnadshavarna har mer långtgående och djupa samarbetssvårigheter än att problemet stannar vid oenighet i en fråga rörande barnet. När förhållandena vårdnadshavarna emellan är så dåliga att det inte föreligger verkliga förutsättningar för gemensam vårdnad är åtminstone jag kritisk till vilken egentlig funktion bestämmelsen fyller. Som framgår i framställningen utgör bestämmelsen en risk för negativa effekter på möjligheterna att ensam förordnas vårdnaden i de situationer förutsättningarna är uppfyllda men domstolen väljer att se 6 kap. 13 a § FB som ett verktyg att använda vid gemensam vårdnad. Syftet bakom bestämmelsens införande är delvis att se till att barn ska slippa invänta ett vårdnadsbeslut från en domstol för att få vård och behandling men följderna för det enskilda barnet kan bli mer långgående än ett uteblivet vård- och behandlingstillfälle. Dagens utformning och tolkning av bestämmelsen medför i min mening en stor brist. Bristen grundar sig i inskränkningen av samförståndskravet. Lagstiftaren accepterar att vårdnadshavare är oeniga i vissa frågor och det sänder ut signaler om att huvudregeln om vårdnadshavares enighet nu försvagats. Regeln måste utvärderas närmare för att det ska kunna avgöras om den fyller den funktion som regeln är avsedd att ha.

According to article 8 in the Brussels II regulation a Member State has jurisdiction in matters of parental responsibility over a child who is habitually resident in that State at the time the court is seised. This includes compulsory care of children by the State. Furthermore, article 20 in the Brussels II regulation states that the regulation should not prevent the courts in Member States to make provisional measures in urgent cases in respect of persons or assets in that State, even if a court in another Member State has jurisdiction as to the substance of the matter. This thesis examines the jurisdiction of the Swedish social services and courts in cases regarding compulsory care of foreign children in Sweden. An immediate taking into care under the Care of Young Persons Act constitutes a provisional measure under article 20 in the Brussels II regulation. The provision does not require that the child is habitually resident in the Member State that is taking the measures. Some Swedish courts have despite this concluded that the child must be habitually resident in Sweden for social services and courts to have jurisdiction when it comes to immediate taking into care. This is due to a problematic wording in the provision. Sweden has extensive responsibilities for children according to both the UN Convention on the Rights of the Child and the Charter of Fundamental Rights of the European Union. The purpose of this thesis is to examine if the Swedish social services and courts, in making decisions of immediate taking into care of foreign children in Sweden, are meeting those obligations. The methods used in the thesis are the legal dogmatic method, the empirical method and the European legal method. The findings in this thesis demonstrate that it is possible to interpret the provision regarding the immediate taking into care of children in two different ways. In as far as the Swedish social services and the courts make the most favourable interpretation for the child Sweden meets its obligations under the convention and the charter. However, compulsory care is a huge interference in a child’s life and it is of great importance that legislation of that kind charter the power of the authorities in a clear and unambiguous way. This is particularly important in cases regarding compulsory care due to the risk of what a negative decision could mean for a child’s health and safety. Therefore, the conclusion of this thesis is that it is necessary and urgent that the problem is addressed at a legislative level both from a children’s safety perspective and a legal security perspective.

För ungefär två år sedan fick hela världen och därmed vi i Sverige förändra våra livsstilar markant från vad vi var vana vid. Coronapandemin och sjukdomen covid-19 spred sig snabbt och allt för många omkom till följd av smittan. För att bromsa och försöka stoppa smittan ställde vi om, där det var möjligt, till distansarbete. Skolor fick på rekordkort tid ställa om till distans och lärare fick hålla undervisningen genom digitala program som Zoom och Microsoft teams.   Övergången från undervisning samt arbete på distans påverkade, och påverkar fortfarande, både barn och vuxna runtom i världen. Att studera hemifrån för barn innebär en markant ökning av eget ansvar vilket kan vara påfrestande. Att studera hemifrån innebär vidare att den miljön många barn är vana att arbeta i förändrats. Alla barn blir på ett eller annat sätt påverkade av att arbetsmiljön rör sig från skolan till hemmet. Det kan vara både i positiv och negativ riktning. Det som dock händer är att barn som lever i osäkra och olämpliga hemmamiljöer blir påverkade i större utsträckning av digitaliseringen än andra barn med trygga hemmiljöer. Det är därför viktigt att ta hänsyn i dessa tider till principen om barnets bästa.   Med hänsyn till den snabba digitaliseringen som skett är det viktigt att hänsyn tas till SoL, LVU och principen om barnets bästa. Till följd av digitaliseringen förlorar barn skolan som sin fristad och hälsan hos utsatta barn riskerar därmed att påverkas i negativ riktning. Till följd av en ökande psykisk och fysisk ohälsa är det viktigt att bland annat socialtjänsten vet i vilken utsträckning de kan använda sig utav digitala medel för att intervjua barn. Detta då både SoL, LVU och barnkonventionen är omfattande regleringar. Det är, som en lärare på universitet påpekade under en föreläsning, att vi måste se utöver lagen. Med detta menade han att det är riktiga personer bakom besluten och inte enbart något teoretiskt i text.   I praktiken har det visat sig att det föreligger osäkerheter när barn blir intervjuade eller samtalar med vuxna på distans. I ett fall använde sig mamman av en radiointervju för att samtala med ett barn. I ett annat fall försökte mamman vid samtal över telefon övertala sitt barn att det inte trivdes i familjehemmet och att det ville komma hem till mamman. Det finns därmed osäkerheter när socialtjänsten inte fysiskt på plats kan samtala med barnet. Det är därför viktigt att veta när och om det överhuvudtaget är lämpligt att intervjua barn på distans.   Det finns idag inget som hindrar socialarbetare från att intervjua och samtala med barn på distans. Det är därmed viktigt att reda ut hur dessa former av samtal med barn borde ske. Vid e-mailkonversationer med kommuner framkom det att de varken hade riktlinjer eller handböcker. När jag mejlade Socialstyrelsen fick jag till en början inget svar. Efter att ha vidarebefordrat samma mejl till dem fick jag som svar att jag skulle vända mig till landets kommuner för riktlinjer.   För att sammanfatta det hela behöver en utarbetning av riktlinjer och handböcker ske så att myndigheter och kommuner har samma utgångspunkt i frågan. Barn ska inte få olika möjligheter på grund av digitaliseringen och att olika aktörer arbetar på olika sätt. / About two years ago the whole world and therefore Sweden had to change it’s lifestyles remarkably from what we were used to. The corona pandemic and the disease covid-19 was spreading at a rapid pace and too many people died because of the virus. Countries had to change to remote work where it was possible. This also applied to schools which had to, at a record speed, change to distance learning through digital programs like Zoom and Microsoft teams.   The transition to remote work and distance learning affected, and still does, both children and adults around the world. For a child to study from home means a significant increase of self responsibility which for some can be stressful. To study from home also means that their usual work enviroment for studying changes. Every child is affected in one way or another when the work enviroment changes from school to home. This can be in both a negative and positive direction. The digitlisation and corona pandemic affected children with worse home enviroments to a greater extent than those with safe ones. Therefore it is important that we take the principle of the best interests of the child into consideration.   In light of the rapid digitalisation that has happened it is important to take the Social Services Act (SoL), the Care of Young Person (Special Provisions) act (LVU) and the principle of the best interests of the child into consideration. Children lose the school as their sanctuary due to the digitalisation and corona pandemic which risks to impact on them negatively. Due to an increased psychological and physical ill health, it is important that the social services know to which extend they can use digital means to interview children. A teacher at the university once told me that we have to look beyond the law. He meant that there are actual people behind the decisions we make and not just something theoretical.   It has shown in practice that there are uncertainties revolving around remote interviews between children and adults. There is one case where the mother used radiointerviews to interview her child. In another case the mother tried, over the phone, to convince her child that it wanted to come back home to her instead of staying in its current family home. Therefore, uncertainties exist when the social services can’t interview children in person. It is for these reasons important to know when and if it is appropriate to conduct remote interviews with children.   There is nothing today that restrains social workers from conducting remote interviews with children. For this reason it is important that we sort out how these forms of interviews should take place. When I emailed different municipalties it turned out that they did not have guidelines or handbooks on how to conduct remote interviews with children. When I emailed the National Board of Health and Welfare they told me to reach out to the municipalties in Sweden for guidelines.   To summarise, we need to formulate guidelines and handbooks for the authorities and municipalties so they have the same starting point. Children should not get different opportunites because of the digitalisation or that the authorities have different work procedures.

No description available.

No description available.

No description available.