Denna kvalitativa studies syfte är att fördjupa kunskapen om hur bibliotekspersonal väljer böcker till sagostunder för barn i åldern 3-6 år, samt vilka idéer och värderingar som påverkar bokvalet. Bakgrunden till frågeställningarna tar avstamp i den litteraturdidaktiska diskussionen om kvalitetslitteratur samt FN:s barnkonvention. Det empiriska materialet utgörs av tre observationer av sagostunder samt fyra semistrukturerade intervjuer med bibliotekarier på fyra olika folkbibliotek i en kommun. Materialet har analyserats med tematisk analys, med Catarina Erikssons fyra idealtyper över olika synsätt på barnbiblioteket som teoretiskt ramverk. Studien tyder på att bibliotekarier främst hittar böcker till sagostunderna genom hantering av barnböcker i det dagliga arbetet, browsing i bibliotekets hyllor och genom tips från kollegor. Personlig smak, variation, representation samt barngruppens sammansättning visar sig vara viktiga överväganden som bibliotekarierna förhåller sig till i samband med bokvalet. De mest framträdande idealtyperna i vårt material är den musiska och den egaliserande. Barn är sällan direkt delaktiga i urvalsprocessen, men ofta indirekt delaktiga genom att deras reaktioner och preferenser tas tillvara.

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem i Sverige där skolorna tenderar att inte lyckas göra eleven delaktig i beslutsprocesser. Istället sätts interventionering grundade på antaganden om bakomliggande orsaker till elevens frånvaro. Sedan 1 januari 2020 så är Barnkonventionen del av svensk lag. Detta ska försäkra att eleverna blir lyssnade till och att deras åsikter beaktas i frågor som rör dem själva. Syftet med denna studie var att undersöka hur professionella arbetar med elevens delaktighet i frågor om problematisk skolfrånvaro. Frågeställningarna som studien undersökte var ”Vilka attityder har professionella till elevens delaktighet?”, ”Vilka utmaningar och möjligheter upplever professionella med att jobba med elevens delaktighet?” samt ”Hur arbetar de professionella i praktiken med elevens delaktighet i planeringsprocessen vid problematisk skolfrånvaro?”. Studien utgick från en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex professionella i skolan. Tematisk analys användes för att analysera intervjuerna. Analysen har utgått från Harry Shiers (2001) delaktighetsmodell samt teori om barnets aktörskap. Resultatet visar att professionella är redo att lyssna på och beakta elevens åsikt i arbetet med problematisk skolfrånvaro men att psykisk ohälsa och en oförmåga att tänka långsiktigt kunde ses som hinder för elevens delaktighet. Relationsbyggande pekades ut som det främsta verktyget för att stötta eleven att uttrycka sin åsikt samtidigt som det upplevdes vara en av de största utmaningarna. Brist på tid och resurser lyftes som ett centralt hinder för att lyckas med det tidskrävande arbete som relationsbyggande innebär. Behovet av fler professionella i skolan med det sociala i fokus sågs som den främsta lösningen på denna utmaning

Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv syftar denna studie till att studera hurförskollärares konstruktioner av pedagogisk dokumentation för planerad undervisning kanförstås ur ett maktperspektiv. Studien är av kvalitativ karaktär och för att framställa empirisktmaterial har semistrukturerad intervjuform tillämpats. Intervjuer har genomförts i tre olikaförskolor som arbetar med pedagogisk dokumentation. Det empiriska materialet haranalyserats med socialkonstruktionism som teoretisk utgångspunkt och ur postmodernistisktsynsätt. Maktperspektivet som studien utgår från är synen på makt som relationsbunden ochsocialt konstruerat. Beskrivningen av sambandet mellan barns delaktighet och pedagogiskdokumentation för planerad undervisning var förskollärarna till stor del samstämmiga om, därgemensamma reflektioner och synen på kunskap som föränderlig framförallt utgör enbetydelsefull del i strävan efter lika handlingsutrymme. För en mer jämlik maktstrukturpåvisar resultatet att ta hänsyn till barns olika kommunikativa uttryckssätt för att främja rättentill eget initiativtagande för mening och möjlighet att påverka sin tillvaro.

Studien syftar till att undersöka och bidra med kunskap om hur förskollärare berättar om och beskriver barns delaktighet i musikundervisning i förskolan samt hur delaktigheten kan främjas. Barns delaktighet är centralt inom förskolan och kan påverkas och främjas på olika sätt. Denna studie bidrar med kunskap om just detta. En kvalitativ metod har använts för att samla in sex förskollärares berättelser genom semistrukturerade intervjuer som sedan tolkats och analyserats i resultatet. Studiens resultat och analys delas in i fem kategorier; barnens samspel påverkar deras delaktighet, barngruppens storleks påverkan på barnens delaktighet, barns olika strategier till deltagande, de vuxnas förhållningssätt och förskollärarens roll och tillvägagångssätt för att engagera barnen. Resultatet visar bland annat att de deltagande förskollärarna anser att barn har olika strategier till delaktighet, att barngruppens storlek påverkar i vilken utsträckning barnen får delaktighet samt att förskollärarens engagemang kan ha stark påverkan på hur barnens delaktighet ser ut. Didaktiska implikationer som presenteras innefattar att det är relevant för förskollärare att utgå från de didaktiska frågorna vid planering, genomförande och reflektion av musikundervisning. Detta för att upptäcka vilken delaktighet som erbjuds barnen samt hur undervisningen kan anpassas för att främja förskollärarens aktuella barngrupp.

Children´s rights to participation is a widely discussed topic within social workers all over the world. The convention on the rights of children was legislated 2020 and since then children´s rights to participation been a requirement. This means that all children should have the right to both information but also the right to express their opinions, which must be considered in all decisions concerning them. The purpose of this study is to examine how family therapist in social services experiences the implementation of children´s participation and what obstacles it may entail for children´s right to participation. This studies method is based on qualitative semi-structured interviews. Six interviews were conducted with family therapist working in the social services. To analyze the results, previous research was used as well as the systems theory and childhood sociological perspectives. The results show that family therapist have a good knowledge of/understanding of what participation can entail and how to apply the right in their practice. The family therapists describes that they always aim to involve the child through one-to-one conversations to elicit the child´s perspective in a safe environment. However, in cases where it is not possible to meet the child alone, they always provide the child with information about the intervention. The result also shows that family therapist experience challenges in how toaccommodate children’s participation in their practice. The challenges expressed by the family therapists included the parents voice often are out shadowing the child´s voice. And not all children can participate in an individual conversation, so family therapists often try to find alternative ways to involve the child. The familytherapists also expressed that they always try to keep the child´s perspective throughout the intervention, with reference to article 12 of the convention on the rights of the child. The result also shows that family therapists are perceived to use a systemic approach in their work with children, but they also try to highlight the child as an individual agency. Based on this, the result can be interpreted in terms of family therapists experiencing children’s participation as important but sometimes challenging. However, despite the challenge they face, they always strive to bring out the children´s perspective and right´s in the light of the convention on the rights of the child. / Barns rätt till delaktighet är ett omtalat ämne inom det sociala arbetet. Barns rätt till delaktighet lagstadgades 2020 i och med att barnkonventionen blev lag. Det innebär att alla barn ska ha rätt till information och en röst som tas i beaktning i alla beslut som rör dem. Syftet med denna studie är att undersöka hur familjebehandlare i den sociala öppenvården upplever appliceringen av barns delaktighet. Samt vilka möjligheter eller begränsningar det kan innebära för barnets rätt till delaktighet. Studiens metod grundar sig på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Det genomfördes 6 stycken intervjuer med familjebehandlare som arbetar inom socialtjänstens öppenvård. För att kunna analysera resultatet användes dels tidigare forskning men även teorin systemteori och barndomssociologiska perspektiv. Resultatet visar på att familjebehandlarna har en god förståelse kring vad delaktighet kan innebära och hur man applicerar rättigheten i praktiken. Familjebehandlarna beskriver att de alltid har en målsättning att göra barnet delaktigt via enskilda samtal för att kunna få fram barnets perspektiv i en trygg miljö. Men i fall där det inte är möjligt att träffa barnet ensam, ger de alltid barnet information om insatsen.  Men det visar även på att familjebehandlarna upplever utmaningar att tillgodose rättigheten. De uttalade utmaningarna som familjebehandlarna berättade om var att föräldrarnas röst ofta kunde ta över barnets. Samt att det inte är alla barn som har förmågan att delta i ett enskilt samtal, då försöker familjebehandlarna hitta alternativa sätt att göra barnet delaktigt. Familjebehandlarna uttrycker även att de alltid försöker ha barnet perspektiv i främsta rummet med hänvisning till barnkonventionen artikel 12. Resultatet visar även på att familjebehandlarna upplevs använda sig av ett systemiskt förhållningssätt i sitt arbete med barnen, men att de även försöker lyfta fram barnet som en enskild aktör. Baserat på det kan resultatet tolkas i termer av att familjebehandlarna upplever barns delaktighet som viktigt men i vissa fall utmanande. Men trots de utmaningar som de möter alltid försöker få fram barnets perspektiv och barnets rättigheter med hänvisning till artikel 12 barnkonventionen.

This study focuses on the youngest children's participation and influence in the planned teaching in preschool and preschool teachers' perceptions of this phenomenon. The purpose of the study is to contribute knowledge about how preschool teachers reason about the youngest children's participation and influence in the planned teaching in preschool. A qualitative method with semi-structured interviews has been used to get answers to the study's purpose and questions. The collected empirical data was analyzed using a phenomenographic method approach. We have also used concepts from childhood sociological theory in the analysis of the outcome in order to gain a deeper understanding of the pre-school teachers' perceptions of the phenomenon.  The results show three categories in how the preschool teachers view the phenomenon of the youngest children's participation and influence in the planned teaching in the preschool. Within the category of the preschool teacher's approach, it emerged that the preschool teachers perceive that they need to be responsive and attentive to the youngest children. In the democratic approach category, it appears how the preschool teachers perceive that they are working to enable the youngest children to influence and participate. Two aspects emerged in the category of challenges. These are organizational challenges as well as the lack of the youngest children's verbal language. The study's conclusion shows that responsive and attentive educators are required, who are aware of the youngest children's way of communicating in order to enable the youngest children's participation and influence in the planned teaching. In conclusion, a well-planned organization is needed to enable the participation and influence of the youngest children. / Denna studie fokuserar på de yngsta barnens delaktighet och inflytande i denplanerade undervisningen i förskolan och förskollärares uppfattningar av dettafenomen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärareresonerar kring de yngsta barnens delaktighet och inflytande i den planeradeundervisningen i förskolan. En kvalitativ metod med semistruktureradeintervjuer har använts för att få svar på studiens syfte och frågeställningar. Deninsamlade empirin analyserades med hjälp av en fenomenografiskmetodansats. Vi har dessutom använt oss av begrepp från denbarndomssociologiska teorin i analys av utfallet för att få en djupare förståelsegällande förskollärarnas uppfattningar kring fenomenet.I resultatet framkommer tre kategorier i hur förskollärarna ser på fenomenet deyngsta barnens delaktighet och inflytande i den planerade undervisningen iförskolan. Inom kategorin förskollärarens förhållningssätt framkom det attförskollärarna uppfattar att de behöver vara lyhörda och inlyssnande gentemotde yngsta barnen. I kategorin demokratiskt förhållningssätt framgår det hurförskollärarna uppfattar att de arbetar för att möjliggöra för de yngsta barnensinflytande och delaktighet. Två aspekter framkom i kategorin utmaningar.Dessa är organisatoriska utmaningar samt avsaknaden av de yngsta barnensverbala språk. Studiens slutsats visar att det krävs lyhörda och inlyssnandepedagoger, som är medvetna om de yngsta barnens sätt att kommunicera föratt möjliggöra för de yngsta barnens delaktighet och inflytande i den planeradeundervisningen. Avslutningsvis behövs en välplanerad organisation för attmöjliggöra de yngsta barnens delaktighet och inflytande.

Barns uppfattning av delaktighet i vården är utforskat, men när det gäller vårdkvalitet är källan till uppgifterna sällan barnen själva. En förutsättning för ett barnperspektiv i vården är att barn själva deltar i utvärderingen. Studier visar att det är angeläget att ta del av åsikter gällande delaktighet i vården då barns uppfattning inte nödvändigtvis överensstämmer med föräldrars uppfattning. Studiens syfte var att undersöka barn och föräldrars uppfattning om barns delaktighet i vården. Två frågeformulär, ett avsett för barn och ett för föräldrar har använts i studien, som genomfördes med kvantitativ metod och med deskriptiv design. Enkätundersökningen genomfördes på barnavdelningar och barnmottagningar vid ett mellanstort sjukhus i västra Sverige. Totalt ingick 19 barn åldern 10-17 år samt 18 medföljande föräldrar i studien. Barn och föräldrars svar indikerar gynnsamma förutsättningar för delaktighet och en majoritet av barnen upplevde sig delaktiga. Dock ses tendenser som pekar på att det föreligger viss skillnad mellan barns upplevelse av delaktighet, relaterat till barnets ålder. Viss diskrepans mellan barns och föräldrars svar kan även skönjas. Att enbart förlita sig på föräldrars utsago om barns uppfattningar anses därför inte tillräckligt. Vidare kartläggning av barns delaktighet i verksamheter riktade till barn är önskvärt. / Children's perception of participation in health care is rarely based on the children’s experiences. A prerequisite for a child-centered perspective in health care is that children themselves participate in evaluations. Studies show that it is important to take part of opinions regarding participation in health care due to the fact that children and parents' perceptions not always are consistent. The aim of this study was to investigate how the child and their parent perceive the child's participation in health care. Two questionnaires, one intended for children and one for the parents were used in the study. The study was conducted using a quantitative method with descriptive design. The survey was carried out in pediatric wards and child clinics at a midsize hospital in western Sweden. 19 children in the age of 10-17 years and 18 accompanying parents participated in the study. Children’s and parents' responses indicate favorable conditions for participation. A majority of the children stated an experience of involvement. However, trends indicate that there is some difference between children's experience of participation, related to the age of the child. Some discrepancies can be discerned between the children’s and the parents' responses. Relying solely on the parents' admission of the child's perception is therefore not sufficient. Further research of children's participation in activities directed to children is desirable.

Studiens syfte var att undersöka hur socialsekreterare praktiskt arbetar för att möjliggöra barn och ungas delaktighet i barnavårdsutredningar. I denna kvalitativa studie har fokusgruppsintervjuer använts och materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ tematisk nätverksanalys. Totalt tio socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar har deltagit. Studien visar att det finns olika sätt att praktiskt göra barn och unga delaktiga, att synen på delaktighet är bred och innefattar behov av att individanpassa delaktigheten till det unika barn eller unge de har framför sig. Studien visar även att relationen mellan socialsekreterare och barn och unga är av stor vikt samt att organisationens förutsättningar har stor betydelse i arbetet med att göra barn och unga delaktiga i barnavårdsutredningar. Studien visar att förbättringsmöjligheter inom framförallt organisationens förutsättningar finns i arbetet med att möjliggöra barn och ungas delaktighet. / The aim of this study is to investigate how social workers practically work to enable children and young people’s participation in child care investigations. The method used is qualitative focus group interviews and the empirical material has been analysed using a qualitative thematic network analysis. A total of ten social workers working with child care investigations have participated. The study shows that there are different ways of practically involving children and young people, that social workers view of participation is broad and involves the need to individualize the participation of the unique child or youth they meet. The study also shows that the relationship between social workers and children and young people is of great importance and that the organisation's prerequisities are of great importance in the work to enable children´s and young people’s participation. The study shows that opportunities for improvement within, above all, the organisation's prerequisities exist in the work to enable children´s and young people’s participation in child care investigation.

Having ratified the UNCRC (United Nations Convention on the Rights of the Child), the Swedish government and its authorities are responsible towards their young citizens to guarantee them care, protection and to be put first. In addition, children have a right to participation in processes and decisions which affect them. Especially in situations where the child is in need of protection. In research, children´s protection and children´s participation has been investigated as two separate, and often opposing rights, and the perception of children has in many regards been an ambivalent one. This study is focusing on the perception of the child and their participation in their welfare using two perspectives that splits the perception of the child: Children as subjects of rights and children as objects of care. The study investigates the perceptions of children and their participation in family therapy at Child and Adolescent Psychiatry (BUP) and family treatment at the municipal Social Services. Family therapy/treatment is a treatment aimed to gather the family to solve their common problems based on the system theory that perceive the family as a system. Through eight qualitative interviews with therapists and social workers, the study investigates the respondents own perceptions. The study finds that both the perception of the child as subjects of rights and as objects of care is found both at BUP and at the Social Service, although the perception of children as subjects of rights is more clear at the BUP and the perception of children as objects of care more clear at the Social Services. A discovery is that the Social services is more clearly using concepts linked to the system theory at the same time as being treating the parents as the main actors in the treatment with slightly less focus on the child´s participation. BUP, on the other hand is more clearly using concepts linked to the child as the patient with more individual and clear focus on the child´s participation, suggesting that where there is a perception of the family as a system, there is less focus on the child´s participation and where there is more of an individual focus, there is more focus on the child´s participation.

BakgrundFörskolans uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande (Lpfö98, rev.2010,s.5) därför bör lärare i förskolan vara uppmärksamma på samt förstå den roll de har som samtalspartners och kunskapsförmedlare och vikten av att iscensätta varierande samtalssammanhang för att främja barns utveckling och lärande. I samtal, där barn och vuxna deltar, kan förskolebarnerhålla en förståelse för sig själva, för andra människor och sin omvärld.SyfteSyftet med denna studie är att med utgångspunkt i ett utvecklingsarbete undersöka samtalet som pedagogiskt verktyg beträffande förskolebarns inflytande, delaktighet samt lärande i ettprojektarbete med didaktiskt material som hjälpmedel. Syftet är dessutom att belysaförskollärares föreställningar kring samtalet som pedagogiskt verktyg efter genomfört utvecklingsarbete.MetodMetoden för studien utgörs av en kvalitativ etnografisk forskningsansats, med utgångspunkt i ett mindre utvecklingsarbete med intervjuer och observationer som redskap.ResultatEfter avslutat utvecklingsarbete ger förskollärarna uttryck åt att barnen erhåller reellt inflytande samt att ett mer nyanserat lärande möjliggörs med utgångspunkt i samtalet. Barnen är aktivt delaktiga i det samtalssammanhang som utvecklingsarbetet utgör då de får medverkautifrån egna villkor. Förskollärarnas föreställningar kring den egna rollen som barns samtalspartners har efter utvecklingsarbetet blivit tydligare. / Program: Lärarutbildningen