No description available.

Syftet med denna studie var att belysa hur fritidspersonalen uppfattar samverkan mellan skola och fritidshem i avseende av elever i behov av särskilt stöd. Det undersöktes även vilka upplevelser fritidspersonalen hade av möjligheter samt hinder för att samverka med skolan i detta avseende. Hur och om fritidspersonalen upplevde att de involveras i utformningen av åtgärdsprogrammen samt hur de upplevde att deras yrkesroll påverkar möjligheterna till att vara en del i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.   Studien utgår från en fenomenografisk forskningsansats och vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Resultatet av studien visar att samverkansmöjligheterna ser olika ut i olika organisationer. Överlag upplever fritidspersonalen att samverkansmöjligheterna med skolan inte når upp till deras behov och förväntningar. Detta beskrivs bero på organisatoriska faktorer samt ramfaktorer som tid och ökat behov av särskilt stöd. Studien visar även att fritidshemmet oftast inte är en pedagogisk resurs för att stödja elever i behov av särskilt stöd att nå kunskapsmålen. Studiens resultat har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk; organisationsteori, kulturperspektiv och kunskapsperspektiv samt att vi har använt oss av vissa likheter och distinktioner som görs i tidigare forskning.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur några förskollärare och förskolechefer upplever inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från ett kvalitativt angreppsätt. Datainsamlingen grundade sig på kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Resultatet visade att förskollärarna och förskolecheferna upplevde att de inte alla gånger kunde inkludera barn i behov av särskilt stöd på grund av olika ramfaktorer, även om de i teorin visste hur de ska göra. De ramfaktorer som framkom som mest begränsade var stora barngrupper och bristfällig kunskap om olika slags behov. Slutsatsen blev att det fanns ramfaktorer och olika beslut i olika arenor som begränsade förskollärarnas förutsättningar att skapa en inkluderande miljö. Alla barn blev inte alltid inkluderade i förskolan även om det är lagstadgat.

Hjärtinfarkt innebär en akut syrebrist i hjärtmuskeln och utgör en av de vanligaste dödsorsakerna i modern tid. Symtomen på hjärtinfarkt är idag vedertagna och likaså riskfaktorerna. Trots detta är prevalensen för insjuknande idag högre än förr. Genom ett patientperspektiv där patientens egna upplevelser är i fokus kan varje individ mötas utifrån sin egen livsvärld. Det är därför som vårdare av stor vikt att känna till patientens upplevda behov för att kunna erbjuda adekvat individanpassad vård vid rätt tillfälle i förloppet. Syftet är att beskriva patientens upplevda behov i efterförloppet av en hjärtinfarkt. En litteraturstudie har genomförts baserad på 11 artiklar framsökta i Cinahl och PubMed. Analysen är gjord enligt Axelssons modell för litteraturstudie och resulterade i tre huvudteman: ”Behov av information”, ”Behov av förståelse” och ”Behov av trygghet”. Fynden som framkommit är att patienterna upplever kroppen som förändrad samt en oro relaterad till kunskapsbrist. Vanligt förekommande är utmattningskänslor och känslan av att vara begränsad i sitt vardagsliv. Patienterna är i stort behov av stöd från närstående samt professionella vårdare. Sjuksköterskan har möjlighet att minska patientens lidande genom att ge adekvat och anpassad information och genom att ha kompetens kring relevanta insatser. För att åstadkomma detta krävs god kunskap och öppenhet hos sjuksköterskan kring patientens upplevda behov i efterförloppet av en hjärtinfarkt.

Depression är en sjukdom som blir allt mer vanlig, i Sverige såväl som globalt. Sjukdomen kan leda till symtom i varierade utsträckning och svårighetsgrad. Närstående till en person som insjuknat i depression kan ta på sig ansvaret att vårda och kan också utgöra en hälsoresurs för den som är sjuk. Som sjuksköterska är det viktigt att förstå att även om den som har insjuknat i depression är drabbad, är även de närstående också det. Genom ökad kunskap om de närståendes upplevelser torde vården kunna ge bättre stöd och hjälp till den närstående. Syftet med studien var således att beskriva upplevelsen  av  att  vara  närstående  och  vårda  en person  som  lider  av  depression. Metoden var en litteraturstudie där 10 artiklar analyserats. Axelssons modell (2012, ss. 203-220) har använts för analysen. Resultatet visade bland annat att närstående till stor del eftersökte information och kunskap för att uppleva att de utgjorde ett gott stöd för sin käraste. Det beskrev även det omfattande ansvaret som de närstående fick axla i vårdandet. Vårdandet utav en person som led av depression föranledde även till starka känslostormar hos de närstående, exempelvis ilska, frustration, rädsla, oro och hopp. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att informera och stötta patienten och de närstående, men finns det tid för det?

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet resonerar kring begreppet, och arbetet med, barn i behov av särskilt stöd. I studien valde vi att använda oss av intervjuer som datainsamlingsmetod vilka sedan har analyserats utifrån aktuell forskning och satts i relation till ett sociokulturellt perspektiv samt det relationella-, kategoriska- och dilemmaperspektivet. Studien omfattar intervjuer med tio pedagoger inom olika yrkeskategorier med anknytning till förskola. Resultatet visar att synen på begreppet barn i behov av särskilt stöd var komplex och ett flertal respondenter lyfte fram att begrepp sågs som en viktig del för att erhålla resurser till verksamheten. Respondenterna poängterade även stödet från en specialpedagog som en viktig faktor i sitt arbete. Förutom detta kunde vi se att faktorer som tidsbrist och barngruppernas storlek påverkade arbetet med barnen.

Vårt syfte har varit att undersöka förskollärarnas bemötande och arbetssätt för och med barn i behov av särskilt stöd. Det vi fördjupade oss i var hur förskollärarna ser på begreppet barn i behov av särskilt stöd, deras arbetssätt med barn i behov av stöd och vilket stöd de får för att kunna bemöta barn som är i behov av särskilt stöd. Vår studie är baserad på kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört fyra intervjuer med fyra förskollärare på olika förskolor. Det resultat vi har fått fram i vår intervjustudie är att förskollärarna anser att de har barn som är i behov av särskilt stöd i sin barngrupp. Att rutiner och tydlighet är viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och att förskollärarna har tillgång till stöd genom olika resurser. Det saker som påverkar förskollärarnas arbete har varit huruvida man har stöd från förskolechef, personaltäthet i arbetslaget, rätt kompetens, en bra sammanhållning och samarbete i arbetslaget och antal barn i barngruppen. Det framkommer även att gemensam planering av rutiner och arbetsscheman i arbetslaget är otroligt viktig för att kunna bemöta alla barn på bästa möjliga sätt. Alla förskollärare i studien tar upp vikten av att inte se barnet som ett problem, utan att det är viktigt att istället fokusera på hur de kunde arbeta med omgivande miljö för att bemöta alla barns olika behov. Vår slutsats efter att ha genomfört denna intervjustudie är att alla barn någon gång under sin tid på förskolan kommer att vara i behov av särskilt stöd men att behoven kan se olika ut hos varje enskilt barn. Under arbetets gång har vi fått mer insikt i hur man kan arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Vi har tagit till oss och fördjupat vår kunskap om hur man kan tänka kring begreppet barn i behov av särskilt stöd och hur stödet utifrån ser ut. Vi har även fått kännedom om vikten att ta hjälp utifrån när man känner att man inte klarar situationen själva på förskolan.

På grund av den förvärrade krigssituationen i Syrien under 2015 har invandringen till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet ökat avsevärt (UNHCR, 2015). En stor grupp av dem som sökt sig till Sverige i hopp om ett nytt liv är ensamkommande barn. Barnen och arbetet kring dem föranleder en ökad arbetsbelastning på de svenska kommunerna till vilka barnen kommer och enligt lag har rätt att tas om hand.   Arbetet med ensamkommande barn är komplext. Den största delen av de ensamkommande barnen är pojkar i övre tonåren som tagit sig till Sverige på ett ofta svårt och krävande sätt. Många gånger med svåra mentala trauman som följd vilka utvecklar överlevnadsstrategier som försvårar livsanpassningen till det svenska samhället. Barnens psykiska hälsostatus påverkar även om de anammar den hjälp och den vård de erbjuds vid ankomst till den nya hemkommunen. Komplexiteten i samarbetet mellan flertalet myndigheter och kommunen försvårar även arbetet för kommunens socialtjänstemän.   Denna studies syfte är att få en djupare förståelse för hur Nacka Kommun arbetar med ensamkommande barn samt att lyfta fram vilka svårigheter som socialsekreterare har i sitt arbete med ensamkommande barn. Studiens resultat baseras på intervjuer med tre socialsekreterare anställda vid avdelningen för Integration och flyktingmottagande på Nacka kommun. Respondenternas svar har därefter analyserats/jämförts med tidigare forskning på området.   Studiens resultat beskriver att det är till en fördel om socialsekreterarna har erfarenhet av att arbeta inom Socialtjänsten med barn och ungdomar. Då det bidrar till en förståelse för hur man ska arbeta för att nå de ungas behov i from av stöd och omsorg, men även sociala relationer. Svårigheter som socialsekreterarna dagligen arbetar med, är de ensamkommande barnens psykiska ohälsa, då de fortfarande lever men en överlevnadsstrategi, något som ibland kan resultera i en destruktivitet. Stora delar av de vårdinsatser som ges för att behandla barnets psykiska ohälsa accepteras inte av det individuella barnet. Det har resulterat i att socialsekreterarna får arbeta med andra metoder än planerat för att barnet ska få en så positiv personlig utveckling som möjligt för att utveckla ett gott liv i Sverige.

No description available.

“What did I learn from the Folk High School course that I took?” The personal och professional use of a Folk High School course focused on the fine arts and personal growth, in ten years retrospective and in comparison with the participants’ own goals.