No description available.

Syfte: Beskriva barnmorskors erfarenheter av att bemöta kvinnor med förlossningsrädsla på förlossningsavdelningar. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats. Nio barnmorskor valdes strategiskt ut och intervjuades på tre förlossningsavdelningar i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysprocess. Resultat: Resultatet är beskrivet utifrån tre kategorier samt tolv subkategorier. Barnmorskorna beskrev erfarenheter av att utöva en vårdande relation utifrån att vara närvarande, lyhörda, tydliga, ge kontroll och att samarbeta med kvinnan.  Det var en personlig utmaning för barnmorskorna att bemöta förlossningsrädsla. Barnmorskorna beskrev att det var stimulerande men samtidigt påfrestande och att den egna attityden påverkade bemötandet. För att skapa ett bra bemötande vid förlossningsrädda var det viktigt med resurser. Det var av betydelse med ett bra samarbete med kollegor, ha tiden att bemöta och att det fanns tillräckligt med bemanning. Det fanns även önskan om ökad kompetens inom detta område. Konklusion: Om barnmorskan enbart har hand om en kvinna i aktivt förlossningsarbete ges större möjligheter att utöva en vårdande relation. För att detta ska vara möjligt krävs det en större bemanning av barnmorskor på förlossningsavdelningar. Genom att ge barnmorskor möjlighet till utbildning inom förlossningsrädsla ökar kompetensen vilket kan ge ytterligare tryggare och kompetenta barnmorskor.

Studiens syfte var att undersöka och bidra med kunskap kring hur förskolan arbetar med nyanlända samt bidra med förskollärares beskrivningar av sina erfarenheter av arbetet med nyanlända barnen och vårdnadshavare i förskolan. I studien har kvalitativ metod används och parintervjuer har genomförts med tre par förskollärare från olika förskolor i en mellanstor kommun i södra Sverige. Den teoretiska utgångspunkten som inspirerat studien är fenomenologi. Fenomenologin fokuserar på att söka efter olika individers beskrivningar, upplevelser och förståelse av ett visst fenomen. Studiens resultat belyser de fyra teman som framkom genom analysarbetet av parintervjuerna, nämligen: “Att vara det första mötet”, “Ett vidgat uppdrag”, “Utmaningen” samt “Inte så annorlunda”. I studien framkom vad förskollärarna beskriver som betydelsefullt för arbetet med nyanlända i förskolan samt vilka svårigheter som kan uppstå. I resultatdelen framkommer även förskollärarnas beskrivningar att arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare inte skiljer sig avsevärt från det traditionella arbetet i förskolan.

Syftet med denna studie är att få kunskap om vilka motivationsfaktorer som är viktiga hos elever i årskurs åtta och nio samt om motivationsfaktorerna skiljer sig åt hos elever som bedömer sig själva som motiverade respektive omotiverade. Syftet är också att få en fördjupad kunskap om hur omotiverade elever ser på sin skolgång i relation till motivation. Studien har både en kvantitativ och en kvalitativ forskningsansats som innebär att empirin har samlats in med hjälp av såväl enkäter som intervjuer i syfte att besvara studiens frågeställningar: ”Vilka motivationsfaktorer är av vikt hos elever som anser sig vara motiverade i skolarbetet jämfört med elever som anser sig vara omotiverade?” och ”Hur beskriver omotiverade elever sin upplevelse av sin skolgång med fokus på motivationsfaktorer?” Resultaten visar att de motivationsfaktorer som är av störst vikt för samtliga elever är att de känner sig nöjda med sina prestationer och att få bra betyg. Elever som betecknar sig som omotiverade har signifikativt färre motivationsfaktorer som de tycker är av vikt. Ett utmärkande undantag är att omotiverade elever har ett betydligt större behov än motiverade elever att ha en god relation med sina lärare. Intervjuerna med omotiverade elever bekräftar vikten av goda relationer som en motivationsfaktor. I första hand med läraren där dialog och förståelse efterfrågades, men också vikten av kamratrelationer och att känna trivsel i klassen. I intervjuerna framkom också önskemål om större variation i undervisningen och framför allt att fler lärtillfällen byggde på samarbete med andra framför ensamarbete.

Bakgrund: Inducerad abort utförs oftast på vårdinrättningar avsjuksköterskor. Hur sjuksköterskorna bemöter kvinnor i abortsituationer harbetydelse för deras upplevelse av abortvården. Syfte: Syftet var att beskrivakvinnors upplevelser av sjuksköterskors bemötande vid inducerad abort. Metod: En litteraturstudie grundad på kvalitativa artiklar genomfördes.Sökningarna gjordes i databaser med relevans för omvårdnad. Granskning avartiklarna gjordes enligt en mall. Resultat: Tre kategorierdefinieras som beskriver kvinnornas upplevelser; önskan om interaktion medsjuksköterskorna; viljan att bli sedd samt; rädsla för att bli dömd. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004)trovärdighetsbegrepp. Tre huvudfynd lyfts i resultatdiskussionen; Vikten av attfå bli bekräftad som moralisk beslutsfattare; Vikten av att inte få enundvikande vård samt Vikten av att bemötande inte präglas av fördomar.Resultatet diskuteras också utifrån Erikssons (1994) lidandeteori.Sjukdomslidande och vårdlidande uppkom av kvinnornas egna tankar och känslorsamt bristande kvalité i sjuksköterskornas bemötande. Det behövs vidareforskning om hur kvinnor upplever bemötandet i abortvården.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Trauma är den vanligaste dödsorsaken bland personer under 45 år i Sverige. Ett traumaomhändertagande på akutrummet innebär att det är många olika professioner som systematiskt arbetar kring patienten. Detta kan för patienten medföra att arbetet är alltför inriktat på att följa vissa rutiner, istället för att fokusera på patientens individuella behov, vilket sin tur kan leda till att patienten bemöts som ett objekt och delaktigheten kan bli hotad Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet på ett akutrum i samband med trauma. Metod: En kvalitativ studie baserad på sex semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades enligt en modell för kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att patienter upplevt att de får information under hela traumaomhändertagandet. Detta ledde till att patienterna kände sig sedda, mindre rädda och tryggare. Dock framkom brist i information om omfattningen av skadorna samt eventuell kommande vård. Hinder för att patienten skulle göras delaktig beskrevs som; att vara fastspänd på en spineboard, att inte få tillräckligt med information och att personalen arbetar systematiskt samt genomför undersökningar som måste göras. Trots detta visade det sig att patienter ändå upplever ett gott omhändertagande på akutrummet i samband med trauma. Slutsats: Ömsesidig kommunikation, tillräcklig information och ett bra bemötande visade sig vara en förutsättning för att delaktighet ska kunna uppstå.

No description available.

No description available.