Det här arbetet bygger på en studie av barns fria tecknande som uppsatsförfattaren genomfört under loppet av cirka fem månader på en 3-6 års avdelning vid en Stockholmsförskola. Studien är genomförd med en etnografisk ansats. Jag har samlat material genom samtal med barnen och fotografering av deras bildarbeten. Uppsatsens frågeställningar söker svar på vad barnen ritar? Vad de använder sina bilder till? Och i vilket sammanhang dessa bilder skapas. Intentionen med studien är inte att göra kunskapsmässiga jämförelser mellan barnen, därför har undersökningen heller inte sin grund i utvecklingspsykologiska teorier eller stadieteorier om grafisk mognad i barnens bilduttryck. Författaren lägger i arbetet stor vikt vid det pedagogiska klimat som förskolan representerar och kopplar ihop det klimatet med barnens möjligheter till möten och kreativitet i bildskapandet. Vid jämförelse med det referensmaterial som författaren använder sig av finns det skillnader i barnens bilduttryck, tilltro till det egna skapandet och kommunikationen med de omkringvarande barnen. Det pedagogiska klimatet spelar stor roll för barnens mod och tillit till det egna bildarbetet. I den sammanfattande tolkningen bli det tydligt hur barnens bildarbete är en leksituation som barnen aktivt väljer, en annan slutsats av denna studie är att barn kan mötas och samspela utifrån olika bildrepertoarer. Barn konstruerar både lek och bilder samtidigt.

Syftet med denna uppsats har varit att utforska fotografiet som museiföremål, kulturhistoriskt medium och arbetet med fotografier inom det kulturhistoriska rummet. Ämnet är avgränsat till den analoga bilden, dokumentärfotografi och fotografiet som kulturhistoriskt medium, aspekter som museer arbetar med. Uppsatsen bygger på tre frågeställningar: ❖ Vad för betydelse har fotografiet som kulturhistoriskt medium? ❖ Hur kan museiarbetare bearbeta kulturhistoriska fotografier, och kan musealiserade fotografier läsas på berättelser? ❖ Vad betyder dokumentärfotografin för museet? Det första huvudkapitlet presenterar en inblick i fotografiets kulturhistoria som museernas fotosamlingar återspeglar samt dess roll i människans kulturhistoria. Det andra huvudkapitlet utgör ett logiskt resonemang av fotografiet som ett kulturhistoriskt medium och lyfter fram hur bilder kan ”läsas”. Tredje huvudkapitlet består av resultatet från en empirisk undersökning inom vilken sju olika kulturarvsinstitutioner deltog, temat på undersökningen var synen på deras respektive fotografiska samlingar. Fjärde huvudkapitlet undersöker hur museiarbetare kan arbeta med de fotografiska samlingarna och bygga fotografiska berättelser med hjälp av grävarbete och studier samt hur museifotografer kan dokumentera nya kulturarv och försvinnande miljöer med sina kameror. Båda parter kan skapa kulturarv med hjälp av fotografier. Många museer har anställda dokumentärfotografer och deras arbete betyder mycket för det gemensamma kulturarvet. Uppsatsen avrundas med en avslutande diskussion där aspekter och tankar kring uppsatsen diskuteras och tankar ges på källmaterial.

Studien undersöker hur upplevelser av särbehandling kan inverka på kvinnors möjlighet till kompe- tensutveckling inom en organisation i byggbranschen. Detta har genomförts genom att intervjua kvinnliga medarbetare inom byggbranschen för att få deras syn och erfarenheter kring bland annat kränkande särbehandling, kompetensutveckling och karriärutveckling. Resultatet tyder på att kvin- norna inte upplevde någon kränkande särbehandling vid studiens genomförande men de beskrev ändå händelser som skulle kunna tolkas som kränkande särbehandling. Resultatet pekade inte heller på någon koppling mellan kränkande särbehandling och upplevda möjligheter till kompetensutveck- ling inom organisationen. Istället visade resultatet på att det fanns en stor avsaknad av kvinnliga förebilder inom byggbranschen och att tillkomsten av fler kvinnliga förebilder skulle kunna leda till att kvinnors intresse för byggbranschen skulle kunna öka och således bidra till att branschen uppnår en jämnare könsfördelning.

Denna studie har som syfte att undersöka hur barnen i åldrarna 1-5 år förhåller sig till skapande av tvådimensionella bilder ur ett genusperspektiv. Studien undersöker även hur förskollärare arbetar med skapande och genus i förskolan. För att undersöka barns skapande har observationer genomförts där fokus har legat på barns skapande, samt hur förskollärare arbetar med skapande. För att undersöka hur förskollärare arbetar med skapande och genus i förskolan har intervjuer gjorts med 10 förskollärare. Resultatet visar att många förskollärare anser att skillnaden i barns skapande är mer individanpassat och beror på hur barnen själva är som individer, än könsindelat. En slutsats är att barns skapande påverkas av miljön runt om dem, vilka människor som finns i närheten och vad det finns för tillgängligt material.

I min studie har jag undersökt hur strömmande media (video) används på Umeå kommuns webbsida. Dessutom har jag analyserat och jämfört hur sex kommuner i Sverige använder rörliga bilder på sina kommunala hemsidor. De sex kommuner som jag har valt att studera har som gemensamt drag att samtliga sänder respektive kommunfullmäktige live med hjälp av strömmande video. Slutligen diskuterar jag orsaken till att kommunala hemsidor använder strömmande media i liten skala och drar några slutsatser som relaterar möjligheter och hinder i användning av strömmande media på kommunala hemsidor.

Att undersöka hur elever blir hjälpta av bilder för att förstå vår omvärld var utgångspunkten i denna undersökning. För att försöka få fram det, valdes bland annat att låta eleverna rita egna bilder. Eleverna fick i uppdrag att med hjälp av bilder förklara växthuseffekten samt intervjuades ett urval av elever. Bilderna analyserades och de transkriberade intervjuerna ställdes i förhållande till vad de ritat. En del av elevernas bilder kontrasterar mot deras egna uppfattningar om hur bilder bör ser ut för att på ett bra sätt förklara olika ting och händelseförlopp. En del bilder stämmer överens med deras egna uppfattningar om hur bilder som hjälper att förstå bör se ut. Viktigt för flertalet av elever var att det i bilden fanns förklarande text. Andra viktiga aspekter var användandet av olika färger och att bilderna såg verkliga ut. Om en bild kan visa verkligheten eller inte diskuteras även det i uppsatsen. Min slutsats utifrån detta arbete är att eleverna verkar vara hjälpta av bilder som minneshjälp och för att förklara sammanhang, men för att rättvist kunna bedöma hur eleverna blir hjälpta kräver en djupare studie. Denna undersökning kan inspirera till att resonera kring hur eleverna blir hjälpta av bilder och kanske stimulera till vidare forskning

This study examines how macsulinity can be expressed outside the norm and for this focuses on the rap/hiphop music artist Young Thug. With a multimodal discourse analysis, Young Thugs visual expressions from a sample of media content are examined. The visual expressions are discussed from gender theory and theory of different discourses of masculinity. The result of this study found that Young Thug challenges masculine conventions in a variety of displays. His use of clothes, colors, poses and his body in different ways challanges how masculinity can be expressed in a genre of music that often features particular expressions of masculinity.

Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka om hotfulla bilder om våld och terror kan användas som ett didaktiskt verktyg i religionsundervisningen i syfte om att initiera etiska diskussionen om schabloniserade nidbilder av terrorns ansikte och förebygga främlingsfientlighet. Studien bygger på intervjuer och avsikten har inte varit att upptäcka någon absolut sanning, resultatet visar dock  på att det passar samtidens unga människor att diskutera de samtida bilder om hot och våld  i klassrummet.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare använder bilder för de yngsta barnens språkinlärning. Genom intervjuer med fyra förskollärare i olika åldrar undersökte jag hur de använder bilder som ett hjälpmedel för de yngsta barnens språkinlärning. Vidare genomförde jag videoobservationer i en barngrupp med åldrarna ett till två år, för att undersöka hur barnen interagerar med bilder. I studiens resultat framkommer förskollärarnas barnsyn, förhållningssätt och arbetssätt för ett arbete med bilder. Således visar det sig att samtliga förskollärare föredrar och ser positivt till att använda bilder som ett hjälpmedel för språkinlärning. Förskollärarna ser bilder som ett kommunikationshjälpmedel för barnen att uttrycka sig både med språklig och icke språklig kommunikation. Det framkommer även att det går att variera användingen stort med bilder i verksamhetens miljö.

Total Physical Response, TPR 1, är en inlärningsmetod som bygger på att läraren förmedlar instruktioner på engelska genom aktiviteter där rörelser, lekar, sång eller bilder ingår. Eleverna visar gensvar genom att uttrycka förståelse där kroppsspråket används i form av gester, miner och andra rörelser. Tidigare utländsk forskning indikerar positiv effekt vid användning av TPR i engelskundervisningen därav har ett intresse hos mig väckts för TPR som forskningsområde. Syftet med studien är att undersöka tillämpningen av TPR-metoden i engelskundervisning inom årskurser 1–3. Frågeställningarna är:  Hur definierar engelsklärare i studien TPR-metoden?  På vilket sätt appliceras TPR i undervisningen inom årskurserna 1–3 enligt engelsklärare i studien?  I vilken omfattning beskriver studiens engelsklärare användningen av TPR-metoden i undervisningen inom årskurserna 1–3? Studien utgörs av sju halvstrukturerade intervjuer med verksamma engelsklärare inom årskurserna 1–3 i två kommuner i Svealand. I resultatet framkom det att flera av lärarna i studien saknade vetskap om TPR-metoden men trots det använder sig utav aktiviteter som innefattar rörelser, lekar, sång eller bilder i engelskundervisningen. Hur lärarna applicerar TPR i undervisningen diskuteras utifrån valda teoretiska perspektiv där bland annat filosofen John Deweys uttryckssätt learning by doing använts. / <p>Engelska</p>