Intensified agriculture has led to a dramatic decline of farmland biodiversity in Europe during the 20th century, making farmland policies of utmost importance within the European Union [EU]. The Greening, which is a part of the Common Agricultural Policy [CAP] was created to combat the negative effects of intensified agriculture. However, the policy did not achieve the goal of safeguarding farmland biodiversity and will be replaced in the upcoming CAP-reform. This study researches if a landscape perspective and nature-inclusive farming can increase the efficiency of the Greening in Scanian farmlands. Through semi-structured interviews with professionals on a regional level, we investigated: What are the obstacles that hinder regional solutions to farmland biodiversity issues in Scania, Sweden? Through the lens of governance, the results emphasized a need for new arrangements between all stakeholders in order to solve the issue of declining farmland biodiversity in Scania. The main obstacles for incorporating a landscape perspective and nature-inclusive farming are the lack of regional influence in the Greening, short program periods, and low profitability for farmers. We argue that these obstacles stem from the complex, multilevel governing system of the EU, and the projectification of the CAP. We suggest adopting a Common Pool Resource [CPR] framework for farmland biodiversity in Scania as an efficient way of surpassing the obstacles. However, further research is needed to create a cohesive view of the use value of farmland biodiversity. We concluded that although the results might be applicable to other regions within the EU, it is important to further research other regions in terms of local landscape conditions and local governance for effective results. / Intensifierat jordbruk har inneburit en dramatisk minskning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap i Europa under 1900-talet, vilket gör jordbrukspolitiken central inom Europeiska unionen [EU]. Förgröningsstödet, som är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, skapades för att motverka de negativa effekterna av intensifierat jordbruk. Förgröningsstödet uppnådde emellertid inte målet att skydda den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap, och kommer att ersättas i nästkommande reform. Den här studien undersökte om ett landskapsperspektiv, samt naturinkluderande jordbruk kunde öka ändamålsenligheten av Förgröningsstödet i det skånska jordbrukslandskapet. Genom semi-strukturerade intervjuer med tjänstemän på en regional nivå, undersöktes: Vilka är hindren som motarbetar regionala lösningar på problem som berör biologisk mångfald inom det skånska jordbruket? Utifrån ett governance-perspektiv, betonade resultaten ett behov av nya arrangemang mellan samtliga aktörer för att lösa problemet med minskad biologisk mångfald inom skånskt jordbruk. De främsta hindren för att inkludera ett landskapsperspektiv samt naturinkluderande jordbruk var bristen på regionalt inflytande, de korta programperioderna, samt låg lönsamhet för jordbrukare. Vi hävdar att hindren härrör från den komplexa flernivåstyrningen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, samt projektifiering av den. Vi föreslår att anta ett Common Pool Resource [CPR] ramverk för biologisk mångfald inom skånskt jordbruk som ett effektivt sätt att övervinna hindren. Ytterligare forskning behövs dock för att skapa en enhetlig bild av användningsvärdet av biologisk mångfald i jordbrukslandskap. Avslutningsvis menar vi att även om resultaten kan gå att applicera på andra regioner inom EU, ligger det stor vikt vid att undersöka lokala förhållanden inom landskap och styrning för att nå effektiva resultat

Syftet var att finna en biologisk behandlingsmetodik för avloppsvatten som skullekunna reducera utsläpp av näringsämnen till recipienten Humlebäcken frånavloppsreningsverket (ARV) i Nyvång. Nyvångs reningsverk planeras uppgraderas och utökas och därtill har ärendet nekats då utsläpp till Humlebäcken förfaras bli för höga. Mikroalger som behandlingsmetod för avloppsvatten undersöktes via litteraturanalys ibåde svenska klimat och vid uppskalning. Det kunde inte hittas metodik eller teknik för att på industriell skala använda mikroalger till behandling av avloppsvatten idag. Dock presenteras flera olika tekniker som kan kopplas samman för ökad effektivitet. Vidare finns det stor potential om att mikroalgssystem kan kopplas samman med andra industriers spillvärme och rökgaser för ökad produktion av biomassa och rening av rökgas. Andra former av kemisk försedimentering och anaerob behandling från Energipositiv Rening presenteras, möjligheten finns att dessa kan kopplas samman med mikroalgssystem för komplett behandling till lägre kostnader av konventionell behandlingsteknik. Till slut presenteras påverkande faktorer vid nordiska klimat och utmaningar i form av striktare reningskrav och återföring av slam. Det presenteras kort om andra biologiska tekniker som svampodling och multitrofiskt vattenbruk vilka kan kopplas samman medmikroalgssystem för ökad resurseffektivitet och högre reningsgrad. Se figur 18 förgrafisk summering. / The purpose was to find a biological treatment method for wastewater which could reduce emissions of nutrients to the recipient Humlebäcken from the wastewater treatment plant (WWTP) in Nyvång. Since Nyvång WWTP plans to upgrade and expand have been denied for fears of further contamination of Humlebäcken. Microalgae as a treatment method was examined in this literature analysis for Swedish climates and upscaling. For industrial purposes no technique or method could befound which could be applied to wastewater currently. Several techniques are presented however in the hopes that in combining them a higher efficiency might beachieved. If microalgae systems could be integrated with waste heat and flue gas from industry, then higher productivity could be achieved whilst reducing emissions from the flue gas. Other forms of pre-sedimentation and anaerobic treatment methods from EnergyPositive Purification systems are presented as there's a possibility these can be connected to microalgae systems for complete treatment and less costs. Factors which affect microalgae cultivation in Nordic climates and challenges in terms of stricter emission requirements and reuse of sludge are presented lastly. Other biological treatment methods like mushroom and multi-trophic aquaculture which can be integrated to microalgae systems are shown in hopes of achieving higher resource efficiency and pollution reduction. See figure 18 for graphical abstract.

Den 11 mars 2020 klassificerade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19 viruset som en pandemi. I Sverige infördes restriktioner för att begränsa smittspridningen av viruset genom att minska människans fysiska kontakt. Under pandemin började allt fler människor besöka naturområden och besöksantalet ökade kraftigt. Syftet med studien var att undersöka förhållandet mellan människa och natur i relation till stödjande- och kulturella ekosystemtjänster som människan tillgår när hon vistas i naturen. Studiens metod utgjordes av en kvalitativ intervjustudie som bestod av två delar för att inkludera flera perspektiv. Den första intervjumetoden begränsades till fyra naturområden belägna i Skåne och en naturvårdsförvaltare från vardera område samt en vaktmästare från ett av områdena intervjuades. Den andra intervjumetoden inkluderade fem individer som vistats i skånska naturområden under pandemin. Studiens resultat visade att besöksantalet ökat markant i tre av fyra naturområden och störningen från mänsklig aktivitet har varit kraftig i vissa områden. Effekten på hur stödjande ekosystemtjänster påverkats till följd av störningar gick inte att fastställa då det inte gått tillräckligt lång tid sedan besökstrycket ökade till följd av pandemin. Människan har kunnat nyttja naturområden för avslappning, återhämtning och sociala aktiviteter och därmed har kulturella ekosystemtjänster haft en större betydelse för människan under pandemin. Studiens slutsats är att vidare forskning behövs för att undersöka vilka långtgående konsekvenser som covid-19 pandemin haft på människans och naturens mående eftersom kunskap inom området saknas. / The World Health Organization (WHO) declared the covid-19 virus a pandemic on the 11th of March 2020. Sweden introduced restrictions to limit the spread of the virus and to restrict people's physical contact with each other. During the pandemic people started to visit natural areas and the number of visitors in these places increased. The purpose of the study was to examine the relation between human and nature and the affiliation with the supportive- and cultural ecosystem services that people utilize when they spend time in nature. A qualitative interview method was chosen to fulfill the purpose of the study. We interviewed four nature conservation managers in four different natural areas in Skåne county, a caretaker in one of the areas, and five individuals who had visited natural areas during the pandemic. The result of the study displayed that the number of visitors had significantly increased in three out of four natural areas and the disturbance from human activity was potent in some of the areas. It was not possible to determine how human disturbance affected the supportive ecosystem services since not enough time had elapsed since the increase of visitors. People have used the natural areas to relax, be restored, and to engage in social activities. The cultural ecosystem services have thus been of greater importance for people during the pandemic. The study also concluded that more research is needed to examine the long-term effects of the pandemic on human’s and nature's wellbeing.

Den biologiska mångfalden i Sverige såväl som globalt minskar kraftigt och har gjort under en längre tid. Utdöendetakten idag är upp till 1000 gånger snabbare än den naturliga och många arter har redan dött ut delvis på grund av klimatförändringar. Syftet med översikten är att sammanställa vilka metoder som i Sverige används för att bevara den biologiska mångfalden i skogen och se hur effektiva dessa är. Även möjliga vägar framåt kommer att diskuteras. Bevarandemetoderna och -verktygen som används i Sverige är bland annat spridningskorridorer, naturvårdsbränning, naturreservat, det svenska artprojektet, åtgärdsprogram, frivilliga avsättningar och naturvårdshänsyn vid avverkningar. Samtliga metoder och verktyganvänds för att bevara den biologiska mångfalden i svenska boreala skogar. I forskningsöversikten beskrivs varje metod eller verktyg och vilka effekter som dessa ger. Resultatet fokuserar på metoderna naturvärdsbränning och spridningskorridorer, även om formellt avsatta områden så som naturreservat är den mest använda metoden i Sverige i nuläget. Alternativa metoder som borde implementeras i svenska skogar presenteras också. Dessa är mikroklimatisk buffring, identifikation av nyckelbiotoper samt utökad planering och samarbete. Slutligen presenteras ett didaktiskt perspektiv om elevers förståelse av biologisk mångfald, vilka undervisningssätt som vanligen används för att lära ut om biologisk mångfaldsamt vilka undervisningssätt som framöver bör användas för att öka elevernas kunskaper. Litteraturöversikten visar att dagens bevarandemetoder i Sverige ger betydligt större positiva effekter än negativa och att dessa bör fortsätta användas och i vissa fall utökas. Angående alternativa metoder finns det stöd för att dessa skulle fungera väl även inom Sverige. Den didaktiska undersökningen visar att elever och lärarstudenter visar en nedåtgående kunskapskurva om biologisk mångfald och att detta har pågått under en längre tid. Undervisningsmetoder som oftast används är grupparbeten och -diskussioner, lärarledda presentation och fältstudier. Dessa metoder bör fortsätta användas, gärna tillsammans med lektioner eller projekt utomhus och besök till verksamma laboratorier, för att öka elevernas förståelse kring biologisk mångfald. / The biodiversity in Sweden as well as globally is decreasing at an alarming rate and has been for a rather long time. The extinction rate is up to 1000 times higher than the normal rate and many species has already gone extinct partly due to climate change. The purpose of this summery is to compose commonly used conservation methods and tools in Sweden and see how efficient these are. Possible ways forward will also be discussed. Conservation methods and tools commonly used in Sweden are corridors, conservation burning, nature reserves, the Swedish Species Project and actions programs. All the mentioned methods and tools are used for biodiversity conservation in Swedish boreal forests. In this literature review each method or tool is described as well as its effects on biodiversity. Corridors and conservation burning are the focus for the report even though nature reserves is the most used method in Sweden today. Alternative methods for biodiversity conservation that we believe should be implemented in Swedish forests will also be presented. These methods are microclimatic buffering, identification of key biotopes and extended planning and communication between the owners and the state or municipality and other involved organizations. Lastly, a didactive perspective is presented in which students’ knowledge of biodiversity, common teaching methods regarding biodiversity and optimal teaching methods for an increased understanding will be discussed. The review show that the commonly used methods in Sweden are much more positive than negative and should therefore continue, and in some cases be extended. Regarding alternative methods, there is significant support for positive results in Sweden if used. The didactic analysis show that students and teacher students show a decreasing knowledge with respect to biodiversity and that this has gone on for quite some time now. Teaching methods often used in biodiversity education is groupwork and -discussions, presentations and field studies. These methods should continue being used as well as lessons or projects outdoor and field trips to laboratories to increase the students’ knowledge about biodiversity.

Den biologiska mångfalden och förlusten av den medför effekter på såväl ekosystem som människan. I jordbruket är mångfald i form av god variation av naturtyper och arter en central del för att tillgodose att ekosystemtjänster som odlingslandskapet är beroende av främjas samt för att uppnå de miljökvalitetsmål som beslutats av den svenska riksdagen. Syftet med studien är att undersöka om det finns hinder till att miljömålen “Ett rikt växt- och djurliv” och “Ett rikt odlingslandskap” inte har en positiv utveckling gällande statusen av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Vad det finns för möjligheter att bemöta de identifierade förklaringarna ska också undersökas. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys tolkas textinnehåll från två kvalitativa intervjuer och två myndighetsdokument. De teoretiska ramverken politisk ekologi och stigberoende används för att relatera till resultatet och bidra till att förklara bakgrunden till varför målen inte nås och således att den biologiska mångfalden missgynnas. Studiens resultat påvisar att det finns strukturella begränsningar som kan förklara varför utvecklingen ser ut som den gör och det härleder till ekonomiska, politiska och sociala hinder. Hindren har uppstått genom utarmningen av jordbruksmark till följd av den historiska utvecklingen, bristande styrmedel och lönsamhetskrav samt individers inställningar. Möjligheter har identifierats men det går inte genom denna studie att säga om dessa är tillräckliga för att bemöta hindren. / Biodiversity and the loss of it have effects on ecosystems as well as humans. In the agricultural landscape, diversity in the form of a good variety of natural types and species is a key part to ensure that ecosystem services that the agricultural landscape depends on are promoted and to meet the environmental quality goals decided by the Swedish Parliament. The purpose of the study is to investigate whether there are explanations or obstacles to why the environmental goals "A rich plant and animal life" and "A rich agricultural landscape" do not have a positive development regarding the status of biodiversity in the agricultural landscape. What the possibilities are that can respond to the identified explanations must also be investigated. Textual content has been interpreted from two qualitative interviews and two official documents with the help of a qualitative content analysis. The theoretical frameworks of political ecology and path dependence have been used to relate to the results and help explain the background of why the goals are not reached and thus biodiversity is disadvantaged. The study's results demonstrate that there are structural limitations that can explain why the development looks the way it does and that it originates from economic, political and social obstacles. The obstacles have emerged from the depletion of agricultural land as a result of historical development, lack of policy instruments and regulations, profitability and the attitudes of individuals. Opportunities have been identified but it is not possible with this study to say whether these are sufficient to address the obstacles at hand.

Med en växande stadspopulation världen över har förtätning av urbana områden ökat markant de senaste åren och Malmö är inget undantag. I takt med denna utveckling blir även frågan om den gröna infrastrukturens funktion och plats i den täta staden mer och mer aktuell. Detta examensarbetet syftar till att öka medvetenheten kring grön infrastruktur och ekosystemtjänster i den förtätade staden samt visa på vikten av att inkludera dessa i stadsplaneringen.Uppsatsen grundar sig i litteraturstudier och intervjuer med en en grupp av varierande kompetens inom forskningsområdet. Genom att sammanställa vilka kvaliteter och förutsättningar som finns i staden tar vi fram olika lösningar på hur man kan implementera grönska i en tät miljö. Detta resulterar i olika gestaltningsförslag med lösningar som riktar sig dels till kommunen och erbjuder en möjlighet till uppskalning som då ger en applicerbarhet på både lokal och regional nivå. Förslagen vänder sig även mot Malmös medborgare med exempel om hur man kan bidra till att skapa egna social-ekologiska system och bidra till gröna korridorer genom staden.Resultatet visar problematiken i att kombinera en tät stad med ett grönt nätverk. Det finns en vilja och ett intresse hos aktörer, ett relativt välfungerande samarbete mellan instanser samt ett fåtal handfasta verktyg som finns att tillgå för att mäta effekterna av ekosystemtjänster. I Malmö har kommunen kontroll över en liten del av stadsytan då mycket av den är privatägd, utvecklingen av den gröna infrastrukturen lämnas därför ofta till aktörer som tenderar att ha vinstdrivande intressen. Ytterligare faktorer som försvårar arbetet är att kunskapen om den gröna infrastrukturen är bristfällig, kommunikationen mellan olika parter undermålig och att förvaltningen blir lidande därefter. Det framkommer att konkurrensen om yta blir avgörande i planeringen och att det ställs höga krav på den grönska som finns i staden. Det är därför av yttersta vikt att starka samarbeten upprätthålls och att aktörer på området kontinuerligt utbildas i ämnet om grön infrastruktur och ekosystemtjänster. / The densification of urban areas have increased significantly in the last years due to the growing population in cities worldwide and Malmö is no exception. Along with this development, the question of function and place of the green infrastructure in the city is also becoming more and more relevant.This thesis aims to increase awareness of green infrastructure and ecosystem services in a dense city and show the importance of including these in urban planning.The thesis is based on a literature review and interviews with a group of varying expertise within the research area. By compiling the qualities and conditions of the city, we develop different solutions on how to implement greenery in a dense environment. This results in various design proposals where two of them entail solutions aimed at the municipality that offer an opportunity for upscaling, making them applicable at both a local and a regional level. The proposals are also aimed at the citizens of Malmö providing them with examples on how to create their own social-ecological systems and thereby contribute to green corridors throughout the city.The results display the issues of combining a dense city with a green network. There is a will and an interest among actors, a relatively well-functioning collaboration between agencies and a few tangible tools that are available to measure the effects of ecosystem services. In Malmö, the municipality has control over a small portion of the city space as much is privately owned. The development of the green infrastructure is therefore often left to actors who tend to have interests related to profit. Additional factors that further complicate the work is that there is a lack of knowledge of green infrastructure, communication between different actors is substandard and that maintenance suffers thereafter. It is made clear that the competition for space is one of the deciding factors in planning and that it puts high demands on the quality of greenery that exist in the city. It is therefore of utmost importance that strong collaborations are upheld and that stakeholders within the field are continuously educated on the subject of green infrastructure and ecosystem services.

The riparian zone is a changeable and species-rich habitat with important ecological functions that have long been affected by human activities such as hydropower and forestry. Rivers and their adjacent riparian zones also constitute a transport route for plant parts and seeds in a form of passive transport, called hydrochory, which can contribute to the establishment of plants or the preservation of diversity in the riparian zone. Theories such as "the river collector hypothesis" state that the diversity of plants increases with distance from the source of a river and this study aims to investigate a specific part of this theory, namely the effect of tributaries on the accumulation of plants in the riparian zone. Plant surveys have been carried out upstream and downstream of the outlets of several tributaries to Vindelälven (unregulated) and Umeälven (regulated) in Västerbotten County, Sweden, to compare these locations with each other. Species numbers and effective species numbers for upstream and downstream surveys were analysed using paired t-tests with the expectation that both species numbers and effective species numbers would be higher downstream of tributaries than upstream. The results showed no significant differences between the upstream and downstream inventories. When examining the data, there was an indication of a trend of higher species numbers and effective species numbers downstream of tributaries in the Umeälven, but further research is needed to investigate possible connections. The explanation of the effect of tributaries on the diversity of plants in the riparian zone may be more complicated than can be explained only by theories of the accumulation of plants from hydrochory. Alternatively, the effect from the tributaries is small in relation to the longitudinal build-up of plants that occurs in longer free-flowing stretches of the rivers, which may hide the effect of the tributaries. / Strandzonen är ett föränderligt och artrikt habitat med viktiga ekologiska funktioner som under lång tid har påverkats av mänskliga verksamheter som vattenkraft och skogsbruk. Älvar och dess angränsande strandzoner utgör även en transportsträcka för växtdelar och fröer i en form av passiv transport, benämnd hydrochori, som kan bidra till etableringen av växter eller bevarandet av mångfalden i strandzonen. Teorier som ”the river collector hypothesis” säger att mångfalden av växter ökar med avstånd från källan i en älv och den här studien har som mål att undersöka en specifik del av denna teori, nämligen vilken effekt biflöden har på ansamlingen av växter i strandzonen. Växtinventeringar har genomförts uppströms och nedströms om flera biflödens utlopp till Vindelälven (oreglerad) och Umeälven (reglerad) i Västerbottens län för att jämföra dessa lokaler med varandra. Artantal och effektivt artantal för uppströms- och nedströmsinventeringar analyserades med parade t-tester med förväntningen att både artantalet och det effektiva artantalet skulle vara större nedströms om biflöden än uppströms. Resultaten visade inga signifikanta skillnader mellan uppströms- och nedströmsinventeringarna. Vid granskning av data fanns en antydan till en trend med större artantal och effektivt artantal nedströms om biflöden i Umeälven men ytterligare undersökningar behövs för att utreda eventuella samband. Förklaringen till vilken effekt biflöden har på mångfalden av växter i strandzonen kan vara mer komplicerad än att det på egen hand kan förklaras med teorier om ansamling av växter från hydrochori. Alternativt är effekten från biflödena liten i relation till den longitudinella uppbyggnaden av växter som sker i längre fritt flödande sträckor av älvarna vilket skulle kunna dölja biflödenas effekt.

The aim of this literature study was to investigate the effects of biofouling in the Baltic Sea. This was done to increase environmental awareness and understanding of the importance of a sustainable marine environment. A systematic search in selected databases resulted in the study being based on tio research articles. The overall results of the study show that biofouling demonstrate negative effects, but the effects are not fully understood to date and the focus is still on economic aspects. Furthermore, it was observed that the studied organizations are currently focused on greenhouse gas issues, but they have also been paying attention to biofouling problems in recent time. The literature study provides important insights into the effects of biofouling.

Bevarandet av den biologiska mångfalden är viktigt både på internationell, nationell, regional och lokal nivå, bland annat på grund av dess betydelse för vår livsmedelsproduktion. I dagsläget minskar dock den biologiska mångfalden runt om i världen och förändrad mark- och vattenanvändning anges som den främsta orsaken till den pågående utrotningen. Som en del av arbetet att bevara den biologiska mångfalden har EU-kommissionen som mål att minst 30 procent att EU:s mark- och vattenområden ska getts ett rättligt skydd fram till 2030. Idag är mindre än 15 procent av Sveriges yta skyddad och takten för att utöka dessa områden avtar i och med regeringens beslut om kraftigt minskade resurser till Naturvårdsverket. Som ett resultat blir andra delar av lagstiftningen, som berör förvaltningen av naturvärden, än viktigare. Ett exempel på en sådan paragraf är 3 kap. 3 § Miljöbalken (SFS 1998:808) som avser att så långt möjligt skydda ekologiskt särskilt känsliga mark- och vattenområden från åtgärder som kan skada naturmiljön. Vad så långt möjligt egentligen innebär i praktiken och hur intresseavvägningar bör göras är dock ganska svårt att överblicka. Detta riskerar att resultera i att paragrafen tillämpas olika, i olika fall och i olika kommuner. Med detta som utgångspunkt avsåg studien genom att undersöka hur 3 kap. 3 § Miljöbalken kan tolkas samt att genom en diskursanalys jämföra hur utvalda kommuner förhåller sig till paragrafen. Undersökningen genomfördes med Emmelins och Lermans (2006) miljö- och planeringparadigm samt begreppet legitimitet som teoretisk utgångpunkt, för att bättre förstå lagstiftningens syfte och inriktning. För att kunna förstå hur den granskade paragrafen ska tolkas behöver man dels se till de delar av Miljöbalkens förarbeten som berör paragrafen, men även andra paragrafer och lagar med tillhörande förarbeten, är av högsta relevans för tolkningen. Därigenom kan en, om än komplex, bild ges av hur paragrafen avses tillämpas. För att ge en mycket förenklad överblick av tolkningen kan det sammanfattningsvis konstateras att vissa paragrafer och ställningstaganden i förarbetena stärker skyddet av ekologiskt särskilt känsliga områden (ESK-områden), medan andra reducerar det. Vad gäller hur eventuella intressemotsättningar ska hanteras i frågor som berör ESK-områden, pekas allra främst olika typer av samhällsekonomiska intressen samt ändamålsenligt byggande ut som intressen som kan väga tyngre än ESK-områden. På grund av att dessa begrepp är förhållandevis vaga kan många olika typer av intressen och åtgärder inrymmas i dessa, vilket försvagar skyddet av ESK-områden. Som ett resultat överlåts en del av ansvaret för den biologiska mångfalden till de kommunala politikerna, som genom det kommunala planmonopolet styr den förändrade markanvändningen. Därigenom påverkas bevarandet av vår biologiska mångfald av enskilda politikers syn på naturvärden och huruvida de anser att dessa är bevarandevärda eller ej, i förhållande till andra typer av intressen. Till följd har, utöver kommunernas förhållande till ESK-områden, även deras syn på naturvärden granskats. Sett till resultatet kan det konstateras att kommunerna syn på naturvärden överensstämmer förhållandevis väl med hur gediget deras underlag över ESK-områden är. Järfällas och Österåkers kommun lade båda stort värde vid bevarandet av naturvärden, och båda hade även tagit fram kartmaterial över kommunens samtliga ESK-områden. Järfälla stod dock ut, i och med att de även tagit fram ett separat underlag som endast fokuserade på ESK-områden, något som är mycket ovanligt i Sverige, om inte unikt. Norrtäljes kommun hade däremot betydligt mindre fokus på naturvärden och istället ett stort fokus på tillväxt. De saknade även kartmaterial över sina ESK-områden, men var samtidigt den kommun som i sin översiktsplan bäst beskrev vad ett ESK-område var och vad det kunde tänkas innehålla. I studiens slutsats konstaterades framför allt två saker. Det ena var att de olika kommunerna i viss mån skiljde sig åt vad gällde vad som inkluderades i ESK-områden. Detta resulterar i att områden med motsvarande ekologiska funktioner ges ett juridiskt skydd i en kommun, medan det i en annan kommun uteblir. Detta trots att samtliga kommuner utgår från samma lagstiftning. Den varierande tillämpningen av lagen antas dock i viss mån kunna förebyggas om vägledning hur lagstiftningen ska tolkas tas fram på nationell nivå, något som idag helt saknas. Det andra som konstateras är att lagens tolkningsutrymme, som möjliggör för intresseavvägningar i enskilda fall, är viktigt för att kunna genomföra en hållbar planering. Samtidigt riskerar vi i dagsläget att inte uppnå målet om ett 30-procentigt skydd av landets mark- och vattenområden innan år 2030. Därmed behöver den typen av regelverk som 3 kap. 3 § Miljöbalken utgör, i viss mån täcka upp för detta. Genom att tydligare fastslå vilka typer av intressen som får ligga till grund för en exploatering eller annan typ av störning av ESK-områden, kan det säkerställas att exempelvis kortsiktiga intressen inte tillgodoses på bekostnad av en biologisk mångfald som i många fall är svår eller omöjlig att återställa. Sammanfattningsvis föreslås alltså att nationell vägledning tas fram samt att det juridiska skyddet av ESK-områden preciseras. Därigenom kan tolkning och tillämpning av 3 kap. 3 § Miljöbalken förenklas samtidigt som den biologiska mångfalden får ett förbättrat och mer homogent skydd.

En av de vanligaste föroreningarna i mark och grundvatten är aromatiska kolvä- ten såsom bensen, toluen, etylbensen och xylener. Dessa härstammar från ex. ben- sin och har läckt ut till omgivande miljö från drivmedelsanläggningar. I stället för schaktning och bortforsling av de förorenade jordmassorna som mest förekom- mande ex situ-saneringsmetod behövs mer forskning kring in situ-saneringsmetoder där föroreningen alltså kan angripas på plats. I denna rapport undersöks förhöjd biologisk nedbrytning genom att redogöra för de önskvärda (bio)kemiska reak- tionerna i marken, de parametrar som styr den biologiska nedbrytningen samt huruvida dessa parametrars inverkan har kunnat påvisas i tre stycken fallstu- dier där in situ-sanering utförts vid drivmedelsanläggningar. Studien kommer fram till ett antal primära (ursprungliga) variabler såsom föroreningen i fråga, jordtätheten och klimatet, samt ett antal sekundära (förändringsbara) variabler såsom oxidationsmedlet, mikroorganismerna, näringsämnena och markvattnet. Dessa presenterades sedan i en schematisk skiss som visar hur de växelverkar med parametrarna för optimal biologisk nedbrytning, vilka visade sig ha vissa optimala värden. Dessa konstaterades vara föroreningshalten (<5-10 viktprocent torr jord), pH-värdet (6-9), temperaturen (20-35◦C), vattenmättnaden (40-80%), syrehalten (> 2 500 viktprocent kolväten), C:N:P-kvoten (100:10:1) samt koncent- rationen mikroorganismer (> 103 CFU/ml). När de olika parametrarnas inverkan  i fallstudierna undersöktes kunde slutsatsen dras att det skulle behövas ytterliga- re data och mätningar vid varje sanering för att kunna garantera att parametrarna varit inom sina respektive optimala värden. / One of the many goals for a sustainable living and a healthy environment is the reduction of toxic substances in soil and groundwater. Within this ambit, one of the most common pollutants is aromatic hydrocarbons such as benzene, tolue- ne, ethylbenzene and xylenes (BTEX) which are spread from e.g. filling stations for fuel as they are constituents of petrol. These are volatile and can constitute a risk for humans and the environment as they percolate through the soil and groundwater resources as well as can exfiltrate from the ground to surrounding buildings and pollute the indoor air. Once these pollutants are present in the soil, the site needs to be remediated, something which is mainly done ex situ by exca- vating the polluted masses to be sent to a treatment facility. An alternative to this is in situ remediation where the pollution can be treated without being excavated and thus having a smaller impact on the environment.  In this report, one of these techniques called enhanced biodegradation was studied, which implies the application of oxidisers to faciliate microbial activities. It investigated (1) how this remediation technique works and what (bio)chemical reactions are desired in the soil; (2) what are the principal parameters that enable this remediation process and how do they interact with the surrounding factors, and (3) whether the impact of these parameters can be estimated in three case studies where this technique has been used. The three case studies were filling stations located in Sweden, having similar pollutants and geology, and two diffe- rent oxidisers had been used.  The study resulted in the identification of a number of primary (initial) varia- bles such as the pollutant characteristics, the soil density and the climate; as well as a number of secodnary (modifiable) variables such as the oxidiser, microorga- nisms, nutrients and soil moisture. These were then presented in a scheme which shows how their interactions with the parameters for optimal biodegradation. Each parameter was found to have a certain optimum such as the concentration of hydrocarbons (<5-10 mass percent of the dry soil) , pH value (6-9), tempe- rature (20-35◦C), soil water saturation (40-80%), oxygen concentration (> 2,500 mass percent of the hydrocarbons), C:N:P ratio (100:10:1) as well as concentration of microorganisms (> 103 CFU/ml). A negative correlation could be identified between the soil density and the oxygen concentration in the soil, as well as a po- sitive correlation between the soil water saturation in the and the soil moisture, alternatively additional water via irrigation. The impact of each parameter in the case studies of in situ remediation was assessed and the it could be concluded that they would need additional data and measurements for most parameters in order to guarantee that they are within the respective optima.