Bakgrund: Patienter inom intensivvård transporteras inom sjukhus för att genomgå exempelvis röntgenundersökningar och intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att förbereda och genomföra transporten tillsammans med kollegor. Intrahospital transport (IHT) är ett kritiskt moment för den instabila patienten. I samband med transporten måste patienten lämna den välutrustade och välbemannade intensivvårdsavdelningen och risken för allvarliga komplikationer ökar. En av intensivvårdssjuksköterskans kärnkompetenser är säker vård och det innebär att vårdskador ska förebyggas och åtgärdas. För att kunna förebygga och åtgärda vårdskador behöver intensivvårdssjuksköterskans strategier synliggöras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors strategier för att genomföra patientsäkra intrahospitala transporter. Design: Kvalitativ med deskriptiv ansats. Metod: Den metod som använts är kritisk incidentteknik (CIT) och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Metoden passar för att studera mänskliga beteenden som kan förenkla praktiska problem. Stor vikt lades vid utformning av syfte och precisering av de kritiska incidenter som samlades in. Dataanalysen innebar transkribering av intervjuerna och därefter sökande och sorterande av kritiska incidenter som svarade på syftet. Resultat: Huvudfynden i studien är till stor del kopplade till teamarbete, intensivvårdssjuksköterskans mentala förberedelser och kontroller av läkemedel och medicinteknisk utrustning. De kategorier som framkom var; teamarbete, förberedelser samt utveckla kompetens och dela kunskap. Konklusion: Trots att IHT beskrivs som det mest riskfyllda att göra med en patient inom intensivvård så saknas etablerade rutiner dels för hur intensivvårdssjuksköterskan ska lära sig IHT men också rutiner kring utförandet av IHT. Vi vet att vård också kan ge skador, som kostar patienter och närstående stort lidande samt samhället stora ekonomiska summor. Därför måste riskerna i vården synliggöras så att dessa kan förebyggas eller minimeras. Intensivvårdssjuksköterskor besitter tyst kunskap bland annat inom IHT och det behövs mer forskning inom detta för att skapa rutiner som säkerställer framtidens IHT.

Bakgrund: Minskat antal slutenvårdsplatser och tidiga utskrivningar har lett till att fler patienter behöver fortsatt vård i hemmet. Tidigare forskning visar att region- och kommunsjuksköterskor upplever att de arbetar i olika världar utan förståelse för varandra och att det brister i kommunikations- och informationsöverföringen vilket kan leda till vårdskador, risk för återinläggning och även död. Syfte: Att beskriva slutenvårdssjuksköterskors och kommunsjuksköterskors erfarenheter av patientöverföring från kirurgisk slutenvård till hemsjukvård hos patienter med ett fortsatt vårdbehov i hemmet. Design: Kvalitativa fokusgruppsintervjuer enligt Krueger och Casey. Metod: Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med sju sjuksköterskor från en akutkirurgisk slutenvårdsavdelning och sju sjuksköterskor från hemsjukvården i två kommuner i Mellansverige. Resultat: Studien visar att det är stora skillnader mellan slutenvården och kommunsjukvården när det gäller resurser och förutsättningar för att vårda patienterna. Bristande kommunikation och informationsöverföring gör vården svårjobbad ute i kommunerna som saknar tillgång till patientjournaler, material och läkemedel. Konklusion: Sjuksköterskorna har ett behov av insikt i varandras arbetskontext och tydliga och gemensamma rutiner för patientöverföringen. Bättre teamwork för alla involverade professioner med gemensamma mål och strukturerade metoder för kommunikation. Tillgång till korttidsplatser skulle göra vården och överföringarna smidigare och säkrare. / Background: Reduced number of inpatient care places and early discharges have led to more patients needing to continue care at home. Previous research shows that regional and municipal nurses experience that they work in different worlds without understanding each other and that shortcomings in communication and information transmission can lead to injuries, risk of readmission and even death. Aim: To describe hospital nurses and home care nurses experiences of transitional care of patients in need of surgical care. Design: A qualitative focus group study. Method: Semistructured focus groups interviews with seven hospital nurses and seven nurses from two municipalities in the middle of Sweden. Result: The study shows that there are large differences between inpatient care and municipal health care in terms of resources and conditions for caring for patients. Lack of communication and information transfer makes healthcare difficult to work in the municipalities that lack the access to patient records, materials and medicines. Conclusion: The nurses have a need for insight into each others work context and clear routines for patient transfers. Better teamwork for all involved professions with common goals and structured methods of communication. Access to short-term places would make care and transfers smoother and more secure.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning lider ofta av smärta. Smärtbedömning är komplicerat inom intensivvården då patienterna ofta lider av kritisk sjukdom, är sederade och inte själva kan förmedla smärta. Intensivvårdssjuksköterskan kan använda sig av validerade smärtbedömningsinstrument såsom CPOT i sin smärtbedömning. Tidigare forskning visar att det finns hinder såsom bristande kunskap om smärtbedömning och instrumentet CPOT.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning och av att använda CPOT hos intensivvårdspatienter.  Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ induktiv ansats. Datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer av tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys.  Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är en utmaning. Smärtbedömning sker framförallt utifrån klinisk blick och erfarenhet men det fanns en medvetenhet om att CPOT ger möjlighet till en mer strukturerad och objektiv smärtbedömning. Trots det användes instrumentet sällan och det fanns en osäkerhet i om CPOT alltid är tillförlitligt. Tydliga mål för smärta och att involvera fler yrkeskategorier i smärtbedömningen är förslag som framkom för möjlighet till en bättre implementering av instrumentet och som kan leda till ökad användning.  Slutsats: Svårigheter med smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är ett tydligt problem. CPOT upplevdes inte alltid vara tillförlitligt och har begränsningar hos en stor grupp intensivvårdspatienter. En kombinerad smärtbedömning av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhetsbaserade kunskap och CPOT skulle enligt denna studie kunna vara en gynnsam strategi för smärtbedömning av dessa patienter. / Background: Critically ill patients who are cared for in intensive care often suffer from pain. Pain assessment is complicated in intensive care as patients often suffer from critical illness, are sedated and cannot mediate pain themselves. The intensive care nurse can use validated pain assessment instruments such as CPOT in their pain assessment. Previous research shows that there are barriers such as lack of knowledge about pain assessment and the CPOT instrument. Aim: The aim of the study was to explore intensive care nurses' experiences of pain assessment and their use of CPOT on intensive care patients.  Method: The study has a descriptive design with a qualitative inductive approach. The data collection method was semi-structured interviews of ten intensive care nurses in two intensive care units in central Sweden. The interviews have been analyzed using content analysis.  Main results: Intensive care nurses found that pain assessment on intensive care patients is a challenge. Pain assessment is primarily based on clinical vision and experience, but there was an awareness that CPOT provides the opportunity for a more structured and objective pain assessment. Even so, the instrument was rarely used and there was an uncertainty whether CPOT is reliable or not. Clear goals for pain and involving more professional categories in pain assessment were suggestions that emerge for the possibility of a better implementation of the instrument and that can lead to increased use.  Conclusion: Difficulty with pain assessment of intensive care patients is a clear problem. CPOT was not always perceived to be reliable and has limitations in a large group of intensive care patients. A combined pain assessment of the intensive care nurse's experience-based knowledge and CPOT could, according to this study, be an favorable strategy for pain management of these patients.

Bakgrund: Under graviditeten och efter förlossningen genomgår kvinnan en period som innebär en stor förändring i hennes liv och det är vanligt att uppleva ett brett spektrum av olika känslor. Den första tiden efter förlossningen kan symtom på allvarliga psykiska hälsoproblem utlösas, såsom en depression. Depression hos nyblivna mödrar, en så kallad postpartumdepression, har sedan 1990-talet ökat i intresse inom hälso- och sjukvården, inom omvårdnadsforskningen samt bland föräldrar.   Syfte: Syftet med denna studie var att belysa BVC-sköterskors upplevelser av att möta mödrar med symtom på postpartumdepression.   Metod: En induktiv ansats användes där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Datamaterialet utgjordes av intervjuer och åtta BVC-sköterskor intervjuades.   Resultat: Ur analysen av datamaterialet framkom fyra kategorier: etablera ett gott samarbete, ge råd och vägledning, att använda instrument som underlättar och kommunikativa hinder i arbetat samt tillhörande underkategorier.   Konklusion: För att kunna möta mödrar med symtom på postpartumdepression bör BVC-sköterskorna etablera ett bra samarbeta. Det första hembesöket var också betydelsefullt för att kunna etablera ett bra samarbete mellan BVC-sköterskorna och mödrarna. Att använda instrument såsom EPDS-formuläret, underlättade samtalet och var ett viktigt verktyg för BVC-sköterskorna. / Background:  During pregnancy and after childbirth the woman go through a period that represents a major change in her life and it´s common to experience a wide range of different emotions. The first time after birth, symptoms of serious mental health problems can be triggered, such as depression. Depression in new mothers, known as postpartum depression, has increased in interest since the 1990s in health care, nursing research and among parents.   Aim: The aim of the study was to illustrate Child health care nurses’ experiences of encounting mothers’ with symptoms of postpartum depression.   Method: Qualitative content analysis with inductive approach was used and data were collected through interviews. Eight Child health care nurses’, CHCN, were interviewed.   Results: Four categories emerged from the analysis: establish a good collaboration, provide advice and guidance, to use instruments that facilitate and communicative barriers at work and associated subcategorys.     Conclusion: In order to meet mothers with symptoms of postpartum depression CHCN need to establish a good collaboration. The first home visit was also important to establish a good collaboration between CHCN and mothers. The use of instruments such as EPDS, facilitate the conversation and was an important tool for the CHCN.

Bakgrund: Organdonation och transplantation har gjort det möjligt att både rädda liv och även förbättra livskvaliteten för ett stort antal personer. Problematiken som idag råder är att det finns ett stort glapp mellan behovet av organ och tillgången till organgivare. Intensivvårdssjuksköterskan har ett ansvar att se till att potentiella donatorer fångas upp och uppmärksammas på intensiven. Att vårda en potentiell donator samt bemöta anhöriga är en utmaning och kräver både kunskap och erfarenhet för intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Att belysa hur intensivvårdssjuksköterskan upplever sin kompetens gällande vårdandet av en donator och bemötandet av anhöriga under donationsprocessen på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med tio intensivvårdssjuksköterskor. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Det ansågs viktigt att intensivvårdssjuksköterskan bemötte både donatorn och anhöriga på ett professionellt sätt, dels bemöta donatorn med värdighet och respekt samt att vara lyhörd och visa empati gentemot anhöriga. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde svårigheter när donatorns önskan inte var känd, att vården var tidskrävande, få anhöriga att förstå att deras närmaste avlidit, samt att några intensivvårdssjuksköterskor tog upp punkter som kunde förbättras för att öka antalet donationer. Samtliga intensivvårdssjuksköterskor upplevde att de hade tillräckligt med kunskap för att vårda en donator men att uppdatering och utbildning behövs alltid. Debriefing eller samtal var något annat som togs upp vilket de flesta upplevde som viktigt för att inte ta med arbetet hem. Slutsats: I studien identifierades brister inom donationsvården och att mer utbildning och riktlinjer kan medföra att dessa skulle kunna minskas. Studien har också bidragit till ökad förståelse och kunskap kring donationsprocessen inom intensivvården. Detta är något som författarna tros kunna ha nytta av i sitt framtida yrke som intensivvårdssjuksköterskor, men också att resultatet i studien kan vara till nytta för andra intensivvårdsavdelningar i Sverige. / Background: Organ donation and transplantation has made it possible to both save lives and also improve the quality of life for a large number of people. In recent years there has been a large gap between the need for organs and the availability of organ donors. Intensive care nurses have a responsibility to ensure that potential donors are identified and highlighted in the intensive care unit. Caring for a potential donor and meet relatives is a challenge and requires both knowledge and experience of intensive care nurses. Aim: To show how intensive care nurses perceive their expertise regarding the care of a donor and the hospitality of relatives during the donation process in the intensive care unit. Method: The study was conducted with a qualitative approach through semi-structured interviews with ten intensive care nurses. Data were analyzed using a qualitative latent content analysis. Results: It was important that the intensive care nurses responded to both the donor and family members in a professional manner, but also responding to donors with dignity and respect and to be sensitive and show empathy towards their families. They experienced difficulties when the donor's wishes are not known, the treatment was time-consuming, getting families to understand their loved one has died. Some intensive care nurses brought up a point of view which could increase the numbers of donations. All intensive care nurses felt that they had enough knowledge to take care of a donor but being up to date and training is always needed. Debriefing or conversation was also something else that was raised which most felt was important not to bring work home. Conclusion: The study identified deficiencies in the donation care but with more training and guidelines this could be improved. The study has also contributed to greater understanding and knowledge surrounding the donation process in intensive care unit. This is which the authors believed to be useful in their future profession as intensive care nurses, but also the results of the study can be useful to other intensive care unit in Sweden.

Bakgrund: Barns grundläggande språkkunskaper utvecklas under förskoleåldern (2-6år) och de befinner sig under denna period i ett språkfönster då språkutvecklingen är inne i en gynnsam fas. Upptäcks barn med språksvårigheter och får rätt insatser under denna period förbättras förutsättningarna för barnets fortsatta språkutveckling. Det är barnhälsovården och BHV-sjuksköterskans ansvar att upptäcka barn med atypisk språkutveckling, detta arbete sker genom upprepade språkbedömningar och språkscreeningar under tiden då barnet deltar i barnhälsovårdens verksamhet (0-6år). Syfte: Syftet med studien var att beskriva BHV-sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med barns språkutveckling inom barnhälsovården. Metod: En induktiv ansats valdes där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Åtta intervjuer genomfördes med BHV-sjuksköterskor. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier såsom; upptäcker barn med atypisk språkutveckling, samarbetar med föräldrar och använder evidensbaserat screeningsverktyg med sex tillhörande underkategorier. Konklusion: I studien framkommer att BHV-sjuksköterskorna upplever ett stort ansvar i att upptäcka barn med atypisk språkutveckling. Detta för att barn med språksvårigheter får bättre förutsättningar om insatser startar i tidig ålder. Föräldrar upplevs sakna förståelse för barnets språkutveckling och vilken betydelse språket har för barnet. BHV-sjuksköterskorna försöker skapa kunskap och förståelse för barnets språkutveckling hos föräldrarna då de har en central roll i barnets utveckling. / Background: Children's basic language skills develop during the preschool age (2-6 years) and are at this time in a positive progress of language development. If children with language difficulties are detected and gets the right support during this period of time it improves the conditions for the child’s language development. It is the Child health care nurse’s responsibility to identify children with deviant language development. Aim:  The aim of the study was to describe Child health care nurses´ experience of working with children´s language development in Child health centre. Method: An inductive approach was chosen where data was analyzed using qualitative content analysis. Eight interviews were conducted with Child health care nurses. Results:  Three categories emerged from the analysis; detects children with deviant language development, collaborates with parents and use evidence-based screening instrument with six subcategories included.   Conclusion: It emerges from the study that Child health care nurses´ experience a major responsibility to detecting children with deviant language development. This is because children with language difficulties get better prerequisites if insertion starts at early age.  Child health care nurses perceive lack of understanding from parents regarding the child´s language development and the importance of language for the child.

Syfte: Att studera bvc-sjuksköterskors erfarenheter av familjer med förekomst av nedstämdhet efter förlossning. Bakgrund: Nyblivna föräldrar kan drabbas av förlossningsdepression och nedstämdhet efter förlossning. Detta kan störa den viktiga anknytningen till barnet och ge långsiktiga negativa konsekvenser för barnets fortsatta kognitiva och känslomässiga utveckling. Barnhälsovårdens uppdrag är att förebygga ohälsa hos barnet, bedriva hälsofrämjande och föräldrastödjande samtal, samt bidra till hälsosamma relationer inom familjen. Enligt familjefokuserad omvårdnad ses familjen som en enhet och om en familjemedlem drabbas av ohälsa påverkar det hela familjen. Design: En kvalitativ design valdes för studien. Metod: Sju bvc-sjuksköterskor intervjuades våren 2017 och den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Bvc- sjuksköterskornas erfarenhet är att föräldrarollen påverkas vid nedstämdhet vilket i sin tur kan påverkar anknytningen till barnet och relationerna inom familjen. Bvc-sjuksköterskornas erfarenheter visar också att det finns fördelar med att involvera hela familjen, men att bvc- sjuksköterskorna inte alltid känner sig trygga i att erbjuda stöd till familjen relaterat till brist på utbildning och erfarenhet. Bvc-sjuksköterskor erfar också att det är en utmanande arbetssituation med nedstämda familjer och att det kan vara svårt att upptäcka dem. Slutsats: Bvc-sjuksköterskors erfarenheter är att hela familjen påverkas vid en nedstämdhet. Det skulle vara betydelsefullt att inom bvc-verksamhet se hela familjen som en enhet eftersom alla i en familj påverkar varandra, men också för att familjemedlemmarnas mående kan vara avgörande för barnets framtida hälsa och utveckling. / Aim: To study child health care nurses’ experiences of families with prevalence of depression after childbirth. Background: New parents may suffer from maternity and paternity postpartum depression ranging from mild to severe. This can interfere with the important bonding to the child and give long-term negative consequences for the child's continued cognitive and emotional development. The child health service’s mission is to prevent childhood illness, to promote health and support parents, and contribute to healthy relationships within the family. According to family-centered care, the family is seen as a unit and if one family member suffers from ill health, it affects the whole family. Design: A qualitative design was chosen for the study. Method: Seven child health care nurses were interviewed in spring 2017 and the collected data was analyzed with qualitative content analysis. Findings: The child health care nurses’ experiences show that parental influence is affected by depression, which in turn can affect the relationship with the child and the relationships within the family. The experiences of the child health care nurses also show that there are benefits of involving the whole family, but the child health care nurses do not always feel confident in providing support to the family due to lack of education and experiences. The child health care nurses also experience that working with depressed families is a challenging work situation and that they can be hard to detect. Conclusion: The child health care nurses’ experience is that the whole family is affected at a postpartum depression. It would be beneficial for the child health care nurses to tend to the whole family as a single unit, partly because everyone inside the family affect each other but also because the overall well-being of the family as a whole can be crucial to the child’s future health and progress.

Bakgrund: Barnhälsovårdens uppdrag är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med alla barn och deras familjer. Att bli förälder till ett prematurfött barn har i studier visat sig ha långtgående effekter på familjen. Krisreaktioner som stress, ångest och oro är vanliga hos föräldrarna. I takt med att fler barn som föds för tidigt överlever, förändras kraven på barnhälsovårdssjuksköterskorna och familjernas behov av insatser från barnhälsovården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att möta familjer med prematurfödda barn inom barnhälsovården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta barnhälsovårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att barnhälsovårdssjuksköterskorna värdesätter tidigare yrkeserfarenhet och kunnighet i mötet med familjerna. Oavsett erfarenhet, var de i behov av och värdesatte kontinuerlig fortbildning. Möten med familjer i kris gjorde barnhälsovårdssjuksköterskorna osäkra eftersom de saknade formell utbildning kring sådana samtal. Barnhälsovårdssjuksköterskorna arbetar familjefokuserat och anpassar barnhälsovårdens program efter barnets och familjens behov. Utgångspunkten var barnets hälsa snarare än dess prematuritet. Barnhälsovårdssjuksköterskorna framhöll att tidig kontakt med familjen stärkte den kommande relationen.  Slutsats: Barnhälsovårdssjuksköterskorna är i behov av kontinuerlig fortbildning samt utbildning i hur man möter en familj i kris. Genom att arbeta familjefokuserat, stöttar de familjerna till en fungerande vardag och att se det friska hos barnet. Tidig kontakt med familjen främjar relationen mellan dem och barnhälsovårdssjuksköterskorna. Få studier är gjorda där barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter beskrivs, vilket motiverar nyttan med studien. / Background: Primary child health care offer health support and promotion to all families. Studies have shown that the birth of a premature child has long-term effects on the family. Stress reactions such as worrying and anxiety were common with the parents. Improved survival rates in premature children therefore create new demands on primary child health care nurses and the support families need from the primary child health care.  Aim: The aim of this study was to describe primary health care nurses’ experiences of meeting families with premature children in a primary child health care context. Method: Qualitative research design with inductive approach. Semistructured interviews with eight primary child health care nurses. Data was analysed with qualitative content analysis. Results: The result implies that the nurses value professional experience and knowledge. Regardless of work life experience, all nurses requested further training. Meeting families with traumatic experiences, made the nurses insecure since they lacked formal training in dealing with such situations. The nurses applied family-centered care to all meetings with the families, adapting the child health care program to the needs of the child and its family. Health rather than conditions related to the prematurity was the center of attention. The nurses agreed that meeting the families at an early stage was imperative to building their forthcoming relationship. Conclusion: The nurses need further professional knowledge and as well as training in how to respond to a family crisis. By applying family-centered care to all families, the nurses give families support in day-to-day life and promote child health. Early connection between nurses and families boosts their relationship. Research into primary child health care nurses’ experiences is limited which motivates this study’s relevance.

Bakgrund: För föräldrarna till ett spädbarn har barnets sömn stor betydelse. BVC-sköterskan är den som främjar barns hälsa och ger föräldrastöd. Syfte: Syftet med den här studien var att beskriva BVC-sköterskors erfarenheter och redovisa reflektioner kring för­äldra­­­­stöd som rör sömnfrågor hos spädbarn upp till ett års ålder. Metod: Stud­ien hade en beskrivande design med en kvalitativ ansats och genomfördes via semi­struk­tur­erade intervjuer med åtta BVC-sköterskor inom BVC-verksamheter i en mellan­stor svensk kommun. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resu­ltat: Resultatet utgjordes av tre beskrivande kategorier. Kategorin ”Samtalar om barnet och hjälper för­äldrarna att se till barnets behov” beskriver hur BVC-sköterskorna kom­mun­icerar med föräldrarna om deras barn och vilka råd de ger för att förebygga prob­lem. Kate­gorin ”Ger föräldrarna strategier att klara sin nya livssituation” beskriver hur BVC- sköt­er­skorna bedömde föräldrarnas individuella behov av stöd i föräldra­skapet kring sömn­­­frågor och om BVC-sköterskornas beskrivning av råd de ger kring omgiv­nings­faktorer som kan underlätta. Kategorin ”Spädbarns sömnproblem är kom­plexa och det finns sällan en enkel lösning” beskriver hur BVC-sköterskorna arbetar med föräl­drastöd när de får kännedom om att ett spädbarn upplevs ha ett sömnproblem, vad de har för reflek­tioner runt det arbetet och vad de har erfarenhet av som kan ligga bakom sömn­problem. Slutsats: Slutsatsen är att BVC-sköterskorna gav råd om åt­gärder som förebyggde sömnproblem. Det var ofta samma typ av åtgärder som också kunde av­hjäl­pa sömn­problem. När barnen utvecklat större sömnproblem så krävdes det ofta mer struk­tur och konsekvens av föräldrarna. BVC-sköterskorna utgick från hela familjens situation när de stöttade föräldrar. / Background: For the parents of an infant the child's sleep is of great importance. The child health care nurse (CHCN) is the one who ensures children's health and provide parental support. Aim: The aim of this study was to describe the CHCN's experiences and reflections on parental support in sleep related issues in infants up to one year of age. Method: The present study had a descriptive design with a qualitative approach and was carried out through semi-structured interviews with eight nurses at child health care centers in a medium-sized Swedish municipality. The material was analyzed using qualitative content analysis. Result: The result consisted of three descriptive categories. The category "Talks about the infant and helps the parents to ensure the infant's needs," describes how the CHCN's communicate with parents about their children and what ad­vice they provide to prevent problems. The category "Gives parents strategies to cope with their new life situation" describes how CHCN's assessed the parents' individual needs for parental support around sleep issues and about the surrounding factors that can facilitate. The category "Infant sleep problems are complex and there is rarely a sim­­­­ple solution" describes how the CHCN's works with parental support when they gain knowledge that an infant is perceived to have a sleep problem, their reflections on the work and their experiences of sleep problems. Conclusion: The conclusion was that the CHCN's gave advice on measures that prevented sleep problems. It was often the same type of action that could also remedy sleep problems. When children develop greater sleep problems it often took more structure and consistency of the parents to manage it. CHCN's emanated from the whole family's situation when they supported parents.

Bakgrund: Runt om i världen och på svenska sjukhus och , överrapporteras dagligen flertaletpostoperativa patienter mellan anestesi-och intensivvårdssjuksköterskor. Vad somkommunicerats har stor betydelse för patienternas fortsatta vård och sjuksköterskornasupplevelse av överrapportering. Bristande överrapportering kan få konsekvenser som sämrevårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva anestesi-ochintensivvårdssjuksköterskors upplevelser av överrapportering av postoperativa patienter. Metod:Intervjuer genomfördes i form av fokusgrupper, en med anestesisjuksköterskor och en medintensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Fem huvudkategorier: Behov av att dubbelkolla och dubbeldokumentera, att inte veta vilkeninformation som är relevant och sakna förståelse för varandra, att den postoperativaavdelningen är rörig och orsakar störningar i överrapportering, attoperationssjuksköterskornas överrapportering är viktig och behov av att överrapportera vidpatienterna och upprätthålla fullständig sekretess. Slutsats: Tydliga rutiner behövs gällande vadpostoperativ överrapportering ska innehålla, samt utveckling av samarbete mellan de som deltar iöverrapportering. Behov av att kunna genomföra överrapportering vid patienterna men ändåupprätthålla sekretess var ett komplext område. Operationssjuksköterskans deltagande iöverrapportering var ett av de största förbättringsområden som framkom denna studie.