Syfte: Syftet med denna uppsats var att undersöka hur gymnasieelever uppfattar vilken betydelse undervisning i utomhusmiljö har för deras lärande och motivation. Genom att synliggöra variation i uppfattningar av undervisning i utomhusmiljö skulle det skapas förståelse för elevperspektivet i anslutning till frågor kring alternativa undervisningsmetoder som denna undervisningsform är. Metod: Uppsatsen har inspirerats av fenomenografisk ansats som syftar till att belysa variation av uppfattningar som kan finnas i en viss grupp. Uppsatsen bygger på empiriska data som insamlats genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fem respondenter, tre flickor och två pojkar, från årkurs ett på gymnasiets naturvetenskapliga program. Datamaterialet kategoriserades sedan med hjälp av fenomenografisk analys i syfte att hitta likheter och skillnader mellan elevers uppfattningar. Empiriska studien kopplades samman med litteratur, tidigare forskning och teorier som berörde fenomenet. Resultat: Resultat av undersökningen visar att undervisning i utomhusmiljö uppskattas av intervjuade elever. Eleverna ser möjligheter med undervisning i utomhusmiljö såsom fördjupade ämneskunskaper i biologi, bättre samarbete och sammanhållning bland elever, ökat lärande och motivation samt social utveckling och ökat fysisk aktivitet. De lär sig genom olika sinnen, genom verklighetsanknytning, Likväl visar studien negativa aspekter med undervisning i utomhusmiljö där lärarens kompetens kan vara en begränsning. Elevernas utsagor omfattas av tre beskrivningskategorier vilka utgör en variation av uppfattningar av vad undervisning i utomhusmiljö är. Dessa tre beskrivningskategorier utgör studiens utfallsrum och kan ses som svar på studiens frågeställningar. Slutsats: Slutsatsen utifrån studiens resultat är att utomhusmiljö har betydelse för elevers motivation och lärande då den medför en möjlighet till att samtliga sinnen stimuleras vilket gör att elever kan uppleva med hela kroppen och därmed förstå bättre det som de ska lära sig. Slutsatsen är även att undervisning i utomhusmiljö kan användas i gymnasieskolan som ett lärande komplement till klassrumsundervisning och ett sätt för gymnasielärarna att variera undervisning och därigenom motivera elever. Didaktiska implikationer: De positiva aspekterna som lyfts fram kan ha en betydelse för gymnasieskolan eftersom det leder till att undervisning i utomhusmiljö kan förstärka undervisningen i biologi då den erbjuder möjligheter till ett varierat undervisningsinnehåll. Förhoppningsvis kan studiens resultat öppna upp för gymnasielärare att fundera över att välja att använda utomhusmiljö som ett komplement till undervisning i klassrummet.

Läxor är en del av undervisningen i många skolor idag. Det finns många tankar om hur läxan ska vara utformad och i vilket syfte eleverna ska ges läxa. I vår läroplan, Lgr 11 (Skolverket, 2011), finns dock inget skrivet om läxor. Syftet med min studie är att ta reda på hur matteläxan uppfattas ur ett elevperspektiv. Vilken uppfattning har eleverna om varför de får matteläxa och hur ser uppfattningen ut gällande utformningen? Detta undersöker jag genom en kvalitativ studie i form av semistrukturerade gruppintervjuer med elever på lågstadiet. Den data som samlas in bearbetas utifrån en induktiv tematisk analys. Resultatet visar bland annat att den vanligaste läxan som eleverna får är den som behandlar färdighetsträningen. Eleverna uppfattar matteläxan som att det är något de ska träna på hemma. Dock är matteläxan sällan individanpassad och uppfattas av många elever som alldeles för lätt och att den går alldeles för fort att göra. Inte heller framkommer att det finns någon uppföljning av matteläxan i skolan, som kopplas ihop med dess syfte. Min förhoppning med denna studie är att den ska lyfta fram elevernas uppfattning och tankar omkring matteläxan och ge mig som verksam lärare en vägledning till utformningen av mina matteläxor. / Homework is part of the teaching in many schools today. There are many thoughts about how the homework should be designed and for what purpose the students should be given homework. However, in our curriculum, Lgr 11 (Skolverket, 2011), nothing is written about homework.   The purpose of my study is to find out how the math homework is perceived from a student perspective. What view do the students have about why they get math homework and what does the perception of the design look like? I study this through a qualitative study in the form of semi-structured group interviews with pupils at the lower grades. The data collected is processed based on an inductive thematic analysis. The result shows, among other things, that the most common homework that the students receive is the one who treats the skills training. The students perceive the math homework as something that they should train at home. However, the math homework is rarely individualized and perceived by many students as being too easy and too fast to do. Nor does it appear that there is any follow-up of the math homework at school, which is linked to its purpose.   My hope with this study is that it will highlight the students' perceptions and thoughts about the math homework and give me as an effective teacher a guide to the design of my math homework’s.

Mentorskap i skolan utförs oftast av en arbetade ämneslärare, ett uppdrag som vi anser ta mycket tid och som saknar nationell konsensus kring utformningen. Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med ny kunskap om högstadieelevers förväntningar på och erfarenheter av mentorskap mellan lärare och elev, samt i vilken utsträckning förväntningarna uppfylls. Vidare är syftet att undersöka hur eleverna önskar att mentorskapet bör utformas i framtiden? Med utgångspunkt i studiens syfte och forskningsfrågor valde vi den kvalitativa metoden fokusgrupper, i hopp om att utforska ett explicit elevperspektiv genom elevernas diskussioner utifrån de tre av oss förutbestämda begreppen, förväntningar, erfarenhet och förhoppning. Det visar sig att elevernas erfarenheter styr deras förväntningar, samt att elevernas förhoppningar och erfarenheter på mentorsträffar skiljer sig åt gällande omfattning och frekvens. Eleverna redogör för att deras erfarenheter av mentorskap lämnar en del att önska. Eleverna vill att mentorerna ska utöva handledarstilarna kurator och didaktiker och besitta egenskaperna skämtsam, ärlig och och rolig samt vara en förebild. I en förhoppning tillskriver eleverna en mentor egenskapen trevlig och att denne kan vara som en kompis.

Syftet med denna studie är att utveckla förståelse för elevers engagemang i skrivande genom att undersöka högstadieelevers skrivglädje. Genom att ta del av ett skrivprojekt som genomfördes på en högstadieskola utfördes en elevnära undersökning. För oss som blivande svensklärare är det relevant att utveckla förståelse för olika komponenter av skrivande, där vi med denna studie vill undersöka den del som rör skrivglädje. Det deduktiva forskningsperspektivet användes vid studiens utformning där det teoretiska perspektivet utgjorde grund för en empirisk undersökning. Teorier har använts utifrån både ett socialt och ett individuellt perspektiv för en ökad förståelse kring skrivglädje. Den tidigare forskning som presenteras är både internationell och nationell och har kategoriserats utifrån studiernas resultat. Metoden som har använts i studien återfinns inom ramen för kvalitativ forskning, i form av en enkätundersökning samt fokusgruppintervjuer som var kopplade till det aktuella skrivprojektet. Genom analys av det insamlade materialet kunde resultat presenteras i form av en tematisering, där faktorerna rör tidsåtgången, sociala faktorer, ämnesval samt undervisningsformen. Resultatet visar att reportage var den texttyp som flest informanter kände mest glädje kring att skriva och att tidsåtgången till projektet hade betydelse för elevers upplevelse kring skrivglädje. Informanterna verkade uppskatta den sociala interaktionen med klasskamrater och hade en samsyn när det gäller att valet av ämne spelade stor roll för skrivglädjen. Det finns inte några entydiga svar på vilka faktorer som påverkar alla elevers skrivglädje. Vissa mönster kunde dock skönjas, bland annat tyder mycket på att det är när elever ställs inför en utmaning som känns överkomlig som de kan känna meningsfullhet över skrivande och att en viss kongruens mellan skrivglädje och prestation verkar kunna urskiljas.

Syftet med föreliggande studie är att genom elever i läs- och skrivsvårigheter och speciallärares berättelser öka förståelsen för möjligheter och hinder att uppnå gymnasiebehörighet.   Intressanta övergripande frågor i min studie är vad på micro-, meso-, exo- och macronivå som påverkar elevers möjligheter att uppnå gymnasiebehörighet.  Studiens resultat jämförs med tidigare forskning inom ämnet. Tidigare forskning och föreliggande studie visar att ämnet är komplext. Metodansatsen i studien är en kvalitativ forskningsansats. Till datainsamlingen användes semistrukturerade intervjuguider för att inhämta materialet. Fyra gymnasieungdomar som inte uppnådde gymnasiebehörighet och två speciallärare på högstadiet intervjuades. Studiens resultat bekräftar mycket av tidigare forskning. Både möjligheter och hinder framkommer i studien på de olika nivåerna för att uppnå gymnasiebehörighet. Studien visar att skolsjälvbilden formas tidigt hos eleverna och verkar vara något eleverna får kämpa med under sin skoltid. En viss skillnad jämfört med tidigare forskning framkommer. I föreliggande studie ser eleverna främst hinder på organisationsnivå och inte på individnivå.

Elevernas motivation i förhållande till undervisningskvaliteten och vice versa har uppmärksammats såväl av lärare, skolledare, myndigheter och övriga aktörer inblandade i skolutvecklingsarbetet (Skolverket, 2013). I nuvarande studien undersöks Kooperativt Lärandets tillämpning och dess påverkan i elevernas motivation inom ämnet programmering på gymnasiet och hur arbetssättet kan användas för att utveckla elevernas glädje för kunskap. Perspektivet för studien är elevcentrerat och ägnar sig åt två forskningsfrågor: 1) Vad har gymnasieeleverna för uppfattning om hur Kooperativt Lärande kan påverka deras motivation? och 2) På vilket sätt kan Kooperativt Lärande som arbetssätt utveckla elevernas motivation inom programmeringsundervisning? I studien används en kombination av kvantitativa och kvalitativa undersökningar med utgångspunkt i deltagarnas förkunskaper om Kooperativt Lärande och gruppens låga motivation i programmeringsundervisningen som reflekteras i resultaten av första diagnosenkäten. Det didaktiska ingreppet inom den egna undervisningspraktiken blir en avgörande insats och visar tydliga förändringar i en ytterligare enkät där resultaten jämförs med diagnosen. Genom fördjupande intervjuer undersöks motivationen i en fokusgrupp, och de hinder vilka framkallar de mindre lyckade resultaten. Resultaten av datainsamlingen analyseras och jämförs med den teoretiska ramen och tidigare forskning i litteraturöversikten. Studien visar en konsekvent förbättring i både den gemensamma och individuella motivationen samt en ökning av deltagarnas kunskaper om lärandestrategier. Kooperativt Lärande visar sig vara en stimulerande undervisningsstrategi för både eleverna och pedagogen vilka bestämmer sig för att försätta med förebyggande kontinuerligt arbete inom ämnet programmering i gymnasieskolan.

Syftet med denna studie var att ta reda på gymnasieelevers upplevelser kring bedömning och betygsättning i ämnet idrott och hälsa. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har en kvantitativ metodansats i form av en webbenkät tillämpats för att kunna se samband och skillnader samt för att få en mer övergripande bild av situationen. Resultatet visade att eleverna upplever beteenderelaterade aspekter som särskilt viktiga vid bedömningen i ämnet trots att detta inte specifikt beskrivs i läroplanen. Andra aspekter som eleverna upplever värdesätts i ämnet är bland annat teori, specifika idrotter och prestationer. I övrigt fanns en vid spridning i elevernas svar kring vad de upplever värdesätts i ämnet där en stor andel elever dessutom är omedvetna om vad som ligger till grund för bedömningen. Detta indikerar på att det finns ett otydligt kunskapsobjekt i ämnet vilket bidrar till dessa skilda tolkningar. Det visades också finnas ett samband mellan elevernas upplevelser kring bedömningen baserat på kön. Det som synliggjordes var att pojkarna till större del hade en mer positiv bild av bedömningen än vad flickorna hade. I studien återfinns även tendenser till att ämnet fortfarande innehåller aktiviteter som går att spåra till ämnets historia vilket bidrar till att upprätthålla ämnets befintliga könsnormer.

Studien syftade till att belysa gymnasieelevers upplevda bakomliggande orsaker till sin problematiska skolfrånvaro samt att med avstamp i upplevelserna undersöka hur gymnasieskolor kan arbeta främjande och förebyggande mot problematisk skolfrånvaro. I studien användes metoden livshistorieintervjuer, där tre respondenter skildrade sin skolfrånvaro och hur de upplevde skolans agerande i samband med denna. Berättelserna genomsyrades av upplevelser av att skolan höll dem innanför ramar som de inte förmådde befinna sig inom. Av resultatet framgick hur skolrelaterade faktorer såsom brister i lärmiljön, bristande trygghet i skolan och bristande bemötande från skolans personal ansågs vara avgörande för den problematiska frånvaron. Med utgångspunkt i respondenternas upplevelser blev en av studiens viktigaste slutsatser att varje enskilt fall måste betraktas såväl utifrån elevens unika behov som med hänsyn till specifik, omgivande kontext. Vidare underströks vikten av skolans beaktande av det kompensatoriska uppdraget inom likvärdighetsbegreppet, så att den frånvarande eleven kan ges tillräckligt med stöd för att kunna fullfölja närvarokravet och utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur elever upplever och uppfattar skolans uppmärksammande av högtider. Studien är kvalitativ och empirin är tolkad ur ett sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv. Den valda metoden är intervjuer i fokusgrupper med totalt nio elever uppdelade i tre grupper blandat från årskurs två och tre. Resultatet visar på ett antal faktorer som bidrar till elevers upplevelser och uppfattningar kring uppmärksammandet av högtider i skolan. Studiens slutsats är att elever uppfattar uppmärksammandet av olika högtider som en del av skolans kultur och något som bidrar till en känsla av tradition. De upplever att dessa för med sig en känsla av glädje och gemenskap vilket bidrar till en samhörighet.

Syftet med studien är att söka förståelse för vad som påverkar de äldre eleverna att sluta på fritidshemmet. Studiens forskningsfråga är: vilka faktorer påverkar de äldre eleverna att sluta på fritidshemmet. En kvalitativ metod användes och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tolv tidigare fritidshemselever i åldrarna 10 – 12 år. Samtliga elever valdes ut genom ett målstyrt urval. Intervjuerna genomfördes antingen i fritidshemmets lokaler, dess utomhusmiljö eller närområde samt i en elevs hemmiljö. Empirin har analyserats med hjälp av kodning och kategorisering. Resultatet visar vilka faktorer som påverkar de äldre eleverna att sluta på fritidshemmet. Avsaknad av kamratrelationer är en återkommande anledning. Via kamrater upplevde eleverna en slags tillhörighet. Ytterligare en faktor till att eleverna väljer att sluta gå till fritidshemmet var fritidshemmets struktur, miljö och innehåll. Eleverna nämner att den inre miljön inte var anpassad efter elevernas behov medan den yttre miljön uppskattades men utnyttjades inte av fritidshemsläraren i den utsträckning eleverna önskade. Resultatet visar även att fritidshemslärarens roll var av betydelse och påverkade elevernas uppfattning om verksamheten.