Bakgrund: Allt fler barn i Sverige och världen lever med övervikt eller fetma och det har blivit ett globalt problem. Skolsköterskor har en nyckelroll i det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn eftersom de möter alla barn i skolan och erfarenheterna av det hälsofrämjande arbetet hos skolsköterskor varierar. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskans erfarenhet av hälsofrämjande arbete med barn och ungdomar med övervikt eller fetma. Metod: En integrativ litteraturöversikt utfördes med induktiv design. Databassökningar gjordes i CINAHL, PubMed, och Psycinfo och resulterade i tio inkluderade artiklar som sedan analyserades, kvalitetsgranskades och sammanställdes. Resultat: Huvudfynden var att det fanns hinder och begränsningar men även möjligheter i det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn. Samarbete mellan skolsköterskan, skola, elever och föräldrar var något som framkom som viktigt i det hälsofrämjande arbete med överviktiga barn. Diskussion: Upplevelser av det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn var en arbetsuppgift som både var svår på grund av enskilda skolsköterskors känslor kring ämnet och hög arbetsbelastning men även på grund av bristande stöd av övrig personal inom skolan. Kollegor var av stor betydelse för att utföra detta hälsofrämjande arbete med överviktiga barn för att det var lättare när de hade kollegornas stöd. Samarbete med elevernas föräldrar var en viktig faktor för att arbetet och förändringarna skulle vara genomförbara. Slutsats: Det finns förändringsarbeten som behöver göras för att skolsköterskor globalt ska få de förutsättningar de behöver för att arbeta hälsofrämjande med överviktiga barn, men även att förstärka de positiva delarna skolsköterskor uttryckt för att göra arbetet mer genomförbart. / <p>2023-05-31</p>

Introduktion: Sjuksköterskor träffar allt fler patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Detta ställer krav på sjuksköterskans kompetens för att kunna ge en bra omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av bemötandet med patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudiens metod baserades på Polit och Becks (2021) flödesschema. Databaserna som användes var Cinahl och PsychInfo. Artiklarna har granskats och 12 artiklar utgjorde resultatet på resultatdelen. Tre kategorier har identifierats. Resultat: De tre kategorierna som har identifierats var: bemötande och påföljder vid hantering av patienter med psykisk ohälsa, kompetens inom psykisk ohälsa samt stigmatiseringens påverkan. Slutsats: Övergripande förmedlade sjuksköterskorna en brist på kompetens somorsakades av otillräcklig utbildning, handledning, stigmatisering samt en brist på tid imötet med patienter med psykisk ohälsa. Det behövs mer utbildning och vidare forskning gällande ämnet för att öka kunskapen.

Bakgrund: Coronaviruset låg bakom Covid-19 pandemin som spreds världen över 2020. Sjuksköterskor som arbetade med Covid-19 patienter utsattes för utmaningar och risker i sitt arbete. För att kunna arbeta optimalt och hållbart enligt sjuksköterskans kärnkompetenser så krävs goda förutsättningar på arbetet. Covid-19 pandemin innebar flera orsaker som kan ligga till grund för arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskor. Genom att undersöka hur sjuksköterskor upplever stress på arbetet under Covid-19 kan orsaker identifieras, och på så sätt förebyggas i framtiden.  Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av arbetsrelaterad stress vid arbete under Covid-19.  Metod: En litteraturstudie har genomförts av nio vetenskapliga kvalitativa artiklar från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Sökorden skapades i enlighet med studiens syfte. Artiklarna har kvalitetsgranskats, en integrerad analys tillämpades för resultatet, så att kategorier och underrubriker skapades.  Resultat: Sjuksköterskans erfarenhet av arbetsrelaterad stress under Covid-19 pandemin grundar sig i en försämrad arbetsmiljö, känslor och bristande erfarenhet. Arbetsmiljön innefattar bland annat arbetsorganisatoriska problem, hög arbetsbelastning, personalbrist och att arbeta med skyddsutrustning. Psykiska reaktioner från rädsla, ångest, depression och känsla av otillräcklighet bidrog till stress.  Slutsats: Sjuksköterskors arbetsrelaterade stress kan till viss del förstås utifrån krav, - kontroll, - &amp; stödmodellen, men även psykiska förhållanden hos en individ påverkar stressen. Förebyggande åtgärder från ledning och arbetsorganisation krävs vid pandemier för att sjuksköterskor ska kunna arbeta hållbart utan stress. Mer forskning behövs inom ämnet för att kunna specificera exakt vad för åtgärder som behövs.

Abstrakt Patienter som lider av EIPS/Borderline (Emotionellt personlighetssyndrom) har ofta erfarenhet av långa vårdtider vilket ibland inte varit till fördel för dessa patienter. På 1980-talet startade forskare i Nederländerna en intervention med självvald inläggning för patienter med komplexa behov. I Sverige benämns denna intervention som brukarstyrd inläggning (BI). Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter av brukarstyrd inläggning hos patienter med EIPS/borderline och/eller självskadebeteende. Metoden var en integrerad litteraturöversikt, enligt Whittemore och Knafl (2005). Sammanlagt tio artiklar är inkluderade i resultat och dessa resulterade i fyra områden: Att få möjlighet till en timeout, Att bemötandet är avgörande, Att få stöd med struktur och Att finna sin egen återhämtning. Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter av BI. Det framkom att patienterna i studierna uppskattade en timeout från vardagen och de ansåg att bemötandet från personal är av en avgörande betydelse för om och när personen söker BI, patienterna får en strukturerad tillvaro under BI vilket kunde vara avgörande för hur väl fungerande och effektiv behandlingen var och att det även gav en snabbare återhämtning vilket är målet med BI. Studierna visade tydligt att en negativ attityd bland personalen var den främsta orsaken för patienten att avbryta BI och att inte söka BI igen. Slutsats är att patienterna i studierna och deras upplevelser visade sig över lag positiva. Det förekom dock negativa erfarenheter som framför allt handlade om negativ attityd hos personal, brist på mellanmänskligt beteende och förutfattade meningar om patienter. Om dessa attityder och förhållningssätt går att hantera så kan interventionen BI kan vara till gagn för patientgruppen.

Ambulanssjukvården bedriver avancerad sjukvård med höga krav på kompetens, kvalitet och utveckling. Luftvägshantering är en primär åtgärd och en prioriterad behandling. Kunskap om hur man hanterar en svår luftväg är väsentlig för patientens överlevnad vilket kräver både erfarenhet och kompetens. Ambulanssjuksköterskors upplevelser vid denna typ av uppdrag är inte tillräckligt studerat vilket kan bero på att de flesta länder inte fordrar sjuksköterskebemanning i ambulansen. De få studier som finns inom området ifrågasätter om ambulanssjuksköterskor har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att hantera en svår luftväg. Mer kunskap inom området kan bidra till utveckling av ambulanssjuksköterskors kompetens. Syftet med den aktuella studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserats med hjälp av innehållsanalys där åtta ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever sig osäkra i vårdsituationer där luftvägen är komplicerad och hanteringen av den genererar känslomässig belastning vilket beror på en upplevd kunskapsbrist samt begränsade befogenheter. Det finns behov av kontinuerlig praktisk träning för att vidmakthålla kompetensen och för att det ska möjliggöras krävs en organisatorisk utveckling. Slutsatsen är att det finns kunskapsluckor hos ambulanssjuksköterskan i vårdandet av patienter med svår luftväg och kompetensutveckling samt kontinuerlig praktisk övning behöver tillgodoses för att åstadkomma trygghet.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och är en av våra största folksjukdomar. Det är en degenerativ sjukdom som är svårbehandlad. Alzheimers sjuka är i behov av vård och assistans. Anhöriga försöker anpassa sig efter de nya omständigheterna och utmaningar som Alzheimers sjukdom medför.Syftet: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda närstående med Alzheimers sjukdom.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design utfördes. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo.Resultat: Anhöriga som var vårdgivare till en anhörig med Alzheimers sjukdom upplevde många påfrestningar. Det är ett stressigt arbete och att bli vårdgivare har förändrat deras liv. Diagnosen skapade även konflikter i relationer eftersom de behövde samarbeta. Vilket kön vårdgivaren har och vilken relation som personer har till vårdtagaren spelar roll i vårdprocessen.Slutsats: Anhöriga erfarenhet att vårda närstående med Alzheimers sjukdom påverkar deras liv mestadels negativt. Det är en svår utmaning för de anhöriga att ta på sig rollen som vårdgivare. Alzheimers sjukdom ökar i världen och det är viktigt att sjuksköterskor och andra professioner inom hälso-och sjukvård kan stödja de anhöriga som är vårdgivare och få en inblick i vad de går igenom.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) är en diagnos som uppkommer inom de första 6 veckorna efter en förlossning. PPD är en av de vanligaste komplikationerna under postpartumperioden med en prevalens på 10–15%. Symtomen kännetecknas av nedstämdhet, känslor av otillräcklighet, irritation, sömnproblem, överdriven oro för barnet, känslor av värdelöshet och suicidtankar. PPD diagnostiseras med hjälp av Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). Diagnosen PPD medför ökad risk för isolering och nedsatt förmåga att ta hand om sitt barn. Samlad kunskap om mödrars erfarenheter av vården vid postpartumdepression möjliggör att sjuksköterskan kan ge adekvat och individanpassad vård.   Syfte: Syftet med studien var att belysa mödrars erfarenhet av vården vid postpartumdepression. Metod: Litteraturstudien baserades på 11 empiriska artiklar med kvalitativ ansats. Datasökningen genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycInfo. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs (2022) femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som var: ”Bristande information och kompetens”, ”Vårdrelationens betydelse” och ” Barriärer till att söka vård”. Konklusion: Litteraturstudiens resultat visade att mödrarna önskade mer information om postpartumdepression, samtidigt som de saknade adekvat kompetens hos vårdpersonal. Bemötandet från vården var en viktig aspekt för att mödrarna skulle kunna öppna upp sig och erhålla rätt stöd. Som sjuksköterska, baserat på denna litteraturstudie, är det viktigt att anpassa bemötande, information och stöd efter den enskilda individen. Vidare forskning kan därför utgå från vårdpersonalens erfarenheter av att vårda mödrar med PPD. / Background: Postpartumdepression (PPD) is a diagnosis that occurs within the first 6 weeks after childbirth. PPD is one of the most common complications during the postpartum period with a prevalence of 10–15%. Symptoms are characterized by low mood, feelings of inadequacy, irritability, sleep problems, excessive worry about the child, feelings of worthlessness and suicidal thoughts. PPD is diagnosed using Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). The diagnosis of PPD entails an increased risk of isolation and reduced ability to care for the child. Comprehensive knowledge of mothers’ experience with care during postpartumdepression enables nurses to provide adequate and individualized care. Aim: The purpose of the study was to illuminate mothers’ experiences of care during postpartum depression. Methods: The literature study was based on 11 empirical articles with a qualitative approach. The data search was conducted in Cinahl, PubMed, and PsycInfo. The analysis was performed with inspiration from Friberg's (2022) five-step model. Results: The analysis resulted in three categories: "Lack of information and competence", "The importance of care relationships” and "Barriers of seeking care." Conclusion: The results of the literature study showed that the mothers wanted more information about postpartumdepression, while also lacking competence from healthcare professionals. Their reception from the healthcare system was a crucial aspect for the mothers to be able to open up and receive the right support. As a nurse, based on this literature study, it is important to adapt the reception, information and support for the individual person. Therefore, further research can build upon the experiences of healthcare professionals in caring for mothers with PPD.

Diabetes mellitus är en kronisk obotlig metabol sjukdom som ökar kraftigt i världen. Sjukdomen kännetecknas av hyperglykemi, som innebär förhöjd glukoshalt i blodet vilket kan bero på insulinbrist i blodet eller på nedsatt känslighet för insulin. Denna studie fokuserar på typ 2-diabetes, som är den vanligaste diabetesformen av all diabetes. Behandlingen av diabetes kan antingen ske i form av ändrade levnadsvanor, och/eller farmakologisk behandling. Sjuksköterskans kompetens och färdighet spelar här en storroll eftersom de möter patienter med diabetes typ 2 i många olika vårdkontexter. Det är sjuksköterskans ansvar att främja hälsa, förebygga sjukdom samt att lindra lidande för patienten. I denna roll stöter sjuksköterskan ofta på utmaningar som kan försvåra vårdandet av dessa patienter. Det är därför viktigt att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med diabetes för att kunna ge optimal vård. Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med diabetestyp 2. Metoden som används i studien är allmän litteraturöversikt som baseras på elvavårdvetenskapliga artiklar som är kvalitativa, kvantitativa eller mixmetodsstudier. Man kan dra slutsatsen av att sjuksköterskor upplever att de är i behov av ökad utbildning och kunskap för att erbjuda optimal vård. De upplever även att det behövs mer tid med patienterna för ett bättre patientmöte. Detta i sin tur är en förutsättning för en bra kommunikation och för att skapa en god relation mellan sjuksköterska och patient.

Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med misstänkt STEMI prehospitalt. Bakgrund: En av det mest frekventa larmet som inkommer till SOS alarm och erhåller ambulans är bröstsmärta, och dessa uppdrag bedöms alltid som livshotande och graderas med de högre prioriteringarna. Den medicinska framfarten sista årtionden har lett till att den prehospitala sjukvården har blivit avancerad och god handläggning kan vara avgörande för patientens fortsatta livskvalitet men även satt större krav på erfarenheten hos ambulanssjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes med en empirisk intervjustudie och utgick från kvalitativ design. Reslutat: Analysen av resultatet utmynnade i tre huvudkategorier, Utlarmningsinformation, Vårdandet, Samarbetet.  Som byggdes upp utav 6 underkategorier som beskrev ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med STEMI prehospitalt. Konklusion: I studien framkommer det att ambulanssjuksköterskan hade goda kunskaper i att vårda patienter med STEMI och att det var något de kände sig trygga med på grund av god teoretisk och praktisk erfarenhet. De beskriver att snabbt kunde bedöma en kritisk sjuk patient och att de hade goda handlingsplaner och beredskap för vad som kan hända. De belyser även vikten av ett gott samarbete mellan kollegorna och andra instanser där bristfällande information kunde orsaka stor irritation samt minska patientsäkerheten avsevärt.

Kommunikation handlar om ett ömsesidigt utbyte mellan oss människor och kan ske både verbalt som icke-verbalt. I samhället såväl som inom hälso- och sjukvården är kommunikation en viktig del då den underlättar för oss människor att interagera med varandra. När samhället blir mångkulturellt kan hinder i kommunikationen uppkomma vilket kan skapa svårigheter, inte minst inom hälso- och sjukvården. En bristande kommunikation kan försvåra för sjuksköterska och patient att skapa ett vårdande samtal. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av vårdande samtal med patienter som inte talar landets språk. Författarna har utgått från Fribergs modell, en integrerad sammanställning av kvalitativ forskning och litteratursökningen utfördes i tre olika databaser. Efter att författarna analyserat och kvalitetsgranskat artiklarna resulterade litteratursökningen i totalt 9 artiklar som besvarade studiens syfte. Litteraturstudiens resultat visade att sjuksköterskor upplevde utmaningar i att skapa vårdande samtal med patienter som inte talade landets språk. Sjuksköterskor hade erfarenhet av att använda sig av olika kommunikationsverktyg för att kunna utföra dessa samtal. I diskussionen diskuterades resultatets huvudfynd genom att koppling gjordes till tidigare forskning samt relevanta vårdvetenskapliga begrepp.