Vattenförvaltning inom EU har, enligt EU:s vattendirektiv, som mål att samtliga vattenförekomster ska uppnå god status senast 2027. Sverige är ett av de EU-länder där målet ej har uppnåtts med uppmätt icke-tillfredsställande status i en del vattenförekomster i exempelvis Skåne; en situation som inte beräknas förbättras inom tidsfristen. I Sverige styrs vattenförvaltning lokalt med kommuner och myndigheter som beslutsfattande organ i enlighet med vattenmyndighetens sexårsplan. EU:s vattendirektiv kräver inkludering av intressenter och allmänheten i förvaltningen, vilket har lett till bildandet av vattenorganisationer såsom vattenråd. Dessa har till uppgift att verka som lokalkunskap för särskilda avrinningsområden, där ett nätverk av aktörer bildas för att möjliggöra påverkan av inriktning i vattenförvaltningen. Forskning visar på samarbetsproblematik mellan aktörer i vattenråd, brist på kunskap och intresse bland allmänheten och intressenter samt fall där ekonomiska och sociala mål har prioriterats före ekologiska, vilket har försvårat implementeringen av EU:s vattendirektiv. Syftet med studien är att undersöka hur skånska vattenråd utifrån nuvarande organisationsstruktur och prioriteringar kan bidra mer i arbetet för målet om god vattenstatus enligt EU:s vattendirektiv. Studien utgick från ett strategiskt urval och semistrukturerad intervju-metodik eller fokusgrupper bestående av intervjupersoner med hög expertis. Resultatet analyserades med hjälp av följande teorier: Environmental governance, vattenförvaltning, flernivåstyre, politisk samstämmighet, social inlärningsteori samt reflektiv och reflexiv kommunikation. Studiens resultat visar att de undersökta skånska vattenråden gör vad de kan för att bidra utifrån nuvarande förutsättningar, men att finansieringsbegränsningar, extern påverkan av andra aktörer i avrinningsområdena och brist på samarbete mellan olika nivåer i vattenförvaltningen förhindrar mångas utveckling. Organisatoriskt och prioriteringsmässigt fungerar majoriteten av de undersökta vattenråden väl och visar god potential, men förbättring inom det ovannämnda hade behövts om ett närmande av EU:s vattendirektivs mål skall uppnås i lokala skånska vattenförekomster. / Water management within the EU, according to the EU Water Framework Directive (WFD), has the aim to achieve good water status in all water bodies no later than 2027. Sweden is one EU country where the aim has not been reached, with measured non-satisfactory status in numerous water bodies in Scania for example; a situation not predicted to improve before the deadline. In Sweden, water management is governed locally with municipalities and agencies as decision-makers in accordance with the six-year plan of the water agency. Since the WFD requires stakeholder and public participation, the creation of water organisations such as water councils has been conducted. These act as local knowledge bodies in certain catchment basins, creating a network of actors to enable an influence on the orientation of water management. Research has shown collaboration issues between actors in water councils, a lack of knowledge and interest amongst the public and stakeholders, and cases where economic and social aims have preceded ecological ones. These factors in turn have aggravated the implementation of the WFD. The purpose of this study is to investigate how water councils of Scania, from current organizational structure and prioritizations, have the possibility to increase their contribution towards the aim of the WFD regarding good water status. The study was conducted from a strategic selection and semi-structured interviews or focus groups, including interviewees with high expertise. The result was analyzed using the following theories: Environmental governance, water governance, multi-level governance, policy coherence, social learning and reflective as well as reflexive communication. The results of the study demonstrate a situation where water councils contribute their utmost from current capabilities, yet are prevented to develop further due to financial limitations, external impacts from other actors in catchment basins, and a lack of collaboration between different levels of water management. From an organizational and prioritization point of view, the majority of investigated water councils work well and showcase high potential, with improvements of the aforementioned needed for the approach of the WFD’s aim in local water bodies of Scania.

EU:s sammanhållningspolitik har sedan 1980-talet varit ett verktyg för att investera och utveckla regioner. Utvecklingen sker genom olika strukturfonder och har de senaste decennierna finansierat stora delar av turismens utveckling, särskilt i turismintensiva regioner. Jämtland Härjedalen är ett tydligt exempel på en turismintensiv region där EU-medel används till utvecklingsprojekt. EU:s finansieringssystem upplevs av stödsökande komplext och resurskrävande i både ansöknings- och genomförandeprocesserna. De regelverk som finns är vidare mycket invecklade, vilket gör processerna än mer omfattande. Den här studien syftar till att undersöka och skapa en förståelse för vilka utmaningarna är samt vilka förbättringsmöjligheter som finns. Detta har skett genom en flermetodsstudie, där datainsamlingen genomförts med både enkät och intervjuer. Enkäten och de första intervjuerna gjordes med projektägare som är verksamma i Jämtland Härjedalen, och kompletterande intervjuer gjordes med representanter från finansiärerna Tillväxtverket och Region Jämtland Härjedalen. De främsta utmaningarna och förbättringsområdena från studien kan sammanfattas enligt följande: Upplevda utmaningar: Komplex och tidspressad ansökningsprocess Finansiärernas bristande förståelse om besöksnäringen Att vara låst till målen som skrivits i ansökan Rädsla att inte få kostnader för genomförda aktiviteter godkända Komplicerad redovisning och rapportering Projekt som arbetsform Önskade förbättringar: Förenklat regelverk Förbättrad kommunikation Mindre byråkratisk ansökningsprocess Mer dialog och samverkan Tydligare ansvar och roller Vi avslutar denna studie med en sammanfattande diskussion där vi lyfter egna tankar och funderingar kring utmaningarna och förbättringsmöjligheterna som framkommit av vårt resultat. Vi ser flera stora förbättringsområden, inte minst kopplat till förenklad byråkrati, ökad samverkan och mer dialog. Projektfinansiering är ett relativt outforskat område och vi hoppas att framtida forskning kommer beröra ämnen kopplade till den EU-finansierade projektvärlden. / Since the 1980s, the EU's cohesion policy has been a tool for investing and developing regions. The development takes place through various structural funds and in recent decades has financed large parts of the development of tourism, especially in tourism-intensive regions. Jämtland Härjedalen is a clear example of a tourism-intensive region where EU funds are used for development projects. However, the EU's funding system has proven to be a complex system where applicants experience the application and implementation process as very complex and resource-intensive with complicated regulations to deal with. This study aims to investigate and create an understanding of what the challenges are and what opportunities for improvement exist. This has taken place through a mixed-method study, where the collection of data was carried out with both a questionnaire and interviews. The survey and the first interviews were done with project owners who are active in Jämtland Härjedalen, and supplementary interviews were done with representatives from the financiers Tillväxtverket and Region Jämtland Härjedalen. The main challenges and areas for improvement from the study can be summarized as following: Perceived challenges: Complex and time consuming application process The financiers lack of understanding about the hospitality industry To be locked to the goals written in the application Fear of not getting costs for completed activities approved Complicated accounting and reporting Projects as a form of working method Desired improvements: Simplified regulations Improved communication Less bureaucratic application process More dialogue and cooperation Clearer responsibilities and roles We conclude this study with a summary in which we raise our own thoughts and reflections regarding the challenges and opportunities for improvement that emerged from our results. We see several major areas of improvement, not least linked to simplified bureaucracy, increased cooperation and more dialogue. Project financing is a relatively unexplored area and we hope that future research will touch on topics connected to the EU-funded project world. / <p>2023-06-16</p>

Despite the rule of law being one of the founding values and objectives of the European Union, some of the Member States have disrespected the rule of law. In response, the European Commission has invented new tools to reinforce the rule of law. The newest tool is the Rule of Law Report, and the purpose of this thesis is to study the Report’s significance in ensuring respect for the rule of law in the EU. To do so a combination of legal methods and a range of sources, such as EU primary law, case-law, EU documents and doctrine, have been used. The Report is issued annually, so far it has been published in three editions stretching from 2020 to 2022. The Report builds on a general part and 27 country chapters assessing the rule of law situation in each Member State. From the 2022 Report onwards, the Report is also accompanied with recommendations to each Member State. The Report is to be considered soft law. It is non-binding and can, hence, not be subject to judicial review by the European Court of Justice, but it imposes a moral obligation on the institutions addressed. Mainly on the Member States, but also on the Council, the European Parliament, and other bodies of the EU. It is descriptive, interpretative and has a connection to hard law but can only be enforced by soft enforcement. Furthermore, the Report does not explicitly mention a legal basis, but the Commission appears to have the conferred powers to adopt the act. Moreover, the Report have had practical effects at national and EU-level, and it has potential to have even more effects. It urges national rule of law reforms and causes debate in the institutions and national parliaments about the rule of law situation. It could be subject to interpretation in the ECJ and in national courts and it could serve as a source to activate other hard tools in the rule of law toolbox. Despite being criticised, the Report has significance in ensuring respect for the rule of law in the EU. It might have a low legal status, but it has legal relevance, and it has the potential to have even higher legal relevance in the future.

Denna studie undersöker förutsättningarna för implementering av EU:s nya skogsstrategi i en flernivåstyrningskontext. Policykonflikter har varit framträdande inom olika områden, inte minst inom skogspolitiken, och skogsägare har haft svårigheter att navigera bland de regleringar som finns både på nationell och EU-nivå. Därför fokuserar denna uppsats på den övergripande forskningsfrågan: Är skogspolitiken samstämmig? Genom att analysera och jämföra policykoherensen mellan EU:s skogsstrategi och två viktiga svenska policydokument – klimathandlingsplanen från 2023 och strategin för biologisk mångfald och ekosystemtjänster från 2013 – syftar studien till att belysa hur väl dessa strategier samverkar och är samstämmiga inom skogspolitiken på både EU- och nationell nivå. Studien finner överensstämmelser mellan vissa mål i EU:s skogsstrategi och de svenska dokumenten, vilket indikerar en potential för implementering. Samtidigt identifieras konflikter mellan vissa policys, särskilt vad gäller prioriteringar och tidsramar. Dessa avvikelser minskar policykoherensen och skapar hinder för en effektiv implementering av EU:s skogsstrategi i Sverige. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse av skogspolitikens samstämmighet och belyser utmaningar för implementeringen av mål på olika nivåer inom den svenska skogspolitiken.

Inom den internationella privaträtt- och processrätten är lagvalsfrihet, s.k. parts-autonomi, ett allt vanligare inslag. Vad gäller makars förmögenhetsförhållanden förekommer lagvalsfrihet i svensk lagstiftning genom NÄF (som är tillämplig på äktenskap med endast nordisk anknytning) och LIMF (som tillämpas på övriga förhållanden med utländsk anknytning). Dessutom finns lagvalsfrihet mellan makar i ett förslag till en EU-rättsakt om makars förmögenhetsförhållanden som förväntas bli antagen inom en snar framtid av 17 medlemsländer inklusive Sverige.   En obegränsad lagvalsfrihet kan leda till oönskade effekter på bodelningen med oskäliga bodelningsresultat som följd. Syftet med uppsatsen är dels att identifiera eventuella brister med utformningen av lagvalsfriheten som rör internationella makars förmögenhetsförhållanden, dels att behandla vilket skydd som finns i lagstiftningen för makar som p.g.a. ett oförmånligt lagvalsavtal drabbats av ett oskäligt bodelnings-resultat. Förutom vad avser nuvarande svensk lagstiftning diskuteras dessa frågor även med utgångspunkt ur en framtida EU-rättsakt.   De största problemen med utformningen av lagvalsfriheten är hänförliga till hemvist-kriteriet som är kopplat till lagvalsbestämmelserna. Inom svensk rättspraxis tenderar rättstillämparna göra inte helt samstämmiga tolkningar av hemvistbegreppet, trots att en definition finns i lagen. Skillnaderna i tolkningen av hemvistbegreppet torde således kunna bli än mer uttalade i en EU-rättsakt där någon definition av hemvistbegreppet inte förekommer. Eftersom lagvalsavtal mellan makar kan ha grundats på den ena makens hemvist, riskerar divergerande tolkningar av hemvistbegreppet leda till olika bedömningar av lagvalsavtalets giltighet. Det i sin tur är ett hot mot rättssäkerheten på området, vilket går stick i stäv med lagvalsfrihetens syfte. Det föreligger således ett behov av att införa en tydlig definition av hemvistbegreppet till det förslag som ligger till grund för den kommande rättsakten. En definition som har sin utgångspunkt ur målet med rättsakten, nämligen att öka förutsebarheten om tillämplig lag för att främja fri rörlighet inom unionen.   Inom svensk Äktenskapsbalk (ÄktB) finns flera bestämmelser till skydd för makar mot oskäliga bodelningar. Dessa ges ett tydligt tillämpningsutrymme även i LIMF där de stadgats som internationellt tvingande, oavsett vilken stats rättsordning som är tillämplig. I NÄF däremot är dessa bestämmelsers tillämpningsutrymme betydligt mer osäkert. Det är inte i linje med EU-domstolens strängare tolkning av vad som kan betraktas som internationellt tvingande regler. Vidare är ÄktB:s skyddsregler inte formulerade på så sätt att det framgår att lagstiftarens avsikt är att de ska vara internationellt tvingande. Sammantaget finns risk att ÄktB:s skyddsregler mot oskäliga bodelningar inte kommer att kunna åberopas i framtida tvister där utländsk lag har valts genom ett avtal mellan makarna.   För att förstärka ställningen av ÄktB:s skyddsregler om bland annat jämkning av oskäliga bodelningar, finns det skäl för lagstiftaren att vidta åtgärder inför antagandet av en EU-rättsakt. Åtgärderna kan innefatta omformulering av bestämmelserna i ÄktB, alternativt införande av kompletterande bestämmelser till den rättsakt som ska antas. Endast därigenom kan vi garantera ett fortsatt skydd för makar som drabbas av oskäliga bodelningar och riskerar att gå miste om egendom de borde ha rätt till.

I den här avhandlingen studeras Europeiska kommissionens kommunikativa praktiker i ljuset av de pressmeddelanden som dagligen distribueras till världens största presskår i Bryssel, men också via internet till andra journalister och allmänheten. Övergripande syften med avhandlingen är att beskriva textproduktionen i denna en av världens största textproducenter och att lyfta fram den, hittills förvånansvärt osynliga, språkliga dimensionen av kommissionens kommunikation. Avhandlingen tar avstamp i ett dialogiskt perspektiv på kommunikation, där kommunikation förstås som en dynamisk process i vilken människor (sam)agerar i ett givet sammanhang. Avgörande blir således att se pressmeddelandena som en del av den produktions- och distributionskontext de ingår i, både på lokal nivå och på en mer övergripande institutionell nivå. Empiriskt bygger avhandlingen på fältstudier vid Europeiska kommissionen och textanalyser av pressmeddelanden från kommissionen och från franska och svenska departement. Pressmeddelandena studeras både som process och produkt: formuleringsprocesser å ena sidan och textmönster och tempusbruk å den andra. Som ett exempel detaljstuderas produktionen av två pressmeddelanden mot bakgrund av skribenternas förklaringar och motiveringar till sina ändringar. Med sin unika inblick i hur ett pressmeddelande blir till steg för steg och av olika aktörer utgör denna del ett viktigt bidrag till forskningen om pressmeddelanden, som först på senare år blivit mer processinriktad. De olika delstudierna ger alla vid handen att kommissionen, enkelt uttryckt, måste arbeta mer för att underbygga sin argumentation och för att göra sina initiativ mer begripliga, legitima och motiverade. Detta kan i stor utsträckning tillskrivas den mer komplicerade kommunikationssituationen som gäller för kommissionen i förhållande till de nationella departement som är jämförelsematerial i studien. / The thesis investigates the European Commission’s communicative practices in the light of the press releases that are distributed daily to the world’s largest press corps in Brussels and on the Internet to other journalists and the general public. The overall aim of the thesis is to describe the text production of one of the largest text producers in the world and to highlight the linguistic dimensions of the Commission’s communicative practices, which until now have received little scholarly attention. The study adopts a dialogical perspective on communication, where communication is understood as a dynamic process in which people interact in a given context. This means that the press releases are seen as parts of the production and distribution context in which they are embedded, both on a local level and on a more general institutional level. The empirical data on which the study is based comprise field studies at the European Commission and text analyses of press releases issued by the Commission and French and Swedish ministries. The press releases are analysed on different linguistic levels, text pattern and the use of tense, on the one hand, and composition processes on the other. As an example, the production of two press releases is studied in detail, in view of the authors’ comments to and motivations for changes to the texts. With its unique insight into how a press release is drafted step by step and by the different parties involved this part of the thesis is an important contribution to research on press releases, which only recently has become more oriented towards the production process. The results of the analyses highlight the fact that the Commission, to a greater extent than the national ministries, must substantiate its argumentation and make its initiatives more comprehensible, legitimate, and motivated. This finding may be ascribed to the more complex communication situation of the Commission, compared to the national ministries, which served as material for comparison in the study.

<p>The social dimension in the EU, explored through the document texts of the Treaty of Rome, the Lisbon Strategy, the Social Policy Agenda and the Swedish Strategy Report</p><p>This paper explores the social dimension of EU social policy, except the aspects of the economic and labour market. The EU documents reveal an underlying line of thought stemming from the alignment of the six founding countries, spearheaded by France, with the conservative corporatist welfare model. As one of four European welfare models, the conservative corporatist model emphasises labour market issues, corporate social responsibility and the subsidiarity principle in EU social policy. It also influences how the texts define the terms social, social policy and social exclusion. The definitions determine how policymakers combat problems such as social exclusion and identify the policy issues to be included in EU social policy.</p><p>The Swedish Strategy shows how the country is responding to the objectives that it has been assigned by the EU and how it plans to attain them. Other key issues include how Sweden defines and plans to address the problem of social exclusion domestically.</p><p>The Lisbon Strategy and the Social Policy Agenda of the EU underline the importance of civil trust. Accordingly, I have included Bo Rothstein's theory of social trust, which demonstrates that open dialogue with citizens and written declarations of cooperation in the EU are not enough. Actions that instil trust and impartial universal institutions are also required for the European project to work. Thus, civil trust in the EU requires the existence of such institutions.</p><p> </p>

The social dimension in the EU, explored through the document texts of the Treaty of Rome, the Lisbon Strategy, the Social Policy Agenda and the Swedish Strategy Report This paper explores the social dimension of EU social policy, except the aspects of the economic and labour market. The EU documents reveal an underlying line of thought stemming from the alignment of the six founding countries, spearheaded by France, with the conservative corporatist welfare model. As one of four European welfare models, the conservative corporatist model emphasises labour market issues, corporate social responsibility and the subsidiarity principle in EU social policy. It also influences how the texts define the terms social, social policy and social exclusion. The definitions determine how policymakers combat problems such as social exclusion and identify the policy issues to be included in EU social policy. The Swedish Strategy shows how the country is responding to the objectives that it has been assigned by the EU and how it plans to attain them. Other key issues include how Sweden defines and plans to address the problem of social exclusion domestically. The Lisbon Strategy and the Social Policy Agenda of the EU underline the importance of civil trust. Accordingly, I have included Bo Rothstein's theory of social trust, which demonstrates that open dialogue with citizens and written declarations of cooperation in the EU are not enough. Actions that instil trust and impartial universal institutions are also required for the European project to work. Thus, civil trust in the EU requires the existence of such institutions.

Elektroniska underskrifter är en relativt ny metod för att ingå bindande avtal. Tanken med tekniken är att den ska effektivisera, förenkla och öka säkerheten för användarna vid ingående av avtal. Det kan dock uppstå problem när lagstiftning anpassas till att reglera ny teknik, eftersom det är viktigt att lagstiftaren fortsätter att ta hänsyn till de skyddsintressen som ligger bakom gällande rätt. Denna uppsats belyser och diskuterar rättsliga hinder som föreligger vid användandet av elektroniska underskrifter, vid upprättande av de tre, privaträttsligt mest vanliga, rättshandlingarna som kräver en viss form för giltighet: överlåtelse av fast egendom, upprättande av testamente eller äktenskapsförord. Uppsatsen utreder hur den nya EU-förordningen eIDAS ((EU) nr 910/2014) har påverkat svenska myndigheters förhållningssätt till elektroniska underskrifter och elektroniska handlingar. Från presumtionen att det var fysiska handlingar som krävdes, om inte särskilda regler godkände elektroniska rutiner, till att elektroniska rutiner gäller om inte särskilda formkrav förbjuder det. Vidare förklaras förenklat tekniken bakom avancerade- och kvalificerade signaturer samt elektroniska dokument. Formkraven för skriftlighet, underskrift, bevittning och registrering och de skyddsintressen som ligger bakom dessa analyseras. Formkraven till ovan nämnda rättshandlingar kan till viss del tillgodoses med elektroniska signaturer och dokument, men i dagsläget krävs det en fysisk underskrift för att göra ovan nämnda rättshandlingar giltiga, på grund av den tolkning av begreppet underskrift som har gjorts i Ds 2003:29. Vidare analyseras hur sakrätten, rent teoretiskt, skulle kunna förändras genom en potentiell lagändring eller om en ny tolkning av begreppet underskrift medför att elektroniska signaturer kan användas vid överlåtelse av fast egendom. I uppsatsen diskuteras även de förtjänster och risker som en lagändring skulle kunna innebära, och hur dessa bör vägas mot varandra, för att sedan konstatera om en ökad implementering av elektroniska rutiner är önskvärd eller inte.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.