Syftet bakom denna studie är att undersöka hur förskolläraren arbetar med högläsning för att främja barns språkutveckling. Högläsningen är en aktivitet som ger barn möjligheten att utveckla sina egna tankar och även ta del av andras. Högläsningen är en viktig del i förskollärarens uppdrag med att främja barns språkutveckling och därför är det viktigt att denna aktivitet genomförs på rätt sätt. För att göra högläsningen meningsfull och begriplig krävs det att förskolläraren ger denna aktivitet utrymme, tid och gör barnen delaktiga på ett sådant sätt att de får ta del av glädjen och engagemanget i högläsningen. Metoden vi använt oss av i studien är en kvalitativ metod där intervjuer används som redskap. Vi valde intervjuer som redskap eftersom vi ville få fram förskollärarens egna tankar och upplevelser om hur de arbetar med högläsning på ett språkutvecklande sätt. Sammanlagt deltog två förskolor i studien varav sex förskollärare medverkande. Resultat I studiens resultat framkommer de sex medverkande förskollärarnas svar kring deras upplevelser och tankar kring högläsning som språkutvecklande aktivitet. Resultatet är uppbyggt i sex huvudkategorier där presenteras förskollärares upplevelser och tankar kring hur de arbetar för att högläsningen ska bli språkutvecklande. I resultatet framkommer det hur förskollärare dagligen arbetar med högläsning främst före och efter lunch, men att samtalsklimatet varierade beroende på när högläsningen skedde. De framgick att de hade som syfte att högläsningen skulle vara en språkfrämjande aktivitet, men att det inte alltid fanns tid och utrymme för att diskutera och samtala kring det lästa med barnen. Under studiens gång fick vi ta del av tips om vilka arbetsmetoder förskollärare bör använda sig av för att utveckla barns ordförråd. De medverkande förskollärarna talade om vikten att göra högläsningen meningsfylld och koppla den till barnens egna erfarenheter för att öka möjligheterna till samtal. Det framkom även hur majoriteten av förskollärarna ansåg att samspelet mellan den vuxne och barnet var en avgörande faktor för att det skulle ske en språkutveckling.

Vår studie handlar om att få en insyn kring hur pedagoger ser på sitt arbete gällande samspel i förskolan. Den tidigare forskningen behandlar samspel i förskolan, pedagogers förhållningsätt gällande samspel i förskolan och relationer som påverkande faktorer i samspelet. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i den relationella pedagogiken. Vi har utgått från kvalitativa halvstrukturerade intervjuer och intervjuat fem utbildade pedagoger som arbetar på samma förskola. Materialet har transkriberats och sedan analyserats utifrån analysmetoden Meningskoncentrering. Därefter diskuteras resultatet utifrån tidigare forskning och den relationella pedagogiken. Utifrån intervjuerna menar samtliga pedagoger att det sker ett samspel hela tiden i förskolan. Resultatet vi fick från våra intervjuer belyste vikten utav att barnen utvecklar goda samspelsstrategier. Goda samspel i verksamheten är inte bara viktigt för barnen i deras utveckling, det är minst lika betydelsefullt för pedagogerna. För att utveckla samspelsstrategier gäller det att pedagogerna lyssnar och tolkar barnen vilket påverkar att barnen bemöts på ett respektfullt sätt.

Syftet med denna studie är att få kunskap om förskollärares synsätt på barns fria lek i förskolan och hur de ser på delaktighet i den fria leken. För att få svar på detta har vi valt att göra en kvalitativ studie med intervju som metod. Vi intervjuade sex förskollärare på sex olika förskolor i tre olika orter inom Västerbottens län. Intervjuerna spelades in på ljudfiler som sedan transkriberades. Efteråt sammanställdes resultatet och jämfördes med forskning och litteratur inom studiens syfte och frågeställningar. Studien visar att förskollärarna hade två olika uppfattningar om delaktighet. Dessa var tillgänglig och stöttande respektive aktiv och delaktig. Förskollärarnas definition på den fria leken var liknande till skillnad från litteraturen. Förskollärarna gav i samstämmighet med tidigare studier uttryck åt att leken är en viktig del i barns liv, lärande och utveckling. Trots detta så finns en osäkerhet bland de intervjuade förskollärarna, om vilken roll de ska ta sig an under barns fria lek.

Utvecklingsarbetet syftade till att inspirera barnen till skapandeverksamhet genom att utveckla skapandemiljön och synliggöra skapandematerialet i fritidshemmet. Arbetet riktade sig mot barn i förskoleklass samt första klass på ett gemensamt fritidshem. Projektet har grundat sig i metoden aktionsforskning och förstudien genomfördes med observationer och semistrukturerade intervjuer. Nulägesanalysen visade att skapande inte hade någon central del i fritidshemmet, att intresset var relativt svalt och att barnen i stort sett använde sig utav samma skapandematerial, trots den stora tillgången till annat material. Det här bidrog till ett projekt där det befintliga skapandematerialet på fritidshemmet synliggjordes samt utvecklades i form av en ny plats med återbruks- och naturmaterial. Skapandeaktiviteter genomfördes med barnen där olika sorters material plockades fram för att väcka ett intresse till skapande bland barnen. En inspirationspärm skapades där bilder på barnens tidigare kreationer sattes in men även alster vi gjorde tillsammans under projektet, samt bilder på annat som kunde inspirera barnen. Genom hela projektet arbetades det mycket med begreppet fantasi och dess innebörd som utgått från Vygotskij. Resultatet visade att den utvecklade och synliggjorda skapandemiljön främjade ett intresse hos barnen som började skapa allt mer. Även lärarens förhållningssätt till skapande blev en central del för att väcka lusten och inspirationen bland barnen.

Den här studien har sin grund i utemiljön och syftet med detta arbete är att belysa utomhusmiljön för förskolebarns lärande. De frågeställningar som har ställts och som ska besvara studiens utgångspunkter är vilket arbetssätt förskollärare har, samt vilka förhållningssätt som är av betydelse för barns lärande i utemiljön. Den sista frågeställningen syftar till att titta på vilka faktorer som är av betydelse för barnens lärande. För att få svar på dessa frågeställningar så har en kvalitativ metod använts där intervjuer och observationer har ingått för att få fram data som behövs för att få svar på frågeställningarna. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet som handlar om att vi lär ihop med varandra i sociala sammanhang och där förskolläraren har en viktig roll där de hjälper till och stöttar barnen framåt i sitt lärande. Resultatet visade att det inte framgick så många arbetssätt kring barns lärande utomhus, utan det övergick mer till ett förhållningssätt till hur man agerar med barnen. Det visade sig också att de faktorer som påverkar barns utevistelse är vädret och deras kläder. Till sist kan man dra slutsatserna att utemiljön har stor betydelse för barnens lärande, samt att ett vidare intresse finns hos förskollärarna att arbeta mer med uteverksamheten då Coronapandemin har gjort att barnen vistas mer utomhus på förskolorna.

Fokuset med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar om leken i förskolan, hur de förhåller sig i och till leken. Syftet med studien är att utveckla kunskap och få en djupare förståelse för den påverkan vi har på barns lek då vi som förskollärare har i uppdrag att främja barns utveckling och lärande. Med utgångspunkt i sociokulturella teoribildningars (Vygotskij 1978) begrepp mediering och artefakt fördjupas analysen av lekens bakgrund och dess historia. Genom en kvalitativ metod belyser vi förskollärares syn på barns lek i förskolan. Resultatet visar på en medvetenhet om förskollärares påverkan på barns lek och lärmiljöns betydelse för barns lärande. Det framträder olika förhållningssätt om huruvida vi ska blanda oss in i barns lek eller inte.

Syftet med studien är att få syn på hur förskollärare beskriver sin syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Vi valde att utgå från en kvalitativ metod utifrån syftet och frågeställningarna. I den kvalitativa studien användes semistrukturerade intervjuer för att få svar på syfte och frågeställningar. Studien analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och perspektivets tillhörande begrepp. I resultatet framkom förskollärares beskrivande av hur högläsning kan bidra till barns språkliga förmågor. Det framkom även hur förskollärare beskriver att de arbetar med högläsning. Studiens slutsats är att högläsning som inkluderar samtal och samspel bidrar till att barn utvecklar sin språkliga förmåga. Slutsatsen är även att beroende på förskollärares förhållningsätt under högläsningen kan barn utveckla olika språkliga förmågor.

Karlsson, Therese & Nilsson Therese (2011). Arbetet med läs- och skrivinlärning på två skolor med olika språkliga karaktärer. Lärarutbildningen: Malmö Högskola.Syftet med vårt arbete är att synliggöra och öka kunskapen om hur fyra lärare arbetar med läs- och skrivinlärning. Vi vill även uppmärksamma likheter och skillnader i deras arbetsmetoder beroende på elevens språkliga förutsättningar. Två av lärarna arbetar på en skola där de flesta eleverna är enspråkiga och de andra två lärarna arbetar på en skola som är av en flerspråkig karaktär. Den tidigare forskning vi använt oss av berör bland annat flerspråkighet, förhållningsätt och inlärningsmetoder. För att kunna uppnå vårt syfte använde vi oss av följande frågeställningar.Hur arbetar lärarna med läs- och skrivinlärning på de båda skolorna?Finns det några likheter och skillnader i lärarnas arbetssätt med läs- och skrivinlärning beroende på elevers olika språkliga bakgrunder?För att få svar på våra frågeställningar utförde vi tre observationer. Vi har även utfört en kvalitativ intervju med varje utvald lärare där frågorna både var öppna och riktade. Vår studie visar att lärarna arbetar efter samma syfte nämligen att lära eleverna bokstavens form korrekt och dess ljud. Detta resultat uppnår de med samma metod nämligen ljudningsmetoden, men deras arbetssätt inom metoden skiljer sig något. De skillnader vi kan se i vår studie är att lärarna på den flerspråkiga skolan arbetar mer koncentrerat med denna metod då hela deras upplägg av läs- och skrivinlärningen bygger på Bornholmsmodellens upplägg.

Alla barn i förskolan har rätt till utveckling och lärande oavsett sina språkliga kompetenser eller brister. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolemiljön kan påverka barns språkutveckling och hur förskollärarna förhåller sig till bemötandet av flerspråkiga barn i verksamheten. Studiens baserades på kvalitativa analyser av data från två undersökningsmetoder: intervjustudien och observationsstudien. Intervjustudien syftade till att analysera förskollärarnas förhållningsätt och hur de uppfattar arbetet att stödja barns språkutveckling, vilka strategier de använder samt hur de skapar kommunikation för att stödja och involvera barns språkliga kompetens. Observationsstudien analyserade de dialogerna och kommunikationerna mellan barnen och pedagoger som framträder i pedagogiska verksamheter och hur strategierna som nämnts i intervjustudien används i pedagogernas dagliga praktiskt arbete med barnen i förskolan.  Studien utgår ifrån forskningsfrågorna: På vilka olika sätt kan pedagoger använda miljön som redskap för att utveckla barns språk samt pedagogers förhållningssätt gentemot flerspråkiga barn och vilka utmaningar kan uppstå i arbetet kring flerspråkiga barns språkutveckling? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och allt material analyseras utifrån den sociokulturella teorin med fokus på scaffolding, mediering och translanguaging-begreppet. Intervjustudien gav svar på hur förskollärarna uppfattar miljöns betydelse för barns språkutveckling, hur förskollärarna kan strukturera miljön för att underlätta för flerspråkiga barn samt vilka utmaningar de stöter på i arbetet med flerspråkiga barn. Observationsstudien svarade på miljöns betydelse där aktiviteterna äger rum och hur förskollärare använder miljön som verktyg för att utveckla flerspråkiga barns språk samt utmaningar i detta.   Studien lyfter upp att miljön är betydelsefullt för barnens språkutveckling, där förskollärare använder miljön som verktyg och initierar samtalen hos barnen och stöttar barnen att utveckla deras språk. Resultatet visar att förskollärare använder verktyg som bilder, TAKK, böcker, material och artefakter i miljön för att föra in begrepp och ord på olika språk i dialog med barnen. De använder också olika strategier såsom att sätta ord på saker och ting med svenska eller modersmål för att ge barnen en förståelse och tydlighet för material och miljön, och på så sätt öka barnens ordförråd i både svenska och modersmål.

Föreliggande studie beskriver de barn som upplevs ha ett normbrytande beteende i förskolan och som bemöts av uppfattningen och strävan från pedagogerna att barnets beteende bör förändras (Ohlsson, 2022). Enligt Lutz (2021) är pedagogernas förhållningssätt helt avgörande, där ett gott bemötande många gånger ökar barnens chanser att lyckas. Ett uppmärksammat problematiskt uttryck som studien grundar sin undersökning på, är pedagoger som enbart ser till barnets brister och drar direkt paralleller till att det skulle vara en bakomliggande diagnos på grund av barnets normbrytande beteende. Syftet är att bidra med kunskap om den påverkan ett specialpedagogiskt förhållningsätt har i mötet med barn som upplevs ha ett normbrytande beteende.  Metoden som användes i föreliggande studie var kvalitativa intervjuer utifrån fokusgrupper med urvalet förskolelärare. Resultatet bearbetades utifrån en tematisk innehållsanalys (Braun & Clarke, 2006) och vilar på ett kategoriskt, punktuellt och relationellt teoretiskt ramverk med förankring i begreppen relationellkompetens och relations pedagogik. Studiens slutsats visar att å ena sidan är förskollärarna medvetna om betydelsen av ett gott förhållningssätt i mötet med ett upplevt normbrytande beteende i förskolan. Å andra sidan visar studien att, oavsett hur intresserade förskollärarna är av ett specialpedagogiskt förhållningssätt så lyckas de inte med att bemöta alla barns behov/svårigheter om inte förutsättningarna för det finns eller går att skapa. Det som förskollärarna eftersökte var kvalité i ledningen samt resurser och kompetensutveckling för att hantera och bemöta barn som upplevs ha ett normbrytande beteende. Konsekvenserna som uppmärksammats i studien är när personalen inte får det stöd som krävs, som tillräcklig specialpedagogisk kompetensutveckling eller tillgång till specialpedagog. Även andra faktorer som stress, stora barngrupper och för lite personal bidrar till att pedagogerna i förskolan inte alltid reflekterar över sitt förhållningssätt och dess påverkan i mötet med ett upplevt normbrytande beteende hos barn.