Med vår studie vill vi få syn på hur det kan se ut i tamburen på förskolor, hur samspelet mellan barn och pedagoger ser ut, om barnen utmanas till att vara självständiga samt om miljön möjliggör till barns självständighet. Studien innehåller två delstudier med intervjuer och observationer från två olika förskolor. Totalt har sex observationer utförts för att få en bredare syn på pedagogernas arbetssätt. Sedan har sju semistrukturerade intervjuer med personal från respektive avdelning utförts för att ta del av deras egna tankar kring tamburen. Det här är en kvalitativ studie där en tematisk analys har gjorts. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som mediering, appropriering, scaffolding samt fysiska och intellektuella redskap använts för att analysera empirin. Resultatet från förskola 1 och 2 skiljde sig när det gällde arbetssättet men inte när det gällde deras egna tankar om hur de vill att tambursituationen ska se ut. Tidsbrist, stress och stora barngrupper tas upp som en orsak till att tambursituationerna glöms bort och blir till en låt-gå situation. Det har många gånger varit orsaken till att pedagogernas pedagogiska roll och profession inte kommit till uttryck i tamburen. Resultatet kom fram till att pedagoger behöver skapa en struktur och planering, ha en god kommunikation sinsemellan samt skapa förutsättningar för en trivsam miljö där barnen får tillgång till fysiska och intellektuella redskap för att påklädningssituationer ska kunna bidra till barns lärande och utveckling samt vara en trygg plats där barn får öva på att bli självständiga individer.

Syftet med denna studie är att bidra till en fördjupad kunskap om arbetssätt i förskolan som kan främja utveckling och lärande hos barn med autism och autismliknande svårigheter som även fokuserar på kommunikation och sociala relationer. Barn med autism och autismliknande svårigheter är ofta i behov av särskilt stöd och vi vill undersöka hur det särskilda stödet kan se ut. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem förskollärare. De forskningsfrågor som används är ”Vilka framgångsrika arbetssätt beskriver förskollärare att de har gällande kommunikation och sociala relationer som främjar barn med autism och autismliknande svårigheter?” samt ”Hur beskriver förskollärarna att de arbetar för att inkludera barn med autism och autismliknande svårigheter i gruppen?” Sedan analyserades resultatet ur två specialpedagogiska perspektiv, det relationella och det kategoriska perspektivet. Vi valde dessa två specialpedagogiska perspektiv eftersom vi ansåg att de kunde användas för att klargöra vårt resultat samt att de är breda och populära inom dagens specialpedagogik. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av förstärkning, tydliggörande pedagogik, mindre grupper och social träning i form av lekstarka barn som förebilder. Dessa arbetsmetoder beskrivs även gynna de neurotypiska barnen i förskolan. Slutsatsen blir att det finns flera gynnsamma metoder att arbeta med barn med autism och autismliknande svårigheter. Det finns olika hjälpmedel för att förstärka och förtydliga kommunikationen, exempelvis bildstöd eller TAKK. I slutsatsen lyfts även vikten av de neurotypiska barnens roll som förebilder för socialt relationer.

Syftet med denna studie är att analysera och beskriva kockars och pedagogers uppfattning om måltidspedagogik i förskolans verksamhet. Detta för att ta reda på förhållningsättet och tillvägagångsättet som verksam personal väljer för att utöva måltidspedagogik i vardagen. Utifrån syftet formuleras två frågeställningar: På vilket sätt beskriver respondenterna barns lärande i måltidspedagogik och hur beskriver respondenterna att de möjliggör och arbetar för att främja barns kunskap om kost och hälsa. Frågeställningarna besvaras genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, två barnskötare och två kockar som respondenter. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och begrepp hämtade från sociokulturella perspektivet för att hitta mönster och likheter. Enligt deltagarnas uppfattningar om måltidspedagogik är att det bidrar med viktig kunskap till barnen för att ge förutsättningar att kunna stegvis nå en hållbar livsstil. I resultatet framgår det att pedagogernas förhållningsätt är en viktig faktor när det kommer till att vara en god förebild. Att stötta och utmana barnen är avgörande för barns utveckling i måltidspedagogik. Något som framgick tydligt i respondenternas svar var att måltidspedagogik är en viktig del i förskolan då barnen äter många måltider på förskolan / <p>Betyg i Ladok 240513.</p>

Studiens syfte är att belysa pedagogiska miljöers betydelse i skapandet av en inkluderande verksamhet i förskolan. Studien är en kvalitativ studie som har konstruerats ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv samt ur teorin om agentisk realism med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet lyfts pedagogernas syn på vad den pedagogiska miljön är, hur de arbetar med den samt hur de arbetar för att skapa inkludering för barn i behov av stöd i förskolan. Studiens slutsats är att den pedagogiska miljön är ett viktigt verktyg för att kunna skapa inkluderingsmöjligheter för barn i behov av stöd i förskolan.

Bakgrund: Personer med en psykisk sjukdom dör betydligt tidigare än personer som inte har en psykisk sjukdom. Detta sker ofta i somatiska sjukdomar såsom cancer, kardiovaskulära sjukdomar och från trauma av våld och olyckor. De drabbas frekventare och oftare mer allvarligt än individer utan psykisk sjukdom och riskerar att få en längre vårdtid och sämre utfall. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors förhållningsätt i omvårdnad av patienter med somatiska sjukdomar med en samsjuklighet av psykisk sjukdom. Metod: Nio vetenskapliga artiklar, funna i databaserna Cinahl och PsycInfo har kvalitetsgranskats och analyserats med en metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors förhållningssätt i omvårdnaden av patienter med somatiska sjukdom med en samsjuklighet i psykisk sjukdom redovisas i kategorierna Behov av ytterligare kunskap, Rädsla och oro och Avståndstagande förhållningssätt. Slutsats: Slutsatsen i denna litteraturöversikt är att sjuksköterskan behöver mer kunskap för att kunna vårda patienter med en samsjuklighet. Sjuksköterskorna inom somatisk respektive psykiatrisk vård behöver mer kunskap inom varandras område. Med den utökade kunskapen om samsjuklighet och varandras vård blir sjuksköterskan bättre förbered för de nya krav som ställs. Klinisk implikation: Internutbildning behövs för att öka kompetens och trygghet hos sjuksköterskor som vårdar patienter med somatiska sjukdomar och samsjuklighet i psykisk sjukdom. Kommunikationskanaler mellan den somatiska och psykiatriska vården bör skapas för att möjliggöra konsultation mellan klinikerna.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass upplever sin genusmedvetenhet samt hur de säger att de konkretiserar arbetet i verksamheten. Studien syftar även till att undersöka vilka likheter och skillnader som finns representerade i de två olika verksamheterna vad gäller genusmedvetenhet. Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med förskollärare verksamma i förskola samt förskollärare verksamma i förskoleklass. Materialet analyserades utifrån tematisk analys och bearbetades med utgångspunkt ur ett genusteoretiskt och sociokulturellt perspektiv och dess centrala begrepp.I studiens resultat framkom att det fanns likheter och skillnader i de båda institutionerna i förskollärarens syn på genus samt hur de säger sig konkretisera genusmedvetenheten i verksamheterna. Resultaten indikerar på att det finns en medvetenhet och ett intresse kring genus i de båda institutionerna men det framgår att förskollärare verksamma i förskola tenderar att arbeta mer genusmedvetet samt att arbetet genomsyrar deras verksamhet på ett mer naturligt och konkret sätt. Förskollärare verksamma i förskoleklass utrycker istället en avsaknad av ett mer konkret arbetssätt kring genus då de uppger att arbetet inte ges tillräckligt stort utrymme i skolan.

Syftet med studien var att undersöka hur barn har- och ges möjlighet till delaktighet och inflytande genom förskollärarens förhållningssätt. Studien utgår från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio legitimerade förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna innehar olika förhållningssätt kopplat till delaktighet och inflytande. Det finns en meningsskiljaktighet mellan förskollärarna om hur barns tankar och åsikter ska praktiseras i förskolan. Det framkommer också i resultatet vilka faktorer som möjliggör och hindrar barns förutsättningar för delaktighet och inflytande. Det som kan möjliggöra barns delaktighet och inflytande är ett gemensamt förhållningssätt. Det som kan utgöra hinder för barns delaktighet är yttre ramfaktorer, såsom rutiner, ekonomi, brist på resurs och barnantalet i barngruppen. Studiens resultat analyseras utifrån det relationella perspektivet där relationen mellan förskollärare och barn är betydelsefullt. Studiens slutsats är att demokrati och makt har relevans i förhållande till hur barn kan få inflytande och delaktighet i förskolan.

Syftet med vår studie är att få en djupare kunskap om pedagogers upplevelser och erfarenheter av att i förskolans pedagogiska verksamhet arbeta med barn som anses ha ett utagerande beteende. Vidare syftar vår studie till att undersöka pedagogers definitioner av vad ett utagerande beteende inom förskolans kontext innebär. Studien har utgått ifrån tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor i Skåne. Empirin har analyserats utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har olika erfarenheter och syn på ett utagerande beteende i förskolans kontext. Enligt pedagogerna kan ett utagerande beteende utspela sig på olika sätt, såväl fysiskt som verbalt. Pedagogerna såg även att ett utagerande beteende kunde ses som ett normbrytande beteende. Resultaten belyser även problematiken kring att pedagogerna känner sig otillräckliga i arbetet med utagerande barn. Anledningen kan vara för stora barngrupper samt personal och tidsbrist. Pedagogerna känner sig då begränsade rent tidsmässigt, då de inte alltid hinner att vara där för barnen. Enligt pedagogerna är en viktig del i arbetet med utagerande barn att använda sig av olika strategier där ett lågaffektivt bemötande är en central del. En effektiv strategi anses vara tydliggörande pedagogik i form av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. För att kunna använda sig av dessa strategier bygger det på att barnen får möjlighet att utveckla en god relation till pedagogerna på förskolan. Empirin belyser vikten av en god relation i arbetet med utagerande barn. Pedagogerna beskriver att relationen mellan pedagogerna och barnen är en betydelsefull del av arbetet på förskolan.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur förskollärare arbetar med att främja flerspråkiga barns språkutveckling genom olika metoder, strategier och utifrån ett interkulturellt förhållningssätt i förskolan. I denna kvalitativa studie har semistrukturerade intervjuer valts och studien har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och relevanta centrala begrepp. Resultatet visade att det främst är de flerspråkiga pedagogerna som arbetar med de flerspråkiga barnens språkutveckling genom att de samtalar med barnen på sitt modersmål. Resultatet visade även att förskollärare använder sig av olika metoder och ett transspråkande arbetssätt för att barn ska utvecklas i både svenska och modersmålet. Resultatet visade också att det fanns en osäkerhet bland pedagoger som inte behärskade barnens modersmål. Studiens slutsats visade att förskollärare behöver ha ett interkulturellt förhållningssätt och motiverande och närvarande förskollärare för att kunna utveckla barns språkutveckling utifrån deras behov och förutsättningar samt inkludera alla barns språk i förskolan.

Syftet med vårt arbete är att ta reda på pedagogers förhållningssätt till utomhuspedagogik, utomhusdidaktik och deras roll i utomhusverksamheten. Vi gjorde en jämförelse mellan fyra olika förskolor, två kommunala I Ur & Skur förskolor och två förskolor som har utomhusverksamhet som profil. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra pedagoger samt observationer av pedagogernas arbetssätt. Vår undersökning visade att samtliga pedagoger såg förskolegården som närmiljö och använde den i sitt utomhusdidaktiska arbete. De använde även andra delar av närmiljön i sin utomhusverksamhet, såsom närliggande parker och lekplatser. Pedagogerna ansåg att deras roll utomhus främst var att vara ett stöd för barnen i deras upptäckande.