Based on the experiences of a number of teachers and tutors, the overall purpose of this study is to contribute to knowledge about multilingual study guidance. The purpose is specified by the following questions: What experiences do teachers and tutors have of the importance of study guidance for the language, knowledge and identity development of multilingual students and what challenges do they face? What descriptions do teachers and tutors give of how multilingual study guidance can be organized and implemented and what challenges do they face?  The method for this study is qualitative semi-structured interviews in seven focus groups consisting of 10 tutors and 19 teachers in grades 1–6. The perspective of the study is sociocultural and the result is interpreted based on the hermeneutic approach. The result of the study shows that the informants agree that study guidance favors language, knowledge and identity development of multilingual students by enabling students to strengthen and develop their mother tongue and second language in parallel to the development of subject knowledge. Through the opportunity to mediate their knowledge and thoughts, the students' sense of identity is strengthened and developed. Futhermore, the informants describe that multilingual study guidance is most commonly carried out during the lessons as well as in mathematics and social and science subjects. Several informants, mainly teachers express an uncertainty about how study guidance can be organized and implemented and what effects this will have on the development of multilingual students. The challenges that the informants in the study experience is that aspects of time and organization make it difficult to find forms of cooperation between teachers and tutors for the planning and evaluation of multilingual study guidance.  The conclusion is that cooperation between teachers and tutors and knowledge of multilingual study guidance increase the multilingual students’ opportunities to develop.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om lärares arbete med faktatexter i flerspråkiga klassrumskontexter. I studien undersöks därför hur två lärare strukturerar textarbetet i momentet ekonomi i samhällskunskap, vilka olika sätt att förhålla sig till en text som möjliggörs för eleverna genom de två lärarnas sätt att ställa frågor och tala om texten i undervisningen, samt hur lärarna i undervisningen stöttar elevers användning och förståelse av ämnesspecifika ord och begrepp. I studien antas ett receptionsteoretiskt perspektiv på läsande, där det i interaktionen mellan läsare och text anses ske meningsskapande möten. Vidare antas i studien ett sociosemiotiskt perspektiv, som ger språkvetenskapliga verktyg för att beskriva hur lärarna skapar struktur och använder texters ämnesbegrepp i undervisningen. I diskussionen av hur lärare rör sig diskursivt mellan ett ämnesspecifikt språk och ett vardagsspråk är Vygotskijs (2001) teorier om elevers begreppsutveckling relevanta i studien. Materialet i studien består av videofilmade lektioner från två olika klasser i år 5, när klasserna arbetade med temat familjens ekonomi inom ämnet samhällskunskap. I videofilmerna fokuseras läraren i respektive klass. Materialet har transkriberats och analyserats med utgångspunkt i makrogenrer operationaliserat som läsförlopp, textrörlighetsmodellen samt idéerna om diskursiv rörlighet. Resultatet visar att lärarna, som arbetade med samma tema, hade olika sätt att strukturera sina arbeten med texten. Trots olika arbetssätt framträder dock en varierad textrörlighet i båda lärarnas undervisning. Resultatet visar också att de filmade lärarna bygger broar mellan en ämnesspecifik språkdiskurs och en vardaglig språkdiskurs genom att använda sig av olika språkliga sambandsmarkörer. Sammanfattningsvis visar resultatet att i den lektion som består av flertalet av läsförloppets sekvenser visas variation i fler typer och dimensioner av textrörlighet och dessutom används fler sambandsmarkörer, jämfört med i den lektion som består av ett färre antal av läsförloppets sekvenser.

Följande studie presenterar hur verksamma lärare för årskurs 1–3 beskriver sitt arbete för att gynna den muntliga utvecklingen samt läs- och skrivutvecklingen för flerspråkiga elever. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av det sociokulturella perspektivet, med särskilt fokus på stöttning och proximal utvecklingszon. Materialet består av åtta semistrukturerade intervjuer med lärare på fem skolor och i fyra kommuner. Det insamlade materialet har transkriberats och sedan analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att samtliga lärare använder elevens förstaspråk som resurs i svenskundervisningen både för muntlig utveckling och läs- och skrivutveckling genom varierade arbetssätt. En likhet i lärarnas svar är att samtliga lärare arbetar med stöttning i undervisningen, till exempel bildstöd, cirkelmodellen och digitala hjälpmedel. En skillnad i lärarnas svar var att några beskrev att de använde sig av lekar och rörelser i undervisningen för de flerspråkiga eleverna, medan andra lärare inte nämner att de använder den typen av arbetssätt.

Att kommunicera är en rättighet som alla har, oavsett funktionsförmåga. I UNICEF Sverige (2021) under artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, tas barns rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet upp. Detta är tyvärr inte självklart för flerspråkiga barn i språklig sårbarhet eftersom de har svårigheter att uttrycka sig samt att göra sig förstådda.  Denna studie handlar om metoden Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK, och delaktighet. Syftet med studien var att med stöd av interventionen undersöka om AKK, med särskilt fokus på bildstöd är en möjlig väg till ökad delaktighet hos flerspråkiga barn i språklig sårbarhet i förskolan. Studiens syfte var även att undersöka hur förskolepersonal som deltar i interventionen beskriver sitt arbete och hur de upplevde användningen av bildstöd som syftade till att öka barns delaktighet. Med studien önskade jag undersöka om en aktiv användning av bildstöd kunde vara ett arbetssätt för att öka tillgängligheten i förskolans vardagsrutiner och undervisning. Ökad tillgänglighet skulle vara betydelsefullt för samtliga barn, fast särskilt för flerspråkiga barn i språklig sårbarhet. Förhoppningen var att metoden skulle öka barnens möjlighet till delaktighet och lärande i sin utbildning.   Intervention genomfördes med två grupper av flerspråkiga barn i språklig sårbarhet på en förskola under fem veckor med två undervisningstillfällen per vecka som ägnades åt interventionen. De två grupperna bestod av en kontrollgrupp som deltog i ordinarie undervisning och en interventionsgrupp som deltog i stödinsatsen (bildstöd). För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor valde jag att använda mig av strukturerad observation och kvalitativa intervjuer som metoder för datainsamling. Effekterna av interventionen mättes genom en strukturerad observation med stöd av ett delaktighetsbaserat observationsschema (se bilaga 6) innan och efter interventionsperioden. Efter observationerna användes delaktighetsmodellen av Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018), med fokus på de tre delaktighetsaspekterna; tillgänglighet, samhandling och engagemang för analysen. Resultatet beskrivs därefter utifrån dessa aspekter. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med två pedagoger som deltog i intervention efter att interventionsperioden avslutats.  Studiens resultat visade, trots att den genomförda interventionen kan betraktas som kortvarig, ändå att en aktiv användning av bildstöd hade ökat barns delaktighet efter interventionsperioden. Resultatet som framkom under intervjuer visade också att pedagogerna hade en positiv inställning till användandet av bildstöd. Pedagoger upplever att bildstöd är ett verktyg som förstärkt det som sägs samt underlättar barnens kommunikation. / Communication is a fundamental human right that everyone should have access to, regardless of their functional ability. Article 12 of the Convention on the rights of the child provides that every child has the right to express freely his/her opinion on all the questions which concern his/her life. Yet, due to difficulties in communicating for multilingual children with linguistic vulnerabilities are at particular risk of not being heard. This study is about Augmentative and Alternative Communication (AAC) and participation. The purpose of this study is to examine about AAC, with specific focus on if picture cards in an intervention study are a possible way for promoting multilingual children with linguistic vulnerabilities’ participation at preschool. With my study I wished to investigate if active use of picture support can be a way to increase accessibility in preschools everyday routines and education. The purpose of the study is also to examine preschool teacher’s description of their work with active use of picture support.  This intervention study lasted for a period of five weeks (two lessons a week). To answer the research questions, I have used data sources that consist of observations and interviews. Two groups of children (the control group and the experimental group) have been observed over a period when picture cards are used to help teaching. The data were collected before and after intervention. Intervention effects were analyzed using the participation models of Szönyi and Söderqvist Dunkers (2018) with three aspects: accessibility, interaction, and involvement. Semi-structured interviews were conducted with two preschool teachers at one preschool at the end of intervention. The result of the intervention shows that active use of picture cards has increased multilingual children with linguistic vulnerabilities’ participation. The preschool teachers expressed positive feedback of using picture cards in teaching. Picture cards can support speech and expand children’s ability to communicate.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling genom användning av digitala verktyg. Genom observationer på en flerspråkig förskola i Sverige, med deltagande från flera avdelningar med förskollärare och barnskötare, transkriberades data för tematisk analys med tillämpning av ett sociokulturellt perspektiv för observationsanalys. Resultaten indikerar på att förskollärares arbetssätt är avgörande för att utveckla både verbala och icke-verbala språkfärdigheter hos barn genom olika pedagogiska förhållningsätt. Förskollärare har integrerat digitala verktyg och systematiska metoder för att stödja flerspråkiga barns språkutveckling. Metoder som högläsning med digitala läsverktyg och bilder på storbildsskärmen framträder som särskilt betydelsefulla. Utöver att utmana barn att delta i samtal genom frågor, repetition, talutrymme, tonläge och gester, används även teckenspråk för att kommunicera med icke-verbala barn, anpassat efter individuella behov.  Studien pekar på att modersmålet stöds i språkutvecklingen genom användning av digitala verktyg och därigenom utmanas barnens förståelse och språkliga medvetenhet. Digitala spel introducerar ett nytt ordförråd och främjar barns skrivspråksutveckling. Slutsatsen är att förskollärare använder olika pedagogiska metoder genom digitalisering för att stimulera flerspråkiga barns språkkunskaper och skapa gynnsamma förutsättningar för interaktion i små utbildningsgrupper. / The purpose of the study was to investigate how preschool teachers work with multilingual children's language development through the use of digital tools. Through observations at a multilingual preschool in Sweden and with the participation of several preschool teachers and childminders, data were transcribed for thematic analysis applying a sociocultural perspective for observational analysis. The results indicate that preschool teachers' working methods are crucial for developing both verbal and non-verbal language skills in children through different pedagogical strategies. Preschool teachers have integrated digital tools and systematic methods to support multilingual children's language development. Methods such as reading aloud with digital reading tools and image support on the large screen appear to be particularly significant factors and are extremely important. In addition to challenging children to participate in conversation through questions, repetition, space of speech, intonation and gestures, sign language is also used to communicate with non-verbal children, adapted to individual needs.     The study points out that the mother tongue is supported in language development through the use of digital tools and thereby challenges the children's understanding and linguistic awareness. Digital games introduce new vocabulary and promote children's written language development. The conclusion is that preschool teachers use different pedagogical methods through digitization to stimulate multilingual children's language skills and create favorable conditions for interaction in small educational groups.

Icke-verbal kommunikation är ett viktigt komplement till det verbala språket, inte främst i utbildningsverksamheter med yngre barn. Syftet med studien är att undersöka en logopeds och en specialpedagogs syn på hur och om icke-verbal kommunikation används medvetet som ett pedagogiskt verktyg i flerspråkiga verksamheter för yngre barn och varför det används. För att ta reda på det har vi genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en logoped och en specialpedagog samt utgått från John Deweys pragmatiska perspektiv. Genom arbetet har vi kommit fram till att icke-verbal kommunikation är av vikt för att förstärka och förtydliga det verbala språket och att icke-verbal kommunikation är bra för alla men nödvändigt för vissa. Det är upp till pedagogerna att ha den kunskapen för att använda det med ett tydligt syfte för det individuella barnets skull. Slutsatserna som dras i studien visar bland annat att gester, kroppsspråk och olika former av material används som medveten icke-verbal kommunikation i flerspråkiga verksamheter och detta används i situationer under hela dagen i framför allt samspelssituationer, i interaktion, i situationer där något behöver förtydligas samt när någon kommer till en ny språkig miljö. Detta i syfte att skapa förståelse, göra sig förstådd, förtydliga, kommunicera, uttrycka kommunikation på ett annat sätt och för att fungera språkfrämjande. / Non-verbal communication is an important complement to the verbal language in activities with younger children. The purpose of the study is to investigate the views of a speech therapist and a special education teacher on how and if non-verbal communication is used deliberately as a pedagogical tool in multilingual activities for younger children and why it´s used. To find out, we conducted qualitative semi-structured interviews and based our work on John Deweys pragmatic perspective. We have come to the conclusion that non-verbal communication is important to reinforce and clarify the verbal language and that it´s good for everyone but necessary for some. It´s up to the educators to have knowledge, in order to use it with a clear purpose for the individual child´s sake. Some of the conclusions drawn in the study show that gestures, body language and different types of materials are used as conscious non-verbal communication in multilingual activities and is used in situations throughout the day in mainly interaction situations, in interaction, in situations where something needs to be clarified and when someone comes to a new linguistic environment. This is for the purpose of creating understanding, making oneself understood, clarifying, communicating, expressing communication in a different way and to function as a language promoter.

No description available.