År 2002 uppmärksammade ungdomspsykiatriska avdelningar barn som i folkmun kom att kallas "de apatiska barnen". Regeringen initierade 2004 en nationell översyn av det växande problemet. Syftet för denna uppsats är därmed att beskriva och granska kunskapsläget inom de medicinska, psykologiska och sociala forskningsfältet kring apati hos asylsökande barn i ett nationellt och internationellt perspektiv. Syftet är vidare att analysera hur man kan förstå den offentliga och mediala diskursen och hur den konstrueras utifrån ett konflikt- och maktperspektiv. För att synliggöra hur den offentliga och mediala diskursen konstrueras genomförs en kontrovers- och maktanalys. Ett rättighetsperspektiv, kopplat till FN;s konvention om barns rättigheter, är även en utgångspunkt för studien. Studien granskar ett tema men bygger på två delar med delvis olika syfte. Uppsatsens tema och området för de två delstudierna behandlar apatiska flyktingbarn inom ett medicinskt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv. Del 1 utgörs av en systematisk kunskapsöverskit inom området. Del 2 studerar konstruktionen av den offentliga och mediala diskursen gällande de apatiska barnen under åren 2005 och 2006. För delstudie 1 har vetenskapliga artiklar sökts i databaserna Medline, PsykINFO, PubMed, Assia, Pilots samt Läkartidningen. I del 2 har offentliga rapporter kopplats till nedslag i den mediala debatten i Nerikes Allehanda, Dagens nyheter och Sveriges radio under två tidspersioder. Resultatet visar stora likheter mellan Pervasive refusal syndrom och uppgivenhetssyndrom eller apati hos asylsökande barn. Analysen av den offentliga och mediala diskursen visar att frågan gav upphov till en konfliktrelaterad diskurs med en stark polisering av de asylsökande barnenes hälsa i en process där inslag av diciplinerade strategier kan påvisas samt att moralisk panik tycks ha uppstått.

The study discloses unaccompanied children´s socialization in their new society. The purpose of the study is to investigate how unaccompanied children's schooling is an important factor in their socialization and skills development in their new society. For example, we have chosen to illustrate how their school works and if and whether the teachers receive the support they need in order to help children develop their skills so they can find their way in society. The research is based on three different methods. The first method is based on literature research. The second one is a qualitative method and in doing so we have made use of a semi – structured method of interviewing. This method’s importance lies in how individuals perceive and interpret their social reality. The third method is participant observation, and it is a method that allows observing the interaction while it takes place, and gives us a good opportunity to analyze the role that context plays in people´s actions and attitudes, which results that you get a deeper understanding of the researched phenomenon. The study showed that unaccompanied children´s schooling and skills development are important factors of socialization in their new country. In some interview responses and the literature reviewed, revealed that teachers do not get adequate support from school authorities.

Identity and immigration                                                                                                            - A qualitative study with unaccompanied refugee children Jennie Hamberg Larsson and Matthew McNeill The main purpose of this study is to illuminate and describe how unaccompanied refugee children experience changes and reconstructions to their identity after immigration to Sweden. Using qualitative interviews this study looks at how social relationships in Sweden and a foreign background influence the reconstruction of unaccompanied refugee children´s identity. The base for our analysis is identity theory while roll concepts, social identity theory and concepts of ethnic and national identity are used to give deeper insight into the experiences of three unaccompanied refugee children. Important results found included a connection between the way that identity is formed in relationships, especially with significant others, in the country of origin and how reconstruction of identity develops in the new country with new social relationships. Furthermore the results showed how this reconstruction of identity can be linked to different acculturation strategies that incorporate the importance of an ethnic identity and a national identity. Keywords: identity, ethnic identity, unaccompanied children, immigration

The aim of this study was to develop knowledge about the social workers' importance for unaccompanied children's integration in the Swedish society. In order to investigate this we also have to distinguish other people who are important for the unaccompanied children. The method used in the study is qualitative interviews and we have interviewed four unaccompanied children and three social workers to reach the results. To analyze the results we have used symbolic interactionism and Antonovsky's theory about sence of coherence. The results showed that it is important for unaccompanied children to have access to significant people to integrate and they also have to learn values and attitudes which exist in the society. It is necessary that unaccompanied children feel security in their life and that they find a trustful relationship with the significant people they meet, otherwise they won't be able to learn all those values and attitudes. We have also found that the relationship between the social worker and the unaccompanied children is uneven. The unaccompanied child perceive the social worker as a significant person in their life, while the social worker has to relate to their role as a public authority.

Titel:               FLYKT FRÅN EN VERKLIGHET TILL EN ANNAN. EN JÄMFÖRELSE AV RUTINER MELLAN FYRA BOENDEN FÖR ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN    Författare:      Brask, Sandra Ragnarsson, Sofie Handledare:    Drugge, Gunnel   Örebro universitet Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2009         Sammanfattning Under 2008 kom 1510 flyktingbarn och ungdomar till Sverige utan vårdnadshavare. Många kom från Irak och Afghanistan. Syftet med denna uppsats är att kartlägga och jämföra rutiner i verksamheten vid fyra ungdomsboenden för ensamkommande flyktingbarn. Frågeställning-arna handlar om vilka rutiner som finns kring introduktion, vardag, hälsa, fritidsaktiviteter, skola, socialt nätverk och identitetsutveckling. Utgångspunkt för analysen är Förenta Nation-ernas Konvention om Barnets Rättigheter, Randall Collins teori om interaktionsritualer samt tidigare forskning inom ämnet. Litteraturinhämtningen har skett främst utifrån artikeldata-baser. Resultaten har framtagits genom kvalitativ metod och semistruktureade intervjuer. Intervjumaterialet har behandlats utifrån ett fenomenologiskt betraktelsesätt. Följande har framkommit: I boendenas introduktion är vuxenstöd och tydlig information viktiga bestånds-delar. Vardagsrutinerna består av regler kring bl.a. basala mänskliga behov, hushållsgöromål och kommunikation. Gällande hälsa finns rutiner för hanteringen av fysiska besvär. Det psy-kiska måendet nämns dock huvudsakligen. Det finns rutiner kring individuella och gemen-samma fritidsaktiviteter. Beträffande skolan beskrivs rutiner kring skolstart, läxläsning och skolvägran. Kring ungdomarnas sociala nätverk finns rutiner för kontakt med släkt, vänner och gode män samt utökning av kontaktnätet. För vägledning inför bildandet av en vuxen identitet finns rutiner bl.a. för att motverka droganvändning och våld.     Nyckelord: ensamkommande flyktingbarn, ungdomsboenden, rutiner / Title:               FLIGHT FROM ONE REALITY TO ANOTHER. A COMPARISON OF ROUTINES BETWEEN  FOUR YOUTH HOSTELS FOR UNACCOMPANIED ASYLUMSEEKING CHILDREN.     Authors:         Brask, Sandra                       Ragnarsson, Sofie Supervisor:     Drugge, Gunnel   Örebro university School of law, psychology and social work Social Work Program Social work 21-40 points C-essay, 15 points Autumn term 2009       Abstract In 2008 1510 refugee children and adolescents arrived in Sweden without their guardians. Many of them came from Iraq and Afghanistan. The purpose of this essay is to make a survey and compare the routines of four youth hostels for unaccompanied asylum-seeking children. The main issues concern routines in the fields of introduction, everyday life, health, leisure activities, school, social network and development of their identity. The basis of the analysis is The Convention on the rights of the child of The United Nations, Randall Collins theory of interaction rituals and research on the subject. The literature has in most part been collected from databases. The qualitative method and semi-structured interviews are used in the collection of the data. The interview material has been analysed using a phenomenological approach. The main findings are: In the introduction adult support and basic information are important components. The daily routines consist of guidelines about, e.g. basic human needs, household chores and communication. Concerning health there are routines in the field of physical ailments. The mental wellbeing is though more often mentioned. There are routines about individual and group activities. Regarding school routines about starting school, home-work and school refusal are described. In the matter of their social network there are routines for the contact with relatives, friends and legal guardians and extension of the network. To guide them on their way to an adult identity there are routines for e.g. the prevention of drugs and violence.   Keywords: unaccompanied refugee children, adolescents, youth hostels, routines.

Antalet ensamkommande flyktingbarn har under senare år ökat i Sverige. Detta är en utsatt och sårbar grupp och forskning visar på en bristande hälsosituation hos dessa barn. Syftet med studien är att undersöka ensamkommande flyktingbarns sociala nätverk och huruvida det finns tillgängligt som en skyddande faktor för barnets välbefinnande. Insamlingsmetoden som använts är kvalitativ intervju i form av halvstrukturerade intervjuer som genomförts med tre ensamkommande flyktingbarn, varav alla pojkar. Intervjupersonerna har fått berätta om vilka betydelsefulla personer som ingår i deras nätverk och hur deras relationer ser ut. Studien har analyserats utifrån social nätverksteori, generell systemteori, socialantropologisk nätverksteori, teorierna om skyddsfaktorer och socialt kapital samt tidigare forskning inom området. Resultatet visar på att det finns likheter och skillnader i pojkarnas sociala nätverk. För alla intervjupersoner har det visat sig att den gode mannen spelar en central roll och fungerar som en viktig vuxen person. Andra som uppgavs ha stor betydelse var familjen, landsmän samt svenskläraren. Samtliga intervjupersoner har nämnt ett flertal viktiga personer i sitt nätverk, vilket antas fungera som skyddsfaktorer och kan ha en positiv inverkan på deras hälsotillstånd.

Syftet med denna studie var att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med jämställdhetsfrågor. Detta undersöktes genom fyra halvstrukturerade intervjuer med personal på HVB-hem för ensamkommande flickor och pojkar mellan 14-17 år. En kvinna och en man på respektive boende intervjuades. Intervjuerna spelades in och det transkriberade materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk teori samt utifrån ett genusperspektiv. Resultatet av undersökningen visar hur stereotypa föreställningar kring kön konstruerades i det sociala arbetet med ensamkommande barn. Studien visar på ett behov av ökad utbildning kring genus hos personalen. Den visar även på att boendena behöver anpassas för att uppfylla de specifika behov som gruppen ensamkommande flyktingbarn har, inte minst vad gäller jämställdhet och genus. / The aim of the study was to investigate from a gender perspective how two HVB-accommodations for unaccompanied refugee children were working with equality. The research was made by four semi structured interviews with employees at HVB-accommodations for unaccompanied girls and boys between the ages of 14 to 17. From each home there were one female and one male selected for the interviews. The interviews were recorded and transcribed. The material was analyzed using social constructivist theory and gender perspectives. The result indicates how stereotypical ideas’ regarding gender was constructed in the social work with the unaccompanied children. Hence, the study demonstrates a need of increased education for the employees together with a need for the accommodations to adjust in order to fulfill the specific needs which unaccompanied children have not least as regarding equality and gender.

The aim of this study is to investigate what kind of support unaccompanied children needs when arriving in Sweden, according to the staff that is receiving unaccompanied asylum seeking children in Sweden. The method is qualitative and is based on interviews and previous research. The result shows that the main subjects who were of interest from the interviews are elementary need, the support offered, security, “parental gestalt”, education, leisure, obstacles in the work. All the interviewees describe young people's needs very different when it differs from person to person. The support children receive is the most important factor that unaccompanied children need to be developed and get a better and safer life. The results show that the staff is aware of all the knowledge needed to be a good role model and a supportive adult in children's lives. It was clear how vital the relationship with the unaccompanied children is to be able to work. The staff believes that in most HVB homes they try to create and become a good family. Within each HVB home created some kind of family structure where you go into different roles such as mother's role. Some of the staff did not have a "family matter" has been a good friend relationship with these children. The group is very different and there are different personalities, among them, which is very good according to the staff. Emerged during the interviews was that the children feel at home in the school where one follows a certain pattern, one with classmates creates community that lead to these children perceiving them as family. Even the food that is assigned to the school every day gives a sense of security that someone cares about their well-being. The staff points out how important it is for these children to create a network of contacts outside the HVB home and be physical active. By organizing various activities to try to get kids to participate and socialize with other people. Obstacles in the work: The staff believes that they encounter conflicts of everyday life and simultaneously try to solve it smoothly. One pretty big obstacle in the work is communication due to lack of language knowledge. / Syftet med denna studie är att undersöka vilket stöd ensamkommande barn behöver vid ankomsten till Sverige utifrån personalens erfarenhet. Metoden är en kvalitativ studie som baseras utifrån intervjuer och litteraturkunskap för att få mer ingående och friare svar från intervjupersonerna. Huvudteman som framkom under intervjuerna är grundläggande behov, stödet som erbjuds, trygghet, föräldragestalter, utbildning, fritid och hinder i arbetet. Samtliga intervjupersoner beskriver ungdomarnas behov mycket olika då det skiljer sig från person till person. Det stöd barnen får är den viktigaste faktor som de ensamkommande barnen behöver för att kunna utvecklas och få ett bättre och tryggare liv. Resultatet visar att personalen har vetskap om all den kunskap som behövs för att kunna vara en bra förebild och en stödjande vuxen i barnens vardag. Det framkom tydligt hur relationen och tryggheten för de ensamkommande barnen är avgörande och betydelsefull för att arbetet med dem ska fungera. Personalen menar att inom de flesta HVB-hemmen så försöker man skapa och bli en bra familj, man skapar någon slags familjestruktur där man går in i olika roller såsom mammaroll. En del av personalen som inte har en ”familjeroll” har en bra kompisrelation till de här barnen. Personalgruppen är väldigt olika och det är olika personligheter bland dem vilket är väldigt bra anser personalen. Det framkom under intervjuerna att barnen känner sig hemma i skolan tillsammans med klasskamrater. Även maten som barnen får i skolan dagligen ger en känsla av trygghet, att någon är mån om ens välmående. Personalen påpekar på hur viktigt det är för de här barnen att skapa ett kontaktnät utanför HVB-hemmet och vara fysisk aktiva. Genom att anordna olika aktiviteter försöker man få barnen att vara delaktiga och umgås med andra personer. Personalen menar att de stöter på konflikter i vardagen och att de försöker lösa det på ett smidigt sätt. Det som kan vara ett relativt stort hinder i arbetet är språket.

Detta arbete bygger på en studieresa, under en månads tid, till Indien, Dharamsala. Dharamsa-la är känd för att inhysa den tibetanska statens exilregering och inte minst den tibetanska bud-dismens andlige ledare Dalai Lama. Därav är Dharamsala en viktig tillflyktsort för de tibe-tanska flyktingar som undkommit den Kinesiska regeringens förtryck i Tibet. Syftet med denna studie blir därför, att få mer insikt och kunskap om hur man idag i Dha-ramsala bemöter tibetanska flyktingbarn från Tibet. Jag fick äran, att möta 8 av de människor som dagligen möter och arbetar med tibetanska flyktingbarn på ett eller annat sätt. I undersökningen har jag dels använt mig av kvalitativa intervjuer och dels av observatio-ner. Genom dessa metoder framgår det, att tibetanska flyktingbarn blir bemötta på ett kärleks-fullt och respektfullt sätt. Detta för, att de skall få ett värdigt liv i frihet samt en gedigen ut-bildning. Tibetanernas omtanke och kärlek till sin nästa generation motiverar barnen, i Dharamsala, att vilja studera, för att senare i livet ska kunna hjälpa andra tibetaner i nöd, vilka fortfarande är under den Kinesiska regeringens våld i Tibet. / This paper is a result of a one month field study Dharamsala in India. Dharamsala is well-known for harbouring the exile Tibetan government and also their religious leader in Tibetan Buddhism, Dalai Lama. Because of this Dharamsala is an important sanctuary fore Tibetan refugees who are escaping from the Chinese government’s oppression in Tibet. The purpose of this study is therefore to get a better insight and knowledge how people today in Dharamsala receive Tibetan refugee children from Tibet. I got the privilege to meet 8 of the people who, in one way or another, daily meet and work with Tibetan refugee children. In this study I have used the methods qualitative interview and observation. Through these methods it’s clear that, Tibetan refugee children are received with love and respect in Dhar-amsala. In this way the Tibetan refugee children got a worthy life in freedom and a proper education. The love and compassion from the Tibetan people in Dharamsala, to their next generation, motivate these children to study hard so that they later in life can help other Tibetans who still live under the Chinese government’s oppression in Tibet.

The aim of this study was to get insight into refugee children’s perception about experience of the preparatory class, the transition to the ordinary class and the ordinary class. To get access to my informant’s perspective and also to get a more profound understanding of their experience, I oriented the study in a qualitative approach. This study will highlight the refugee children’s personal experiences and their point of view regarding the schools preparatory class, ordinary class, together with other pupils behaviour against them in the social interaction. The study is based on the qualitative interviews of four refugee children attending the class 7 and 9, two girls and two boys. The result of the study has been analyzed with a sociocultural- narrative- and a hermeneutic perspective in order to answer the study’s questions. The study shows that the refugee children experienced the time in the preparatory class as positive. They partially developed their Swedish language and felt a strong belonging and solidarity towards their class mates. The transition from the preparatory class to the ordinary class is described as partially problematic, as they felt that they were partly socially excluded. The refugee children’s descriptions of the school situation can be interpreted as pedagogical and socially exclusion. A conclusion from this shows that preparatory classes activity must be more reflect upon how the newly arrived experience their situation in school. A development is needed and the school staff need to reflect upon their tutoring and what approach that needs to be used on the newly arrived.