Reformeringen av skolan har inneburit att lärare och annan personal inom skolan har behövt anpassa sig till nya styrdokument. Studiens syfte har varit att studera hur begreppet religion konstruerats i styrdokumenten som har legat till grund för religionsundervisningen i gymnasieskolan efter gymnasiereformen 2011. Det som undersökts är hur skollag, läroplan, religionsämnets ämnesplan och andra dokument såsom regeringens proposition och riksdagens utskottsbetänkande i samband med 2011 års gymnasiereform, använder begreppet religion och vilka diskurser som då framträder. I studien har begreppet diskurs betydelsen ett givet sätt att tala om och förstå världen och begreppet har använts för att synliggöra mönster i beskrivningarna av religion. Metoden som har använts är en kritisk diskursanalys med fokus på att en kommunikativ händelse är tredimensionell: Text-nivå, diskursiv praktik och sammanhang. Dokumenten har analyserats var för sig (textnivå), i relation till varandra (diskursiv praktik) och i relation till dokumentens kontext (sammanhang). Resultatet har visat att sammanhanget har betydelse för hur religionsbegreppet konstrueras. Tre diskurser framträdde: En värderingsdiskurs, där religion (främst kristendomen) har varit förknippat med samhällets värderingar och värdegrund. En rättighetsdiskurs, där religion främst blivit en individuell rättighet. En sekulär religionsämnesdiskurs, där religion framförallt har blivit ett studieobjekt. I alla tre diskurserna framträder begreppet religion som en prototypisk term, det vill säga som ett samlingsbegrepp som inte kan användas för klassificering eller analys av vad som är eller inte är religion. Studien har lett till slutsatsen att religion inte är ett entydigt begrepp i styrdokumenten vilket medför att lärare behöver skapa egna definitioner av vad religionsbegreppet innebär, eller behöver använda andra verktyg för att hantera religion som en prototypisk term.

<p>Validerat; 20140616 (global_studentproject_submitter)</p>

Fokuset i denna undersökning har varit att undersöka huruvida kemiundervisningen inom området stökiometri i Sverige skiljer sig med avseende på; geografiskt område, skolstorlek, ålder på de deltagande lärarna samt deras arbetslivserfarenhet. Data samlades in genom användning av internetbaserade enkäter, de distribuerades via e-mail och skapades i Google drive. Svaren från enkäterna presenteras antingen via olika sorters diagram eller i en sammanfattande text beroende på om frågorna var slutna respektive öppna frågor. För att analysera den insamlade datan användes två olika metoder; kvalitativ innehållsanalys, som användes för att analysera de öppna frågorna samt de huvudsakliga böckerna lärarna använder sig av, och bivariat analys, som användes för att analysera de slutna frågorna. Då denna studie är för liten för att kunna dra några riktiga slutsatser presenteras enbart de tendenser författarna kan se utifrån de svar som har getts i enkäten. Utifrån resultaten verkar det geografiska området inte ha lika stor inverkan som resterande faktorer. Skolstorleken påverkar däremot hur lärare väljer att lägga upp sin undervisning. De tendenser som kan ses är att det är åldern samt arbetslivserfarenheten som har störst påverkan ifråga om hur lärarna lägger upp sin undervisning. Alla lärare angav att de använder sin huvudsakliga lärobok till tämligen stor del i sin undervisning. Gällande de fyra områden inom stökiometri - substansmängdsberäkningar, substansmängdsförhållande, begränsande reagens samt koncentrationsberäkningar - som undersöktes med avseende på läroböckerna angav alltid minst hälften av lärarna att de nyttjade sin huvudbok. De böcker lärarna angett som sina huvudböcker har stora skillnader i text- och exempelmängd samt text- och exempelkvalité och det var möjligt att associera vissa av elevernas svårigheter till läroböckernas brister. / The focus of this study has been to examine whether the chemistry education in stoichiometry differs in regard to; geographical area, school size, age of the participating teachers and their professional experience. Data was collected through use of internet-based surveys, because they were distributed via e-mail and were created in Google drive. The answers from the surveys are presented either through diagrams or in a summary depending on if the questions were closed or open respectively. To analyse the collected data two methods were used; qualitative content analysis, which was used to analyse the open questions as well as the main textbooks the teachers used, and bivariate analysis, which was used to analyse the closed questions. Because this study is too small to draw any real conclusions only the tendencies the authors can observe through the answers to the survey are presented. From the results, the influence of the geographic area does not seem as big as the influence from the remaining factors, but the school size seems to have some influence on how teachers choose to set up their teaching. Age and professional experience seem to have the biggest influence on how teachers set up their teaching. All of the teachers indicated that they use their main textbook to a fairly large extent in their teaching. Regarding the four areas of stoichiometry - calculations on amount of substance, mole ratio, limiting reactant and concentration calculations - that were investigated in regard to the textbooks at least half the teachers always indicated that they used their main textbooks. The textbooks the teachers indicated as their main books had major differences in the amount of text and examples as well as the quality of text and examples, and it was possible to associate some of the student’s difficulties to the deficiencies of the textbooks.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala läromedel inom ämnet svenska på gymnasiet står i relation till tidsaspekten och inlärning. Det vill säga: underlättar digitala läromedel inlärning genom att spara tid eller är det snarare tvärtom att digitala läromedel är ineffektiva ur en tidsaspekt. För att uppnå syftet med studien användes kvalitativa metoder, dels intervjuer i form av webbaserade enkätformulär, dels icke-deltagande fältobservationer. Slutsatserna som dras utifrån studien är att digitala läromedel som redskap för lärande som förespråkas inom det sociokulturella perspektivet, kan tolkas vara effektiva vad gäller tid så länge tekniken fungerar som den ska. Såväl lärare som elever motiverar användandet av digitala läromedel utifrån en encyklopedisk tanke, det vill säga att all kunskap är samlad på ett ställe, och ser det som en tidsmässig fördel. Fortsättningsvis framhåller såväl lärare som elever att tekniken kan gå sönder, tappas bort eller av andra skäl försvåra bruket av digitala läromedel vilket ses som en tidsmässig nackdel. En minoritet av lärarna ansåg att de fått mer tid till undervisning tack vare de digitala läromedlen, något som läromedelsföretagen framhåller som en av de största fördelarna med digitala läromedel. Enligt lärare och elev kan det tidseffektiva respektive ineffektiva användandet av digitala läromedel ha kommit att påverkats av huruvida studiemotiverade och studievana eleverna i fråga är. Tilläggas bör är att om användningen beror på huruvida studiemotiverade och studievana eleverna är kan användandet av digitala läromedel tendera öka glappet mellan eleverna vilket är förödande ur ett demokratiskt perspektiv. / <p>Svenska</p>

Denna uppsats undersöker om det finns en likriktning i det urval av skönlitteratur som görs inom ämneslärarutbildningen i svenska vid sju lärosäten och i fyra läromedel på gymnasieskolan. Om en sådan likriktning existerar är det möjligt att beskriva den som en svensk kanon. En vidare fråga berör om en sådan kanon kan beskrivas som traditionell eller inkluderande. För att få fram detta används en kvantitativ metod där författarnamns förekomst på litteraturlistor vid universitet och högskolor samt i läromedel för gymnasieskolan räknas och sammanställs för att det ska gå att se vilka författarskap som är mest frekvent förekommande. Resultatet visar att det finns en likriktning som ger anledning att tala om en svensk kanon och att den kan beskrivas som traditionell snarare än öppen och inkluderande.

I gymnasieskolans ämne svenska som andraspråk förväntas inte eleverna kunna tillgodogöra sig litteraturhistoriska kunskaper i samma mån som eleverna i ämnet svenska. I stället betonas skönlitteraturens roll som språkligt verktyg. Tidigare forskning poängterar vikten av att andraspråkselever förvärvar ämneskunskaper på åldersadekvat kognitiv nivå vilket kräver god läsförståelse och därmed ett omfattande ordförråd. I studien undersöks ord i skönlitterära verk, som förekommer i undervisningen av dels svenska, dels svenska som andraspråk, utifrån de ord som tidigare forskning identifierat som svåra för andraspråkstalare. Syftet är att utröna om och på vilket sätt verken är lätt- eller svår- lästa ur ett andraspråksperspektiv. Materialet består av drygt 9000 ord från nio skönlitterära verk från sekelskiftet 1800–1900 till början av 2000-talet indelade i tre tidsperioder. En analysmall upprättades, utifrån tidigare forskning om ord och andraspråkstalare, för att identifiera svåra ord. Utifrån de identifierade orden jämfördes textutdragen inom och mellan tids- perioderna. Metoden är kvantitativ och delvis kvalitativ. Av resultatet framgår att de samtida textutdragen innehåller färre ovanliga ord, mindre föråldrat och mer informellt språkbruk. I de äldre förekommer fler mindre frekventa vardagliga ord och i de flesta fler ämnesneutrala, akademiska ord. Vissa av de äldre har ett större antal sammansatta ord, oftare med prepositionsförled och fler nyskapande. Kollokationer tenderar att vara mer bildliga i de samtida men även mer lexikaliserade. I de tidigaste textutdragen liksom i de senaste förekommer partikelverb i större utsträckning. Likheter finns mellan textutdrag från olika tidsperioder, främst beroende på verkens mer sakliga eller vardagliga ton. Konklusionen är att de samtida är mer lättlästa främst för det igenkänningsbara språket men att de äldre innehåller många användbara ord. Avslutningsvis diskuteras undervisning som möjliggör för andraspråkselever att tillägna sig samma litteraturvetenskapliga kunskaper som de med svenska som förstaspråk samtidigt som de utvecklar och bygger ut sitt ordförråd.

Syftet med denna uppsats är ta reda på vad forskning har kommit fram till om för- och nackdelar med digitala läromedel inom ämnet svenska på gymnasiet framställt ur ett elevperspektiv, lärarperspektiv och klassrumsperspektiv. För att uppnå syftet användes en systematisk litteraturstudie där sökning och sammanställning av litteratur utfördes utifrån förbestämda kriterier. Slutsatserna som drogs utifrån studien är att kompetens och erfarenhet av digitala läromedel spelar roll för hur läromedlen ska komma att användas och tas emot av såväl lärare som elever och klassrum samt huruvida läromedlen ska ses som för- eller nackdelar i undervisningen. Tydliga nackdelar är att det tar tid att sätta sig in i digitala läromedel, att de ofta är kostsamma och att användandet ofta möjliggör för eleverna att sysselsätta sig med parallella aktiviteter såsom spel och sociala medier vilket kan komma att hämma elevernas studier. Tydliga fördelar är att undervisningen framställt ur ett elevperspektiv upplevdes som mer intressant vilket gjorde att eleverna tog fram sina läromedel oftare än vid traditionella böcker vilket resulterade i längre lässessioner, att både läs- och skrivmöjligheten fanns på samma ställe och att den digitala enhetens funktioner kan förenkla samarbeten

Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning tidigare gymnasieelever upplever att religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier. Vidare undersöker uppsatsen även tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen som betydelsefull och bristfällig. För att erhålla ett resultat har fyra semistrukturerade intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst religionskunskap 1 &amp; 2 utefter Gy 11 gjorts. För att visa på i vilken utsträckning religionsundervisningen har varit förberedande för informanterna har insamlat material analyserats utifrån en flerdimensionell utbildningsfilosofisk karta vilken anger hur lärarens spektrum av urval och innehåll är inordnat i flera spänningsfält av huruvida undervisningen ska syfta till att förvalta en tradition, ett kulturarv, eller om den istället ska syfta framåt och förbereda för framtiden. Undersökningen visar att religionsundervisningen i stor utsträckning har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier för informanterna och att det innehåll och de undervisningsmetoder som informanterna upplevde vara bristfälliga i hög grad går att koppla till en åstundan efter en undervisning där diskussion, samtal, projekt- och temaarbeten, konfliktfyllda frågor, grupparbeten och problemlösning är centrala aktiviteter. Vidare visade undersökningen på en åstundan efter problembaserad, reflekterande, samtidsrelevant och problemlösande undervisning där elevernas erfarenheter och intressen är i fokus.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur lärare arbetar stöttande med de tysta och talängsliga eleverna så att de kan nå de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan. Frågeställningarna som används för att besvara syftet är tre stycken. Den första frågar hur lärare hittar de tysta och talängsliga eleverna i en klass. Den andra frågar om lärarna använder olika metoder för att de tysta och talängsliga eleverna ska uppnå de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan, och i så fall, vilka metoder som används. Den sista frågeställningen frågar i vilken utsträckning lärare anser att tysta och talängsliga elever uppnår de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan. Genom halvstrukturerade intervjuer med fem lärare på en skola i Mellansverige kan studiens syfte besvaras. Studiens resultat analyseras med hjälp av innehållsanalys och diskuteras sedan utifrån syfte, frågeställningar, studiens bakgrund och det teoretiska ramverket. Studiens teoretiska ramar är det sociokulturella perspektivet med begreppen scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Resultatet av studien visade att lärarna inte tycker att det är speciellt svårt att urskilja de tysta eller talängsliga eleverna i klassrummet. Enligt lärarna är eleverna med denna problematik relativt öppna med sin läggning och om de inte är det, att de ändå syns i klassrummet. Lärarna använder sig av olika metoder för att de tysta eller talängsliga eleverna ska uppnå målen i muntlig svenska på gymnasieskolan. Den främsta metoden lärarna anger är att anpassa undervisningen till individnivå samt att stegvis stötta eleven genom scaffolding för att därigenom kunna genomgå en personlig utveckling. De intervjuade lärarna upplever att tysta eller talängsliga elever inte har några större problem att nå målen i svenska på gymnasieskolan, men att de har större hinder att överkomma än de elever som inte tycker att det är jobbigt att prata inför en grupp människor.

Denna studies syfte är att ta reda på och utveckla kunskap om könsnormer om maskulinitet och andra normer som kan ha en verkan på pojkars gymnasieval till det estetiska programmets inriktning bild och formgivning. För att få reda på detta används intervjumetoden halv-strukturerad intervju tillsammans med en arrangerad fokusgrupp. Fokusgruppen utgör en homogen grupp av tre pojkar i det estetiska programmets bild och formgivning.   Resultatet samt analysen och diskussionen av intervjun ger läsarna en inblick i vad pojkarna i intervjun har för upplevelser i att gå det estetiska programmet bild och formgivning. Pojkarna som deltar i studien bär på förstahandsinformation om möten de har haft med elever på skolans andra program samt människor utanför skolmiljön. Genom dessa möten blir pojkarna i studien utsatta för olika normer, könsnormer och maskuliniteter som finns i samhället men som de väljer att avvika från. Pojkarna i studien ställer sig mot maskulina könsnormer i deras samhälle som att bild är ett intresse för flickor samt att pojkar förväntas gå gymnasieprogram som säkrar framtida yrken med bra lön.