In this bachelor's thesis we wanted to explore the complexities of collections management in a Swedish prison library. One of the many challenges of being a prison librarian is determining which literature is appropriate. A prison librarian must consider the guidelines established by the state agency Kriminalvården, whilst also considering the Swedish library law. A client is entitled to have access to the same level of service as the rest of the population, but cannot receive literature which may harm their rehabilitation or encourage future criminal behavior. Herein lies the problem. Using a phenomenographic approach, we have conducted five qualitative, semi-explorative interviews with five different prison librarians. We wanted to be able to determine who makes the decision on what literature is restricted, what the librarians think of the resulting censorship when it is restricted, and how they experience having to navigate this challenge. We determined that it is the state agency that decides what is allowed to the clients, but the prison librarians feel that decisions are not clearly motivated. The librarians also experience a lot of positive interactions in their decisions around collection management and with the clients, but that they are not taken into consideration regarding decisions made by the authorities. There is also a need for more resources, time and visibility in the larger library-discussion. We suggest that there is a need for clearer communication, more involvement for the librarians and a need for clearer guidelines.

Europarådets kommitté mot tortyr CPT, har under 24 år kritiserat Sveriges hantering av häktning och restriktioner för unga lagöverträdare. Den senaste kritiken kom den 17 februari 2016 och avser CPT:s besök i Sverige året innan. Åter igen visade rapporten på stora brister i svenska häkten. Av barnombudsmannens och barnrättskommitténs kritik framgår vidare att ungas hälsa kan påverkas negativt under häktning då unga löper en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa om de isoleras. Det är även vanligt att isolerade personer uppvisar psykosliknande tillstånd. Begränsning i kontakt med familj och vänner, är något som de unga häktade själva har uppgett är svårt att hantera då häktningen innebär en kris för den unge. Uppsatsens syfte är att undersöka om häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga kan ses som tortyr eller om häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga är en skälig åtgärd utifrån den kritik som presenteras i uppsatsen. Frågeställningarna som behandlas i uppsatsen är: Hur ser aktuell lagstiftning ut gällande häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga? Kan häktning av unga samt att ålägga unga restriktioner ses som tortyr eller skälig åtgärd utifrån kritiken som har presenterats av barnombudsmannen, FN:s specialrapportör mot tortyr, barnrättskommittén, europarådets kommitté mot tortyr CPT samt häktes- och restriktionsutredningen? Uppsatsen visar att häktning av unga och åläggande av restriktioner för unga, inte kan ses som tortyr enligt tortyrkonventionens definition. Däremot kan häktning enligt tortyrkonventionen artikel 16 punkt 1 ses som omänsklig behandling eller bestraffning vilket konventionsstaterna så långt möjligt är skyldiga att förhindra. Barnombudsmannen och FN:s specialrapportör mot tortyr anser att effekterna av häktning av unga kan ses som tortyr när den unge isoleras längre än 15 dagar. Dessutom kan häktning och restriktioner för unga ses som omänsklig behandling enligt barnkonventionen, EKMR och tortyrkonventionen. Utifrån vad framställningen har visat är det sannolikt att Sverige kommer att förändra förfarandet kring häktning och restriktioner för unga. I augusti 2016 presenterar häktes- och restriktionsutredningen ett förslag om hur antalet häktningar och förekomsten av restriktioner kan minskas samt hur häktningstiderna kan förkortas för att på det sättet minska den pågående isoleringen i svenska häkten. Det är uppenbart att häktning och restriktioner mot unga är ett område som behöver utvecklas vidare. En önskvärd förändring skulle vara att Sverige tar kritiken som har lyfts fram på allvar och försöker förändra unga lagöverträdares vistelse i häkten för att minimera psykisk ohälsa bland unga lagöverträdare som häktas.

<p>The purpose of this study is to look into how detained swedish juveniles, in the ages between 15 an 20, experience time in custody. The primary questions are; To what exctent do juveniles understand their situation? To what exctent can juveniles handle their situation? Do the juveniles find meaning in their situation and if so, what aspects of the detention is considered meaningful? The study is based on seven qualitative interviews with young men detained at a youth custody ward at Kronobergshäktet in Stockholm. The theory used to analyze the interview results is Antonovskys theory of sence of coherence (SOC). A salient feature in the young mens experiences was that all of them had the ability to regard some of the aspects of the detention as meaningful. These positive aspects includes time for reflection and a possibility to break destructive patterns. Further more, it was evident that most of the respondents experienced that their lives contained elements of importance, such as family, education and future goals. Nevertheless, isolation, lack of contact with family and friends, powerlessness and worries about the future, were aspects of the detention that had a negative influence on all of the respondents in variyng degrees.</p>

<p>Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur kriminalvårdare beskriver sin arbetssituation i relation till kommunikation och stress och om det finns något samband mellan implementeringen av HOVIK på häktet i Göteborg och minskad stressnivå samt ökade färdigheter i kommunikation. Vi har med en kvalitativ ansats intervjuat fem kriminalvårdare på häktet i Göteborg som är ett av tre säkerhetshäkten i Sverige. Kriminalvårdarnas arbetsuppgifter är bland annat att minska isolering för de häktade och motivera till förändring i livsföringen samt att bibehålla säkerheten. Ansvaret ligger hos kriminalvårdaren att öka förutsättningarna för en god kommunikation mellan personal och häktade. Attityd och bemötande spelar stor roll och påverkar relationen mellan personal och häktade och är avgörande för den respons man får tillbaka. Som teoretiska utgångspunkter för vår analys av resultatet har vi Goffmans teori om totala institutioner, kommunikationsteori och teori som rör implementering av nya program. Arbetet som kriminal¬vårdare kräver kompetens inom kommunikation och stresshantering, men i vårt resultat framgår att tids- och personalbrist minskar förutsättningarna för kommunikation mellan kriminalvårdare och häktade. Den största prediktorn till stress i arbetet som kriminalvårdare på häktet i Göteborg är brist på tid för kommunikation, på grund av personalbrist.</p>

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur kriminalvårdare beskriver sin arbetssituation i relation till kommunikation och stress och om det finns något samband mellan implementeringen av HOVIK på häktet i Göteborg och minskad stressnivå samt ökade färdigheter i kommunikation. Vi har med en kvalitativ ansats intervjuat fem kriminalvårdare på häktet i Göteborg som är ett av tre säkerhetshäkten i Sverige. Kriminalvårdarnas arbetsuppgifter är bland annat att minska isolering för de häktade och motivera till förändring i livsföringen samt att bibehålla säkerheten. Ansvaret ligger hos kriminalvårdaren att öka förutsättningarna för en god kommunikation mellan personal och häktade. Attityd och bemötande spelar stor roll och påverkar relationen mellan personal och häktade och är avgörande för den respons man får tillbaka. Som teoretiska utgångspunkter för vår analys av resultatet har vi Goffmans teori om totala institutioner, kommunikationsteori och teori som rör implementering av nya program. Arbetet som kriminal¬vårdare kräver kompetens inom kommunikation och stresshantering, men i vårt resultat framgår att tids- och personalbrist minskar förutsättningarna för kommunikation mellan kriminalvårdare och häktade. Den största prediktorn till stress i arbetet som kriminalvårdare på häktet i Göteborg är brist på tid för kommunikation, på grund av personalbrist.

The purpose of this study is to look into how detained swedish juveniles, in the ages between 15 an 20, experience time in custody. The primary questions are; To what exctent do juveniles understand their situation? To what exctent can juveniles handle their situation? Do the juveniles find meaning in their situation and if so, what aspects of the detention is considered meaningful? The study is based on seven qualitative interviews with young men detained at a youth custody ward at Kronobergshäktet in Stockholm. The theory used to analyze the interview results is Antonovskys theory of sence of coherence (SOC). A salient feature in the young mens experiences was that all of them had the ability to regard some of the aspects of the detention as meaningful. These positive aspects includes time for reflection and a possibility to break destructive patterns. Further more, it was evident that most of the respondents experienced that their lives contained elements of importance, such as family, education and future goals. Nevertheless, isolation, lack of contact with family and friends, powerlessness and worries about the future, were aspects of the detention that had a negative influence on all of the respondents in variyng degrees.

Syftet med denna studie är att undersöka hur kriminalvårdare vid häktet Kronoberg på avdelningen för polisarrest och säkerhet hanterar sina emotioner i det dagliga arbetet med personer som är gripna, anhållna, häktade samt personer som är omhändertagna enligt lagen om berusade personer. Studien behandlar även frågan huruvida det går att urskilja några känslomässiga konsekvenser av att arbeta på denna avdelning. För att genomföra studien intervjuades totalt fem stycken kriminalvårdare, tre män och två kvinnor. Respondenterna hade olika lång anställning och ålder. Studien utgår ifrån emotionssociologin och det dramaturgiska perspektivet.Sammantaget visar studien att kriminalvårdarnas egen inställning till hur en bra kriminalvårdare ska vara stämmer väl överens med hur kriminalvården själva definierar tjänsten som en professionell kriminalvårdare. Personalens försök att leva upp till detta stämmer överens med Hochschilds teorier om surface acting och deep acting, där de genom surface acting trycker undan sina egna känslor för att visa andra känslor och på det sättet kan de påverka hur en situation ska sluta. Den vanligaste förekommande känslan hos personalen i samband med de tillfällena kriminalvårdarna var tvungna att aktivt arbeta med sina känslor genom surface acting var ilska och aggression. En intressant iakttagelse från studien var att det fanns en gräns för personalen där de inte längre kunde, ville eller orkade tillämpa surface acting och handlandet rättfärdigades med att den intagne var så pass våldsam eller svårhanterlig att det inte längre gick att spela med längre. Var den gränsen gick var dock inte helt självklart och berodde på hur situationen såg ut och vilken kriminalvårdare som ställdes inför gränsprövningen.Miljön på häktet beskrivs som relativt hotfull och våldsam. Personalen bearbetar arbetet och miljön de befinner sig i nästan uteslutande genom att prata med sina kollegor och använda sig av en viss jargong eller som Crawley beskriver det som en ”svart humor”. Avslutningsvis visar studien att kriminalvårdarna påverkas negativt av arbetet på häktet genom att bli mer cyniska, fördomsfulla och få en ökad misstro mot människor.

Ett flertal fall av trakasserier mellan kollegor inom kriminalvården har under åren rapporterats utan någon grundligare undersökning gällande ämnet. Även om det framkommer forskning vilket undersöker denna problematik inom ett antal olika miljöer och yrken, saknas det information specifikt för kriminalvården i Sverige. Med en betydande påverkan på de utsatta individerna, bör däremot det förebyggande arbetet mot trakasserier på arbetsplatsen anses vara av stor vikt. Inte enbart på grund av de anställdas välbefinnande utan även beträffande de negativa påföljder handlingarna kan skapa för verksamhetens säkerhet. För att vidare undersöka förekomsten så väl som hanteringen och förebyggandet av trakasserier mellan kollegor inom kriminalvården, har gällande studie genomfört semistrukturerade intervjuer med fyra kriminalvårdare. Samtliga respondenter befinner sig på en högre ansvarsposition inom verksamheten och belyser endast förekomsten utefter deras personliga uppfattningar. Resultaten enligt respondenterna tyder på en allmänt positiv arbetsmiljö med en övergripande låg befintlighet av trakasserier. Det framkommer däremot att de trakasserier vilka anmäls huvudsakligen sker i form av sexuella trakasserier mellan nyanställda, utfrysning mot nya vikarier eller att kvinnor blir bortvalda från vissa arbetsuppgifter. Samtliga medverkande bekräftar dessutom att mörkertalet troligtvis är stort och att en stor del av problematiken inte uppenbaras för de ansvariga. Då studiens urval varit begränsat, kan vidare undersökningar inom forskningsområdet anses väsentligt för ett tillförlitligt och förebyggande resultat. / Several cases of harassment between colleagues within the correctional service have been reported over the years, without any more thorough investigation into the incidents. Although there is research that examines this problem within several different environments and professions, there is a lack of information specifically for the correctional service in Sweden. With a significant impact on the vulnerable individuals the preventive work against harassment in the workplace should be considered of great importance. Not only because of the well-being of the employees, but also regarding the negative consequences these actions can have for the actual work safety. To further investigate the occurrence, the administration, and the prevention of harassment between colleagues within the correctional service, the current study has conducted semi-structured interviews with four correctional officers. All respondents hold a position of increased responsibility within the institution and solely describe the occurrences according to their perceptions. According to the respondents, the results indicate a generally positive work environment with an overall low presence of harassment. It appears that the actual reported cases of harassment mainly take the form of sexual harassment between new employees, ostracism towards temporary employees and women being excluded for certain tasks. All participants confirm that there is potentially an extensive amount of unreported case that are not revealed to the responsible authority. Because of the studies limited sample, further research within the topic is needed to obtain higher reliability of the results, hopefully to then prevent future cases of harassment.

Empati är en särskilt viktig förmåga hos kriminalvårdaren och i interaktionen med kollegor samt med intagna på anstalt och häkte. Studien ämnade att undersöka kriminalvårdarnas empati i relation till arbetsrelaterad stress, samt olika demografiska variabler. I undersök- ningen deltog 76 kriminalvårdare som rekryterades via sociala medier, utspridda över Sve- rige. Resultaten visar att det inte fanns några könsskillnader gällande empati. Den arbetsre- laterade stressen är större hos kvinnor än hos män enligt studiens resultat, något som be- kräftar tidigare studier. Vidare visar studiens resultat att fantasi och personlig oro minskade med åldern. För anställningstid visar studiens resultat att empatin minskar med antal anställ- ningsår. Resultaten för utbildningsnivå visar att empatin minskade med högre utbildning, vil- ket motsäger tidigare forskning. Vidare forskning kan fokusera på att inkludera större urval och att undersöka personspecifika faktorer i studiet av relationen mellan empati, stress och demografisk information som ålder, kön och utbildningsnivå. / Empathy is a particularly important ability of the correctional officer and in the interaction with their colleagues, also with those in prison and detention centers. The study aimed to investi- gate empathy in prison correctional officers in relation to work-related stress and demo- graphic variables. In the study,76 participants were recruited through social media, with a spread across Sweden. The results showed that there were no difference in empathy re- garding gender. The work-related stress is greater in women than in men according to the study's results, which confirms previous studies. Furthermore, the results of the study show that imagination and personal distress decline with age. For years of employment the results showed a decline in empathy. The results for educational level shows that empathy declined with higher education, which contradicts previous research. Further research can focus on including larger samples and examining person-specific factors along with the variables and demographic information such as age, gender and educational level.

This study aims to discuss the conditions for a curative work with detained children in Sweden. Furthermore we will illuminate the connection between the conditions and the different professional roles at the detention centers. Along with this discussion we want to shed light on the psychosocial health of detained children to see if there is a need for curative work. The two research questions are: ●  What are the conditions for curative work for detained children? ●  In what way do professional roles affect the conditions for curative work? The method that was used to examine our research questions was semi-structured interviews with professionals working with detained children in the same arena but with different approaches. The interviews were conducted with seven people. Five of whom are employed by Kriminalvården (The Swedish correctional service - ‘The criminal care’) and two who are employed by an external actor and work with children in detention centres. The result shows that the discretion for curative work differentiates depending on what professional role the person is assigned. It appears that curative work is needed for the children's wellbeing. The result also shows that the guidelines and work ethics of Kriminalvården have not been adapted to the high number of detained children.