Joint work is a measure of reallotment that guarantees that an important facility is carried out. The measure is applied predominantly in regulations relating to the closure of level crossings in order to ensure the construction of replacement roads for exits to public roads, or the reconstruction of individual roads. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority provides legal manuals to support cadastral surveyors in their conducts. Land surveying operations that are affected by the joint work measure can be found in chapter 9 in manual for the property law. The purpose of the study was to map the working methodology for the management process of reallotment with decisions regarding joint work. The manual lacks national guidelines for handling these cases, which means that the knowledge is today transmitted through oral tradition. This means that cases with decisions regarding joint work are handled differently in Sweden. The aim for the study is to answer the specific questions by presenting what the handling looks like today and in the long term promote the cadastral surveyor’s handling of the process. To answer the study's questions, interviews and examination of land surveying dossiers were conducted. The respondents were made up of land negotiators from the Swedish Transport Agency and cadastral surveyors at the State Cadastral Authority, which works with the issue. The study's results illustrate a wide variety of perspectives and management of joint work. The most prominent was the ambiguity about how the decision should be designed, the interpretation of chapter 9 in the manual but mainly lack of clear guidelines for handling. It was found after the study was completed that national guidelines for the management process need to be established. Clarification of the extent of decision is required, as well as a stricter application of the property law. In addition, a more continuous monitoring by the State Cadastral Authority and the custodian of the construction work contributes to a more efficient process. / Gemensamt arbete är en åtgärd inom fastighetsreglering som garanterar att en viktig anläggning blir utförd. Åtgärden tillämpas övervägande i regleringar som avser stängning av plankorsningar för att tillförsäkra byggnation av ersättningsvägar för utfart till allmän väg, alternativt ombyggnation av enskilda vägar. Lantmäteriet tillhandahåller juridiska handböcker till stöd för FLM i deras handläggning. Lantmäteriförrättningar som berörs av åtgärden gemensamt arbete återfinns i 9 kap. handbok FBL. Syftet med studien var att kartlägga arbetsmetodiken för handläggningsprocessen av fastighetsregleringar med beslut om gemensamt arbete. Handboken saknar nationella riktlinjer för handläggning av dessa ärenden vilket innebär att kunskapen idag överförs via muntlig tradition. Det medför att ärenden med beslut om gemensamt arbete hanteras olika runt om i Sverige. Målet med studien är att besvara specifika frågeställningar genom att framställa hur hanteringen ser ut idag samt att på sikt främja FLM:s handläggning av processen. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes intervjuer och granskning av förrättningsakter. Respondenterna utgjordes av markförhandlare från Trafikverket och FLM vid statliga lantmäterimyndigheten som arbetar med frågan. Studiens resultat åskådliggör en stor variation av perspektiven och hanteringen av gemensamt arbete. Det mest framträdande var oklarheter kring hur beslutet ska utformas, tolkningen av 9 kap. i handboken men främst avsaknad på tydliga riktlinjer för handläggningen. Det kunde konstateras efter studiens genomförande att det behöver fastställas nationella riktlinjer för handläggningsprocessen. Det krävs ett tydliggörande av beslutets omfattning samt en striktare tillämpning av FBL:s bestämmelser. Dessutom bidrar en mer kontinuerlig övervakning från lantmäterimyndigheten och sysslomannen av anläggningsarbetet till en effektivare process.

Efterföljs handbokens riktlinjer vid kateterspolning? En observationsstudie om följsamheten kring Handbokens riktlinjer och hygienrutiner vid kateterspolning.Patienter med urinkatetrar är frekvent förekommande inom stora delar av vården och är därför något som vårdpersonalen kommer i kontakt med. Momentet då katetern spolas är förenat med komplikationer och därför har en jämförande kvalitativ studie här genomförts utifrån Handbokens riktlinjer för hälso- och sjukvårdspersonal gällande hygien, material och tillvägagångssätt för att säkerställa en god och säker omvårdnad. Föreliggande studie syftar till att beskriva överensstämmelsen mellan hur kateterspolningar genomförs i praktiken och de riktlinjer som ges i Handboken avseende kateterspolning. Observationerna genomfördes på en vårdavdelning och deltagarna i studien bestod av undersköterskor samt patienter som bar kvarliggande katetrar. Resultatet av studien visar att materialkategorin hade bäst överensstämmelse med Handboken, medan hygienrutiner och tillvägagångssättet skiljde sig på flest punkter. / Are the guidelines of the Handbook being met regarding catheter irrigation? An observation study about the guidelines adherence and hygiene routines during catheter irrigation according to the Handbook. Patients with urethral catheters are frequently occurring in the healthcare, and are therefore something that the nursing staff often gets in contact with. Irrigation of catheters is associated with complications, which is why a comparative qualitative study has been made from the point of the Handbook for health and care staff and it’s guidelines regarding hygiene material and way of execution to ensure a good and safe care. The study is intended to describe the agreement between how the irrigation of catheters is executed in reality with the guidelines given in the Handbook. The observations were carried out at a ward and the participations were assistant nurses and patients who had indwelling catheters. The result of the study shows that the material category had the best agreement with the Handbook, whereas the hygiene routines and way of execution differed on most points.

<p>Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Boken Handbok för ateister som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och har hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren lyckas med att skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor. Konflikter mellan ateister och teister uppstår ständigt och mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilken kritik som riktar sig mot ateister som Michel Onfray. Vad anser Onfray om monoteismen?</p><p>Jag har använt mig av närläsning av boken Handbok för ateister, vidare gjorde jag en mediesökning där jag letade fram olika artiklar och bloggar som riktade sin kritik mot den boken och mot Michel Onfray.</p><p>Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären och drifterna. Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudomen och monogam trohet, makten och modern, själen och anden. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”.</p><p>För de som riktar sin kritik mot Onfrays sätt att tänka är det svårt att förstå religionskritiker som helt och hållet blundar för religionens positiva funktioner. De menar att överallt där religion förekommer kan man finna verktyg och metoder som bidrar till att utveckla medvetandet i riktning mot tillit, respekt och medkänsla. Överallt i världen söker sig människor i nöd till religionerna och får på olika sätt hjälp. Moder Theresas ihärdiga arbete bland fattiga, sjuka och döende i den indiska staden Calcutta är ett klart sådant praktiskt uttryck för mänsklig omsorg och kärlek. Min slutsats efter att jag har gjort den här undersökningen är att man måste acceptera att vi alla är olika, har olika värderingar och att respektera andras åsikter även om de ibland står emot våra egna. Kunskapen är något som gör att många frågor och fördomar försvinner om man bara tillåter sig själv att ha ett öppet sinne för alla människor.</p>

Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Boken Handbok för ateister som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och har hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren lyckas med att skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor. Konflikter mellan ateister och teister uppstår ständigt och mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilken kritik som riktar sig mot ateister som Michel Onfray. Vad anser Onfray om monoteismen? Jag har använt mig av närläsning av boken Handbok för ateister, vidare gjorde jag en mediesökning där jag letade fram olika artiklar och bloggar som riktade sin kritik mot den boken och mot Michel Onfray. Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären och drifterna. Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudomen och monogam trohet, makten och modern, själen och anden. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”. För de som riktar sin kritik mot Onfrays sätt att tänka är det svårt att förstå religionskritiker som helt och hållet blundar för religionens positiva funktioner. De menar att överallt där religion förekommer kan man finna verktyg och metoder som bidrar till att utveckla medvetandet i riktning mot tillit, respekt och medkänsla. Överallt i världen söker sig människor i nöd till religionerna och får på olika sätt hjälp. Moder Theresas ihärdiga arbete bland fattiga, sjuka och döende i den indiska staden Calcutta är ett klart sådant praktiskt uttryck för mänsklig omsorg och kärlek. Min slutsats efter att jag har gjort den här undersökningen är att man måste acceptera att vi alla är olika, har olika värderingar och att respektera andras åsikter även om de ibland står emot våra egna. Kunskapen är något som gör att många frågor och fördomar försvinner om man bara tillåter sig själv att ha ett öppet sinne för alla människor.

Examensarbetet behandlar en rysk geografisk handbok som finns i en avskrift på Uppsala universitetsbibliotek (UUB). Originalet, vars titel är ”Opisanie rasstojanija stolic…” (”Beskrivning av avstånd till huvudstäderna…”, nedan kallat ”Beskrivning”), skrevs av Andrej Andreevič Vinius år 1667. Undersökningen inleds med en genomgång av forskningsläget angående denna text, dess källor och struktur som i bilagan följs av en lista över avskrifter av samma verk vilka förvaras i Ryssland. Andra delen av uppsatsen ägnas åt en kodikologisk och paleografisk beskrivning samt en elektronisk utgåva av den avskrift som förvaras på UUB. Olika hypoteser om hur avskriften har kommit till Uppsala diskuteras. De slutsatser jag har kommit fram till är att ”Beskrivning” förmodligen inte ingick J. G. Sparwenfelds eller N. Bergius boksamling utan hamnade i UUB av någon annan anledning. För att undersöka vidare bör man kanske också titta närmare på två andra handskrifter från universitetsbiblioteket som har identisk bindning (Slav 32 och Slav 50). Avskriften ingår i en geografisk volym vilken till största delen består av ”Kniga Bol’šogo Čerteža”, där ”Beskrivning” utgör ett tillägg. Handskriften verkar vara ett hastverk som gjordes på någons beställning då vissa uppgifter om avstånd och beskrivningen av två städer saknas. Utifrån handstil, ortografi och vattenmärken kan handskriften med ganska stor sannolikhet dateras till 1720–1730-talet. / Объектом работы  является хранящийся в Упсальской университетской библиотеке (UUB) список географического справочника Андрея Андреевича Виниуса «Описание расстояния столиц», составленный в России в 1667 г.  Список входит в рукописный сборник Slav 22. В первой части нашего исследования мы попытались собрать воедино сведения о создании рукописи Виниусом; выявить его место среди других российских географических сочинений XVII в.; изучить структурные особенности и источники справочника; представить информацию о сохранившихся его российских списках. Список «Описания» из УУБ находится в центре внимания второй части нашей работы, в которой было сделано кодикологическое и палеографическое описание упсальского списка сочинения Виниуса; изучены версии истории его попадания в шведскую библиотеку; исследована графика и орфография списка и осуществлено издание текста. В приложении поданы собственноручно сделанные фотокопии переплета сборника и листов книжного блока, содержащих «Описание», а также копия калькированных водяных знаков сборника. В результате анализа мы пришли к выводам, что «Описание» истолковывалось создателями рукописи как приложение к первой части сборника – «Книге Большого Чертежа». Текст «Описания» скопирован одним почерком, который характеризуется меньшей аккуратностью и ритмичностью, но при этом читается довольно легко. История упсальского сборника, содержащего список «Описания», имеет много белых пятен. Одно из них – история попадания Slav 22 в Упсалу. Наша гипотеза о попадании Slav 22 через коллекции русских книг Н. Бергиуса или Ю. Г. Спарвенфельда не нашла подтверждения, что обусловливает необходимость дальшейшей работы в этом направлении. Возможно, историю Slav 22 нужно изучать параллельно с исследованием двух других книг (Slav 32 и Slav 50), имеющих идентичный переплет. Нами установлено однако, что список первой части сборника был сделан после 1682 года. Водяные знаки указывают на возможное нидерландское или французское происхождение бумаги и датировку 20–30 гг. XVIII в.

Avhandlingen beskriver och analyserar hur frågor kring tillgänglighet/handikapp för första gången aktualiserades och implementerades i planeringen och utformningen av den byggda miljön i Aten, nämligen processen i samband med beslut, planering och implementering av jätteprojektet Atens Metro. Studien tecknar framväxten av olika handikapporganisationer, som från att ha varit svaga aktörer successivt lyckades få gehör för sina krav inom stadens förvaltning, politiska organ, den grekiska riksdagen och inte minst inom de företag som byggde metrosystemet. Avhandlingen diskuterar hur handikapporganisationer och metrosystemet växte fram och påverkade varandra, hur viktiga forum för att diskutera/problematisera olika perspektiv på handikapp skapades där aktörsgrupper med delvis olika intressen förde fram sina ståndpunkter och förhandlade samt vilka konkreta avtryck som dessa processer ledde till i form av en - slutligen - handikappvänlig teknisk konfiguration av metrosystemet. Studien knyter också an till den europeiska diskussionen, bl.a. inom EU, kring handikapp och vilken betydelse som denna diskussion hade för det framväxande metroprojektet, inte minst inför Atens OS-värdskap 2004. Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i dels samhällsvetenskapliga teknik- och vetenskapsstudier, dels "disability studies". / The idea of building a metro network in Athens dates back to the 1950s. It took almost fifty years for the Greek government to develop plans, secure funds and to carry out an effective procurement process for the construction of the Athens metro. In February 1987 the government announced an invitation to tender for the design and construction of the metro. Thirteen years later, in January 2000 the first two lines began operation. The construction of the metro consisted of numerous preliminary studies, different public organizations which dealt with its development and several controversies concerning its design. One of these controversies referred to the issue whether the metro would be accessible to disabled people or not. Integrating accessibility provisions in the metro design constituted a controversial issue where different actors argued and acted for and against its implementation. This study describes and analyses the process of making the metro accessible. The analysis focuses on how questions regarding accessibility/disability were actualized for the first time in the planning and design of the Greek built environment and in particular on the process of building the biggest and most complicated infrastructure project in Greece, the Athens metro. At the same time, the study describes the evolution of disability organizations in Greece: they changed from being weak actors who were unable to influence socio-political configurations to actors that successively gained attention within the public administration, political organs, the Greek Parliament and the company that constructed the metro. The study discusses how disability organizations and the metro were developed and influenced each other and how important forums, where several actors with diverse interests problematized and produced different perspectives on disability, were initiated. These forums constituted public spaces within the public administration and eventually contributed to the construction of an accessible metro network. The analysis is also connected to Athens hosting of the Olympic and Paralympic Games of 2004 which created increasing demands for constructing an accessible built environment, including the metro. Furthermore, the study also draws upon the discussion within the EU on disability and on which kind of consequences this discussion implied for the developing metro. The theoretical basis for this study is located at the intersection of two broad fields, namely science and technology studies (S&amp;TS) and disability studies.