Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur genus och sexualitet konstrueras i läroböcker för ämnet idrott och hälsa. Studien svarar på följande frågeställningar: ”Vilka normer om kön och sexualitet förmedlas i läroböcker för ämnet idrott och hälsa?” och ”Hur förmedlas och uttrycks normer om kön och sexualitet i läroböcker för ämnet idrott och hälsa?”. Metod Tre stycken läroböcker, skrivna utifrån gällande läroplaner i ämnet idrott och hälsa, analyserades med utgångspunkt i diskursanalys som metodologisk ansats. Materialet granskades kritiskt och delades in i åtta olika teman utifrån vad som talades om och hur det talades om detta. Utifrån teman identifierades fyra diskurser: könsrollsdiskursen, kvinnor som problemdiskurs, män som normdiskurs och heteronormativitetsdiskursen. Dessa diskurser analyserades med utgångspunkt i Hirdmans genussystem och alternativa genusformler som Grahn har tagit fram och som sedan användes för att diskutera studiens resultat. Resultat Studiens resultat visar på att läroböckerna utgår ifrån två identifierade kön som tillskrivs specifika egenskaper och beteenden. Dessa två binära kön, flickor/kvinnor och pojkar/män, sätts ständigt i relation med varandra och beskrivs som dikotomier till varandra. Kvinnor framställs ofta som problematiska och bristfälliga medan män framställs som norm och utgångspunkt. Analyserade läroböcker består delvis av könsspecifik text men de inkluderar könsneutral text i flera sammanhang. I både bild och text framkommer normer som kan kopplas till heteronormativitet. Att två av tre läroböcker exkluderar HBTQ-identiteter helt och att en bok behandlar homosexualitet endast i ett särskilt stycke tyder på att heterosexualitet framträder som norm i läroböcker. Slutsats Slutsatsen är att genom att jämföra och särskilja flickor/kvinnor och pojkar/män med varandra skapas olika normer gällande genus. Att exkludera eller särbehandla HBTQ-identiteter i läroböcker påverkar och konstruerar normer om sexualitet. / Aim The aim of the study is to investigate how gender and sexuality are constructed in textbooks designed for the subject Physical education and Health. The study will answer the following research questions:” What norms about gender and sexuality are conveyed in textbooks for sport and health?” and” How are norms about gender and sexuality conveyed and expressed in textbooks for sport and health?”. Method Three textbooks, written along current curriculum in the subject of sport and health, were analyzed with a discourse analysis as methodological approach. The material was critically reviewed and divided into eight different themes based on what was talked about and how it was talked about. Based on the themes, these four types of discourses were selected: gender discourse, women as a problem discourse, men as a norm discourse and heteronormativity discourse. These discourses were analyzed on the basis of Hirdman's gender system and alternative gender forms developed by Grahn and then used to discuss the result of the study.  Results The results of the study indicate that the textbooks are based on two identified sexes which are attributed to specific characteristics and behaviors. These two binary sexes, girls/women and boys/men, are constantly put in relationship with each other and described as dichotomies to each other. Women are described often as problematic and deficient, while men are presented as a norm and origin. Analyzed textbooks consist in part of gender-specific text but include also gender-neutral text in several contexts. Both, pictures and text show norms that can be linked to heteronormativity. The fact that two of three textbooks completely exclude LGBTQ identities and that one book involves homosexuality only in a particular part suggests that heterosexuality appears as the norm in textbooks. Conclusions Findings in this study indicate that by comparing and distinguishing girls/women and boys/men with each other create different norms regarding gender. Norms about sexuality are affected and constructed because textbooks exclude LGBTQ identities and treat them differently compared to heterosexuality.

<p>Examensuppsatsen syftar till att undersöka eventuella samband mellan homosexuella mäns psykiska välbefinnande och självobjektifiering, konformitet med stereotypa maskulinitetsnormer, trivsel i den sexuella minoritetskulturen samt ålder. Syftet är ytterligare att undersöka eventuella skillnader i konformitet med maskulinitetsnormer och självobjektifiering mellan män som trivs i gaykulturen och män som inte trivs. En Internetbaserad enkät besvarades av 1113 män i åldern 15-40 år som i huvudsak identifierade sin sexuella orientering som homosexuell. Deltagarnas välbefinnande var lägre jämfört med män i en oselekterad svensk population. De män som inte trivdes i gaykulturen skattade en lägre konformitet med maskulinitetsnormer kring sex och en högre konformitet med maskulinitetsnormen heterosexuell självrepresentation jämfört med de män som trivdes. Självobjektifiering, heterosexuell självrepresentation och trivsel i gaykulturen kan tänkas bidra till en förståelse av psykiskt välbefinnande hos homosexuella män. Metodologisk reliabilitet och validitet diskuteras. Resultatet diskuteras utifrån heteronormativa maktstrukturer och genusordning.</p>

<p>Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn som är homosexuellt; hur man tänkte och kände när man fick vetskap om barnets läggning och hur man upplever det idag. Författarens utgångspunkt är att det heteronormativa samhälle har betydelse för vår syn på homosexualitet och för hur föräldrar reagerar när deras barn kommer ut som homosexuellt. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer som analyserats utifrån en kvalitativ, tematisk ansats. Majoriteten av föräldrarna i undersökningen beskriver att beskedet om deras barns homosexualitet väckte både sorg och rädsla och för ungefär hälften av dem kom det som en fullständig chock. Med tiden har de svåra känslorna avtagit i styrka och flera föräldrar rapporterar att deras barns homosexualitet har lett till att de själva har mognat som människor och kommit närmare sina barn. Kunskap om homosexualitet, möte med andra i samma situation och positiva erfarenheter av att berätta för vänner och släktingar om barnets läggning är några av de faktorer som nämns som betydelsefulla i processen att acceptera barnets läggning. Några föräldrar beskriver dock en kvardröjande oro för att deras barn ska råka ut för hot och våld och få ett svårare liv och vissa nämner att det är svårt att släppa att barnets liv inte blev som man tänkt sig.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> De senaste årtiondena har attityderna till homo- och bisexuella samt transpersoner ändrats i samhället. 1-10 procent av befolkningen anser sig vara homo- eller bisexuell. Risken för felmarginal var stor då många döljer sin sexuella läggning. <strong>Syfte: </strong>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa attityder och bemötande till HBTQ-personer i sjukvården. <strong>Metod: </strong>En systematisk litteraturstudie användes med 14 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Analysen behandlades med hjälp av en innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Ungefär 77 procent av sjuksköterskorna svarade att de vårdat en homosexuell person och 36 procent av under- och sjuksköterskorna skulle, om de fick välja, avstå från att vårda homosexuella patienter. Många homosexuella ansåg att de bör lämna ut sin sexuella läggning för att de sociala och emotionella behoven kunna tillfredställas av vårdgivaren och ett stort antal homosexuella hade känt sig förolämpade på grund av heteronormativa antaganden i vården. <strong>Diskussion:</strong> Det fanns en stor brist på kunskap i samhället och i vården när det kommer till homosexuella och heteronormativitet. Då heteronormativiteten påverkade vården borde kunskap om detta och ickeheterosexuellas levnadsvärld införskaffas. <strong>Slutsats: </strong>Om vårdgivarna blir mer medvetna om de heteronormativa antagandena i vården, så som vissa rutiner och förhållningssätt, borde vården till HBTQ-personer bli mer tillfredställande.</p>

<p>Vi vet att barn ser mycket på tv och har därför valt att se på fyra barnfilmer för att se hur genus representeras i dessa filmer. Vi utgår ifrån Judith Butler och att genus är något som hela tiden skapas och vårt syfte är att se hur detta skapas i filmerna. Filmerna följer de normer för maskulinitet och feminitet som finns och underhåller dessa. Även om undantag förekommer så är filmerna i stort stereotypa. Den heterosexuella normativiteten är i centrum och den blir i stort sett inte ifrågasatt. Det maskulina genus som skapas är ett genus med fokus på att vara bäst. De ska vara hårda och självständiga. Det feminina genuset å andra sidan skapar en ram som handlar om att se bra ut, smycka sig med accessoarer och ta ansvar för andra. Utseende är en egenskap som framhålls både för maskulina och feminina genus. I den mån filmerna uppvisar relationer så handlar det om heterosexuella relationer, vilket gör att dessa blir normerade och förutsätter att maskulinitet ska åtrå feminitet.</p>

<p>Migrationsverket har kritiserats hårt för att inte ha tillräcklig kunskap i homo-, bi- och transsexualitetsfrågor, eftersom människor nekats uppehållstillstånd trots att de uppfyllt kriterierna. Samkönade par har inte behandlats som par i ansökningsprocessen. Människor med "fel" sexualitet har fram till 2005 inte beviljats asyl med sin sexuella läggning som skäl, eftersom det inte klassats som tillräcklig förföljelsegrund för flyktingstatus. Praktiker som dessa har kritiserats för att utgå från en heteronormativ diskurs som är diskriminerande.</p><p>Queerfeministisk teori kritiserar samhälleliga normer som påverkar hur människor behandlas. Med hjälp av en queerfeministisk teori urskiljs och analyseras heteronormativa diskurser i svensk migrationspolicy. Policyn får här representeras av fem statliga utredningar vilka behandlar flyktingskap och anhöriginvandring.</p><p>Vad som framträtt genom analysen är att det finns tendenser till både heteronormativa och patriarkala strukturer inom migrationspolicyn. Idag finns emellertid en större förståelse för könsrollsfrågor och det finns en vilja och strävan efter att använda ett köns- och sexualitetsneutralt språk. Begreppet partnerskap förekommer allt mer frekvent vilket tolkas som att partnerskapet som institution införlivats i den allmänna samhällsnormen om tvåsamhet. Däremot är det endast den homosexuella mannen som synliggörs. Kvinnors sexualitet i allmänhet och homosexuella kvinnors sexualitet i synnerhet, osynliggörs i diskurserna.</p> / <p> </p><p>The Swedish migration authority has been criticized for not having enough knowledge on issues concerning gay, lesbian, bisexual, transgender and intersex people since visas has been declined even if the person fulfil the conditions. Couples of the same sex have not been processed as a couple. People with the "wrong" sexual orientation have had their asylums applications declined if sexual identity was the reason for persecution until 2005, when sexuality was accepted as reason for refugee status. These types of actions have been criticized for discrimination caused by heteronormative discourses.</p><p>Queer feministic theory is sceptical to societal norms and their influence on how people are being treated. Heteronormative discourses in Swedish migration policy will be visible and analysed with the queer feministic theory. The policy will be represented by five public investigations dealing with refugees and family reunification.</p><p>The results from the analysis show tendencies to both heteronormative and patriarchal structures in the migration policy. Today the consciousness of gender issues is present which results in a will to use gender and sexuality neutral language. The term registered partners is more frequently used which can be seen as the institution of partnership has been included in the norm. The gay man is only part who has been accepted. The female sexuality has in general been ignored in the discourses and even more the sexuality of the homosexual woman.</p>

<p>Denna uppsats handlar om homosexuellas ”komma ut” process och hur samhällets normer påverkar denna. Vi ville ta reda på om och hur en ny identitet skapas när någon kommer ut som homosexuell och hur samhällets syn på normbrytare är samt hur normbrytarna upplever det.</p><p>Denna studie är gjord med hjälp av kvalitativ metod, vi har intervjuat elva öppet homosexuella män och kvinnor för att få reda på deras upplevelser och känslor kring sin ”komma ut” process.</p><p>I analysen kommer vi bland annat fram till, med hjälp av tre teorier: identitet, heteronormativitet och biografiska vändpunkter att ”komma ut” processen inte behöver vara en vändpunkt i alla homosexuellas liv.</p>

<p>Examensarbetets utgångspunkt var en bakgrundsbild över området sexuell läggning och den svenska gymnasieskolan med fokus på problemområden. Denna bild relaterades sedan till diskurser i nio likabehandlingsplaner från gymnasieskolor i Malmö i syfte att belysa och diskutera beröringspunkter samt potentiell problematik i diskurserna. Vi inspirerades av den kritiska diskursanalysen i det analysverktyg vi använde för att synliggöra och tolka diskurser i likabehandlingsplanerna. Avsikten var inte att kritisera enskilda skolor utan att uppnå en diskussion runt allmän problematik vilken skulle kunna finnas på fler gymnasieskolor.</p><p>Två problemområden utkristalliserade sig i bakgrundsteckningen: Osynliggörande samt utpekande. Dessa problemområden gick att se dels på den strukturella nivån vilken fokuserar på skolan som värdebärande institution och dels på den individuella nivån vilken fokuserar på konkreta situationer inom denna kontext. Spår av dessa problemområden gick att utläsa i likabehandlingsplanernas diskurser. Tidigare forskning och insatta på området fokuserade på skolans roll som normgivare och socialisationsarena. Detta tillsammans med mål i gymnasieskolans styrande dokument ledde oss till att benämna den önskade situationen ”integration” vilken krävde fokus på den strukturella nivån. De flesta likabehandlingsplanernas diskurser fokuserade dock på den individuella nivån, då lösning av enskilda situationer samt eventuella kränkningar elever emellan låg i fokus.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man talar om sexualitet på ungdomsmottagningar samt hur den diskurs som formas där verkar i förhållande till kön och sexuell läggning. Undersökningens metod är kvalitativ och grundar sig på intervjuer med barnmorskor verksamma vid olika mottagningar.</p><p>Ungdomsmottagningarna har sina rötter i preventivmedelsrådgivning och i uppsatsen diskuteras hur de präglas av sin historia som ett forum för heterosexuella tjejer. Barnmorskorna gör ansträngningar för att bryta denna bild och de verkar för att ifrågasätta traditionella uppfattningar om kön och kritiserar heteronormativiteten. I deras utsagor ryms dock motsägelser och samtidigt som de uttrycker en ambition om att förändra sexualitetsnormer så riskerar de att reproducera dem.</p>

<p>Aim</p><p>The aim of the study is to find out if, and in that case how, the sports movement creates and reproduces norms and values regarding sex and sexuality. Questions to be answered are: Which experiences do non-heterosexual women have of everyday activities in the Swedish sports movement? How are norms on sex and sexuality visible in practice? Are there mechanisms/practices that challenge these norms? Finally, the results are discussed in relation to two policy documents from the National Organization of Sports (RF); “Sports Wants” and “Policy and plan of action against sexual harassment and sexual discrimination within sports”.</p><p>Method</p><p>Since the aim was to understand, and not to generalize and quantify, a procedure of qualitative interviews was chosen. Ten non-heterosexual women were interviewed concerning their experiences of the Swedish sports movement. They were active (or had recently been) at different levels in the following sports: basketball, soccer, floor ball, ice hockey, bandy and volleyball. The interviewees were found through advertisements and through a so called snowball method.</p><p>Results:</p><p>When it comes to treatment by team mates, leaders and coaches, three main themes are apparent in the interviewees’ narratives: 1) expressive silence 2) discrimination, harassment and insulting behaviour and 3) sports as a free and allowing space. Heteronormative discourses on sex and sexuality are reproduced and confirmed in everyday activities of sports, e.g. through demands of femaleness, denials that lesbian sportswomen exist in the team/club, silence and a focus on SEX when talking about homo- and bisexuality. At the same time, the interviewees are challenging dominant, heteronormative discourses within sports, e.g. through: choosing not to look or act in a traditional female manner, living openly as homosexuals, creating or participating in small communities that give support and function as free spaces and through sending out forbidden glances (e.g. signals of non-heterosexual attraction and flirting).</p><p>Conclusions:</p><p>In this study, it emerges how sex and sexuality are constantly “done” in everyday life of sports. The structure of sports, with its clear division between women/men, femaleness/maleness and its strong connection to masculinity, seems to result either in a positive or a negative environment for non-heterosexual female athletes. On one hand, sports can be characterized by strict norms on sex and sexuality, homophobic tendencies, discrimination and insulting behaviours. On the other hand, sports can also be an environment, where norms on sex and sexuality are less tight than in society at large and a place where it is allowed to challenge heteronormative discourses. According to the findings in this study it seems more important to stress your femininity the more “masculine” your sport is considered to be – to a certain limit. After having exceeded this limit you are freer to act in a more unconventional matter. It emerges from the interviewees’ narratives that sports have the potential to be, but seldom are, the open and allowing environment that is described in “Sports Wants”. Neither does it seem as if leaders and coaches are working actively with implementation of the “Policy and plan of action against sexual harassment and sexual discrimination within sports”.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Det övergripande problemområdet handlar om idrott och heteronormativitet. Avsikten är att studera om och i sådana fall hur idrottsrörelsen är med och skapar samt reproducerar attityder, normer och värderingar kring sexualitet och kön. De frågor jag vill besvara är: Vilka upplevelser och erfarenheter har icke-heterosexuella idrottare av vardagen inom svensk idrottsrörelse? Hur iscensätts normer kring kön och sexualitet i de aktivas berättelser? Finns det även mekanismer/praktiker som utmanar dessa normer? Slutligen diskuteras resultatet i relation till två av RF: s policydokument; ”Idrotten vill” samt ”Policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering inom idrotten”.</p><p>Metod</p><p>Då syftet var att förstå, inte att generalisera och ange frekvenser, valdes ett tillvägagångssätt med kvalitativa intervjuer. Tio icke-heterosexuella kvinnor mellan 17 och 36 år intervjuades om sina upplevelser och erfarenheter av idrottsrörelsen. De var aktiva (eller hade nyligen varit) på olika nivåer inom idrotterna basket, fotboll, bandy, innebandy, hockey och volleyboll. Intervjupersonerna hittades genom annonsering och genom en s.k. snöbollsmetod.</p><p>Resultat</p><p>När det gäller bemötandet från lagkamrater, ledare och tränare, framträder tre huvudsakliga teman i intervjupersonernas berättelser: 1) en talande tystnad 2) förekomsten av diskriminering, trakasserier och kränkande behandling och 3) upplevelsen av idrotten som en frizon. Heteronormativa diskurser kring kön och sexualitet reproduceras och befästs i den idrottsliga vardagen, exempelvis genom: krav på kvinnlighet och uppvisandet av en heterosexig image, förnekanden av att det finns lesbiska i laget/klubben, tystnad och fokus på SEX när man pratar om homo- och bisexualitet. Samtidigt utmanar intervjupersonerna de dominerande heteronormativa diskurserna inom idrotten, bl. a genom: att välja att inte se ut eller bete sig traditionellt kvinnligt, att leva öppet som homosexuella, att skapa eller vara delaktiga i gemenskaper som ger stöd och som fungerar som frizoner och att sända ut förbjudna blickar (d.v.s. icke heterosexuellt riktad attraktion och flirtande)</p><p>Slutsats</p><p>Det framkommer i denna uppsats hur kön och sexualitet ständigt ”görs” i den idrottsliga vardagen. Idrottens struktur, med dess tydliga uppdelning mellan män/kvinnor, manligt/kvinnligt och dess koppling till maskulinitet verkar kunna resultera antingen i en negativ eller i en positiv miljö för icke-heterosexuella kvinnor. Å ena sidan kan idrotten präglas av strikta normer kring kön och sexualitet, homofoba tendenser, diskriminering och kränkande behandling. Å andra sidan kan idrotten också vara en miljö, där normer kring kön och sexualitet är mindre snäva än i samhället i övrigt och en plats där det är tillåtet att utmana heteronormativa diskurser. I denna studie verkar det vara viktigare att betona sin femininitet och heterosexualitet ju mer maskulint kodad en idrott är – fram till en viss gräns. Har man passerat denna gräns blir friheten att se ut och agera på ett okonventionellt sätt sedan större. Det framkommer av intervjupersonernas berättelser att idrotten har en potential att vara, men sällan är, den öppna och tillåtande miljö som beskrivs i RF:s policydokument ”Idrotten Vill”. Det verkar inte heller som SF arbetar aktivt med ”Policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering”.</p>