Den här studien handlar om övergången mellan årskurs 6 och årskurs 7 för elever i behov av särskilt stöd. Syftet var att undersöka hur mentorer upplever övergångsprocessen samt vilka framgångsfaktorer och förbättringsområden de anser finns. För att undersöka detta valdes en kvalitativ ansats där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. I studien deltog sexmentorer som hade tagit emot en årskurs 7 vid skolstarten 2022. I analysarbetet användes en tematisk analys för att urskilja mönster, likheter och skillnader i det insamlade materialet. Nästa steg av analysarbetet handlade om att utröna huruvida teorin om KASAM (känslan av sammanhang) kunde urskiljas i mentorernas arbete i övergångar med elever i behov av särskilt stöd. Ämnet är högst aktuellt och denna studie bidrar till att skapa förståelse för att elevernas KASAM är viktig att ta hänsyn till vid stadieövergången. Övergången är en känslig period som kräver tid, systematiskt arbete och samarbete med vårdnadshavare vilket gynnar elever i behov av särskilt stöd. Vi upptäckte också att det särskilda stödet tenderar att minska i årskurs 7 vilket riskerar att leda till misslyckande. För att skapa goda övergångar som blir meningsfulla, hanterbara och begripliga för elever i behov av särskilt stöd krävs det tydliga riktlinjer och en vilja till samarbete mellan mentor, vårdnadshavare och elev. Vi hoppas att vi med denna studie ska kunna bidra till ett förändringsarbete på skolor som lyfter upp övergångsprocessen som en viktig del för elevernas välmående och kunskapsmässiga utveckling. / This study focuses on the transition between grade 6 and grade 7 for students in need of special support. The aim was to find out how mentors experience the transitionprocess and identify success factors and areas for improvement. To investigate this, a qualitative approach was chosen where data was collected through semistructured interviews. The study involved six mentors who had received a year 7 at the start of school in 2022. A thematic analysis was used to pick out patterns, similarities and differences in the collected material. The next step of the analysis was to find out whether the theory of SOC/KASAM (the sence of coherence) could be discerned in the mentors´work in transitions with students in need of special support.The topic is highly relevant, and this study contributes to understanding that students' sense of coherence (SOC/KASAM) is important to consider during the stage transition. The transition is a sensitive period that requires time, systematic work, and collaboration with guardians to benefit students in need of special support. We also discovered that the level of specialized support tends to decrease in grade 7, which risks leading to failure. To create successful transitions that are meaningful, manageable, and understandable for students in need of special support, clear guidelines and a willingness to collaborate among mentors, the home, and the students themselves are required. With this study, we hope to contribute to a process of change in schools that highlights the transition as an important part of students' well-being and academic knowledge development.

The purpose of the present study is to investigate preschool teachers' perceptions about how they work with responding to children in need of special support as part of the preschool's inclusion work. The study further includes what resources are available in the preschool to make the best possible for children in need of special support. The study is based on which working methods preschools use when including all children in preschool activities. The design of the environment is important for inclusion in the business. This study is based on a qualitative method with interviews as a way of gathering data material about the inclusion of children, even those in need of special support from legitimate-preschool teachers. It is based on interviews in five different communes to see differences and similarities between what resources and working methods the preschools have available to work with including all the children. The results indicate that it differs between the preschools for their resources and how they work with children in need of special support to include all children in the activities. There are differences in what the informants think about what children in need of special support are and some point out that it can be whole families that need support. All informants also explain about the design of the environment and how important it is in their work of including all the children. What all five preschools have in common is that they have special pedagogue available for their preschool teachers. The views that the data material is analyzed from are theories intersectional perspective and socio-cultural perspective. / Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de arbetar med att bemöta barn i behov av särskilt stöd som en del av förskolans inkluderingsarbete. Studien innefattar vilka resurser som finns att tillgå i förskolan, för att göra bästa möjliga för barn i behov av särskilt stöd. Studien utgår från vilka arbetssätt som förskolor har gällande att inkludera alla barn i förskolans verksamhet. Miljöns utformning är betydelsefull för inkluderingen i verksamheten. Denna studie utgår från en kvalitativ metod, med intervjuer som samlar in datamaterial om inkludering och barn i behov av särskilt stöd från legitimerade förskollärare. Studien utgår ifrån intervjuer i fem olika kommuner för att se skillnader och likheter mellan vilka resurser och arbetssätt som förskolorna har till förfogande i arbetet. I resultatet framkommer det skillnader mellan olika förskolor med vilka resurser som finns att tillgå, hur pedagogerna arbetar med barn i behov av särskilt stöd och att inkludera alla barn i verksamheten. Det är skillnader på informanternas beskrivningar om barn som är i behov av särskilt stöd och några påvisar att hela familjer som är i behov av stöd. Det alla fem förskolorna har gemensamt är att de har tillgång på specialpedagog. Alla informanter förklarade även kring miljöns utformning som är en viktig del i arbetet för en inkluderande verksamhet. Synsätten som datamaterialet analyseras ifrån är teorierna intersektionellt perspektiv och sociokulturellt perspektiv.

The aim of this study is to investigate how pedagogues through their language construct the concept of children in need of special support who often end up in conflicts. In this context the influence of two discourses from the scientific field of special pedagogy are analyzed: the psycho-developmental- and the relational discourse. The analysis also seeks to find whether pedagogues in this frame of discussion maintain or challenge traditional power relations between them and these children. The following questions are used to receive answers to the aim mentioned above: “How do the pedagogues describe the difficulties that the children exhibit in conflict situations?”, “What kind of support do the pedagogues consider the children to be in need of in their work with conflict management?” and “What are the consequences of the subject positions assigned to the children by the pedagogues?” The study is based on qualitative interviews with seven pedagogues from two different sections at the same preschool. In the analysis theoretical framework from social constructionism and, mainly, critical discourse analysis has been used. The choice to use critical discourse analysis also provided the study with a method, including linguistic features, in how to analyze the data. The key findings of this study showed that the pedagogues’ way of constructing the concept of children in need of special support, who often end up in conflict, differed depending on which discourse had the most influence in the pedagogues’ way of using their language. The psychodevelopmental discourse assigned the children with a subject position which did not provide them with power and impact in conflict situations. On the other hand, this proved to be the case when the words of the pedagogues were affected by the relational discourse. With impact of the relational discourse, in their way of using language, the pedagogues were also able to change traditional power relations between them and these children.

Bakgrund: Barn i behov av särskilt stöd kan ses som ett komplext begrepp. En rapport från Skolinspektionen (2017) ligger till grund för uppsatsens motiv, rapporten visar att förskolepersonal ofta saknar en samsyn över vad särskilt stöd innebär och hur det särskilda stödet utformas. Den teoretiska ansats vår studie utgår från är socialkonstruktivistisk, där människors uppfattningar ses som socialt konstruerade. De analytiska begrepp som används i studien är det kompensatoriska perspektivet, det kritiska/relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Dessa används för att kunna problematisera och analysera förskollärares uppfattningar och erfarenheter om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Syfte: Den här studien syftar till att problematisera arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Metod: I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Nio förskollärare har intervjuats i en mellanstor kommun i Sverige. Resultat: Vi finner att förskollärarna anser att barn som avviker från normen, barn med språksvårigheter, barn med diagnoser och barn i gråzonen är de som är i behov av särskilt stöd. Inom temat barn i gråzonen beskrivs bland annat barn med utåtagerande, alternativt inåtvända beteenden och koncentrationssvårigheter. Det särskilda stödet utformas främst i helgrupp, genom bilder och tecken som stöd men även i mindre grupper och individuellt. Så gott som alla förskollärare betonar att deras bemötande är en central del i hur det särskilda stödet utformas. Slutligen anser nästintill alla förskollärare att även faktorer såsom ekonomi, tid och personaltäthet avgör hur särskilda stödet utformas.

Studiens syfte är att belysa begreppet barn i behov av särskilt stöd. Detta har vi granskat genom att undersöka förskolepersonalens uppfattningar om vilka barn som kan tänkas vara i behov av särskilt stöd och hur arbetet med dessa barn i förskolan ser ut, samt vilket stöd dessa barn kan få. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och använt oss utav semi-strukturerade intervjuer och de respondenterna som deltog representerades av verksamma pedagoger i förskolan. Vi har sedan analyserat intervjustudien och studiens resultat tyder på att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårdefinierat och otydlig. Resultatet visade även att en diagnos i många fall kan underlätta arbetet för pedagogerna och de barn som är i behov av särskilt stöd, eftersom de lättare kan få tillgång till det stöd som behövs, exempelvis en resurs. Vår studie visade även på att pedagogernas bemötande, kunskap och kompetens om de barn som är i behov av särskilt stöd är viktigt för att kunna stötta barnen. Slutsatsen av vår intervjustudie blir att barn i behov av särskilt stöd är ett komplext område att förhålla sig till samt att, det krävs fördjupade kunskaper inom de olika områden som finns gällande barn i behov av särskilt stöd. Exempelvis fördjupade kunskaper om diagnoser, funktionsnedsättningar, språksvårigheter samt verktygens användningsområden. Slutsatsen blir även att tillgången till resurser är begränsad hos de förskolor som vi har besökt och det krävs oftast en diagnos eller uttalad funktionsnedsättning, för att pedagogerna i förskolans verksamhet ska få in resurser till ett barn som är i behov av särskilt stöd.

In today's Swedish preschool and elementary school all children are entitled to an inclusive education, where they receive the support and are presented with the educational challenges they are perceived to be in need of. To meet the needs and preconditions of all children, the educational mission of teachers today involves the apply of special educational tools, such as for example the use of visual support. The aim of this study is to analyse teachers experiences of visual support and the results they have experienced from using visual support in the learning environment. The study involves a preschool and an elementary school in a municipality in Sweden, and is based on interviews with three preschool teachers, three elementary school teachers, the headmaster of the preschool, and the headmaster of the elementary school. The results have been analyzed using sociocultural theory and a relational perspective on special education. The overall results show that teachers have used visual support for the children as a group, combined if necessary with visual support for individual children. Furthermore the results show that the use of visual support originates from a necessity to address pedagogical dilemmas and problems that have arisen within the learning environment. Both the headmasters and the teachers describe that the use of visual support has been beneficial for improving the learning environment for all of the children as well as the working environment for the teachers. In accordance with sociocultural theory and a relational perspective on special education, visual support has been used by the teachers participating in this study, as a tool to promote inclusion of all children, and as means of adapting the learning environment according to difficulties children experience within that context. The results of this study confirms that the use of visual support for children as a group can be considered a good example of what Jensen (2017) describes as reversed inclusion, meaning that the learning environment is adapted on a group level to meet the needs and preconditions of children in need of special support.

Mitt syfte är att bidra med kunskap om pedagogers arbete med barns delaktighet i förskolan, med inriktning på barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka detta har jag gjort intervjuer med pedagoger i förskolan. Jag valde semistrukturerade intervjuer, då jag ville ha öppna svar, med det menas att jag vill ha pedagogens egna ord, inte ett svarsalternativ de kan välja på. Resultatet visade att alla pedagoger i intervjuerna anser att delaktighet är något alla ska få och att vara en del i gruppen är en självklarhet. De kämpar varje dag för att delaktighet ska finnas genom att stötta och finnas där för de barn som har en resurs knuten till sig. Stöttningen kan bestå i exempelvis att pedagogerna finns nära för att förtydliga och utveckla barns språk. Hjälpa barnen att förstå lekens regler och stötta till delaktighet i lekar och aktiviteter med andra barn på förskolan. De använder olika former av kommunikativa hjälpmedel, den vanligaste är TAKK, tecken som alternativ kompletterande kommunikation. De personer jag intervjuat beskriver olika arbetssätt. Några hade resurs i barngruppen, andra hade resurs kopplat till ett specifikt barn. De var alla överens om att det var bra för både barn och pedagoger att variera resursperson. Ett öppet arbetslag där de kan gå in för att byta av varandra gjorde att de orkade med resursarbetet då det ibland inte bara är psykiskt tungt utan även fysiskt. För att möjliggöra delaktighet i gruppen arbetar de ofta i smågrupper. Detta för att få en nära kontakt med gruppen och det specifika barnet. Det gör det också möjligt för alla barn att få egna positiva upplevelser av lek och aktivitet med de barn som behöver extra stöd. De är alla överens om att leken är en svår situation för delaktighet. Pedagogerna i min studie och tidigare forskning (Luttorpp, 2011; Skogman, 2004) menar att barnets förmåga till initiativtagande och flexibilitet har stor påverkan för delaktighet. Som en utmaning lyfte de alla tiden, tiden för reflektion, tiden att få kunskap och tiden att bara finnas. / The purpose of my study is to bring more knowledge regarding children in need of special support and how preschool teachers work with the participation of children in need of special support. I interviewed a number of educationalists from different preschools and I have chosen a form of questions with open answers. They all believe that it is very important for all children to have the opportunity to participate by their own abilities. Children with special needs get extra support, for example help to understand the child’s own language, words or special signs.  It could also be to help the child to be included in the play and other common activities and to understand the playing rules. This can be done by alternative communication. There are different kinds of communication. Often used is TAKK, a method of using signs as supplemental communication. The interviewee’s describe different form of work processes. Some of them had resources in the children groups, while others had resources connected to a specific child. They all agreed that variation of resource persons is good for both the children and the educators. A better way of work would be a team where they could cover for each other. It is not just psychology tough but also physical. To make it easier for participation in the group they often have the children in small groups. This is to get a good contact with the group and with the specific child. It is also to create possibilities for children without disabilities to get their own positive experience from play and activities with children with special needs. They all agree that play is a difficult situation for participation where the flexibility and ability to take initiative of the child is very important. As a challenge, they all lifted time for reflection, time to get more knowledge and time just to be.

The purpose with this essay is to explore how pupils in a special group of education experience how it feels to be part of this kind of group. Further I want to examine a special educationalist view of this kind of groups. To perform this essay I choose to interview four pupils and one special educationalist. Through the interviews I want to discover the pupils and the special educationalists thoughts and experience. The result has been compared with earlier research and the essay has its basis in different theories. The aim with this research is to get a view from the pupils and the special educationalist if it is required to continue the education in special groups. The result shows that the pupils enjoy belonging in special group of education. That provides them with an environment of teaching and education.  Also the special educationalist looks positive at special groups of education.

Syftet med min undersökning är att studera sydafrikanska pedagogers perspektiv på barn i behov av särskilt stöd i förskolan och förskoleklassen. I syftet ingår också att undersöka pedagogers syn på vilka resurser som finns för dessa barn. Jag har använt mig av metoden kvalitativa intervjuer för att få öppna och detaljerade beskrivningar från pedagogerna. Pedagogerna menade att barn i behov av särskilt stöd är barn som avviker från kamraterna i kunskaps- och mognadsnivå samt barn med funktionsnedsättningar, sjukdomar eller sociala problem. De sydafrikanska pedagogerna hade två perspektiv på barn i behov av särskilt stöd. Det första är det kategoriska perspektivet och innebär att dela upp barn i kategorier, t.ex. barn med inlärningssvårigheter. Det andra perspektivet är det relationella perspektivet som innebär att miljön och verksamheten runtomkring avgör om ett barn är i behov av särskilt stöd eller inte. Pedagogerna menar att de inte har speciella hjälpmedel för barn i behov av särskilt stöd. För att motivera barnen använder pedagogerna kreativa metoder, till exempel låter de dem skriva i sand, på griffeltavlan och vara delaktiga. De gör vad de kan med de begränsade resurserna. / The purpose of the study is to explore the views from South African educators on children in need of special support in preschool. The purpose also includes to study the educator’s view on what resources there are for these children. I have used the method qualitative interviews to capture open and detailed descriptions from the educators. The South African educators mean that children in need of special support are children who differ from their peers in knowledge and maturity level, and children with disabilities, sicknesses or social problems. The South African educators had two perspectives on children in need of special support. The first is the categorical perspective, which means that they divide learners in categories, for example learners having learning disabilities. The second one is relational perspective which means that the surrounding environment determines if a child is in need of special support or not. The educators mean they don’t have enough resources for children in need of special support. To motivate the children the educators use creative methods, for example write in sand, on the chalkboard and let them be active. They do what they can with limited resources.

Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Syftet med studien är att förstå och beskriva hur sju förskollärare upplever sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Samtliga respondenter berättar om barn som har behov av särskilt stöd av socioemotionell karaktär. De beskriver att de arbetar med barn som har svårt att kommunicera, att koncentrera sig, att styra sina impulser och som behöver stöd i sitt samspel och sina relationer med andra barn och vuxna. Förskollärarna berättar att de har funderingar över vilka barn som egentligen är barn i behov av särskilt stöd. De tydliggör att alla barn har olika behov och förutsättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna har strategier för att möta barn i behov av särskilt stöd. Strategier som de lyfter som framgångsrika är att skapa närhet och trygghet, att fånga intresse och motivation, att stötta i leken, att skapa tydlighet och struktur, att arbeta med mindre barngrupper, att ta vara på utemiljön samt att samverka inom och utanför arbetslaget. Respondenterna menar att dessa strategier gynnar alla barn i barngruppen. Resultatet visar också att förskollärarna upplever en del svårigheter kring att möta barn i behov av särskilt stöd. Svårigheter som de lyfter är att barngrupper är stora, att personaltätheten är låg, att barnet lätt blir syndabock, att det brister i anknytningen och att det brister i samverkan. / The study is a qualitative study with a hermeneutic, phenomenological approach. The purpose of the study is too understand and describe how seven preschool teachers experience their efforts with children in need of special support in the preschool. The study’s results show that the preschool teachers believe that they work with children in need of special support. All respondents report about children in need of special support of socio emotional nature. They describe that they work with children with troubles communicating, concentrating, control impulses, and who needs support in their relationships with other children and with grown-ups. The preschool teachers acknowledge that they contemplate which children that really are children in need of special support. They highlight that every child have different needs and pre-conditions. The results of the study show that the preschool teachers have strategies in their efforts with children in need of special support. Strategies which are brought forward and considered successful include to create closeness and safety, to capture interest and motivation, to support the children’s play, to create clearness and structure, to work with small groups of children, to benefit from the outdoor environment, and to cooperate within and between teams. The respondents think these strategies benefit all children in the children’s group. The results also show that the preschool teachers experience some difficulties related to supporting children in need of special support. Difficulties brought forward include too large children’s groups, too few staff members, the tendency to make a child into a scapegoat, flaws in connection and flaws in the interaction.