I have written an experiential essay about my role as a preschool director and the important work decisions that I face. What is best for the child? That is something that I think is important to take into consideration. In the narrative, I describe how an induction occurs at my preschool. We use an "old" tried and true method which spans two to three weeks, which I believe is best for children under the age of two. They need to first connect with one educator who they are comfortable with before they are secure enough to play and explore the environment of the preschool. In recent years, another method has emerged which is shorter and which has quickly became popular in many preschools. Parents speak favorably of it. Is it because they do not have the time to spend on acclimatization before returning to work? Teachers are also positive, is it to avoid having parents that come and go for several weeks? This affects me and has made me feel pressured to reconsider my decision on which method we should use for acclimatization. The question is whether the short version really is the best seen from a child's perspective?

Syftet med den här studien var att undersöka föräldrars upplevelse av inskolningssituationen i förskolan tillsammans med sina barn. Men studien kom istället att handla om hur föräldrarna uttrycker deltagande i förskolediskursen. Jag har intervjuat sex föräldrar som under hösten 2015 deltagit i inskolningar i förskolan tillsammans med sina barn. Genom intervjuer träder en bild av förskolediskursen fram. Föräldrarnas utsagor har analyserats utifrån Michel Foucaults teorier om diskurs, makt och subjektspositioner. Resultatet visar att föräldrarna utrycker att de vill följa förskolans plan för inskolning och känner sig trygga när pedagogerna har en tydlig riktning med inskolningen. Informanterna ger också uttryck för förskolan som förgivettagen, vilket jag kopplar ihop med den institutionerade barndomen och synen på barnet som kompetent. / The purpose of this study was to explore parents experience of prepartory training at preschool with their children. However, the study came to be about how parents express participation in the preschool discourse. I have interviewed six adults who participated in preparatory training with their children during the fall of 2015. Through interviews, a picture emerges of the preschool discourse. The parents statements have been analyzed according to Michel Foucault's theories of discourse, power and subject positions. The results show that adults express that they want to follow the preschool plan for preparatory training and feel secure when the preschool teachers have a clear direction with induction. The informants also reflect the preschool taken for granted, which I associate with the institution conditioned childhood, and perception of the child as competent.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskollärare och vårdnadshavares uppfattning kring föräldraaktiv introduktion. Vår studie bygger på fyra olika förskolors arbete kring föräldraaktiv introduktion. Dessa förskolor är verksamma i samma kommun. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där semistruktuerade intervjuer av förskollärare och vårdnadshavare legat till grund för resultatet för studien. Resultatet visar att både förskollärare och vårdnadshavare ser positivt på den föräldraaktiva introduktionen och kan inte tänka sig introducera eller introduceras till förskolan på något annat sätt. Det framkom enligt respondenterna att det blir lättare att observera och skapa relationer mellan barn, vårdnadshavare och pedagoger då de tillsammans vistas i förskolans verksamhet under längre tid under dagen. Vi kan tydligt se att det inte finns några klara direktiv på hur föräldraaktiv introduktion bör se ut.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur kommunikation fungerar i praktiken utifrån respondenternas perspektiv och erfarenheter. Ambitionen med studien är att den ska bidra med en fördjupad kunskap om hur pedagoger går tillväga för att få kommunikation med nyanlända att fungera. När det verbala språket inte räcker till, vilket tillvägagångssätt använder pedagogerna för att barn och vårdnadshavare skall få en uppfattning av hur förskoleverksamheten fungerar? Studien har en kvalitativ forskningsmetod och utfördes genom enkätintervju. Studien riktar sig mot respondenter som är legitimerade förskollärare, med erfarenheter av att arbeta med mångkulturalitet. Centralt för studien är Aspelins perspektiv på den relationella pedagogiken, vilket är en av studiens två teoriförankringar. Det andra perspektivet är det interkulturella perspektivet. Resultatet visar att pedagoger kommunicerar genom både verbala och icke-verbala kommunikationsverktyg. Respondenterna lyfter att tolk som kommunikationsverktyg minskar missförstånd. De anser att översättningsappar inte är tillförlitliga, eftersom de inte vet om det översätts rätt, vilket kan resultera i missförstånd. Slutsatsen är att det gäller att vara kreativ i sitt sätt att kommunicera med nyanlända. Således gäller det att pedagoger tänker utanför det uppenbara i sitt sätt att kommunicera.

I förskolans nya läroplan som träder i kraft första juli 2019 så står det att varje barn tillsammans med sina föräldrar ska få en god introduktion i förskolan (SKOLFS, 2018). Studiens syfte var att bidra med ökad kunskap om inskolning av yngre barn på förskolan sett ur en förskollärares perspektiv och hur de upplevde att inskolningsprocessen gick till på deras avdelning. I syftet ingår även att undersöka hur studiens resultat kan påverka barnet både positivt och negativt. Metoden som användes i datainsamlingen var den kvalitativa intervjun där intervjuer ägde rum med fyra förskollärare. Materialet har tolkats och analyserats utifrån det relationella perspektivet. I studiens resultat belyses vikten av att skapa en trygg relation till föräldrar och barn vid inskolningen. Det som framkom var även att barnets första kontakt med förskolan är viktigt, men även att kunna se efter barnets behov. Avslutningsvis var föräldrasamverkan även en viktig faktor för att inskolningen ska ske på ett gott sätt och för att den fortsatta relationen till föräldrar och barn ska bibehålla sig resten av barnets tid på förskolan.

Samarbetet mellan hem och förskola är enligt tidigare forskning en viktig del i barns förskolegång. Föreliggande studie fokuserar på inskolningen som är början på detta samarbete där föräldern är en betydelsefull part. Av den anledningen utgår studien från ett föräldraperspektiv på inskolning. För att synliggöra en nyanserad bild av föräldern och skapa förståelse för vem förskoleföräldern är syftar studien till att söka kunskap om vilka föräldraidentiteter som framträder i upplevelser under inskolning i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt består av ett identitetsteoretiskt perspektiv där identiteter betraktas som socialt konstruerade. Studien är baserad på intervjuer med föräldrar där deras upplevelser av inskolning i förskolan lyfts fram. Analysen av dessa upplevelser resulterade i två teman; Föräldraidentiteter i medvind respektive Föräldraidentiteter i motvind. Ur dessa teman har i sin tur olika föräldraidentiteter kunnat utmönstras. Resultatet visar vilka föräldraidentiteter som framträder i upplevelser av främjande respektive utmanande faktorer för deltagande i inskolning i förskolan. Upplevelser av delaktighet, inflytande och information dominerar båda kategorierna. I slutsatsen framhålls inskolningens betydelse för föräldraidentiteterna samt för det fortsatta samarbetet mellan hem och förskola.

Bakgrund: På förskolan befinner sig små barn en stor del av sin tid i tidig ålder då deras anknytningsmönster skapas. Således är denna tid viktig för deras anknytning. Syfte: Syftet med denna studie är att skapa en större uppfattning om förskollärares erfarenheter av att arbeta med små barns anknytning i förskolan. Metod: För att kunna behandla syftet har fem öppna halvstrukturerade intervjuer genomförts med fem olika förskollärare från olika förskolor. Empirin har tolkats utifrån John Bowlbys anknytningsteori. Resultat: Studiens resultat visar att förskollärarna har goda kunskaper kring små barns anknytning på förskolan. Förskollärarna kan inte benämna några specifika anknytningsmönster men behärskar att förklara olika anknytningsrelaterade beteenden som barnen uppvisar. Studiens resultat visar också att alla förskollärarna har samma strategier för att skapa förutsättningar för trygga barn på sina avdelningar på förskolan.  Några av de strategier som förskollärarna nämner är lyhördhet, närvaro samt påvisat intresse för barnen. Förskollärarna är medvetna om att trygga vårdnadshavare också ger trygga barn. För att förskollärarna ska vinna vårdnadshavarnas förtroende, och därmed trygghet, har de rekommenderat olika typer av inskolningar som gynnar trygghet, då främst den föräldraaktiva inskolningen. Under denna typ av inskolning har förskollärarna sett goda resultat på barns anknytning. För de vårdnadshavare som är oroliga över sina barn har förskollärarna förklarat att de bland annat sänt bilder och filmer på barnen under dagen som leder till tryggare vårdnadshavare som i sin tur ger trygga barn.

Ett av förskollärares uppdrag är att barnet tillsammans med sina föräldrar ska få en god inskolning i förskolans verksamhet. Syftet med vår studie är att bidra med ökad kunskap om några förskollärares erfarenheter av vilka faktorer som kan påverka inskolning. De frågeställningar vi använt är: Vilka faktorer krävs för en god inskolning i förskolans verksamhet enligt förskollärarna? Vilka för- och nackdelar beskriver förskollärarna finns bland olika inskolningsmetoder? Den metod som använts i vår studie är kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat fem stycken förskollärare. Materialet har tolkats och analyserats med inspiration från anknytningsteorin och systemteorins utvecklingsekologiska modell. Studiens resultat belyser vikten av att skapa trygga och tillitsfulla relationer med barnen och deras föräldrar vid inskolning. För att det ska bli en god inskolning menar förskollärarna att de behöver samarbeta väl med hemmet. Förskollärarna beskriver att det under inskolningen är viktigt att föräldrarna får en inblick i förskolans verksamhet och att de förmedlar ett lyhört och varmt förhållningssätt, för att trygga relationer ska kunna skapas. Vidare menar förskollärarna att det som ytterligare kan avgöra hur inskolningen går är hur den planeras och organiseras. Det framkommer att förskollärarna behöver ta hänsyn till föräldrars synpunkter, barngruppens storlek, det enskilda barnets uttryckta behov samt sjukdom och mötestider.

Studien behandlar ämnet inskolning i förskolan där fokus är att undersöka hur förskollärare iscensätter dessa och därigenom konstruerar barn. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och analyserat materialet utifrån ett socialkonstruktionistiskt och postmodernistiskt perspektiv med inspiration av diskursanalys. Av resultatet framkommer vikten av att vinna vårdnadshavarnas förtroende för att kunna skapa en trygg relation till barnet. Vidare behandlas vad som är betydande vid planering av en inskolning samt aspekter som behöver tas i beaktande i samband med inskolningens utformning. Det visar sig också att de intervjuade förskollärarna har olika syn på vad ett barn klarar av och är i behov av under en inskolning. Resultatet har även gett oss en förståelse över inskolningens alla olika delar och betydelsen av att dessa måste bilda en helhet.

I förskolans läroplan står det att ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har enviktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla” (Skolverket, 2018,s. 10). Flera studier visar att förskolornas barngrupper ökar vilket kan äventyra barnens trygghetpå förskolan eftersom många barn får konkurrera om förskolepersonalens uppmärksamhet.Enligt riktlinjerna i förskolans läroplan ska förskolläraren ansvara för att barnet ”får godaförutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen” (Skolverket,2018, s.15). Som ett led i detta hävdar ett flertal studier som bland andra Pia Williams, SonjaSheridan och Ingrid Pramling Samuelsson (2016) har forskat på, att antal barn per grupp,kompetens hos pedagogerna och resurser påverkar förskollärarens förutsättningar för att kunnagenomföra sitt uppdrag som därmed påverkar också kvalitet i förskolan. Enligt läroplanen ärdet rektorns ansvar att se till att ”varje barn tillsammans med vårdnadshavare får en godintroduktion i förskolan” (Skolverket, 2018, s. 19) och därmed ser över vilka förutsättningarförskolans personal har för att realisera det. Motivet till denna studie är att ta reda på hurförskollärarna i praktiken genomför en god introduktion i förskolan. Detta görs genom attbesvara frågan Vad upplever förskollärare är de viktigaste resurserna för att skapa trygghethos vårdnadshavare och barn i inskolningssituationer? Forskningsmetoden som används i denhär studien är en fenomenologisk eftersom studien handlar om förskollärarnas upplevelser kringämnet. Det empiriska datamaterialet består av fyra intervjuer. Detta innebär att det är kvalitativadata som möjliggör att forskaren får en djupare uppfattning om förskollärarnas egna upplevelservilket är syftet med fenomenologin. Resultatet visar att förskollärarna upplever att de viktigasteresurserna för att skapa trygghet hos vårdnadshavare och barn är följande: Att förstå barnet,Strategiskt relationsskapande, Pedagogisk organiseringsförmåga, Erfarenhetsbaseradkunskap och Multikulturellt bemötande.