Syftet med denna studie är att få en överskådlig bild om hur fyra skånska förskolor och deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner har fungerat innan- och under Covid-19 pandemin samt hur de tänker att inskolningen och uppflyttningen kommer se ut efter pandemin. Studien har analyserats utifrån anknytningsteorin som John Bowlby tagit fram samt analyserats med hjälp av tidigare forskning.  Metoden som har använts är semistrukturerade kvalitativa intervjuer. I empirin har sju pedagoger i fyra skånska kommuner och dess förskolor synliggjort deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner. I diskussionsdelen tas synen på huruvida man ska ha en eller flera anknytningspersoner i början av inskolningsperioden i förskolan. En reflektion som tas upp i diskussionen är att vi har fått syn på att inskolning tar en större plats i vår empiri än uppflyttning. Vidare diskuteras de olika inskolningsmetoderna som förskolorna använder sig av, förändringar som skett under pandemin, anknytningshierarkin samt den trygga hamnen som barnen behöver. Slutsatsen är att det har skett förändringar i förskolans inskolningsrutiner men inte i förskolans uppflyttningsrutiner med pandemin som påverkan, och att de har hanterat den nya situationen på olika sätt.

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om åtta förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar trygg anknytning till barn vid inskolning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat åtta förskollärare i olika förskolor i två olika kommuner med syfte att se likheter och skillnader i deras beskrivna arbetssätt. I denna studie har vi använt oss av ankyntningsteori som teoretisk bakgrund och centrala begrepp som trygg bas, inre arbetsmodell och anknytningsmönster.Analysen av det insamlade materialet genom intervjuer visade att anknytning har en stor betydelse för barns lärande och vidare utveckling i förskolans värld. Den visade också att trots att förskollärarna arbetar på olika förskolor och ibland även olika kommuner, så har de liknande erfarenheter och uppfattningar. Exempelvis som att utgå från barns perspektiv, vara närvarande med barnen och att ha en nära samverkan med vårdnadshavare.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare resonerar kring barns anknytningunder inskolningsperioden. I studien hade vi anknytningsteorin som utgångspunkt, ochvi ville synliggöra förskollärarnas egna resonemang kring anknytningen underinskolningsperioden, vi har därför gjort en kvalitativ studie där vi har intervjuat sexolika förskollärare med öppna frågor.Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att anknytningen till barnen samtkontakten till vårdnadshavarna, var de viktigaste faktorerna för att barnet skulle få enbra och trygg start vid inskolningen på förskolan. Samtliga förskollärarna harerfarenheten att i de fall där barnets vårdnadshavare var oroliga försämradesförskollärarnas möjlighet att knyta an till barnet under inskolningsperioden. För attskapa en trygg anknytning vid inskolningen ansåg förskollärarna att de skulle varalyhörda inför barnens behov, genom att förskollärarna var närvarande och lät barnennärma sig i sin egen takt. Fyra av sex förskollärare ansåg att den bästainskolningsmetoden var den föräldraaktiva inskolningen, där vårdnadshavarna var med itre dagar och aktivt tagit hand om barnet, för att sedan minska sitt medverkade underden resterande inskolningsperioden. / The purpose of the study was to investigate how preschool teachers reason about children's attachment during the schooling period. In the study, we had the attachment theory as a starting point, and we wanted to make visible the preschool teachers' own reasoning about the attachment during the introduction period, we have therefore done a qualitative study where we interviewed six different preschool teachers with open questions. The results showed that all preschool teachers considered that the attachment to the children and the contact with the guardians were the most important factors for the child to get a good and safe start at introduction in preschool. All preschool teachers have the experience that in cases where the child's guardian was worried, the preschool teachers' ability to connect with the child during the introduction period deteriorated. In order to create a secure attachment during the introduction, the preschool teachers considered that they would be responsive to the children's needs, by the preschool teachers being present and letting the children approach at their own pace. Four out of six preschool teachers considered that the best introduction method was the parent-active introduction, where the guardians participated for three days and actively took care of the child, and then reduced their participation during the remaining introduction period.

Syftet med denna studie är att undersöka samarbetets relation till inskolning och interkulturalitet. Dataunderlaget för att undersöka denna relation var en enkät, som besvarades av yrkesverksamma på olika förskolor i en medelstor kommun i södra Sverige. Enkätfrågorna baserades på ämnesrelevant litteratur och vetenskapliga artiklar om samarbete, inskolning och interkulturalitet. Syftet med enkäten var att identifiera vad de yrkesverksammas åsikter var i relation till litteraturkopplingarna. Resultatet var att respondenternas (n:55) generella åsikt bekräftade flertalet av litteraturkopplingarna. Respondenternas gemensamma svar var ständigt över den neutrala gränsen. I de flesta frågor var respondenternas åsikter väldigt lika medan i några få frågor var det en större variation.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelser av vilka förutsättningar introduktionen ger. Studiens frågeställning är: hur uppfattar förskollärare arbetet med föräldraaktiv introduktion. Studien har genomförts med kvalitativ ansats och den kvalitativa metod som använts för att samla in empirin är sex semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska utgångspunkt är det relationella perspektivet och begreppen mellanmänskliga möten och tillit har beaktats. Resultatet visar att förskollärare upplever den föräldraaktiva introduktionen som positiv, både för barnet, vårdnadshavare och förskolans verksamhet. Respondenterna upplever ibland en osäkerhet i sin profession i närvaro av vårdnadshavare men uttrycker samtidigt att det är i samarbete med vårdnadshavare de lär känna barnet bäst. Den föräldraaktiva introduktionen som arbetssätt introducerar inte bara barnet in i förskolan utan även deras vårdnadshavare. Detta medför goda förutsättningar för barnets befinnande på förskolan och en hållbar relation mellan förskola och hem, både under introduktionen och i framtiden.

Acsract Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare arbetar för att tillgodose det enskilda barnets behov vid inskolning. Studiens syfte mynnar ut i frågeställningar om hur förskollärare går tillväga och hur förutsättningarna ser ut för att nå en väl genomförd inskolning. Undersökningen handlar om att bredda kunskapen om hur förskollärare arbetar med inskolningen för att se det enskilda barnet i inskolningsprocessen. Studien knyter an till tidigare forskning och lyfter det som i resultatet är relevant. I läroplanen för förskolan (2018) står det att förskolan har i uppdrag att bemöta och ta till vara på alla barns individuella behov samt att de ska göra verksamheten meningsfull för alla barn. I denna studie lyfts förskollärarens förhållningssätt och förmåga att förstå hur de förhåller sig i mötet med barn och barns behov. Förskollärare behöver ha en medvetenhet kring sin egen syn på bemötande, då det hänger ihop med förmågan till samspel. Resultatet i undersökningen pekar på att bland annat kvalitet har stor betydelse för en väl genomförd inskolning.

Denna studies syfte är att bidra till ökad kunskap om förskollärares arbete med barns anknytning till förskolans pedagoger i samband med Covid-19 pandemin. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s. 15) står det att förskollärarna ska se till att alla barn tillhandahålls en “god omsorg” och “får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen”. För att samla in data till studien, gjordes kvalitativa intervjuer. Sex förskollärare från olika delar av Sverige och som alla arbetat i förskoleverksamheten under Covid-19 pandemin, intervjuades. Det insamlade datamaterialet analyserades utifrån John Bowlbys (1907 - 1990) anknytningsteori. I resultatet framkommer det att alla informanter arbetade med att skapa en trygg anknytning till barnen på förskolorna. Likheter och skillnader i informanternas synsätt och erfarenheter av att arbeta i förskolan under pandemi, synliggörs i resultatdelen. Flera av förskollärarna belyser vikten av god kommunikation för att kunna skapa en trygg och bra relation med vårdnadshavarna och deras barn.

Sammanfattning Inledning Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi fått ta del av, samt insett, att tryggheten påverkar barnen enormt mycket. Tryggheten till pedagogerna och sina kamrater utgör stor del av hur barnen vågar och tar till sig den utbildning som förskolan erbjuder.  Syfte Syfte med studien är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till samt hur de uttrycker sina möjligheter att genomföra omsorgsuppdraget i praktiken. Då introduktionsmomentet utgör barnets första kontakt med förskolans verksamhet, är vi särskilt intresserade av omsorgspraktiker och möjligheter till trygg anknytning under introduktionen. Metod Denna undersökning har skett genom kvalitativ metod. Två verksamma personer inom förskolans värld har blivit djup-intervjuade om sin tid i barnomsorgen. Respondenterna har olika erfarenheter, den ena är numera en rektor för förskolan och den andra är en förskollärare. Inspelning av djupintervjuerna möjliggjorde så att analysen och kodningen av materialet kunnat utföras på ett gediget sätt, vilket har ökat validiteten för studien.  Resultat I det insamlade materialet framkom det att med revideringarna av läroplanen har det i omgångar prioriterats olika begrepp, men de återgår alltid till att omsorgen är den som har mest betydande roll i förskolan. För om barnen inte trivs eller känner trygghet och tillit till pedagogerna så går det inte att utföra undervisning, alltså får lärandet och utvecklingen komma i andra hand. Dock påpekar respondenterna att utveckling och lärandet kan och ska ske i samspel med omsorgen samt att varje tillfälle är vad pedagogerna gör det till. Introduktionen, som var vår hypotes om det viktigaste, fanns det delade åsikter om av respondenterna. Ena sidan är den en viktig period för att kunna skapa en grund till en trygg relation, men å andra sidan framhävs det att det är först när vårdnadshavare sedan lämnar barnen hos pedagogerna som de verkligen kan knyta an och skapa en omsorgsfull relation.

Vi har valt att skriva om hur trygghet skapas i de olika åldersgrupperna som finns på de två förskolor där vi genomförde intervjuerna med förskollärarna. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer, Bowlbys anknytningsteori och Vygotskys proximala utvecklingszon, är målet att studiens resultat ska ge svar på hur de intervjuade förskollärarna beskriver tryggheten och vilka faktorer som påverkar trygghetsskapande. Resultatet visar att tryggheten är grunden för barns utveckling och lärande oavsett vilken barngruppskonstellation barnet befinner sig i. Introduktion ses som en viktig del i trygghetsskapandet samt ett nära samarbete med hemmet. Att vara närvarande pedagog, lyhörd och använda sig av olika kommunikativa hjälpmedel i kommunikationen med barnen, är några av faktorerna som förskollärarna lyfter fram och som främjar arbetet med att skapa trygghet. Den största utmaningen i arbetet med att skapa trygghet är personalantalet i förhållande till antal barn i barngruppen som orsakar stress och en känsla att inte räcka till i de olika ålderskonstellationerna som finns på förskolorna.

Syftet med den kvalitativa studien har varit att lyfta fram och synliggöra vårdnadshavare i den inskolning som sker i förskolan samt att klargöra och belysa likheter och skillnader i vårdnadshavares och pedagogers berättelser kring inskolning. Pedagogernas perspektiv används i studien för att synliggöra huruvida pedagogernas profession samarbetar med vårdnadshavaren som privat. Studiens mening blir därför att kunna bidra till utveckling inom inskolningsprocessen i förskolan. Samtidigt ska vårdnadshavare kunna ta del av andra vårdnadshavares berättelser och känslor för att på så sätt inte känna sig ensamma i denna, vad vi tror, känslosamma period. Tidigare forskning visar på ett glapp eller en avsaknad kring vårdnadshavares perspektiv och känslor vid inskolning. För att kunna fylla glappet har vi ställt oss frågorna: Vad och hur berättar pedagoger respektive vårdnadshavare om inskolningar de har varit med om? och På vilket sätt är berättelserna samstämmiga och hur skiljer sig erfarenheterna åt?Undersökningen har utförts med hjälp av en kvalitativ metod där berättande intervjuer har nyttjats för att på bästa möjliga sätt kunna ta del av pedagogers och vårdnadshavares berättelser. Av sex intervjuer, tre med vårdnadshavare och tre med pedagoger, har vi fått fram vårt empiriska material som ligger till grund för studiens genomförande. För att sedan kunna analysera det empiriska materialet har begreppet berättande använts som teoretisk ansats. Även teorin om oral history har nyttjats, där berättande skapar förståelse i upplevda händelser. Analysen och resultatet i undersökningen härleder till att vårdnadshavare ser inskolningsperioden som känslosam då vårdnadshavarna beskriver oroskänslor antingen inför, under eller efter inskolningen. Undersökningen visar att dessa känslor är resultatet av att vilja tillfredsställa sitt barns behov och önskemål. Samtidigt synliggörs också att information kring inskolningen hade kunnat hjälpa vårdnadshavarna i denna känslosamma period. Pedagogerna har och andra sidan en annan bild av att mycket information kring inskolningen kan vara överväldigande för vårdnadshavarna. Centralt i studiens resultat är att pedagogers berättelser är samstämmiga med vårdnadshavarnas vad gäller sättet att berätta om inskolning utifrån barnets bästa. Skillnaden är att pedagogerna berättar om barns bästa utifrån ett generellt perspektiv med forskning och teori som utgångspunkt, medan vårdnadshavarna refererar till sina gjorda erfarenheter och det specifika barnet.