Personer med intellektuell funktionsnedsättning påvisar ett lägre valdeltagande jämfört med övrig befolkning i Sverige. Vad detta beror på är inte helt självklart. Officiella utredningar har antytt att personer med funktionsnedsättningar till stor del hindras från att delta på grund av bristande tillgänglighet vid val, både fysisk och informationsmässig. Detta indikerar att det bristande valdeltagandet kanske inte är av fri vilja, utan att det kan bero på att möjligheten till valdeltagande begränsas. I tidigare funktionshinderforskning har nätverk pekats ut vara av särskild betydelse för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras valdeltagande. Som ett steg på vägen för att förstå det låga politiska valdeltagandet för personer med intellektuell funktionsnedsättning verkar det på så vis finnas skäl att vidga vyerna och även studera nätverkets perspektiv, vilket görs i denna uppsats. Genom kvalitativa intervjuer med personal på LSS-boende, en central del av nätverket för personer med if, så undersöks det dels hur personalen ser på valdeltagande för personer med if, dels hur de arbetar med valdeltagande rent praktiskt. Detta har gjorts i deskriptiv bemärkelse, i syfte att beskriva hur personalen uppfattar sin nätverksroll och hur de arbetar med valdeltagande i sina verksamheter. Kopplingen mellan dessa två huvudfrågeställningar är en tanke om att synsätt på valdeltagande kan påverka hur man sedan praktiskt arbetar. Studien visar på att personal ser valdeltagande för personer med if som något önskvärt, men att det kanske inte ses som deras roll att initiera ett politiskt intresse. Deras arbete kan på så vis beskrivas som reaktivt, de hjälper till om det efterfrågas. Respondenternas arbete med valdeltagande verkar på så vis inte främst påverkas av deras syn på deltagande, utan snarare av synen på sin egen roll och arbetsuppgift. Sammanfattningsvis så visar denna studie på att nätverk verkar spelar roll, men att ytterligare forskning krävs för att förstå hur och vad som kan göras för att öka valdeltagandet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka skolpersonals upplevelser och utmaningar gällande övergångar för elever till, inom och från grundsärskolan. Genom att besvara forskningsfrågorna är målet att kunna förtydliga vilka framgångsfaktorer kontra riskfaktorer skolpersonalen upplever vid en övergångsprocess. Som datainsamlingsmetod valdes en triangulering bestående av en digital enkätundersökning samt tre fokusgruppsintervjuer. Urvalet till såväl den digitala enkätundersökningen samt fokusgruppsintervjuerna riktades mot personal på förskola, grundskola, grundsärskola och gymnasiesärskola. Analys av data har skett med stöd av den salutogena teorin (Antonovsky) samt transfer. Resultatet av enkäten visar att flertalet av deltagarna framför allt önskar få tillräcklig med tid för att hinna med förberedelser inför en övergång. Samtalen i fokusgrupperna handlar om framgångsfaktorer kontra riskfaktorer som deltagarna upplevt under de övergångar de varit delaktiga i. Studiens resultat är intressant för skolpersonal samt verksamma lärare inom grundskola, grundsärskolan och gymnasiesärskola, speciallärare, specialpedagoger och även personal som arbetar på förskola. Nyckelord: framgångsfaktorer och riskfaktorer, intellektuell funktionsnedsättning, salutogent perspektiv, transfer, övergångar grundsärskola/grundskola.

Den teknik som utvecklas i dag borde inkludera alla människor för att möta deras behov. I dag uppleverflera människor med intellektuella funktionsnedsättningar att deras önskningar och behov inte tas hänsyntill. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn med intellektuella funktionsnedsättningar uppleveratt färdas med självkörande bussar samt vilken roll stödperson och säkerhetsförare spelar. Utöver det ärsyftet även att ge förslag på hur bussarna kan designas för att öka motivationen att åka bussarna igen. Föratt besvara syftets frågeställningar anordnades åkturer för barn som har diagnosen intellektuellfunktionsnedsättning där intervjuer även hölls efteråt. Resultatet visar på en blandad upplevelse av desjälvkörande bussarna. Många barn hade en positiv upplevelse men det finns förbättringsområden idesignen. Utifrån observationer framgår det även att stödperson och säkerhetsförare spelar en stor rollför säkerheten och den sociala miljön. Stödpersonen gör det även möjligt för en del barn att kunna åkade självkörande bussarna. Säkerhetsföraren delger även information under resan om hur bussen fungerar. Både stödperson och säkerhetsförare har en positiv påverkan på barnens upplevelse. För att mötabarnens behov och färdigheter samt främja motivering att åka bussen igen, behöver bussen främstbromsa in långsammare samt ha enklare säkerhetsbälten att fästa.

Problematisk skolfrånvaro är idag ett växande problem som påverkar både eleven och samhället i stort. I vår sökning efter forskning inom området upptäckte vi att forskning kring återgången till skolan efter problematisk skolfrånvaro är eftersatt. Vi såg det därför som intressant att undersöka detta. Syftet med studien var att undersöka några elevers, vårdnadshavares och skolpersonals syn på orsaker till problematisk skolfrånvaro, samt möjligheter och hinder i arbetet med att främja skolnärvaro. Studien har en kvalitativ ansats där både semistrukturerade intervjuer och enkäter med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Studiens empiri analyserades utifrån systemteori, genom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och ställdes sedan i relation till tidigare forskning. Resultatet visar att det ofta finns flera bakomliggande faktorer till att elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och att dessa faktorer behöver beaktas vid återgången till skolan. I det närvarofrämjande arbetet framkommer det både möjligheter och hinder och att dessa faktorer går att härleda till både eleven, familjen, skolan och samhället. Slutsatsen är att problematisk skolfrånvaro är mångfacetterat. I det närvarofrämjande arbetet behöver elevens situation ses ur ett helhetsperspektiv och hänsyn behöver tas till både eleven, familjen, skolan och samhället.

Syftet med studien var att få fördjupad förståelse och ökad kunskap om hur några lärare upplever betydelsen av relationskompetens i relation till elevers motivation och lärande på gymnasiesärskolan. Studien synliggör vikten av att läraren möter eleven som en hel människa och möter känslor, behov och personliga mål och inte enbart den kognitiva förmågan hos eleven. Resultatet i studien visade en samstämmighet mellan forskning och de intervjuade lärarna och menar att sociala relationer mellan lärare och elever har en avgörande roll för elevers motivation och lärande. En annan betydelsefull faktor var att ett starkt samarbete mellan lärare och vårdnadshavare är mycket viktigt för att eleverna ska trivas och lyckas i skolan.Metodansatsen var kvalitativ och vår teori vilade på Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visar att lärarna upplevde deras uppdrag att undervisa och skapa relationer till elever i gymnasiesärskolan som komplext och det fanns många dilemman och utmaningar. De lyfter fram att det kunde finnas svårigheter och utmaningar med relationen i både mötet med elever men även i samverkan med föräldrar. Enligt Jensen m.fl. (2015) är kärnan i lärares relationskompetens förmågan att möta elever och föräldrar med öppenhet och respekt, att visa empati och kunna ta ansvar för sin egen del av relationen, som pedagog. Studiens resultat belyser viktiga framgångsfaktorer för att bygga och upprätthålla goda relationer med eleverna såsom att bemöta eleven med respekt och engagemang, utmana eleven utifrån sin förutsättning samt skapa ett tryggt och tillåtande klassrumsklimat där eleverna trivs. Det finns ett värde att diskutera speciallärarens uppdrag på de olika nivåerna för att den specialpedagogiska verksamheten ska få möjlighet att bidra till en mångsidig och inkluderande lärmiljö.

Alla elever har rätt till literacy och lärare i särskolan förväntas erbjuda literacypraktiker med utgångspunkt i styrdokument och forskning samtidigt som elever med komplexa kommunikationsbehov inte omfattas av befintligt stödmaterial gällande literacy. Syftet med studien är att utifrån ett systemteoretiskt perspektiv få kunskap om och förståelse för några lärares syn på elevers och egna förutsättningar för literacypraktiker i grundsärskolans inriktning ämnesområden och deras syn på betydelsen av literacy för elevernas delaktighet. Studien utgår från en kvalitativ ansats och en kombinerad metod med två fokusgrupper om fyra personer i varje och individuella intervjuer med de åtta lärarna. I linje med internationell forskning visar resultatet av vår studie att lärare i grundsärskolan genom sin utbildning och tillgängligt stöd inte får adekvat kunskap och kompetens om evidensbaserade literacypraktiker och kompensatoriska insatser för att kunna göra elever med komplexa kommunikationsbehov delaktiga, nu och i framtiden. Vår slutsats är att det finns indikationer att forskning som visar att personer med komplexa kommunikationsbehov kan lära sig läsa och skriva har ännu inte omsatts i praktiken och målgruppens rättigheter samt delaktighet fortsätter begränsas av skolsystemet.

I uppsatsen studeras vilka verktyg och riktlinjer som socialsekreterare som arbetar med barn och unga har. Vidare undersöks intellektuellt funktionsnedsattas föräldraförmåga utifrån socialsekreterarnas perspektiv. Studien utförs med hjälp av fyra semistrukturerade intervjuer som analyseras genom riktad innehållsanalys. Resultatet visar att socialtjänstens barn och unga avdelning saknar verktyg och kompetens i sitt arbete med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar. Socialsekreterarna som intervjuas anser att det finns ett behov till förbättrad kunskap inom den här gruppen, eftersom de i sitt arbete med dem bemöter hinder i framför allt kommunikation. På grund av socialtjänstens bristande kunskap i arbetet med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar, får dessa föräldrar inte hjälpen de behöver för att utvecklas i sin föräldraroll. Det resultat som visas i den här studien tyder på att gruppen intellektuellt funktionsnedsatta har en föräldraförmåga, men att socialtjänsten inte stödjer dem tillräckligt i den.

Bakgrund: Individer med intellektuell funktionsnedsättning upplever ofta att hälso- och sjukvårdspersonal undviker att vända sig direkt till individen i kommunikationen som i stället sker mellan hälso- och sjukvårdspersonal och anhörig/vårdare. Kommunikationsbarriärer har visat sig vara den huvudsakliga barriären i omvårdnaden av individer med intellektuell funktionsnedsättning. Hälso- och sjukvårdspersonal påtalar i sin tur bristen på kompetens inom kommunikation och upplever svårigheter, oro samt frustration i mötet med individer med intellektuell funktionsnedsättning.Syfte: Att belysa hur hälso- och sjukvårdspersonal kan hantera kommunikationsbarriärer i omvårdnad av individer med intellektuell funktionsnedsättning.Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2010–2020. Sökningarna gjordes i databasen Cinahl.Resultat: Tre huvudteman identifierades: Vårdmötet, Samverkan i team och Assisterande teknik. Resultatet visar att olika strategier, som att involvera en sambandssjuksköterska, anpassa miljö och arbetssätt, utveckla kommunikationsverktyg och assisterande teknik, ökar möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonal att hantera kommunikationsbarriärer. För att kommunikationen skall bli framgångsrik och där integritet och självbestämmande möjliggörs för individer med intellektuell funktionsnedsättning bör kommunikationen i första hand riktas till individen själv.Slutsats: Individer med intellektuell funktionsnedsättning löper högre risk för psykisk och fysisk ohälsa, dessutom har det visat sig vara svårt att identifiera ohälsa på grund av kommunikationsbarriärer. Hälso- och sjukvårdpersonal beskriver en önskan om kompetensutveckling inom kommunikation med individer med intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet i litteraturöversikten visar att olika strategier, som att involvera en sambandssjuksköterska, anpassa miljö och arbetssätt, utveckla kommunikationsverktyg och assisterande teknik, ökar möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonal att hantera kommunikationsbarriärer. / Background: Individuals with intellectual disability often experience healthcare workers and hospital staff avoid talking directly to them, instead they talk to each other or the individual’s carer. Communication barriers has shown to be the main barrier in care of individuals with intellectual disability. Healthcare workers and hospital staff criticize the lack of competence in communication and experience difficulties, concern, and frustration when meeting individuals with intellectual disabilities.Aim: To illustrate how healthcare workers and hospital staff can manage communication barriers in the care of individuals with intellectual disability.Method: Literature review based on 15 science articles published 2010-2020. The searches were done in the database Cinahl.Results: Three main themes were identified, Encounter, Collaboration in team and Assistive Technology. The result shows that different strategies, like involving a liaison nurse, adapting the environment and work procedure, developing communication tools and assistive technology, increases the possibility that healthcare workers and hospital staff can manage communication barriers. For the communication to be successful and integrity and self determination to be enabled for individuals with intellectual disability the communication must be aimed directly to the individual itself.Conclusions: Individuals with intellectual disability has a higher risk for physical and mental ill health, and it has proved to be hard to identify the ill health due to communication barriers. Healthcare workers and hospital staff describes a wish for education regarding communication with individuals with intellectual disability. The result of this literature review shows different strategies, like involving a liaison nurse, adapt environment and work procedures, develop communication tools and assistive technology, increases the possibility for healthcare workers and hospital staff to handle the communication barriers.

Dabbour, P & Lindgren, E. Sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning. En kvalitativ litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15/30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2021.    Bakgrund: Personer med intellektuell funktionsnedsättning är en växande patientgrupp med bristande praktiska, sociala och kognitiva funktioner som kan försvåra mötet i vården. Samtidigt finns det en större risk att personer med intellektuell funktionsnedsättning drabbas av somatiska och psykiska sjukdomar, vilket också ökar omvårdnadsbehovet. Syfte: Syftet med arbetet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning genom att sammanställa kvalitativa vetenskapliga studier. Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga studier med kvalitativ studiedesign. Databassökningarna gjordes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Granskningen utgick från SBU:s kvalitetsgranskningsmall (2014). Studierna kommer från olika länder och är från 2000–2021. Alla valda studier har varit på engelska. Åtta studier har varit av hög kvalitet samt två studier av medelhög kvalitet. Resultat: I resultatet framkom det tre teman Utmaningar med att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning, Behovet av att hitta möjligheter i vården samt Att lära känna personen med intellektuell funktionsnedsättning som svarade på syftet med tillhörande åtta subteman: Avvikelser från individens vardagliga beteende, att kunna hantera utmaningarna, påverkan på sjuksköterskan, behovet av att arbeta i team, behovet av kunskap och utbildning, behovet av att samarbeta med familjen, att bygga en relation och kommunikation och bemötande. Slutsats: Det finns en kunskapslucka hos sjuksköterskor när det kommer till vården av personer med intellektuell funktionsnedsättning. För att kunna ge en bra omvårdnad behöver sjuksköterskan se personen bakom diagnosen och använda sig av strategier som fungerar för den enskilda individen. / Dabbour P & Lindgren E. Nurses experience of caring for people with intellectual disability. A qualitative literature review. Degree project in Nursing science 15 Credit point. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care science, 2021.       Background: People with intellectual disabilities are a growing group of patients with a lack of practical, social and cognitive functions that can make it difficult to meet in care. At the same time, there is a greater risk that people with intellectual disabilities will suffer from somatic and mental illnesses, and the need for care must also increase. Aim: The aim of the work was to shed light on the nurse's experience of caring for people with intellectual disabilities by compiling qualitative scientific articles. Method: The literature study is based on ten scientific articles with a qualitative study design. The database search was done in PubMed, Cinahl and PsycInfo. The review was based on SBU's quality review template (2014). The articles come from different countries and are from 20002021. All selected articles have been in English. Eight articles have been of high quality and two articles of medium quality. Results: The results revealed three themes: Challenges in caring for people with intellectual disabilities, The need to find opportunities in care and Getting to know the person with intellectual disability that answered the purpose of the associated eight subcategories: Deviations from the individual's everyday behavior, being able to handle the challenges, impact on the nurse, the need to work in teams, the need for knowledge and education, the need to work with the family, building a relationship and communication and treatment. Conclusion: There is a knowledge gap among nurses when it comes to the care of people with intellectual disabilities. In order to be able to provide good care, the nurse must see the person behind the label and use strategies that work for the individual.

Bakgrund: Vägen mot rättigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning (ID) har varit lång. Ännu idag krävs fortsatta ansträngningar då personer med ID har avsevärt sämre hälsa och medellivslängden är minst 20 år kortare. Detta är undvikbart och ojämlikt samt en överträdelse mot lagar och förordningar. Ett paradigmskifte krävs för att undanröja hinder för tillgänglig och jämlik hälso- och sjukvård för personer med ID. Syfte: Syftet var att undersöka hur jämlikhet och tillgänglighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar synliggörs i hälso-och sjukvårdsregioners styrdokument. Metod: Dokumentgranskning med innehållsanalys av kombinerad typ, såväl kvalitativ som kvantitativ. Resultat: Många regioner berör i sina styrdokument flera aspekter av tillgänglig och jämlik hälso- och sjukvård för personer med ID. Dock är det enbart i få dokument som åtgärder, uppföljningar och mätbara mål konkretiseras. Flera regioner nämner mänskliga rättigheter och kopplar även ihop detta med begreppet Känsla Av Sammanhang (KASAM). Konklusion: Rätt utformade och konkreta styrdokument, tillsammans med organisatoriska anpassningar verkar ge goda förutsättningar för såväl synliggörande av målgruppen samt implementering av åtgärder för att gynna tillgänglighet och jämlikhet. / Background: The efforts towards equality for persons with intellectual disabilities(ID) has been under way for a long time. Still today, continuous efforts are needed when persons with ID suffer from significantly worse health and with a life expectancy at least twenty years shorter than the rest of the population. The situation is avoidable and unequal as well as a violation against laws and regulations. A paradigm shift is needed to remove obstacles for accessable and equal healthcare for persons with ID. Aim: The aim of the study was to examine how equality and accessibility for persons with intellectual disablities is made visible in municipal health care policy documents. Method: Document analysis with mixed method content analysis, qualitative and quantitative. Results: Policy documents in several municipal healthcare reflect on several aspects of accessible and equal healthcare for persons with ID. However, only a few of them mention concrete measures, follow-ups and measurable goals. Several regions mention human rights and relate it to the concept of sence of coherence (SOC). Conclusion: Adequately formulated and concrete policy documents, combined with organizational adaptations seem to facilitate visibility for persons with ID andfurthermore the implementation of measures to promote accessibility and equality.