Vårdlidande är ett fenomen som länge utmanat omvårdnadsvetenskapen och definieras som ett lidande orsakad i samband med behandling och bemötande. Bristfällig interaktion med hälso- och sjukvårdspersonal är en vanlig orsak till vårdlidande. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur personer med hiv upplever interaktionen med hälso- och sjukvårdspersonal. Genom att analysera 11 vetenskapliga studier med en kvalitativ manifest innehållsanalys fann vi svar på vårt syfte. Det framkom att personer med hiv upplevde diskriminering i interaktionen med hälso- och sjukvården, att personer med hiv fick möta hälso- och sjukvårdspersonalens rädsla för smitta, att man upplevde sig bli förstådd och bekräftad i mötet och att man upplevde att man var tvungen att skaffa sig egenmakt i mötet. Resultatet visar att personer med hiv upplever interaktionen med hälso- och sjukvården diskriminerande där hälso- och sjukvårdspersonal saknar specialiserad kunskap om hiv. Genom att utbilda hälso- och sjukvårdspersonal om sjukdomens stigmatiserande effekt kan diskriminering motarbetas och förhindras.

Abstract: Syftet med denna studie har varit att analysera hur lärare organiserar undervisning och kommunicerar för att skapa matematikintresse hos sina elever. Studien är kvalitativ, där utgångspunkten har varit en observationsstudie som har kompletterats med elevintervjuer och enkätundersökningar med klasslärare. Resultat som framkommit är att lärarens val av organisering och interaktion med eleverna har stor inverkan på både deras matematikintresse och prestationer inom ämnet. Bland annat framkom belägg gällande vikten av att anpassa både interaktion och organisation av undervisning till förmån för eleverna, för att därigenom säkerställa att matematikintresset kan vidareutvecklas. Utifrån studien har flera slutsatser framkommit. De observerade lärarna anpassar sin kommunikation från elev till elev. Med hjälp av datainsamlingen, där eleverna delades in i låg- respektive högpresterande, visade sig inga belägg för att interaktionen skulle påverkas av den gruppering som skedde. Den största skillnaden som framkom under studien var att lärarna, stundtals, riktade mer fokus på de lågpresterande eleverna. Det visade sig dock enbart ha en liten betydelse för eleverna, eftersom även de lågpresterande sade sig ha ett stort intresse för matematikämnet. / <p>matematik</p>

No description available.

No description available.

Nationell och internationell forskning belyser interaktionen och kommunikationen som en viktigt del i undervisningen. Pedagogernas kommunikativa förmåga är en central del i framgången till att uppnå förskolans mål. Syftet med studien är att undersöka kommunikationen mellan pedagoger och barn i styrda aktiviteter på förskolan. Fokus i studien ligger på pedagoger och barns kommunikation i förskolans styrda aktiviteter som knyter an till IRE/IRU- modellerna och den samtalsanalytiska diskursen. Studien belyser tre centrala delar: sociala samspel, autentiska frågor och uppbackningar i samtalet. Resultatet visade att beroende på vilken typ av interaktion pedagoger valde, påverkade det undervisningens kvalité.Undersökningen baseras på en kvalitativ metod och studiens syfte är att belysa vilken kommunikation som uppstår mellan pedagoger och barn i styrda aktiviteter. Valet av metoden föll på etnografi som gav mig utrymme att tolka individers handlingar. För att kunna studera fenomenet valdes observationer som ett lämpligt verktyg och genom dessa har jag kunna se hur kommunikationen utformas i styrda aktiviteter. Valet av metod motiveras genom att observera de styrda aktiviteterna på ett objektivt vis, och på så sätt som utomstående kunna se det som sker i de styrda aktiviteterna mellan pedagoger och barn.

Denna studie fokuserar på att undersöka hur yngre barn interagerar med varandra. Detundersöks om yngre barn använder tillträdesstrategier samt vilka strategier som i så fallförekommer. Följdfrågan till detta är om valet av tillträdesstrategier skiljer sig beroende påålder. Vi har upptill detta reflekterat kring olika faktorer kopplat till forskning som kan ha enpåverkan på hur barn interagerar med varandra.Syftet till denna undersökning är att se hur barn interagerar med varandra under fri lek. Frågorsom arbetet ska besvara är:- Vilka tillträdesstrategier används?- Är det skillnad på tillträdesstrategier beroende på barns ålder?MetodUndersökningen använder en kvalitativ metod med observation som redskap. Som stöd tillobservationerna har vi använt analytiska fältanteckningar, vilket innebär att vi skrev stödord iett löpande protokoll. Fältanteckningar från observationerna skrevs sedan om från stödord tilldetaljerad text. Inför resultatet har vi kodat datainsamlingen för att finna mönster.ResultatResultatet av undersökningen visade ett annat resultat än teorin. Vi fann fem olikaåterkommande tillträdesstrategier. De tre strategier som förekom minst av dem viuppmärksammade var väntar på inbjudan, visar ett liknande beteende som lekande barn ochcirkulerande. Strategin väntar på inbjudan innebär att barnet som inträdde väntade på att självkunna acceptera eller neka en inbjudan. Visar ett liknande beteende som lekande barn innebäratt barnet som inträdde först iakttog en lek innan den närmade sig med en efterliknelse avlekens innehåll. Cirkulerande innebär att barnet höll sig i rörelse och iakttog leken på avstånden lång stund innan ett närmande av en lek skedde. Den näst mest förekommande strateginvar icke verbalt inträde till lek. Innebörden av strategin är att barnen lekte bredvid varandrautan att visa tecken på att vilja interagera med varandra. Den mest vanligt förekommandetillträdesstrategin hos yngre barn var lekstörande inträde. Det innebär att barnet som närmadesig leken antingen tog ett föremål eller förstörde någonting i leken. Vi kunde se att det skiljdesig i val av tillträdesstrategier beroende på ålder till viss del. Barn, oavsett ålder, valde olikaformer av tillträdesstrategier. Det framgick tydligt i undersökningen att barn drogs till vuxnaoch detta, precis som vi befarade, försvårade undersökningens syfte att observera under frilek.

I den reviderade läroplanen för förskolan (2016) lyfts vikten av att pedagoger och förskolan ska stimulera barnen till att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Kommunikation är ett aktuellt och viktigt ämne och utifrån detta kommer vår studie till vårt examensarbete att handla om ”den kommunikativa pedagogiken” i förskolan. Studien är en uppföljning av ett utvecklingsprojekt om ”den kommunikativa pedagogiken”, där syftet har varit att följa upp hur sju förskolor använder sig av och arbetar med pedagogiken på sin arbetsplats idag. En kvantitativ webbenkätundersökning har gjorts, där pedagoger på förskolorna har fått ta del av enkäten digitalt via en länk. Detta har gjorts för att få fram så konkreta och utvärderingsbara svar som möjligt. Resultatet visade på att svaren vi fått in lyfter vår teoretiska utgångspunkt med det interaktionistiska perspektivet, då vi kan se att samverkan, samspel och ömsesidig påverkan har en stor roll för interaktionen människor emellan. I resultatet får vi svar på våra frågeställningar som även besvarar vårt syfte med om ”den kommunikativa pedagogiken” lever kvar inom verksamheten. Uppföljningsstudien kan fungera som en inspiration till hur man som pedagog kan arbeta med denna form av pedagogik i förskolan.

This study aimed to investigate whether young children between the ages of 1-3 experience stress as a result of larger class sizes and the manner in which to mitigate this stress. I have also investigated whether educators may induce stress in children and generally whether stress amongst adults is transferrable to children. I propose the following questions: How do educators perceive stress in children's groups? How do children react to stress? How to prevent stress in preschool children? This study is based on a qualitative method with semi-structured interviews and participant observations. My theoretical approach to this study is the sociocultural perspective. The literature points to the fact that various stress-related situations and unstable relationships in preschool can contribute to the stress levels of children. Interviews and observational studies have found that there is a positive relationship between classroom size and stress among children. Classroom sizes lead to stressed teachers, less time devoted to each individual child, loud noises in the children's groups, fewer staff as well as less space for children to play and move around in. These are only some of the burdens of larger classroom sizes. In addition, the investigation showed that for children who do not speak, upon interaction they tended to mimic their educator’s stressful behaviour and thus felt stressed themselves. The educator’s stressful behaviour very strongly influenced the stress levels of all of the children in the group. Teachers had strategies to prevent and manage stress in kindergarten but also suggested organizational changes to divide the children more frequently into small groups, to adapt the physical environment to accommodate for a larger group of children and to give children more time in the dining room.

Syftet med studien var att studera hur äldre barn 3-5 år använder sig av bilderböcker i leken på förskolan samt pedagogernas syn på barns boklek. De frågor som ställts har varit: Hur använder sig barn av bilderböcker i leken? Vad kan boklek främja i barns utveckling? Hur förhåller sig samt beskriver pedagoger sitt förhållningsätt till barns användande av bilderböcker i leken? Problemområdet för studien var att författarna upplevde det som att barn inte får leka med böcker, utanatt böckerna enbart ska användas till läsning. Pedagogerna kan därmed förlora en inkörsport till barns bokintresse som kan bidra till barns tal-, läs- och skrivutveckling. Om barn får tidiga positiva erfarenheter av böcker genom exempelvis boklek, kan det eventuellt gynna barns framtida bokintresse på ett positivt sätt. Studien genomfördes på en avdelning med 3-5 åringar på en förskola i södra Sverige. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt deltagande observationer. I studien undersöktes det både hur barnen använde sig av bilderböcker i leken samt pedagogernas förhållningssätt till barns boklek. I resultatet framkommer det att barn använder bilderböcker som en artefakt samt rekvisita i sin lek. Men pedagogerna är mer accepterande för en lugnare variant av boklek, som låtsasläsning. Trots att de är medvetna om vilken positiv inverkan boklek kan ha för barns utveckling.

Purpose: Discover measures that enhances social sustainability based on three chosen positions; social interaction, social integration and architectural identity, whilst increasing the attractiveness of the area. Method: A case study in Tensta, a comparative study based on a previous survey and a self-conducted survey, in forms of a questionnaire, dialogues and interviews with residents of Tensta. Initially, studies about the advantages and disadvantages of the “million-program” and document analysis of previous surveys were made. Findings: The objective of the study was to find measures that enhance the social sustainability of a residential area whilst increasing its attractiveness. By finding out how the residents of the area evaluate the measures already conducted as well as what they personally consider contributing to a pleasant social environment, it is possible to see which direction of development the area is taking. In this way measures that enhance social sustainability which increase the area’s attractiveness. Several point efforts have been made in with a lack of effect. Furthermore, the residents believe that the actual problems cannot simply be “designed out” as they are rooted deeper than that. One of the major problems in Tensta is the low employment and occupation rate, especially among the younger generations. By providing more appropriate facilities/spaces, which encourage a social environment, the risk of residents taking up bad habits, such as crime, is reduced. This would reduce the insecurity, which currently is discouraging people from leaving their house during evenings, and further on allow more activities to take place. Implications: The study shows that smaller measures such as well-maintained environments including plantations and functional lighting, could help enhance the social sustainability by inspiring residents to feel proud and belonging to the area. Furthermore, the study clarifies that clearly defined meeting points is something that is highly valued in terms of promoting an areas’ interaction and integration. Community involvement is also noted to be important in terms of development of social sustainability. Finally, it appears that all social problems cannot be eliminated by construction, but require more social-based actions to be solved. Limitations: The study is conducted in Tensta since it’s undergoing a major lift in conjunction with “Järvalyftet” which started 2007. The results that were obtained from dialogues with Tensta residents are outcomes of its current conditions. The measure that are presented, on the other hand, are not limited to Tensta but may be applied where similar conditions prevail. Keywords: Architectural identity, Järvalyftet, million program, social integration, social interaction, social sustainability, Tensta.