Juridisk översättning är ett komplicerat område som kräver kunskaper både inom lingvistik och juridik. Detta översättningsområde omfattar olika typer texter, allt från juridiska dokument på nationell nivå till dokument på EU-nivå och dokument som har en global påverkan. Eftersom denna typ av texter, som exempelvis lagar och domslut, har en påverkan på samhällen och människors liv är det viktigt att översättningen blir så lik originalet som möjligt. I denna uppsats diskuteras svenska översättningar av Europadomstolens domslut. De svenska översättningarna jämförs med domsluten på franska, vilket är ett av Europadomstolens två officiella språk. Dessa domslut är vägledande för medlemsländerna i Europarådet och påverkar därför lagar och förhållningssätt i de olika medlemsländerna. Skillnader mellan domsluten på svenska och franska diskuteras liksom de potentiella konsekvenser skillnaderna skulle kunna få.

Lantbruket har sedan länge haft stor betydelse för Sverige. För att kunna kontrollera vem som förvärvar mark taxerad som lantbruksegendom har lagar sedan 1900-talet satts i kraft. Lagen har sedan början vilat på ett syfte vilket består i att bevara ägarbalansen mellan olika ägarkategorier, speciellt juridiska och fysiska personer. Sedan första lagen stiftades har lagstiftningen har juridiska personers möjligheter till förvärv varit mycket begränsad. Syftet med denna uppsats är att redogöra under vilka förutsättningar och villkor juridiska personer kan lämnas förvärvstillstånd vid förvärv av lantbruksegendom. För att kunna genomföra arbetet har en rättsdogmatisk metod använts i kombination med en rättsanalytisk metod. Materialet som använts är gällande och tidigare lagstiftning, praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen, underrättspraxis från kammarrätten samt förarbeten tillhörande Jordförvärvslagen (SFS 1979:230). Uppsatsen kan konstatera att det i gällande lagstiftning föreligger fyra villkor då juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd när lantbruksegendom förvärvats från fysisk person. Det sker under två förutsättningar, antingen lämnas kompensationsmark eller så sker förvärvet kompensationsfritt. Lämnas kompensationsmark till fysisk person eller staten för naturvårdsändamål inom fem år eller kan komma att lämnas inom fem år kan juridisk person lämnas förvärvstillstånd. Sker förvärvet kompensationsfritt kan tillstånd lämnas om den förvärvade egendomen skall ändra ändamål. Detta måste vara fastställt innan förvärvet sker genom t.ex detaljplan. Ett tredje fall där juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd är om förvärvet avser skogsmark och förvärven bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, som appliceras på mindre träförädlande företag med koppling till orten förvärvet sker från. Sista villkoret som förvärvstillstånd kan lämnas juridisk person är om det föreligger särskilda skäl. En bedömning görs i varje enskilt fall utifrån intresset att bevara ägarbalansen och de skäl som förvärvet innebär. Det allmänna intresset kan även komma att beaktas. I förarbeten tas som exempel att sådana skäl kan vara om den förvärvade egendomen är kapitalkrävande. Lagstiftningen gällande juridiska personers förvärv av lantbruksmark är fortsatt väldigt strikt men vissa undantag görs. Utgångspunkten är dock att förvärvstillstånd inte ska lämnas och bedömning blir därav väldigt restriktiv. / Agriculture has been of great importance to Sweden. To be able to control who acquires land taxed as agricultural property, laws have been enacted since the 20th century. From the beginning, the law has rested on one purpose, which is to preserve the balance of ownership between different categories of owners, especially legal and natural persons. Since the first law was enacted, legislation regarding the acquisition of legal entities has been very limited.  The purpose of this thesis is to explain the conditions under which legal persons can be granted an acquisition permit when acquiring agricultural property. To be able to carry out the work, a legal dogmatic method has been used in combination with a legal analytical method. This essay is based on current and previous legislation, case law from the Supreme Administrative Court and the Supreme Court, lower court case law from the Court of Appeal and preparatory work and SOU belonging to the Land Acquisition Act (SFS 1979: 230).  What can be stated with the thesis is that there are four conditions in current legislation when a legal person can be granted an acquisition permit when agricultural property has been acquired from a natural person. This takes place under two conditions, either compensation land is provided, or the acquisition takes place without compensation. If compensation land is provided to a natural person or the state for nature conservation purposes within five years or may be provided within five years, a legal person may be granted an acquisition permit. If the acquisition takes place without compensation, permission can be granted if the acquired property is to change purpose, this must be determined before the acquisition takes place through, for example, a detailed plan. A third case where a legal person can be granted an acquisition permit is if the acquisition relates to forest land and the acquisitions conduct such industrial activities in which the property's timber yield is needed, which is applied to smaller wood processing companies in connection with the locality from which the acquisition takes place. The last condition on which an acquisition permit can be granted to a legal entity is if there are special circumstances. An assessment is made in each individual case based on the interest in maintaining the ownership balance and the reasons that the acquisition entails. The public interest may also be considered.  The legislation regarding legal persons acquisition of agricultural land remains very strict, but certain exceptions are made. The starting point, however, is that an acquisition permit should not be issued and that the assessment of this will be very restrictive.

För att få lov att vara medlem i Sveriges kommunikationsbyråer är det ett krav att bli ARU-certifierad. Ansvarig reklamutgivare (ARU) är en certifiering som bland annat innebär en utbildning inom svensk marknadsföringsjuridik och en kvalitetsstämpel. De personer som gått ARU-utbildningen känner till de lagar och etiska riktlinjer som styr Sveriges marknadskommunikationer och får den rätta kompetensen för att fatta juridiska beslut i det dagliga arbetet på en reklambyrå. I Malmö finns det cirka 50-70 reklambyråer som arbetar med reklam på ett professionellt sätt. Ändå är det endast tio av dem som är ARU-certifierade.Frågeställningarna som ligger till grund för arbetet är: på vilket sätt kan ARU-certifieringen gynna en reklambyrå i Malmö? Varför är inte fler reklambyråer ARU-certifierade i Malmö? Huvudsyftet med arbetet var att undersöka varför det är endast tio reklambyråer som är ARU-certifierade i Malmö och undersöka om det är bättre att ha ett ARU-certifikat.För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ metod genomförts. Genom att intervjua nyckelpersoner från fem olika reklambyråer i Malmö samt två mindre intervjuer från Reklamombudsmannen respektive Sveriges Kommunikationsbyråer har en slutsats kunnat dras. Reklambyråerna valdes ut på grund av dess verksamhetsstorlek så att de skulle vara så lika som möjligt. Det gjordes tre intervjuer med reklambyråer som idag har ett ARU-certifikat samt två intervjuer med reklambyråer som inte är ARU-certifierade. Reklambyråerna som intervjuades har valts av författaren att göras anonyma genom hela arbetet.Arbetet visar att ARU-certifikatet inte är välkänt inom branschen, en del av respondenterna tror till och med att det är ett utdöende koncept. ARU-certifikatet är inte ett kundkrav men resultatet visar att reklambranschen är i ett föränderligt skede och kunder börjar ställa högre krav. Därför finns det flera fördelar med att ha ett ARU-certifikat som kan gynna reklambyråns verksamhet på olika sätt. I och med att ARU-certifikatet ger ett intyg på professionalitet och kompetens kan det bidra till kundnöjdhet och kundlojalitet. Det stora problemet med ARU-certifikatet är att det inte är tillräckligt kommunicerat för både kunder och potentiella medlemmar. / To be a member of Sveriges Kommunikationsbyråer is it a requirement to be ARU-certified. Responsible advertising publisher (ARU) is a certification, which includes an education in Swedish marketing law and a quality assurance. The people who have completed the training know the laws and ethical guidelines that decide the Swedish marketing communication. In Malmö there are 50-70 advertising agencies that works with advertising in a professional way, but only ten are ARU-certified.The thesis is based on the following questions: how can ARU-certification benefit an advertising agency in Malmö? Why are not more advertising agencies ARU-certified in Malmö? The main purpose of the thesis was to examine why it is only ten advertising agencies that are ARU-certified in Malmö and examine if it is better to have an ARU-certification or not in Malmö.To answer the questions a qualitative method has been done. By interviewing key individuals from five different advertising agencies in Malmö and two smaller interviews with Reklamombudsmannen and Sveriges Kommunikationsbyråer, a conclusion could be made. The advertising agencies were selected of its business size so that they would be as equal as possible. There were three interviews with certified agency’s, and two interviews with agencies that were not ARU-certified. The interviewed advertising agencies are anonymous throughout the study.The study shows that the ARU-certificate is not well known in the industry, some of the interviewees even think that it is a dying concept. ARU-certificate is not a requirement of the customer, but the result shows that the advertising industry is in a time of change and customers are beginning to be more demanding. Therefore, there are several advantages of having an ARU-certificate that can benefit the advertising agency in different ways. Because the ARU-certificate provides a certificate of professionalism and expertise, it can contribute to customer satisfaction and customer loyalty. The biggest issue with the ARU-certificate is that it has not got enough attention to both customers and potential members.

Sweden is, according to its constitution, a state governed by law. The rule of law is upheld by the correct application of specific sources of law, consisting exclusively of legislation and its legislative history, court practise, established practise and the literature of jurisprudence. The non-regard for all other kinds of arguments, such as, for example, subjective justice in the matter at hand, ensures that formal justice is maintained. The outcome of two similar cases must result in the same ruling regardless of the person presiding. However, the courts are not the only place where the rule of law must be respected. In state and municipal administrations, legal decisions concerning individuals are made every day. Oftentimes administration officers are the first instance of adjudication. To achieve the same level of legality, administration officers must apply the same sources of law as do law graduates, but without any education in law. In this thesis, the method of legal problem solving that is practised by administration officers is studied, as well as the historical development of the profession of administration officers. Three representatives were interviewed about the scope of the method used in specific cases. The results showed that the methods clearly differed from the method of law graduates, in part due to organisational, economic and educational differences, and that the historical legacy is still very present in the administrative work.

This thesis is a study of the inter-institutional translation process through which the Swedish versions of EU legislative acts are created, focusing on the conditions for plain language work within this process. These Swedish translations have long been considered incomprehensible. Complicated originals and strong demands for close correspondence to the source text have been considered the main reason. This study aims to examine the translation process, to see how institutional factors shape the scope for plain language work. The theoretical and methodological bases of the study are the sociology of translation, focusing on translation as a social activity, and ethnography, focusing on the participants’ perspective. The data analysed consist of field notes, interviews, video recordings of participants translating, and revised translations. A key factor for plain language is shown to be the demands for close correspondence to previous texts – not only the source text but also previous Swedish translations. Close correspondence is necessary due to special demands on legal translation but is also supported by other institutional factors, such as translators’ insecurity regarding legal language, short deadlines and the needs of internal readers. The use of CAT tools such as TWB further reinforces this dependence on previous texts. Other institutional factors that stand out are the relative isolation of the translation units, with limited feedback from outside the unit, and the position of the translated documents within the EU legal system. The results indicate that the difficulties for a Swedish reader are often not due to linguistic or textual formulation of the documents, but to the gap this EU position creates, between the reader’s (Swedish) and the text’s (EU) frame of reference respectively. Support for plain language is strong at the units, but the concept appears to have been partially given a local meaning, showing that the traditional understanding of plain language may not be fully applicable in this setting. This shows the necessity to identify the aspects most central to comprehensibility, for different types of texts and in different settings – a necessity not only for plain language work within the EU, but in national settings as well. / I avhandlingen studeras den interinstitutionella översättningsprocessen, till svenska, för EU:s rättsakter, med fokus på hur villkoren för klarspråksarbetet ser ut inom denna process. De svenska översättningarna har länge ansetts svårbegripliga. Svårt skrivna original och starka krav på nära överensstämmelse med källtexten har pekats ut som huvudsakliga skäl till detta. Undersökningen syftar till att ta reda på hur institutionella faktorer formar utrymmet för klarspråksarbete inom översättningsprocessen. De teoretiska och metodiska utgångspunkterna för undersökningen är översättningssociologi, som betraktar översättning som en social aktivitet, och etnografi, som betonar deltagarperspektivet. Materialet består av fältanteckningar, intervjuer, videofilmade observationer av översättnings­arbete samt granskade översättningar. Krav på nära överensstämmelse med tidigare texter visar sig vara centralt för klarspråksarbetet; inte bara överensstämmelse med källtexten utan också med tidigare svenska översättningar. Den nära överensstämmelsen är nödvändig till följd av de särskilda krav som ställs på juridisk översättning, men stöds också av andra institutionella faktorer, exempelvis översättarnas osäkerhet omkring juridiskt språk, korta tidsfrister och interna läsares behov. Användandet av CAT-verktyg som TWB förstärker ytterligare denna bundenhet till tidigare texter. Andra institutionella faktorer är enheternas relativa isolering, med begränsad återkoppling utifrån, och den position som de översatta dokumenten har inom EU:s juridiska system. Resultaten pekar på att svårigheterna för en svensk läsare ofta inte är kopplade till texternas språkliga eller textuella utformning, utan till det avstånd som skapas mellan läsarens (svenska) och textens (EU-) referensram, till följd av just textens position inom EU-systemet. Stödet för klarspråk är starkt på enheterna, men begreppet förefaller ha getts en delvis lokal innebörd, vilket visar att den traditionella innebörden av klarspråk kanske inte är helt tillämpbar i det studerade sammanhanget. Detta visar behovet av att identifiera de aspekter som är mest centrala för begripligheten, för skilda sorters texter och i skilda kontexter – en nödvändighet inte enbart för klarspråksarbetet inom EU, utan även i nationella sammanhang.

De flesta myndighetstexter skrivs idag med utgångspunkt i att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt enligt språklagens klarspråksparagraf, men vilken potential finns egentligen i denna typ av språkvård? Klarspråksarbetet på Försäkringskassan är både omfattande och prisbelönt och syftet med denna undersökning är att beskriva förutsättningarna för Försäkringskassans klarspråksintention att komma medborgarna till del i form av begripliga beslutsbrev. För detta syfte har jag i intervjuer och enkäter undersökt språkvårdares, handläggares och potentiella mottagares uppfattningar om språket i beslutsbrev. Min undersökning visar att brevmallar, skrivstöd och utbildning är språkvårdens viktigaste verktyg för att förmedla klarspråkstanken till handläggarna. Brevmallarna verkar fungera effektivt, medan genomslagskraften för skrivstöd och utbildning framstår som mer begränsad. Ett kommunikationsglapp mellan språkvårdare och handläggare verkar ibland dessutom utgöra hinder för förmedlingen av klarspråk, liksom de komplexa klarspråksidealen. Det juridiska innehållet och ofta negativa budskapet i beslutsbreven är utmaningar som ställer höga krav på handläggarna som skribenter och ju mer komplext ärendet är, desto högre blir kraven på handläggarnas språkliga förmåga och desto större blir det individuella avtrycket i brevet. Komplexiteten och brevens känsliga innehåll till trots, är språkvårdarna eniga med handläggarna om att brevmallarna utgör en bra grund att utgå från i skrivandet. Men trots att det i första läget är handläggarna som ska använda mallarna i syfte att verkställa språkvårdens avsikter, är det den slutliga mottagaren av det färdiga brevet som är i fokus vid utformningen av brevmallarna. Handläggarna betraktas alltså inte som primära mottagare av mallarna. Det finns också en enighet om att beslutsbrevet i slutändan måste vara begripligt för mottagaren. Samtidigt har språkvårdare och handläggare olika uppfattningar om vad som främst ska begripliggöras, vilket får effekter på det språkliga uttrycket. Språkvårdarna fokuserar på mottagarperspektivet, medan handläggarna snarare har ett ärendeperspektiv. De skilda utgångspunkterna skapar olika ideal för vad som betraktas som ett tydligt brev. Sammantaget visar undersökningen på dilemman i både förmedlingen och förvaltningen av klarspråksintentionen. Brevmallarna verkar dock tas emot och fungera väl och kanske kan de bli ännu mer effektiva verktyg i klarspråksarbetet om handläggarna inkluderas som mottagare. Därför är det relevant att i framtida forskning närmare undersöka på vilket sätt brevmallarna kan utvecklas för att ytterligare tydliggöra klarspråksintentionen.

The aim of this study was to investigate newly graduated social workers and soon to be graduated students of social work and their experiences regarding legal knowledge as practitioners working in individual and family care. The study was carried out with the help of a qualitative method. The material was collected through semi-structured interviews with social workers working in different areas such as child and family-care, financial assistance and addiction-intervention care. The interviewees presented their experiences of differences and gaps, confidence in their own legal knowledge, the inevitable possibility to interpret, time during education, further development of legal knowledge, and promotional and inhibiting factors for learning. The theory being used is Aristotle's theory of knowledge and its further development of Kant and Ryle. The study consistently contains a professional-theoretical perspective. In addition, previous research has been used to link the results with both the theoretical perspective and the interviewees' statements. The result shows that there is a difference and a gap between studies and working life and that a large part of the legal knowledge comes from the work. The majority considered that they had acquired basic legal knowledge from their education but they wanted more in-depth knowledge. They also considered that the work as a social worker is complex, as the different areas within the law they work with leave a great deal of room for individual interpretations. Half of all interviewees also described a need for further development. A large part of previous research correlates with what emerged from the study's results. According to the interviewees, a large part of their knowledge derives from practical experience while there is an imminent desire to combine the practice with the theory. / Studiens syfte var att undersöka nyexaminerade socionomers och snart utexaminerade socionomstudenters upplevelser av sina juridiska kunskaper som myndighetsutövare inom området individ- och familjeomsorg. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod och materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som arbetade inom områdena barn- och familj, ekonomiskt bistånd samt missbruk. Intervjupersonerna återgav sina erfarenheter av skillnader och glapp, förtroendet till den egna juridiska kunskapsnivån, det oundvikliga tolkningsutrymmet – en utmaning, tiden på socionomprogrammet, vidareutveckling av juridiska kunskaper samt främjande och hämmande faktorer för inlärning. Den teori som har använts är Aristoteles kunskapsteori samt dess vidareutveckling av Kant och Ryle. Studien innehåller genomgående ett professionsteoretiskt perspektiv. Därtill har tidigare forskning använts för att knyta samman resultatet med både teorin och intervjupersonernas utsagor. I resultatet framgår det att det finns en skillnad och ett glapp mellan studier och arbetsliv och att en stor del av den juridiska kunskapen kommer från arbetet. Majoriteten ansåg att de fått med sig grundläggande juridiska kunskaper från socionomprogrammet men att de önskat mer fördjupning. De ansåg även att arbetet som socialsekreterare är komplext då lagtexterna de arbetar med lämnar ett stort utrymme för individuella tolkningar. Hälften av alla intervjupersoner beskrev därtill ett behov av vidareutveckling. En stor del av tidigare forskning korrelerar med det som framkom i studiens resultat. Enligt intervjupersonerna härstammar en stor del av deras kunskaper ifrån praktiska erfarenheter och det finns ett överhängande önskemål om att kombinera praktiken med teorin.

Pedagogical leadership studies how to facilitate learning, mostly in Education and from the perspective of the principal being the pedagogical leader. One context somewhere in between Education and workplace learning is the two-year training as a law clerk in the Swedish court system. Few studies have been made on how law clerks learn, how the court or judges facilitates their learning and how legal expertise develop. The aim of this study is to increase knowledge on law clerks’ workplace learning. The research question is how do law clerks learn in their everyday work? A qualitative study with semi-structured couple interviews was conducted. The respondents were 22 law clerks, judges, and court clerks from a department in a district court. Situated learning was used as a theoretical framework for the analysis.  The result presents law clerks’ trajectory from apprentices through legitimate peripheral participation in the community of praxis. Law clerks start to produce and deliver legitimate work directly, they negotiate and form their learning and professional identity through participation in their daily work. They observe, imitate, ask questions, make mistakes, and try different ways to solve the problem at hand. They must through themselves out to find their own way and their own identity as a senior law clerk. The judges, the Masters, facilitate law clerks’ situated learning by giving or restricting access to participation. Due to power relations, law clerks are unwilling to ask questions and display their ignorance which limit their legitimate participation. Law clerks need to initiate to gain access to the community of praxis and negotiate their judicial independence, the situated knowledge. This study contributes to the field of workplace learning and development of legal expertise by describing how law clerks learn. The judges facilitate this learning in a way that could be described as pedagogical leadership. / Pedagogiskt ledarskap som forskningsfält tittar på hur lärande möjliggörs och begränsas, främst inom pedagogisk verksamhet och med rektor som utövare av pedagogiskt ledarskap. Kontexten och dess utformning har betydelse för lärandet som sker och hur det pedagogiska ledarskapet utövas. Notarietjänstgöring i domstol är en kontext som inte har utforskats inom ramen för pedagogiskt ledarskap. Det är en utbildningsanställning som både avser att ge examinerade jurister möjlighet att praktisera juridik och förse domstolen med arbetskraft. Det finns få studier som undersöker notariers lärande eller hur juridisk expertis utvecklas på domstol. Studiens syfte är att bidra med kunskap om notariers lärande inom ramen för det arbetsplatslärande som notarieutbildningen utgör. Frågeställningen är hur sker notariers lärande i det dagliga arbetet? En kvalitativ studie med semistrukturerade (tematiskt öppna) parintervjuer genomfördes på tingsrätt. Deltagarna bestod av notarier, domare och handläggare. Analysen genomfördes med situerat lärande som teoretiskt redskap. Resultatet presenteras i form av notariers utvecklingsresa genom ett legitimt perifert deltagande i praktikgemenskapen. Notarierna hoppar på den branta utvecklingskurvan, ser andra göra, kopierar andra, frågar, gör fel och gör olika, vågar hoppa och släppa kontrollen, hittar sitt sätt att göra och formas in i sin roll och identitet som senior notarie. Domarna möjliggör detta lärande genom att ge notarierna tillgång till legitimt deltagande och erbjuder potentiella identiteter och olika sätt att vara som domare, så att notarierna kan formas in i domarrollen och välja sitt eget sätt att vara domare på. Genom att begränsa tillgången till deltagande hindrar domarna notariernas lärandeprocess på ett sätt och möjliggör den på annat. Maktrelationer och betyg gör notarierna oroliga och rädda för att blotta sin okunskap vilket hindrar dem från att ställa de frågor som krävs för deras legitima deltagande. Notarierna behöver ta eget initiativ för att få mer tillgång till praktikgemenskapen, vilket också är en del i deras identitetsformande av att bli självständig. Genom att delta i det dagliga arbetet och utföra arbetsuppgifter innan de själva har överblick på rättskedjan, sker ett lärande hos notarierna. Studien ger ett kunskapsbidrag genom att beskriva hur notariers lärande kan ske, eller hur juridisk expertis kan utvecklas, i det dagliga arbetet. Domarnas möjliggörande av notariers lärande skulle kunna ses som ett pedagogiskt ledarskap i en kontext utanför skolvärlden.

Digitalization has become something of a buzzword in today's society and rightly so as it brings multiple benefits and opportunities. The AEC/FM industry has constantly lagged behind other industries in terms of change and development and is often regarded as conservative. Strongly associated with digitalization in construction are the concepts of Building Information Modeling (BIM) and Virtual Design and Construction (VDC), which partly include technology and models for integrated and model-based approaches to, for example, reduce fragmentation between project members who traditionally work independently of one another. In research, it is revealed that there are large gains with a successful implementation of BIM/VDC in projects and this is something that many companies in the industry are working with and seeking to develop. The purpose of the thesis is to investigate how the project team members have worked and how the working methods are perceived by them in a well-known construction project in Sweden, where they have taken a step further in digitalizing construction by building after a legally binding digital model instead of the traditional paper drawings. The subject is explored with a qualitative method, in the form of a case study, where a scientific literature study, interview study, and observations together form the basis of the study and these parts act as a basis for the discussion. The literature study covers previous research as well as concepts relevant for answering formulated research questions and concepts that emerged during the interview study that are important to understand for a qualitative discussion and, consequently, qualitative conclusions. In the interview study, 13 respondents were interviewed in so-called semi-structured interviews and all of them were involved in the case project. The findings indicate that the BIM-model can contribute to better communication, higher resource efficiency, better quality and, at the same time for a lower total cost of the project. Identified perceptions in designing a BIM-model and then building after the model instead of 2D drawings are predominantly positive. While advantages and opportunities are demonstrated by this way of working, new challenges and risks arise. This entails legal risks, technical risks and management risks. There are new types of errors that arise with a more detailed design. / Digitalisering har blivit något av ett modeord inom dagens samhälle och det med all rätt då det medför sina fördelar och möjligheter. Bygg- och fastighetsbranschen har ständigt släpat efter övriga industrier vad gäller förändring och utveckling och ses därefter ofta som konservativ. Starkt associerat med digitalisering inom bygg är koncepten Building Information Modeling (BIM) och Virtual Design and Construction (VDC) som dels innefattar teknologi och modeller för integrerade och modellbaserade arbetssätt. De används exempelvis för att minska fragmentering mellan projektmedlemmar som vanligen enbart fokuserar på sina egna teknikområden. Inom forskningsvärlden sägs det finnas stora vinningar med en lyckad implementering av BIM/VDC i projekt och det är något som många företag inom branschen arbetar med och söker utveckla. Samtidigt anger forskningen också att det finns stora utmaningar och att man ännu inte kommit så långt med digitaliseringen. Syftet med detta examensarbete är bland annat att undersöka hur projektmedlemmar har arbetat och hur arbetssätten har upplevts i ett av få välkända byggprojekt i Sverige där man tagit ett steg längre i att digitalisera byggandet genom att bygga efter en digital modell som juridisk bygghandling istället för de traditionella pappersritningarna. Ämnet utforskas kvalitativt, i form av en fallstudie, där en vetenskaplig litteraturstudie, intervjustudie samt observationer tillsammans utgör grunden för arbetet och som alla agerar underlag för analysdelen. Litteraturstudien täcker tidigare studier på området för att beskriva kunskapsläget samt koncept som är relevanta för att besvara formulerade frågeställningar samt begrepp som dykt upp under intervjustudien som är viktiga att förstå för en kvalitativ diskussion och följaktligen likaså kvalitativa slutsatser. I intervjustudien har 13 respondenter intervjuats i så kallade semi-strukturerade intervjuer och som alla varit inblandade i det undersökta projektet. Resultatet tyder på att BIM-modellen kan bidra till en bättre kommunikation, högre resurseffektivitet, bättre kvalitet och samtidigt till en lägre totalkostnad av projektet. Identifierade upplevelser med att projektera en BIM-modell och att därefter bygga efter modellen istället för 2Dritningar är till övervägande del positiva. Samtidigt som fördelar och möjligheter påvisas med detta arbetssätt så uppkommer nya utmaningar och risker. Det medför juridiska risker, tekniska risker och hanteringsrisker. Det är exempelvis nya typer av fel som uppkommer med en mer detaljerad projektering.

Under the background that China's economy has entered the new normal, de-leveraging, structural adjustment, and resolution of various risks have become an essential part of macro-control. The unique advantages of PPP asset securitization make this tool widely recognized and respected by the government, enterprises, and investors. On December 21st, 2016, the National Development and Reform Commission and the China Securities Regulatory Commission jointly issued the Notice on Promoting the Asset Securitization of Government and Social Capital Cooperation (PPP) Projects in the Field of Traditional Infrastructure. This prompted the PPP asset securitization process to enter the express train. Therefore, it is particularly important to strengthen the research on the securitization of PPP assets.The author mainly uses the literature review method and a comparative analysis method to study the securitization of PPP assets. This paper first carries out theoretical research on PPP asset securitization, and then studies cash flow analysis theory, asset reorganization theory, risk isolation theory, and credit enhancement of PPP asset securitization; and then participates in the subject, operation model of PPP asset securitization, The operating mechanism is studied; the related cases are used to analyze the cases, and then the research conclusions are drawn, and policy recommendations are proposed. It was found that PPP asset securitization can improve the creditworthiness of the issuer and reduce the issuance cost. Further suggestions include strengthening cash flow management for PPP asset securitization projects; encouraging enterprises to restructure assets through PPP asset securitization; strengthening risk control of PPP asset securitization projects; strengthening statutory construction; Change government functions. / Bakom bakgrunden att Kinas ekonomi har gått in på den nya normala, de-hävstången, strukturanpassningen och upplösningen av olika risker har blivit en viktig del av makrokontrollen. De unika fördelarna med värdepapperisering av värdepapperstillgångar gör det här verktyget allmänt erkänt och respekterat av regeringen, företagen och investerarna. Den 21 december 2016 utfärdade National Development and Reform Commission och China Securities Regulatory Commission gemensamt meddelandet om att främja värdepapperisering av projekt för offentliga och sociala kapital (PPP) inom området för traditionell infrastruktur. Detta ledde till att värdepapperiseringsprocessen för PPP-tillgången skulle komma in i expresståget. Därför är det särskilt viktigt att stärka forskningen om värdepapperisering av PPP-tillgångar.Författaren använder huvudsakligen litteraturgranskningsmetoden och en jämförande analysmetod för att studera värdepapperisering av PPP-tillgångar. I detta papper utförs teoretisk forskning om värdepapperisering av PPP-tillgångar, och sedan studeras analysen av kassaflödesanalys, tillgångsreorganisationsteori, riskisoleringsteori och kreditförbättring av värdepapperisering av PPP-tillgångar. och sedan delta i ämnet, operation modell av PPP tillgång värdepapperisering, Operativ mekanismen studeras; De relaterade fallen används för att analysera fallen, och sedan slås forskningsundersökningarna och politiska rekommendationer föreslås. Det konstaterades att värdepapperisering av värdepapper för värdepapper kan förbättra emittentens kreditvärdighet och minska emissionskostnaden. Ytterligare förslag inkluderar att stärka kassaflödeshanteringen för PPP-värdepapperiseringsprojekt. uppmuntra företag att omstrukturera tillgångar genom PPP-tillgångs värdepapperisering stärka riskkontrollen av PPP-värdepapperiseringsprojekt stärka lagstadgad konstruktion Ändra regeringsfunktioner.