1 januari 2020 inkorporerades konventionen om barnets rättigheter till svensk lag. När arbetet med studien startade fanns det ingen forskning kring hur förskolans verksamhet påverkats av inkorporeringen, vilket väckte en nyfikenhet hos oss. Syftet med studien blev således att undersöka hur verksamma förskollärare resonerade kring arbetet med barnkonventionen, med en fördjupning i en av konventionens artiklar gällande barnets bästa (artikel 3). Empirin samlades in genom en kvalitativ insamlingsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju genomfördes med fem förskollärare. Studien utgick från förskollärares resonemang och upplevelser kring arbetet med barnkonventionen. Empirin analyserades utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på begreppen: det kompetenta barnet, barnet som being och becoming samt barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna redan arbetade med barnkonventionen sedan flera år tillbaka men att det i samband med inkorporeringen bidrog till en ökad diskussion. Därutöver visade resultatet även att förskollärarnas grundläggande målsättning alltid var att utgå från barns bästa, men att det hamnar i konflikt med faktorer som de kan- och inte kan påverka. Förskollärarna gav uttryck för att barnkonventionens inkorporering var välkommen genom att den bidragit till ett ökat fokus för barns bästa, vilket stämmer överens med förskolans läroplan.

Syftet med uppsatsen var att undersöka främjande och hindrande aspekter för varje barns utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Problemet som låg bakom studiens syfte var den svåra utmaningen för pedagoger att göra varje barn delaktig och synliggjord i arbetet med pedagogisk dokumentation, särskilt de barn som pedagogerna på något sätt utmanas av. Detta blev problematiskt då förskolans styrdokument lyfter fram varje barns rätt till utbildning och därmed delaktighet och inflytande i den samma, oavsett förutsättningar. För att samla in empiri har åtta pedagoger intervjuats med metoden halvstrukturerade intervjuer. Resultatet har smalnats av med hjälp av tematisk innehållsanalys och analyserades utifrån Socialkonstruktivism samt Relationellt perspektiv. I resultatet framkom tre teman; Olikheter i relation till arbetet med pedagogisk dokumentation, Barnets roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och Pedagogens roll i arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa har belysts och utretts med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Studiens resultat visade tydligt att det handlar om pedagogens roll och ansvar att möta alla de olikheter som ryms i förskolan. Det innebär att se barnet som ett Du, ett subjekt, och värna varje mellanmänskligt möte. Pedagogernas ansvar är att göra det möjligt för varje barn att berika och på sitt sätt föra projektet framåt. Det handlar om att ge fler uttryckssätt betydelse och synliggöra dessa i arbetet med pedagogisk dokumentation. Studien visade att inkludering i förskola kan handla om varje barns möjligheter till utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation.

Världen står inför hållbarhetsutmaningar som innefattar konflikter, fattigdom och naturkatastrofer. Forskning visar på vikten av att implementera hållbar utveckling som ämne redan i förskolan. Detta för att ge barn förståelse för vad begreppet innebär och hur hållbarhetsutmaningarna kan hanteras. Syftet med denna studie är att analysera hur hållbar utveckling framställs i utvalda barnprogram på UR Plays hemsida samt att urskilja dominerande diskurser om barn, vuxna och hållbar utveckling i barnprogrammen. Studiens metod tar avstamp i en kvalitativ metod vid insamling och analys av empiri, där ett målstyrt urval av barnprogram genomförs. Poststrukturalism tillsammans med Foucaults makt- och styrningsteori med begreppen governmentality, suveränitet och disciplin, står för studiens teoretiska ramverk. Med utgångspunkt i dessa samt med hjälp av diskursanalys och begreppet subjektspositioner besvaras studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att barn positioneras som mer kompetenta än vuxna vid skapandet av en hållbar framtid, där vuxna i stället är mer belägna att ta hjälp av barnen. Miljödiskursen är den diskurs som i barnprogrammen anträffas vid flest tillfällen och som i sin tur öppnar upp för den sociala och ekonomiska diskursen.

Förskollärare har ett undervisningsuppdrag, det innefattar att även göra didaktiska övervägande gällande det pedagogiska materialet. Tidigare forskning kring förskollärares didaktiska val i relation till undervisningsmaterialets urval, placering och användning är begränsad. Forskningen har fokuserat på att miljön tillsammans med pedagogens närvaro och medforskande roll är viktig. Vidare beskrivs att en rik variation av material främjar barns lärande och utveckling. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för förskollärares didaktiska överväganden kring det pedagogiska materialet samt de möjligheter och begränsningar som ges barn i förskolan. Genom en kvalitativ ansats har sex förskollärare intervjuats i en halvstrukturerad Stimulated Recall intervju, där fotografier av undervisningsmaterialet har använts som underlag.Studiens resultat pekar på att faktorer såsom tid, barngruppens storlek och sammansättning samt fysiska miljö påverkar förskollärarnas förutsättningar att skapa goda och genomtänkta miljöer. Dessa faktorer kan ses som förskolans ramfaktorer som styr förskollärares didaktiska överväganden i relation till det pedagogiska materialet. Studien visar att förskollärarna intar olika perspektiv som påverkar barns möte med materialet. Utifrån detta skapas möjligheter och begränsningar för barn i deras lek och samspel, självständighet och kreativitet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger på förskolor ser potträning och hur arbetet med potträning går till ute på svenska förskolor. I potträningen involveras flera aktörer, barnen, pedagoger och föräldrar, därför behandlar denna studie även på vilka roller barnen får i potträningsprocessen. Studien är skapad utifrån intervjuer med pedagoger.  En analys har gjorts med hjälp av begrepp från barndonssociologin och Noddings omsorgsetik. Inom barndomssociologin användes begreppen, det kompetenta barnet, Normer om ålder och aktörskap. Inom Noddings omsorgsetik användes tre principer, modellering, dialog och bekräftelse. Som underlag har semistrukturerade intervjuer gjorts av pedagoger på två förskolor som ligger i olika kommuner. Fem förskollärare och en barnskötare har intervjuats.   En respondent tyckte att det är ett dilemma att bemöta föräldrar i normer om ålder när det gäller potträning. En annan respondent beskrev att normerna på en äldre barns avdelning hjälpte barnen att bli blöjfria. Trygghet beskrevs som viktigt i förhållande till potträning, och om barnen kände sig trygga kommer de själva leda vägen mot blöjfrihet. Hur de strukturella förutsättningarna ser ut på förskolan har i denna studie visat ha betydelse för hur väl pedagoger upplever att potträningen kan genomföras. När barnet gjorde motstånd mot potträning fanns det flera som förespråkade uppmuntran och tid. En respondent förespråkade att ta bort barnets aktörskap i frågan och ta bort blöjan.

Detta examensarbete handlar om synen på barn som fyra pedagoger från två olika förskolor förmedlar i samband med samtal kring videoobservationer från de båda verksamheterna. Syftet med studien var att ta del av våra informanters tankegångar och resonemang kring de av oss utvalda konfliktsituationer som ägde rum mellan barnen samt synliggöra vilka bilder av barn lärarna ger uttryck för i dessa diskussioner. Undersökningens frågeställningar var följande: Hur resonerar pedagoger på två olika förskolor kring de av oss utvalda konfliktsituationer som utspelar sig mellan barnen på respektive förskola? Vilken barnsyn återspeglas i pedagogernas utsagor i samband med de specifika situationerna? De metoder som vi valde var videoobservationer av barnen i deras dagliga miljö. Observationerna utgjorde sedan grunden för diskussionsmötena, där vi samtalade med pedagogerna kring de av oss utvalda konfliktsituationerna. Vårt teoretiska ramverk består av Merleau-Pontys livsvärldsperspektiv och teori om den levda kroppen samt Dion Sommers resonemang om den senmoderna barndomen. Ur vår empiri kan man utläsa att våra informanter återger en bild av barnet som rikt och kompetent med inneboende möjligheter att söka och erövra nya kunskaper. Trots det pekar en del inslag både vid observationer samt intervjuer fortfarande på en bild av det inkompetenta barnet.

Denna studie syftar till att analysera vuxnas styrning, barns mothandlingar och relationen mellan dessa för att förstå barns roll som aktörer i förskolan. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av fältanteckningar under observation på en förskola. Vår egen roll, reaktioner på barnens motstånd och vår delvis omedvetna styrning i observationen gjorde att även känslor, tankar och intentioner kunde analyseras. Materialet analyserades med hjälp av Foucaults teorier om makt, där begreppet maktrelationer gör det intressant och möjligt att inte bara analysera vuxnas styrning av barn utan istället både barn och vuxnas handlande, och Bachtins teori om karnevalen, där karnevaliska element såsom hån och skratt beskrivs som verktyg för att gå bortom normer. Sammanfattningsvis blev slutsatserna att vi såg att vår styrning inte bara sker för att få effekt på barns handlingar utan även sker som en effekt av att vi känner att vi inte har kontroll vilket visar att barnen i högsta grad är aktiva deltagare i maktrelationen. Ser vi barnen som aktörer i maktrelationerna måste vi även se dem som medskapare med verkligt inflytande på vardagen i förskolan. Dessa slutsatser ger oss ett nytt perspektiv på de populära uttrycken ”barns inflytande” och det ”kompetenta barnet”.

Den här studien undersöker hur barndomen konstrueras i den aktuella debatten som handlar om barn och skärmtid och vill synliggöra hur debatten aktiverar diskursen om barndom. Empirin är hämtad från artiklar och debattinlägg som berör ämnet. Eftersom studien fördjupar sig i en förståelse av barndomsdiskursen är utgångspunkten ett diskursteoretiskt perspektiv. Genom diskursteoretiska verktyg kan vi urskilja att det förs en diskursiv kamp mellan två diskurser, den goda barndomsdiskursen och diskursen om det kompetenta barnet. Dessa två konkurrerande diskurser representerar olika föreställningar om barnet och vill därmed definiera och beskriva barnet på sitt sätt. Bilden av det kompetenta barnet målas upp av egenskaper som självreglering, självständighet och betraktas som aktiva subjekt. Det kompetenta barnet behöver inte vuxnas beskydd och är därför fri från de vuxnas involvering. I den motsatta diskursen vilken innefattar idén om det hotade barnet, präglas barnet av oskuldsfullhet och sårbarhet. I och med dessa egenskaper är barnet i behov av de vuxnas beskydd mot eventuella faror och hot som skärmtiden. Utifrån studien kan vi förstå att diskursen om den goda barndomen är en konstruktion vilken har en stabil grund som utgörs av diskursens historiska betydelse och bakgrund. Med detta hävdar vi att diskursen inte i första hand kommer att försvinna eller suddas ut och det kanske alltid kommer att finnas en viss oro och rädsla för sådant som kan uppfattas som ett potentiellt hot mot barnen.

Studiens syfte har varit att få syn på hur barn möter och använder matematik i förskolan samthur pedagogerna i förskolan arbetar med och förhåller sig till ämnet. Både i de ickestyrdaaktiviteterna och i de styrda. Jag har undersökt pedagogernas syn på matematik i förskolansamt vad de har för redskap till hands för att kunna arbeta med ämnet. Vilka teorier somligger till grund för arbetet med matematik i förskolan samt hur dessa tolkas. I PISAundersökningen som genomfördes 2012 visade det sig att Sverige aldrig hade legat så lågtkunskapsmässigt inom matematik. Jag frågade pedagogerna om deras syn på om matematikeni förskolan skulle kunna lägga grunden för en förståelse och ett aktivt och intresserat lärandeupp i skolåldern. Enligt Lpfö 98 (rev.2010) ska förskolan arbeta för att lägga grunden till ettlivslångt lärande och bedriva verksamhet som stimulerar barnens lust till utveckling ochlärande. Jag genomförde min undersökning på två olika avdelningar på en förskola i Skåne.Undersökningen var uppdelad i två olika moment, moment ett var en intervju där jag ställdekvalitativa frågor till pedagogerna som jag skickade ut till dem i skriftform och moment tvåvar observationer som jag gjorde på de båda avdelningarna. Något som genomsyrade svarenjag fick in från personalen var synen på det kompetenta barnet, barnet som kan bara det gesmöjligheter att utvecklas vidare. Men också behovet av vidare utbildning inom ämnetmatematik från pedagogernas håll, de som har vidare utbildning inom matematik beskriverhur det har förändrat deras syn på matematik i förskolan. Barnets intresse och inflytande varockså något som framträdde som viktigt bland svaren. Det som framkom under mina tvåbesök på förskolan var att barn möter matematik på en mängd olika sätt. De stöter på den närde övar sin rumsuppfattning, vid dukning, på gården, vid samlingar, vid renamatematikövningar men också löpande genom alla aktiviteter hela dagen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnsynen gestaltas i de mest, enligt biblioteken i en mellanstor kommun i Södra Sverige, populära bilderböckerna år 2000 och 2014. Det är en kvalitativ studie och vi har tolkat empirin med teorin om det kompetenta barnet som perspektiv då det är en teori som utgör en viktig del i förskolans Läroplan (1998 rev 2010). Vi vill ta reda på hur barnsynen i dessa böcker gestaltas och hur pass den stämmer överens med idén om det kompetenta barnet. Vi ger en historisk inblick på barnsynen i bilderböcker samt barnsyn generellt för att se om det skett en förändring, vi drar paralleller mellan historien om bilden av barnet i Sverige och den svenska bilderbokens historia. Vi undersöker också om bild och text förmedlar samma barnsyn eller om den är tvetydigt. Att en barngestalt inte alltid är ett människobarn är något vi också diskuterar. Vi använder oss av Nikolajeva och Scotts teorier om hur bild och text kan interagera med varandra. Böckerna i denna studie har ofta en flerstämmig dynamik mellan bild och text (2001). Sagan kan framföras med hjälp av båda dessa kommunikationsmedel. I studien använder vi oss av Rhedins bilderboksdefinition. Framförallt speglas vår studie av Daniel Sterns teorier om det kompetenta barnet.Vår studie visar att det kompetenta barnet är synligt i de flesta bilderböcker som ingått i vår empiri. Bilderböckerna förmedlar en liknande barnsyn som den som läroplanen menar att förskolan ska sträva efter.