<p>Huvudfrågan i den här uppsatsen är på vilket sätt som konsten speglar religionen i Egypten under Det mellersta riket. Uppsatsen börjar med att beskriva när Det mellersta riket skulle ha ägt rum, vilket dock är lite osäkert, då årtalen kan variera något mellan olika författare. Vidare, vill jag ge en inblick i hur den egyptiska konsten bör tolkas, då detta inte är på samma sätt som vi västerlänningar, idag, ofta tolkar konst utifrån dess yttre skönhet och helhet. Sedan följer en beskrivning av hur religionen förmodligen uppstod kring Nilen och inspirerade det religiösa livet, då denna flod var livsviktig och källan till att livet över huvud taget gick att leva i Egypten. Detta stycke inrymmer också skapelsemyten, gudar och ritualer. I stycket, som jag kallar ”Kungen”, beskrivs vilken ställning kungen hade ur ett religiöst perspektiv, då mycket av konsten man har funnit har varit avbildningar av kungar. Hur konsten beskriver det ovannämnda och symboliserar religionen påvisas i nästa stycke, som följs av hur religion och konst har förändrats från det Gamla riket till det Nya riket.</p> / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Lindgren".

This study is about the artist Monica Sjoo’s (1938-2005) painting God giving birth (1968) that was accused of being blasphemous and obscene in the early 1970s. God giving birth could have had much in common with Niki de Saint-Phalle’s She – a cathedral (1966), both works suggesting a mother goddess image. The main difference however can be found in the fact that Monica Sjoo’s painting had connection to the women’s movement in the 1970s. Monica Sjoo’s artwork responded to other feminist artwork of that period. Among several feminist artists during the period about 1968-1985, an iconography was in use that focused on vulvar imagery, experience of childbirth and goddess images. In particulary the mother goddess was embraced. The female body in art was re-sacred and invested with meaning connected with women’s cycles of birth-death and rebirth and the earth as a mother goddess.

Huvudfrågan i den här uppsatsen är på vilket sätt som konsten speglar religionen i Egypten under Det mellersta riket. Uppsatsen börjar med att beskriva när Det mellersta riket skulle ha ägt rum, vilket dock är lite osäkert, då årtalen kan variera något mellan olika författare. Vidare, vill jag ge en inblick i hur den egyptiska konsten bör tolkas, då detta inte är på samma sätt som vi västerlänningar, idag, ofta tolkar konst utifrån dess yttre skönhet och helhet. Sedan följer en beskrivning av hur religionen förmodligen uppstod kring Nilen och inspirerade det religiösa livet, då denna flod var livsviktig och källan till att livet över huvud taget gick att leva i Egypten. Detta stycke inrymmer också skapelsemyten, gudar och ritualer. I stycket, som jag kallar ”Kungen”, beskrivs vilken ställning kungen hade ur ett religiöst perspektiv, då mycket av konsten man har funnit har varit avbildningar av kungar. Hur konsten beskriver det ovannämnda och symboliserar religionen påvisas i nästa stycke, som följs av hur religion och konst har förändrats från det Gamla riket till det Nya riket. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Lindgren".

I uppsatsen läggs ett intersektionellt perspektiv på konsthistorien. Det sker genom en belysning av det sydsvenska bonadsmåleriets undanskymda plats i allmänhet och de kvinnliga bonadsmålarnas osynliga roll i synnerhet. Uppsatsen består av fyra kapitel. I det första studerar jag den svenska konsthistorieskrivningen i tre historiografiska undersökningar: först en narrativ, sedan en kvantitativ och sist en komparativ diskussion av några historiografiska verk. Min huvudsakliga slutsats är att klassanalys lyser med sin frånvaro, ordet klass och framför allt arbetarklass nämns förhållandevis sällan. Genusstrukturer analyseras i varierande grad och på olika sätt medan etnicitet mest omnämns som en kanoniserad uteslutning. I det andra kapitlet introduceras först den sydsvenska bonadstraditionen. Därpå presenteras Bengta Persdotter i Hyhult som ett exempel ur den kvinnliga skaran målare. I samband med det görs en möjlig attribuering av en bonad till henne. En historiografisk undersökning av folkkonstbegreppet påvisar hur det skapats av forskare för att särskilja folket från den kulturella eliten. Först betecknade folkkonst det förindustriella bondesamhällets konstnärliga föremål och den lyftes fram i en strävan att profilera en nationell identitet under senare 1800-tal. Under tidigt 1900-tal kom forskarnas attityder att bli nedlåtande. Teorier om ”gesunkenes Kulturgut” och stilretardation myntades för att leva kvar mot seklets slut. Ett begrepp som fortfarande används är ”horror vacui” vilket jag analyserar kritiskt och ger ersättningsförslaget ytmässig bildförtätning. En annan utveckling av begreppet är att det efterhand vidgats till att omfatta konsumtionssamhällets vardagsyttringar i en väldigt bred förståelse. Det får till följd att värderingen relativiseras. Undersökningen visar därtill att folkkonsten försummats av konstvetenskapen. Exempel på forskningens växlande värdering av sydsvenskt bonadsmåleri redogörs. I det tredje kapitlet diskuterar jag först resultatet från första kapitlet i relation till olika texter om konsten i termer av hur kultur och institutioner förhåller sig till främst klass men också kön och etnicitet. Några resultat från rapporter på fältet belyser situationen och tydliggör behovet av att inkludera de sociala kategorierna klass, kön och etnicitet i analyser av ojämlika maktförhållanden i konstvärlden. I det fjärde kapitlet jämför jag några bilder på bönder och adelsmän med avsändare från de olika klasserna adel, borgarklass och allmoge för att föra en diskussion om betydelsen av avsändarperspektiv och identifikation. I min diskussion drar jag några slutsatser om den diskursiva tystnaden kring framförallt klass. I uppsatsen dras linjer mellan olika skeenden i historien och våra dagar för att åskådliggöra samband mellan odlade attityder och dominerande norm i det fält som utgörs av konsten och konstvetenskapen.

This thesis will explore and compare two artists who at first meeting seem to have very littlein common more than being two modernist artists. The Swedish artist Nils Dardel and theMexican artist Frida Kahlo, even though the obvious differences — sex and nationality —came to have quite similar fates. Both artists were bisexual, came across death at an early age and as a consequencewould die rather young too, and in life would both struggle with pain and anxiety. The twoartist never met in life even though their similarities, and still after life their fates wouldcontinue on a similar path as they both after death would receive greater recognition. Nils Dardels and Frida Kahlos art is filled with emotions and portray themes that stilltouches people who comes across them today. What is it in their art that touches so manypeople, and do they have similar themes just as the similar aspects in their lives. These themes and two artists will be studied and analysed in this thesis. This thesispresents biographical background and will through a semiotic and comparative methodanalysis a total of six artworks made by the artists. This thesis by these methods will alsoexamine the two artists later receptions and try to explain how they came to be.

This essay investigates live-streamed guided tours made by Moderna Museet, so called sofa tours, streamed between February 2020­ and April 2021. The aim is to observe, describe and analyze the [Moderna Museet’s] sofa tours using a modality approach as well as relating the sofa tours to physical museum visits, using the concepts of media, mediation, remediation, immediacy and hypermediacy. The research questions concern ways of looking at art when participating in sofa tours and the differences compared to physically viewing art at the museum. In conclusion, the sofa tours made by Moderna Museet offers several alternatives to physical museum visits, not necessarily better or worse. Participants can actually modify their experience of participating in sofa tours and looking at art, for example by choosing to participate live or afterwards, with or without access to other participants comments, questions and reactions as well as choosing between using Facebook, Instagram, YouTube or the museum webpage to access the sofa tours. Comparing sofa tours to physical museum visits showed that both their principal function is to provide opportunities for people to view art together with other people, with or without the aid of a guide. However, most of the mediated space in the physical museum is unavailable to sofa tour participants. On the other hand, the sofa tour creates another set of unique mediations which do not exist in the physical museum space.

Portraits from the Tudor period are filled with symbols of status, wealth and power. This paper explores what role materiality plays in this communication. By exploring the role of materiality primarily linked to trade and relations between artists, patrons and the art market, two portraits depicting Mary I are analyzed. The role of materiality in the portraits is discussed based on, among other things, Bia Mankell's theories of materiality. The analysis shows that materiality is used in two different ways in the two works, but what they have in common is that the presence of materiality in both works seems to be important in the expression of wealth and thus power. The portraits' communication of status is reinforced by the material qualities of the works by using either precious materials or skilled artists. Something that depended on both access to financial means and geographical location.

This essay explores public monuments and memorials raised in dedication to historic women in the Swedish cities of Uppsala, Gävle and Västerås. Through the reception aesthetic method, the chosen works of art are analysed from a gender perspective. The overall history of public sculpture in Sweden, including the female nude sculptures, is examined closely, where the monuments and memorials which have been raised in dedication to historic men are compared to those raised in dedication for historic women. The range of artworks vary from traditional monument to modern and postmodern aestethics. The importance of figurative representation is the main focus of this study, and the purpose is to convey how women are represented in the monuments spatial situation and how it varies from the male sculptural representation.

En stor del av vårt kulturarv och samtidshistoria förmedlas genom konstutställningar på privata/ enskilda konsthallar och konstmuseer. Förutom en konstupplevelse möts vi också av dold information som visar metoder, teknik och olika ställningstagande som gjorts för att kunna tillgängliggöra en utställning. Allt detta ger oss viktig information om samtidens fysiska och digitala arenor. För att få tillgång till information om dagens utställningar även i framtiden krävs att informationen bevaras (arkiveras/lagras) och att den går att återfinna. Studiens syfte har varit att undersöka hur fyra privata/enskilda aktörer dokumenterar, bevarar och tillgängliggör sina utställningar och hur de ser på begreppet kulturarv samt hur den rådande corona-pandemin 2020/2021 påverkat dem i deras arbete. Studien har också undersökt hur digitala modeller, verktyg och arbetssätt har använts av några statliga/offentliga konstmuseer, som ett sätt att utveckla utställningspresentationen utifrån ett globalt och långsiktigt perspektiv och underlätta planering och samarbete kring utställningsproduktion. Slutsatsen är att den privata/enskilda kultursektorn har ett annat uppdrag, krav och behov av att förmedla konst än vad den statliga/offentliga kultursektorn har. Därför kan man se skillnader i sättet att se på dokumentation, bevarande och tillgängliggörande. Pandemiåret 2020 har utvecklat deras sätt att tänka och arbeta kring kulturinformation och distribution. Besökare och arrangörer har fått ändra sitt fysiska beteende med tanke på smittspridning/social distansering och blivit hänvisade till digitala alternativ. Detta har ökat tillgängligheten till konsten också för de grupper som inte tidigare kunnat fysiskt bevista en utställning. Ett nytt kulturkommunikationssätt med interaktivitet har initierats och en ny form av kulturkonsumtion, kultur on-demand, har utvecklats. / A large part of our cultural heritage and contemporary history is conveyed through art exhibitions at private art galleries and art museums. In addition to an art experience, we also encounter hidden information concerning aspects such as methods, technology and various positions taken to be able to use an exhibition. All this gives us important information about contemporary physical and digital arenas. In order to have access to information about today's exhibitions even in the future, it is necessary that the information is preserved (archived/stored) and that it can be found. The purpose of the study has been to investigate how four private art galleries and art museums document, preserve, make their exhibitions available, how they view the concept of cultural heritage, as well as how the prevailing corona pandemic 2020/2021 has affected them in their work. In addition, the study has also examined how digital models, tools and working methods have been used by public art museums, as a way to develop the exhibition presentation from a global and long-term perspective as well as to facilitate planning and collaboration around exhibition production. The conclusion is that private art galleries and museums have a different mission, requirements and need to convey art than the public art museums has. Therefore, one can see differences in the way of looking at documentation, preservation and making the information available. The pandemic year 2020 has developed their way of thinking about and working with cultural information and distribution. Visitors and organizers have had to change their physical behavior in view of the spread of infection/social distancing and have been referred to digital alternatives. This has increased the accessibility of art also for those groups who have not previously physically attended an art exhibition. A new way of cultural communication with interactivity has been initiated and a new form of cultural consumption, culture on-demand, has been developed.

The aim of this essay is to investigate the theories of city planning that existed during Greek, Hellenistic and Roman period. Vitruvius, Aristoteles and Hippodamos had thoughts about the placement of the city, the street networks organization and individual buildings proportion, function and neighbors. Aristoteles angle of incidence is pragmatic and social aspects. Vitruvius emphasizes health aspects and the individual buildings with regard to durability, expediency and beauty. Hippodamos view on how health aspects should be regarded aligns with Aristoteles and stresses an equal distribution of the urban land. Gerasa is investigated in relation to these template city qualities and results show that it does not consistently overlap or deviate. To add a further perspective it is put in relation to Pompeji and they are compared with the theories.  Questions: 1. What is laid out by Aristoteles, Vitruvius and Hippodamos about a city's ideal placement and internal structure and design? 2. How does the remains from the excavated cities Gerasa and Pompeji relate to these theories?  Method: The Theories on city planning were searched and assembled from literary sources. Then a comparison was made between all the three parts of Gerasa, Pompeji and the ideal cities.