Bakgrund och problemdiskussion: Redovisningen förändrades med användningen av datorn och digitala redovisningssystem. Framtidens utveckling handlar om att ta nästa steg, från datorisering till digitalisering. Med den tekniska utveckling som artificiell intelligens tagit är nu självkörande bilar och automatisk cancerscreening ett faktum och även inom redovisningen spås AI få en stor påverkan. Det finns forskning som påvisar att redovisningsekonomer inom snar framtid kommer att kunna ersättas fullt ut av AI och att det finns stora fördelar med detta i form av effektivisering. Men hur ser det ut idag, går det att ersätta redovisningsekonomer med tänkande datorer? Om inte, vad är det som hindrar denna profetia från att bli verklighet. Syfte: Syftet med denna uppsats är att kartlägga hur AI används i ett modernt redovisningssystem idag samt undersöka vad som hämmar att AI ska kunna ta en större roll iredovisningssystem framöver Metod: Uppsatsen utgår från en kvalitativ forskningsstrategi med karaktären av en fallstudie i tillsammans med inslag av en intervjustudie och normativ forskning. Den empiriska insamlingen av data har gjorts utifrån föreläsningsmaterial, webbsidor, videomaterial och en semistrukturerad intervju från företaget systemutvecklaren Fortnox. Slutsats: Slutsatserna som kan dras utifrån studiens syfte är i huvudsakliga drag att AI spelar en roll i samtliga arbetsuppgifter som en redovisningsekonom har i dagsläget. Däremot är det ingen som uppgift som till fullo kan överlåtas till AI i dagsläget men det finns funktioner i redovisningssystemet som kräver väldigt låg mänsklig inblandning vilket går att härleda till de legala hinder som föreligger tekniken. Framför allt så är det legala och kunskapsrelateradefaktorer som till största del utgör ett hinder för att tekniken ska kunna utnyttjas i högre grad inom redovisningen. Samtidigt så går det även att identifiera en mängd andra hinder såsom mindset när det kommer till förändringar, kostnader med att införa AI samt säkerhetsrisker men där vi gjort bedömningen att dessa i något avseende går att härleda till kunskapsbristen vilket utgör den enskilt största faktorn att arbeta med för att överkomma dessa hinder.

Selektiv Mutism är en ångestproblematik som innebär att barnet talar obehindrat hemma men är helt tyst i andra sammanhang och situationer, vanligtvis i skolan och denna problematik drabbar ungefär en procent av alla barn i Sverige. Tillståndet försämrar prestationsförmågan i skolan och i sociala sammanhang, vilket kan få förödande konsekvenser om barnet inte ges det stöd som krävs att komma ur det. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka upplevelser specialpedagoger har av att arbeta med barn med som inte talar eller har Selektiv Mutism samt bidra med kunskap och möjligheter vad gäller samverkan med andra aktörer kring dessa barn. För att besvara syftet användes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger i en kommun i Sverige. Tidigare forskning visar att forskarna är eniga om att tidiga insatser är viktiga, att det finns behandling att få samt att det är av stor vikt att olika aktörer samverkar för att nå ett lyckosamt resultat. Studiens resultat visade att specialpedagogernas erfarenheter varierar beroende på hur många barn de mött samt hur arbetet organiserats på arbetsplatserna. Samtliga var eniga om att bemötande och förhållningssätt är betydelsefullt och att samverkan med vårdnadshavare är viktigt för att stödja barnets väg till att tala i alla miljöer. Resultatet påvisade att den så viktiga samverkan mellan olika instanser är näst intill obefintlig och att pedagoger behöver mer kunskap om tillståndet.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, vilket gör att fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. När en patient som lider av psykisk ohälsa blir inlagd på en somatisk vårdavdelning är det sannolikt att fokus i vårdandet blir på den somatiska behandlingen. Syftet med denna studie är att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Litteraturstudie valdes som metod för att kunna besvara syftet på ett bra sätt. Sju artiklar hittades med hjälp av sökmotorn Primo och databaserna Cinahl och Pubmed. Resultatet presenteras med hjälp av två huvudteman Resurskrävande och Otillräcklig kompetens och otillräckligt stöd. Slutsatsen är att bristande kompetens och erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa samt stigmatisering om psykisk ohälsa skapar negativa upplevelser och frustration hos allmänsjuksköterskan. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande och osäker vård. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor ökar sina kunskaper för att höja vårdkvalitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Förutom att erbjuda sjuksköterskor ökade kunskaper om vårdandet är det viktigt med stöd från sjukhusledning och chefer inom hälso- och sjukvården.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar bland världens befolkning och återfinns i alla åldrar. Detta gör att samsjuklighet mellan somatisk sjukdom och psykisk ohälsa blir allt vanligare. Sjuksköterskor oavsett arbetsplats kommer att hamna i situationer där de ska ge omvårdnad åt personer med psykisk ohälsa. Det sätter press på sjuksköterskors erfarenhet av att ge omvårdnad åt denna patientgrupp inte enbart inom psykiatrin utan även inom somatisk slutenvård. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenhet av att ge omvårdnad åt patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Metod: Allmän litteraturöversikt där sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ metodik inkluderades. Resultat: Dataanalysen ledde till tre kategorier. Rädsla påverkar omvårdnaden, Bristande kunskap påverkar omvårdnaden samt En bristande organisation påverkar omvårdnaden. Slutsats: Sjuksköterskor inom den somatiska slutenvården känner rädsla, okunskap och att det finns brister i organisationen vilket påverkar omvårdnaden. De behöver ökad kunskap och förståelse kring personer med samsjuklighet av psykisk ohälsa och somatisk sjukdom.

Kognitiv sjukdom kommer att öka i samband med en växande population, vilket i sin tur skapar ett större ansvar för samhället med ett ökat vårdbehov samt ansvar för att bidra med vård av god kvalitet. Eftersom tidigare forskning visat att patienter med kognitiv sjukdom som vårdats på sjukhus fått sämre utfall än andra patienter krävs det att sjuksköterskan har kunskap om patienter med kognitiv sjukdom och vilken vård varje enskild patient har rätt till. För att främja denna utveckling behövs ytterligare kunskaper kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv sjukdom. Syftet med denna litteraturöversikt var att utforska hur sjuksköterskor på somatisk vårdavdelning erfar att vårda patienter med kognitiv sjukdom. Efter granskning av identifierade studier inkluderades slutligen åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet strukturerades i totalt två teman med tillhörande fem subteman. Av resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde vårdandet av patienter med kognitiv sjukdom som utmanande på grund av deras svårigheter att förstå patientens behov. Resultatet visade därmed vikten av en anpassad vårdavdelning, goda arbetsförhållanden, vårdande relation till patienten där individuella behov tillgodoses samt sjuksköterskans kunskap och erfarenheter. I diskussionen diskuterades sjuksköterskornas vårdande relation till patienten, kunskapsbrist samt upplevda tidsbrist. Slutsatsen visar att det krävs förbättring av sjuksköterskans kunskap och kompentens samt arbetsförhållanden för att vården ska ske utifrån patientens perspektiv.

Bakgrund: Patienter med suicidalitet upplever mycket stigma och hindervid vårdsökandet. Omvårdnaden vid sjukvårdsbesök kan upplevas sombristfällig och sjuksköterskans bemötande kan resultera i att en vägg uppstårsjuksköterske-patient relationen. Sjuksköterskors omvårdnadsansvar är attvårda relationer med patienter och agera som en bro. Bristfällig vård tillpatienter kan medföra förlängd vårdtid, samt risk för dödsfall. Syfte: Syftetvar att belysa sjuksköterskors erfarenhet av omvårdnad av suicidalapatienter. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes genom en systematiskdatainsamling. Resultat: Resultatet visade tre huvudkategorier: empiri- ochevidensbaserad kunskap inom omvårdnad av suicidala patienter,sjuksköterskors professionella förhållningssätt vid omvårdnad av suicidalapatienter och känslomässiga konsekvenser vid omvårdnad av suicidalapatienter. Omvårdnaden belyses utifrån kommunikativt- ochinterprofessionellt perspektiv; även sjuksköterskors stress, samt påverkan avpatientsuicid. Konklusion: Sjuksköterskor upplever brister i kunskaper omomvårdnad till patienter med suicidalitet. Interprofessionellt samarbeteökade patientsäkerheten samt minskade sjuksköterskors stress. Merevidensbaserad utbildning och kommunikativt förhållningssätt behövs föratt utveckla och öka säkerheten inom omvårdnad av suicidala patienter. / Background: Patients with suicidality experience a considerable amount ofstigma and obstacles in seeking care. The nursing care amid medical visitsmay be perceived as inadequate and the nurse's approach may result in awall arising in the nurse-patient relationship. The responsibilities of nursesare to nurture the relationship with patients and act as a bridge. Insufficientcare of patients may cause extended treatment periods, as well as risk ofdeath. Purpose: The purpose was to outline nurse‟s experiences of nursingcare to people with suicidality. Method: A general literature review withsystematic data retrieval was conducted. Result: The result described threemain categories: empirical and evidence based knowledge in nursingsuicidal patients, the nurses professional approach in nursing suicidalpatients and the emotional consequences in nursing suicidal patients. Nursecare was implicated from a communicative- and interprofessionalperspective; additionally nurses stress and the impact of patient suicide wasillustrated. Conclusion: Nurses experience lack of knowledge in nursingcare to people with suicidality. Interprofessional collaboration increasedpatient safety and reduced nurses' stress. Further evidence based educationand a communicative approach is needed in order to improve and developsafety in nursing of suicidal patients.

Det pedagogiska uppdraget ökar och i takt med detta ökar även barngrupperna, men personal tätheten kvarstår. Förskolepersonalens stress i förskolan är inget som går att förbise. Både äldre och nyare statistik visar attförskolepersonalens stress fortsätter att öka. Vid långvarig stress och utanåterhämtning kan det leda till negativ stress. Negativ stress hosförskolepersonal har en negativ påverkan på förskolans verksamhet, förskolepersonal kan inte uppfylla barns omsorgsbehov och ge dem rätt verktyg till utveckling och lärande. I denna studie undersöks vilka faktorer som har störst påverkan på den negativa stressen hos förskolepersonal samt hur den negativa stressen påverkar förskolans verksamhet. Studien uppmärksammar att stora barngrupper och personaltätheten har en stark koppling till varför mental trötthet, känsla av otillräcklighet och uppgivenhet uppstår hos förskolepersonal. Förskolans verksamhet påverkasnegativt av förskolepersonalens stress då kvaliteten i verksamhetenförsämras.

Background: Mental illness is a growing problem in society, which means that pediatric nurses in neonatal departments meet parents with mental illness more and more often. The pediatric nurse should respond to all children and families in a respectful, empathetic and careful manner, as well as be able to identify the child's and family's resources and needs. Purpose: To describe the pediatric nurses' experience of responding to parents with mental illnesses in neonatal departments. Method: Qualitative design with inductive approach. Data was collected through four semi-structured focus group discussions, with 18 pediatric nurses. Data was analyzed with qualitative manifest content analysis. Result: The analysis resulted in three categories; experience of inadequacy, experience of insecurity and experiences whit good structure and increased knowledge. Frustration and uncertainty were prominent in the discussions and were mainly due to lack of knowledge or lack of cooperation between instances. Anxiety and fear were felt to have a negative impact on the responding between nurses and parents. Feelings of security appeared in good structures and higher levels of knowledge. Conclusion: By raising awareness of pediatric nurses' thoughts and feelings of responding to parents with mental illness, a development and improvement can be made with regard to knowledge and working methods in the field. Education, tutorial and better interdisciplinary co-operation create security, which has a positive impact on the respond and furthermore, the role of the parents strengthens, which ultimately will be beneficial for the child and its development. Keywords: Focus group, Lack of knowledge, Mental illness, Qualitative study, Uncertainty. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället, vilket medför att barnsjuksköterskor på neonatalavdelningar träffar föräldrar med psykisk sjukdom allt oftare. Barnsjuksköterskan ska bemöta alla barn och familjer på ett respektfullt, empatiskt och omsorgsfullt sätt, samt kunna identifiera barnets och familjers resurser och behov. Syfte: Att beskriva barnsjuksköterskors upplevelse av att bemöta föräldrar med psykiska sjukdomar på neonatalavdelningar. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in genom fyra semistrukturerade fokusgruppsdiskussioner, med 18 barnsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; upplevelse av otillräcklighet, upplevelse av otrygghet och upplevelser vid god struktur och ökad kunskap. Frustration och osäkerhet var framträdande i diskussionerna och uppkom främst på grund av kunskapsbrist eller bristande samarbete mellan instanser. Oro och rädsla upplevdes påverkade bemötandet negativt. Trygghetskänslor infann sig vid goda strukturer och högre kunskapsnivå. Slutsats: Genom att öka medvetenheten om barnsjuksköterskors tankar och känslor av att bemöta föräldrar med psykisk sjukdom, kan en utveckling och förbättring ske avseende kunskap och arbetssätt inom området. Utbildning, handledning och bättre tvärprofessionellt samarbete skapar trygghet vilket påverkar bemötandet positivt och vidare stärker föräldrarnas roll, något som i slutändan blir gynnsamt för barnet och dess utveckling. Nyckelord: Fokusgrupp, Kvalitativ studie, Kunskapsbrist, Osäkerhet, Psykiska ohälsa.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan hittas på andra ställen i kroppen än i livmodern. De kvinnor som drabbas får ofta återkommande smärta och många har svårt att bli gravida. I Sverige uppskattas mellan 2 och 15 % av alla kvinnor ha endometrios. Personcentrerad omvårdnad användes som teoretisk förankring. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats baserad på 12 artiklar. Som analysmetod användes Fribergs analys i fem steg. Resultat: Resultatet redovisades i tre kategorier samt nio subkategorier: Sjukdomens påverkan på hälsa, (fysisk påverkan, psykisk påverkan samt infertilitet). Begränsat liv, (nära relationer, sociala sammanhang och aktiviteter samt arbete och utbildning). Ta kontroll, (kontakt med vården, beroende och ensamhet samt copingstrategier). Slutsatser: Kunskapen om sjukdomen är bristfällig både inom vården och i samhället. Om kunskapen ökar finns större möjligheter till att kvinnor får vård i tid och större förståelse för sin sjukdom. Vårdpersonalen får då också bättre kompetens för att kunna hjälpa kvinnorna att få ett bättre liv med ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Endometriosis is a chronic disease where the tissue lining the womb is found elsewhere in the body. Women with endometriosis have recurrent periods with pain that may also suffer from infertility. In Sweden, it is estimated that between 2 and 15% of all women have endometriosis. Person-centered care was used as a theoretic framework. Aim: The aim was to describe women's experiences of living with endometriosis. Method: A literature review containing 12 articles with a qualitative approach. Friberg´s analysis in five steps was used in the analysis process. Result: The result was presented in three categories and nine subcategories: The illness impact on health (Physical impact, Mental impact, and Infertility.) Limited life (Close relations, Social context and activities, Work and education). Taking control (Contact with healthcare, Dependence and loneliness and Coping strategies.) Conclusion: The lack of knowledge exists not only within the healthcare system but also in the society. With increased knowledge there are greater chances of women receiving accurate treatment and an understanding about the disease. Health care professionals will then also have better competence to help these women have a better life

Denna studie har undersökt professionellas perspektiv på sexuella övergrepp och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Ungdomar är mer utsatta för våld än vuxna människor och har man en intellektuell funktionsnedsättning är det större risk att man blir utsatt för sexuella övergrepp. Detta är ett problem som förekommer världen över och kan förebyggas i form av att professionella har rätt kunskap, får handledning och får stöd i verksamheten från bland annat riktlinjer och tydliga rutiner. Studiens syfte är att undersöka professionellas perspektiv på sexuella övergrepp och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, vilket har landat i olika perspektiv. De perspektiven är professionella som arbetar med förövare av sexuella övergrepp och offer för sexuella övergrepp. Genom semistrukturerade intervjuer som analyserats med tematisk analys visar resultat att det finns brister inom det svenska systemet och vårdkedjan för hur professionella ska arbeta med ungdomar och sexuella övergrepp. Det saknas kunskap, vägledning, styrdokument men också ett intresse från myndigheter att ansvara för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och sexuella övergrepp. / This study has examined the perspectives of professionals on sexual abuse and young people with intellectual disability. Young people are more exposed to violence than adults and young people with intellectual disability are shown to be at even higher risk of violence and sexual abuse. This is a problem that occurs worldwide and can be prevented in the form of professionals having the right knowledge, receiving guidance and receiving support in their profession from clear guidelines and routines. The purpose of the study is to examine professionals' perspectives on sexual abuse and young people with intellectual disability, which led to different perspectives. Those perspectives are professionals who work with perpetrators of sexual abuse and victims of sexual abuse. Through semistructured interviews that were analyzed with thematic analysis, the results that show that there are shortcomings within the Swedish system and the care chain for how professionals should work with young people and sexual abuse. There is a lack of knowledge, guidance, governing documents but also an interest from authorities to be responsible for young people with intellectual disability and sexual abuse.