I yrkeslivet krävs ofta en kontinuerlig kompetensutveckling och anpassning till förändringar i omvärlden. Det samma gäller för studie- och yrkesvägledare och ett av examenskraven är att studenten ska kunna identifiera ytterligare kunskapsbehov. Under utbildningen används verksamhetsförlagd undervisning (VFU) för att omsätta kunskap i praktiken och forskningen visar att det på många sätt bidrar till studenternas lärande. Forskningen har hittills tenderat att i högre grad fokusera på studenternas upplevelser snarare än handledarnas. I syfte att undersöka VFU-handledarens uppfattning av sitt eget lärande och sin kompetensutveckling kopplad till handledarskapet, har yrkesverksamma studie- och yrkes-vägledare intervjuats. Intervjuguide och analys av empirin har utgått från Knud Illeris teorier om lärande och kompetens. Resultatet visar att flertalet av Illeris kompetenselement används och utvecklas genom handledarskapet samt att lärandedimensionerna innehåll, drivkraft och samspel är när-varande. Merparten av informanterna ser lärandet och kompetensutvecklingen i handledar-skapet som en ständigt pågående process. Det visar på komplexiteten i lärandet och svårigheten att identifiera det egna lärandet. Därför menar informanterna att det krävs tid för reflektion. Slutsatsen är att handledarskapet kan ses som en källa till kompetensutveckling inom studie- och yrkesvägledaryrket.

Studien grundar sig i ämnet äventyrspedagogik med fokus på pedagogernas åsikter och tankar. Syftet med studien var att förstå hur pedagoger använder äventyrspedagogik för att skapa förståelse och säkerställa lärandet. Det är en kvalitativ studie som använt semistrukturella intervjuer där en tematisk analys har gjorts. Resultatet visade att sammanhållning var pedagogernas främsta syfte med äventyrspedagogik. Andra viktiga delar som kom fram i studien var hur pedagogerna vävde in lärande och kunskap i äventyrspedagogik samt de utmaningar som pedagogerna kunde stöta på längs med vägen.

Syftet med studien är att ta reda på förskollärares beskrivning av sin egen roll i barnens lek samt vilken betydelse deras roll har för barns utveckling och lärande. Problemområdet för studien är att se vilken roll förskollärarna tar i leken samt hur de ser på lärandet som sker i leken. Denna studie utgår ifrån den sociokulturella teorin avseende förskollärarens roll i leken. Studien använder en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har i studien intervjuat åtta förskollärare. Vidare har vi gjort en tematisk analys för att få en inblick i likheter och skillnader i förskollärarnas svar. Resultatet visade på vikten av leken i förskolan och förskollärarna var överens om att deras roll i leken är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att det krävs kompetenta förskollärare som kan se när och hur hen behöver kliva in i leken för att stötta och utmana barnen i deras lärande och utvecklande.

Den här studien är baserad på ett litet antal kvalitativa intervjuer av bildlärare i mellanstadiet och elever i årskurs fem, och syftar till att utveckla kunskapsområdet motstånd i bildundervisning på mellanstadiet genom att ställa frågorna: när och hur upplever mellanstadieelever motstånd i bildundervisning, hur ser och arbetar bildlärare i mellanstadiet med elevers motstånd och vad kan motstånd ha för effekt på identitet och lärande? Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt ramverk och teorier om identitet genom identifikation samt hinder för lärande. Resultatet föreslår att deltagande elever i årskurs 5 upplever ett hanterbart motstånd i bildundervisning i jämförelse med andra ämnen. När elever upplever motstånd är det på grund av att de inte förstår instruktionerna, inte kommer på idéer eller inte kan utföra uppgiften, fysiskt eller psykiskt. Dessa fynd kan relateras till den psykologiska utvecklingsfasen skolåldern då elevernas främsta fokus är att prestera. Identifikation under denna fas är främst från omgivningen och en positiv, trygg och inspirerande miljö gynnar därför elevernas skapande. När det upplevda motståndet blir för stort kan låsningar mot lärande uppstå, och elever med npf-diagnos kan identifiera sig som annorlunda. Lärarna menar att motståndshandlingar hos elever i första hand sker i högstadiet därför att de hänger ihop med betyg och bedömning. Ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv genomgår elever under dessa årskurser en ”tonårens identitetskris”. Här finns enligt lärarna även större problem än vad som sker i klassrummet, i form av hemmasittande och skolk. Studien vill även bidra med insikter om hur bildlärare kan arbeta för att främja lärande och bidra till bildämnets positiva inverkan på elevers identitetsskapande. Teoretiska insikter bekräftade av studiens informanter är att lärandets dimensioner – innehåll, motivation och samverkan – bör balanseras till gruppen, då samma parametrar som gynnar avsett lärande har en positiv inverkan på elevers identitetsskapande. Lärande kan bara ske om det är psykiskt och fysiskt möjligt, och som lärare måste man vara lyhörd för elevens personliga utveckling – negativa upplevelser kan skapa låsningar mot både lärande och identifikation som ger konsekvenser längre fram.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att få syn på problematik som kan uppstå inom religionsundervisningen som resultat av ett multikulturellt klassrum med en religiös mångfald. Vi skriver detta arbete eftersom vi vill inspirera till att öka inkluderingen av alla elever genom att synliggöra olika perspektiv och förhållningssätt som kan tillämpas i klassrummet. Vi vill lyfta flera perspektiv för att måla en klarare bild av problematiken som kan uppstå i klassrummen. Det har vi kunnat göra genom vår informationssökning som vi skapat genom att vi har använt oss av metoden systematisk kunskapsöversikt. I resultatet framkommer det att vi har sett hur eleverna kan behöva en varierad religionsundervisning för att öppna upp sina ögon samt våga visa sin tro. Det har framkommit att en av nycklarna till inkludering är att klassrummet bidrar till en trygg plats för varje elev. Det gäller även vilket förhållningssätt man som lärare väljer att ha. Sedan har vi sett hur lärarutbildningen kan påverka hur undervisningen ser ut för studentens framtida elever. Detta har vi även berört i vår slutsats, där har vi kommit fram till att det är mycket som spelar roll i hur en inkludering ökas. Vi kunde dra slutsatser som vi inte räknat med, vilket vi fann mycket intressant och det fick oss att tänka till.

Syftet med studien är att bidra med mer kunskap om hur förskollärares och barnskötares val av resurser i undervisningen kan påverka barns meningsskapande i lärandet. Tidigare studier visar att det finns en problematik i att kunna anpassa undervisning efter varje barns behov, vilket kan kopplas till brist på engagemang och kompetens bland personal samt stora barngrupper. Därför är intentionen med denna studie att undersöka detta vidare med fokus på resurser i undervisningen. Studien som genomförts är en kvalitativ studie med deltagande observationer som metod. Empirin som insamlats genom de deltagande observationerna har analyserats utifrån perspektivet design för lärande och de fyra tillhörande begreppen meningserbjudande, resurser, affordance och tecken på lärande. Resultatet av studien visar att tillgängligheten av de resurser som barn erbjuds är avgörande för hur de skapar mening i sitt lärande. Det är tillgängligheten av resurserna som avgör vad barnen kan göra med resurserna och om de transformerar dem till något annat kopplat till deras erfarenheter. Barnen visar tecken på lärande på olika sätt under och efter undervisningen genom både verbala och icke-verbala uttryck. Sammanfattningsvis är det förskolepersonalen som styr vilka resurser som ska vara tillgängliga för barnen i lärmiljön både under och efter undervisning.

No description available.

Undervisning, och utveckling av densamma, är en av lärarens huvudsakliga arbetsuppgifter och ska sedan 2011 vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Tidigare studier visar att beprövad erfarenhet är ett begrepp som definieras av Skolverket men förstås av verksamma lärare på ett bitvis annat sätt. Föreliggande studie har syftet dels att undersöka hur några erfarna grundskolelärare använder sina erfarenheter för att utveckla sin och sina kollegors undervisning, dels att undersöka beprövad erfarenhet i relation till lärares utvecklingsarbete. Nio kvalitativa intervjuer har genomförts med erfarna lärare som har någon form av pedagogiskt utvecklingsuppdrag i tjänsten. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet analyserades delvis genom studiens teoretiska ramverk, vilket utgjordes av Marton & Booths förståelse av begreppen erfara och erfarenhet, Deweys erfarenhet- och reflektionsbegrepp och Schöns reflektionsbegrepp reflektion-i-handling och reflektion-om-handling. Resultatet visar att lärares utvecklingsprocess gällande undervisning skiljer sig åt beroende på om utvecklingsarbetet är på en individuell nivå eller kollegial nivå. Vidare visar resultatet att flera viktiga förutsättningar behövs för att möjliggöra utvecklingsarbete. Till sist visade resultatet att beprövad erfarenhet är ett svårdefinierat begrepp. Resultatet diskuterades i förhållande till studiens bakgrund och tidigare forskning. I diskussionen framgår ett behov av att lärares individuella utvecklingsarbete behöver synliggöras och systematiseras och att vissa förutsättningar är nödvändiga. Slutsatsen är att lärares undervisningserfarenhet utgör en viktig del i lärares utvecklingsarbete, särskilt det som lärare genomför individuellt. En annan slutsats är att utvecklingsarbetet inte uppfyller Skolverkets definition av beprövad erfarenhet, inte minst för att det inte utsättas för kritisk granskning och delning. En annan slutsats är att det individuella utvecklingsarbetet behöver synliggöras systematisk genom till exempel en modell, då kan det generera beprövad erfarenhet. Det kollegiala utvecklingsarbetet uppfyller inte helt definitionen för att beprövad erfarenhet ska ha genererats, vilket bland annat beror på att organisatoriska förutsättningar inte finns i den mån de behövs. En sista slutsats är att flera viktiga förutsättningar för utvecklingsarbete behövs för att lärare ska ha möjlighet att utveckla undervisningen, vilket ger rektorer ett betydande ansvar att organisera verksamheten så att förutsättningarna för lärares utvecklingsarbete stärks, då kan det generera beprövad erfarenhet på ett sätt som kan utveckla skolans verksamhet.

Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares uppfattningar kring barns praktiska färdigheter i utbildningen samt hur de skapar förutsättningar och möjligheter till barns lärande inom praktiska färdigheter. Våra frågeställningar är: Hur beskriver förskollärare praktisk färdighet i förskolan? Hur skapar förskollärare förutsättningar och möjligheter för barns utvecklande av praktiska färdigheter?Studiens metod är kvalitativ och utgår från en fenomenografisk ansats, där den empiriska datan inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. I resultatet framkom det att fenomenet praktisk färdighet är ett mångtydigt begrepp. Det är ett begrepp som består av många olika delar som skapar en helhet i form av en individs praktiska färdighet, såsom motoriska färdigheter, sociala färdigheter, självständighet och ansvarstagande samt förmågan att veta hur, vad och varför. Det visade sig att förskollärare behöver reflektera och diskutera vad färdigheten innebär för dem, i syfte för att kunna skapa förutsättningarna och möjligheterna till att barn utvecklar en praktisk färdighet. Flera förskollärare betonar betydelsen av deras eget förhållningssätt och arbetssätt med utgångspunkt i barns intresse och behov.

Förskollärare har enligt Läroplanen för förskolan (2018) ett ansvar att bedriva undervisning utifrån en målinriktad planering. Delade meningar kring begrepper undervisning förekommer ute förskolorna. Syftet med denna studie är att utifrån ett pedagogiskt perspektiv se hur förskollärare bedriver den språkutvecklande undervisningen i förskolan. Det är en kvalitativ studie med en enkätundersökning som datainsamlingsmetod och ett sociokulturellt perspektiv samt fenomenologisk forskningsteori som utgångspunkt. Studiens resultat tyder på delade meningar kring undervisningsbegreppet i förskolan, där en osäkerhet kring skillnaden på lärande och undervisning kunder urskiljas. Det framkom även skilda sätt att bedriva den språkutvecklande undervisningen. Den språkliga mångfalden i förskolorna upplevs som den största utmaningen för att möjliggöra en likvärdig utbildning för alla barn i förskolan.