Studiens syfte är att undersöka vad elever uppfattar är essensen av fritidshemmets arbete med värdegrund, samt hur eleverna beskriver att de tillägnar sig de normer och värden som förmedlas under fritidshemmets värdegrundsstärkande aktiviteter. Dessa är de planerade aktiviteter som fritidshemmen håller inom värdegrunden för att på olika vis försöka stärka denna. För att konkretisera studiens syfte formulerades följande frågeställningar: Hur beskriver eleverna fritidshemmets arbete med värdegrund? Vilka inställningar har eleverna till fritidshemmets värdegrundsstärkande aktiviteter? Vilka lärdomar beskriver eleverna att de bär med sig från de värdegrundsstärkande aktiviteterna?  För studien valdes en kvalitativ metod, med datainsamling genom semistrukturerade gruppintervjuer med elever på två fritidshem. Resultatet har tolkats med inspiration från pragmatismens syn på lärande, där erfarenheter spelar en viktig roll i elevernas identitets- och kunskapsutveckling. Resultatet visar att eleverna förstår att de lär sig sociala färdigheter under fritidshemmets värdegrundsstärkande aktiviteter, men de lärtillfällen de väljer att lyfta fram blir snarare vardagliga situationer där de lär sig hur de ska vara mot varandra. I princip alla elever har en liknande inställning till de värdegrundsstärkande aktiviteterna, att de är ”sisådär”. Eleverna beskriver bland annat hur de går miste om tid för annat, för dem viktigare och en övervägande önskan är att implementera leken mer under dessa värdegrundsstärkande aktiviteter. Tidigare forskning inom värdegrund och socialt lärande har ofta sin utgångpunkt från lärares perspektiv, därav syftar denna studie till att uppmärksamma elevers upplevelser och perspektiv kring ämnet.

Detta examensarbete behandlar svenskämnets undervisning och hur lärare använder sig av digitala verktyg i skrivprocessen och vid kamratrespons inom kollaborativt lärande (KL) för att utveckla elevernas skriftliga förmåga. Syftet är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka hur sju svensklärare på högstadiet använder digitala verktyg i skrivprocessen samt vid kamratrespons och lärarnas åsikter om hur det främjar elevernas skrivutveckling och engagemang. Syftet är även att undersöka svensklärarnas attityder till användningen av digitala verktyg i skrivprocessen. För att nå syftet har följande forskningsfrågor använts: 1.Hur anser svensklärare på högstadiet att användningen av digitala verktyg kan främja kamratrespons och kollaborativt skrivande för att förbättra ele-vernas skrivförmåga? 2.Vilka är svensklärarnas attityder till användningen av digitala verktyg i skrivprocessen? För att besvara forskningsfrågorna har svensklärarnas svar transkriberats och analy-serats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv (Säljö, 2020) samt Mishra & Kohlers (2006) teoretiska modell Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK) som analyserar lärares digitala kompetens för integrering av teknologi i undervisningen. Studiens resultat visar att de digitala verktygen används i varierande utsträckning, och att lärarna överlag ser positivt på deras potential att förbättra samarbetet och engagemanget i skrivprocessen. Det framkommer att digitala verktyg som Google Docs underlättar kamratrespons och kontinuerlig feedback, vilket stärker elevernas skrivförmåga och samarbetsförmåga. Dock påpekar lärarna också utmaningar såsom tidsbrist och tekniska problem som hindrar fullständig integrering av dessa verktyg. Utifrån min analys drar jag tre huvudsakliga slutsatser. För det första visar det sig att de digitala verktygen kan stödja elevernas skrivprocess och lärande. Genom exempelvis Google Docs kan eleverna enkelt dela sina texter med varandra och få omedelbar feedback, vilket har varit mycket effektivt för att utveckla deras skrivande. För det andra framgår det att en positiv attityd till digitala verktyg bland lärarna bidrar till ökat engagemang och bättre skrivutveckling. En lärare noterade att när hon visade eleverna hur de kunde använda digitala verktyg för att förbättra sina texter, blev de mycket mer engagerade och motiverade att skriva. För det tredje är det tydligt att det krävs mer stöd och resurser för att fullt ut kunna utnyttja potentialen hos digitala verktyg i undervisningen. Flera lärare påpekade att tekniska problem och tidsbrist ofta hindrar dem från att integrera digitala verktyg effektivt i undervisningen.

Syftet med studien är att öka förståelse kring studenters uppfattningar om vad de utvecklat och lärt sig under deras utbytestermin på universitetet, för att sedan skapa kunskap och förståelse för hur användbart det de lärt sig varit ute i arbetslivet, samt att analysera vilken sorts lärande som är relevant i relation till utbytesstudier och arbetslivet. Den teoretiska utgångspunkten var livslångt och livsvitt lärande (Jackson, 2011; Jarvis, 2007) där fokus ligger på att lärande kan ske i olika miljöer och olika åldrar. Kopplat till det tas Jarvis (2004; 2007) syn på formellt, icke-formellt och informellt lärande upp. Även Säljös (2000) syn på sociokulturellt lärande nämns där fokus ligger på lärande i sociala samspel. En kvalitativ studie har genomförts som bestod av tio semistrukturerade intervjuer med tidigare svenska utbytes-studenter som nu befinner sig i arbetslivet. Studien har använt sig av Braun och Clarkes (2006) tematiska analys för att presentera ett resultat på de två första frågeställningarna och för att besvara sista frågeställningen om vilken sorts lärande, används den ovannämnda teorin. Studiens resultat visar att de tidigare utbytesstudenterna upplever att de lär sig mycket under en termin utomlands i form av personlig utveckling. Utvecklingen av språk och akademiska kunskaper har varierat i omfattning vilket delvis skiljer sig från tidigare forskning. I arbetslivet upplever deltagarna att de främst haft användning av sitt ökade självförtroende i form av att anta nya utmaningar på jobbet och inte ta någon skit. De upplever även att de haft nytta av lärdomen i att acceptera alla i form av att vara bra i bemötandet och kommunikationen med människor i arbetet. Användningen av språk och akademiska kunskaper i arbetslivet har varierat. Slutligen visar studien att det informella lärandet varit mer relevant än det formella lärandet i relation till det som deltagarna upplever att det lärt sig på utbytesterminen och sedan kunnat nyttja i arbetslivet. / The purpose of this master thesis is to gain knowledge and understanding concerning what exchange students learn during their exchange studies, in which way it has been useful in their work afterwards, and to analyze which kind of learning that has been most relevant in relation to exchange studies and working life. The theoretical framework included theories of lifelong and life wide learning (Jackson, 2011; Jarvis, 2007) which focuses on learning in different environments and ages and Jarvis (2004, 2007) view on formal, non-formal and informal learning. Sociocultural learning according to Säljö (2000) is also presented with focus on social and cultural interaction. The design of the study was qualitative and consisted of ten semi-structed interviews with former exchange students that are now working. Thematic analyze was used to present results for the two first questions and the theory mentioned above was used to analyze the last question regarding which sort of learning. The findings showed that students learn a lot by going abroad in terms of personal development. Related to language and academic learning outcome results variated between the participants. The former exchange students described confidence, meeting and communicating with colleagues as useful learning outcomes from studying abroad that they can now use in working life. The usage of language and academic knowledge in work were mixed. The results also showed that informal learning has been more relevant than formal learning in relation to what exchange students have learnt and found useful in their working life.

En snabb förändringstakt på arbetsmarknaden sätter högre krav på medarbetarnas kunskap och lärande. Trots detta koncentrerar sig flertalet organisationer idag på de lukrativa vinsterna, vilket skapar sämre förutsättningar för arbetsplatsens grupplärande. Syftet var att utöka kunskapen om medarbetarnas upplevelser av betydelsen arbetsgruppen för lärandeprocesser i relation till organisationsförändring och ett hållbart perspektiv. Studien har en hermeneutisk ansats för att för att kunna tolka och få en djupare förståelse för medarbetarnas upplevelser. Åtta respondenter hittades med hjälp av ett bekvämlighetsurval från respektive åtta olika organisationer. Både strukturerade och semistrukturerade intervjumetoder användes för att besvara frågeställning och syfte. De transkriberade materialet har kodats, analyserats och tolkats med stöd av Illeris (2006) lärandedimensioner i ett successivt samspel där delar och helhet ökat på förståelse för fenomenet. Studien visade på att det upplevs finnas en ambivalent syn bland respondenterna i att lära under förändring i organisationer idag. Detta styrs av individuella erfarenheter, hur medarbetarna upplever relationen och kommunikationen till sina kollegor samt i vilken grad stöd till lärande arbetsplatsen erbjuder. / A quick change in the labor market results in a higher demand on the employee’s knowledge and learning abilities. Despite this fact many organizations today focus on lucrative profits, which in turn create worse group learning conditions in the work places. The purpose of the this study was to expand on the knowledge of the employee´s experiences in regards to the importance of working groups for learning processes in relation to organizational change and sustainable perspective. The eight respondents were chosen through a convenience sampling, who then where interviewed with structural and semi structural interview methods. The transcribed interview material has been processed through categorizing, analyzing and interpretation in a successively manner including both parts and whole. The study shows that amongst the respondents there seem to be ambivalence towards learning within an organization that is changing today. This is driven by; individual experiences, by how the employee´s relationship and communication is towards each other but also by the level of support the working place provides towards learning.

Dagens arbetsmarknad präglas av flexibilitet och ständiga förändringar som ställer höga krav på organisationers förmåga till omställning och utveckling. Syftet med studien är att undersöka hur chefers ledarskap kan främja organisatoriskt lärande mot visionen lärande organisation inom en statlig myndighet. Studien genomfördes i en organisation där det finns ett krav på ständigt lärande för att klara av sitt uppdrag. Genom en kvalitativ metod med djupintervjuer och fenomenologisk analysmetod klargjordes åtta respondenters upplevelser av ledarskapets främjande av medarbetarens lärande och utveckling. Resultatet visade att chefers ledarskap kan främja medarbetarens lärande och utveckling genom att ge individuellt stöd, vara lyhörd samt främja dialogen både på grupp- och organisationsnivå. Slutsats: De tre essenserna: ge individuellt stöd, vara lyhörd samt främja dialogen går att ställa mot huruvida de kan tillämpas på individuell- eller organisationsnivå. Individuellt stöd och lyhördhet berör främst ledarens agerande på individnivå. Dialogen däremot behöver främjas av ledarskapet både på individuell- och organisationsnivå för att bidra till en högre nivå av lärande i organisationen. / The labor market of today is characterized by flexibility and constant changes that place high demands on organizations' ability to change and develop. The purpose of the study is to investigate how the leadership by managers can promote organizational learning towards the vision learning organization within a state authority. The study was conducted in an organization where there is a requirement for continuous learning to fulfill its mission. Through a qualitative approach with deep interviews and phenomenological analysis method, eight respondents' experiences of leadership's promotion of employee learning and development were clarified. The results showed that the leadership by managers' can promote employee learning and development by  providing individual support, being responsive and promoting dialogue at both group and organizational levels. Conclusion: The three essences:  providing individual support, being responsive and promoting dialogue can be asked whether they can be applied at individual or organizational level. Individual support and responsiveness primarily concern the conduct of the leader at the individual level. Conversely, the dialogue needs to be promoted by leadership at both individual and organizational levels to achieve a higher level of learning in the organization.

<p>Entrepreneurship has been entered on a supranational political agenda, in the EU and the OECD, and been emphatically described as a fundamental skill and a concern for schools and education. The agenda is reflected to a varying extent at the national and regional political levels. My aim is to describe, analyze and gain knowledge of what entrepreneurship in the Swedish upper secondary schools imply in practice, against the background of a local context. In particular, the conditions for learning.</p><p>My approach is ethnographically inspired and this multiple case study is limited to two upper secondary school programmes. Data has been collected through observations, video recordings, informal conversations with pupils and teachers and formal conversations with headmasters. The material is analyzed in terms of three socioculturally inspiring foci.</p><p>By means of a cultural-institutional focus, the stability and changeability of the programmes were elucidated. The previous institutional frameworks have been partially questioned by the teachers in the field, which has resulted in the following: In one of the upper secondary schools a new locally adapted programme has been composed, and courses and subjects have been integrated in a new way in the other school’s existing programme. The changes in the upper secondary programmes are to a great extent an example of a meeting between top-down and bottom-up initiatives. The changes of the institutional frameworks are connected to a discursive shift of the responsibility for pupils’ learning and education from teachers to pupils and also to teacher’s ambition to adapt interest- and experience-related teaching.</p><p>In a situated focus, both programmes were identified as communities of practice with a joint enterprise, mutual engagement and a shared repertoire. These three dimensions were useful for examining specific aspects of the teaching. There has above all been an altered balance between reification and participation in the teaching as well as boundary crossing both outside the community of practice and within the community.</p><p>Different conditions for learning were identified through an interpersonal focus. Both collaborative learning and cooperative learning were useful, but not sufficient concepts for describing the various forms of team learning. The conditions of cooperation and the pupils’ communication patterns revealed yet another form of team learning, which I call comparative learning. If the risk of everyday concepts getting the upper hand and trivialization can be avoided in team learning, there is in all these learning processes a potential for the pupils being able to develop strategies for handling complex tasks, taking initiatives and responsibility, cooperating and learning from one another in various different ways. In this way entrepreneurship has had an impact on the practice of the classrooms.</p> / <p>Entreprenörskap har förts upp på en överstatlig politisk agenda, inom EU och OECD, där den skrivits fram som en grundläggande färdighet och en angelägenhet för skola och utbildning. Agendan återspeglas i varierande grad på nationell och regional politisk nivå. Mitt syfte har varit att studera och försöka förstå vad entreprenörskap i den svenska gymnasieskolan kan innebära i praktiken. Utifrån syftet och ett sociokulturellt perspektiv formulerades frågeställningarna enligt följande: Hur framförhandlas, organiseras och realiseras undervisningen inom två studerade gymnasieprogram? Vilka sociala gemenskaper bidrar elever och lärare till och deltar i? Vilka former av lärande visar sig? Den etnografiskt inspirerade studien genomfördes i två gymnasieprogram som genom utvecklingsprojekt deltagit i det länsövergripande och EU-medfinansierade projektet PRIO 1, Prioritet företagsamhet i Västerbotten (2000 – 2005). Empiriska data insamlades genom observationer, videoregistreringar, informella samtal med elever och lärare och formella samtal med skolledare. Dessutom insamlades skriftliga dokument. Materialet har analyserats utifrån tre fokus. Genom ett kulturellt-insitutionellt fokus har programmens stabilitet och föränderlighet synliggjorts. I det ena fallet har ett nytt lokalutformat program satts samman, i det andra fallet har kurser och ämnen integrerats inom det befintliga programmet. Förändringarna ses som ett möte mellan top-down-initiativ och bottom-upp- initiativ. Resultatet visar även en diskursiv förskjutning av ansvar från lärare till elev och lärares strävan att tillrättalägg intresse- och erfarenhetsrelaterad undervisning. Ur ett situerat fokus har båda programmen identifierats som praxisgemenskaper med en gemensam uppgift, ett ömsesidigt engagemang och en gemensam repertoar. Utmärkande drag i undervisningen, men koppling till entreprenörskapstanken, har handlat om förändrade avvägningar mellan reifikation och deltagande i undervisningen samt om gränsöverskridande, dels utanför praxisgemenskapen och dels inom gemenskapen. Genom ett interpersonellt fokus har olika villkor för lärande identifierats. Såväl kollaborativt och kooperativt lärande har varit användbara begrepp för att beskriva formerna för samarbetslärande, men inte tillräckliga. Samarbetets villkor och elevers kommunikationsmönster har avslöjat ytterligare en form av samarbetslärande, vilken jag benämnt komparativt lärande. Denna avhandling har således visat på både gemensamma och särskiljande drag när entreprenörskapsinitiativ omsatts i skolans praktik, på två gymnasieprogram.</p>

Entrepreneurship has been entered on a supranational political agenda, in the EU and the OECD, and been emphatically described as a fundamental skill and a concern for schools and education. The agenda is reflected to a varying extent at the national and regional political levels. My aim is to describe, analyze and gain knowledge of what entrepreneurship in the Swedish upper secondary schools imply in practice, against the background of a local context. In particular, the conditions for learning. My approach is ethnographically inspired and this multiple case study is limited to two upper secondary school programmes. Data has been collected through observations, video recordings, informal conversations with pupils and teachers and formal conversations with headmasters. The material is analyzed in terms of three socioculturally inspiring foci. By means of a cultural-institutional focus, the stability and changeability of the programmes were elucidated. The previous institutional frameworks have been partially questioned by the teachers in the field, which has resulted in the following: In one of the upper secondary schools a new locally adapted programme has been composed, and courses and subjects have been integrated in a new way in the other school’s existing programme. The changes in the upper secondary programmes are to a great extent an example of a meeting between top-down and bottom-up initiatives. The changes of the institutional frameworks are connected to a discursive shift of the responsibility for pupils’ learning and education from teachers to pupils and also to teacher’s ambition to adapt interest- and experience-related teaching. In a situated focus, both programmes were identified as communities of practice with a joint enterprise, mutual engagement and a shared repertoire. These three dimensions were useful for examining specific aspects of the teaching. There has above all been an altered balance between reification and participation in the teaching as well as boundary crossing both outside the community of practice and within the community. Different conditions for learning were identified through an interpersonal focus. Both collaborative learning and cooperative learning were useful, but not sufficient concepts for describing the various forms of team learning. The conditions of cooperation and the pupils’ communication patterns revealed yet another form of team learning, which I call comparative learning. If the risk of everyday concepts getting the upper hand and trivialization can be avoided in team learning, there is in all these learning processes a potential for the pupils being able to develop strategies for handling complex tasks, taking initiatives and responsibility, cooperating and learning from one another in various different ways. In this way entrepreneurship has had an impact on the practice of the classrooms. / Entreprenörskap har förts upp på en överstatlig politisk agenda, inom EU och OECD, där den skrivits fram som en grundläggande färdighet och en angelägenhet för skola och utbildning. Agendan återspeglas i varierande grad på nationell och regional politisk nivå. Mitt syfte har varit att studera och försöka förstå vad entreprenörskap i den svenska gymnasieskolan kan innebära i praktiken. Utifrån syftet och ett sociokulturellt perspektiv formulerades frågeställningarna enligt följande: Hur framförhandlas, organiseras och realiseras undervisningen inom två studerade gymnasieprogram? Vilka sociala gemenskaper bidrar elever och lärare till och deltar i? Vilka former av lärande visar sig? Den etnografiskt inspirerade studien genomfördes i två gymnasieprogram som genom utvecklingsprojekt deltagit i det länsövergripande och EU-medfinansierade projektet PRIO 1, Prioritet företagsamhet i Västerbotten (2000 – 2005). Empiriska data insamlades genom observationer, videoregistreringar, informella samtal med elever och lärare och formella samtal med skolledare. Dessutom insamlades skriftliga dokument. Materialet har analyserats utifrån tre fokus. Genom ett kulturellt-insitutionellt fokus har programmens stabilitet och föränderlighet synliggjorts. I det ena fallet har ett nytt lokalutformat program satts samman, i det andra fallet har kurser och ämnen integrerats inom det befintliga programmet. Förändringarna ses som ett möte mellan top-down-initiativ och bottom-upp- initiativ. Resultatet visar även en diskursiv förskjutning av ansvar från lärare till elev och lärares strävan att tillrättalägg intresse- och erfarenhetsrelaterad undervisning. Ur ett situerat fokus har båda programmen identifierats som praxisgemenskaper med en gemensam uppgift, ett ömsesidigt engagemang och en gemensam repertoar. Utmärkande drag i undervisningen, men koppling till entreprenörskapstanken, har handlat om förändrade avvägningar mellan reifikation och deltagande i undervisningen samt om gränsöverskridande, dels utanför praxisgemenskapen och dels inom gemenskapen. Genom ett interpersonellt fokus har olika villkor för lärande identifierats. Såväl kollaborativt och kooperativt lärande har varit användbara begrepp för att beskriva formerna för samarbetslärande, men inte tillräckliga. Samarbetets villkor och elevers kommunikationsmönster har avslöjat ytterligare en form av samarbetslärande, vilken jag benämnt komparativt lärande. Denna avhandling har således visat på både gemensamma och särskiljande drag när entreprenörskapsinitiativ omsatts i skolans praktik, på två gymnasieprogram.

Syftet med föreliggande studie är att med avstamp i tanken om det livslånga lärandet, via teorier om situerat lärande, vilka utvecklats av Jean Lave och Etienne Wenger och i kombination med teorier om informellt lärande och lärande gemenskaper, undersöka hur aktivt deltagande i en facebookgrupp för förskoleanställda kan förstås som bidragande till dessas kompetensutveckling. Mina två frågeställningar fokuserar på vilka kategorier av pedagogisk kompetens som väcker störst engagemang samt vilka språkhandlingar deltagarna nyttjar för att skapa förutsättningar för lärande i diskussionerna. Genom att besvara dessa frågor kan jag visa att en majoritet av diskussionerna går att placera i någon av Lee S. Shulmans kategorier för pedagogisk kompetens (PCK) och därmed kan beskrivas som praxisrelaterade. Jag kan också beskriva de språkhandlingar som tydligast skildrar en lärande ambition hos deltagarna som varande rådgivning respektive tips. Med hjälp av dessa språkhandlingar kan deltagarna tränga in i de pedagogiska frågeställningarna och skapa förutsättningar för ny eller utvidgad kunskap under diskussionens gång. Studiens resultat visar att facebookgruppen dessa diskussioner äger rum i kan beskrivas som en lärande gemenskap. Här ägnar sig deltagarna åt ett frivilligt, demokratiserat, informellt lärande i syfte att utveckla den egna pedagogiska kompetensen eller verksamheten. Av resultatet har jag kunnat göra ytterligare observationer: Med utgångspunkt i hur diskussionerna i den dominerande kategorin (KEC) präglades av att vara mer praktik- än praxisnära resonerar jag i diskussionsdelen angående hur detta kan vara ett tecken på att de anställdas förutsättningar att utöva sitt uppdrag även påverkar deras förutsättningar för fortsatt lärande och utveckling – så kallad ”beprövad erfarenhet” – kring detta uppdrag. Jag ser också hur informellt lärande har både styrkor och svagheter som tjänar på att utforskas ytterligare. Kanske, reflekterar jag, ligger det informella lärandets egentliga värde i dess förmåga att komplettera och – om det tillåts – transcendera det formella? Sammanfattningsvis kan studien på en övergripande nivå förstås som en slags hyllning till det informella lärandet. Frågan är inte hur, utan i hur hög grad och på vilket sätt deltagandet i dessa lärande gemenskaper utvecklar deltagarnas kompetens och i förlängningen även praxis.

Abstrakt Wikner, E. (2015). Förutsättningar för vuxnas lärande: En observationsstudie influerad av ramfaktorteorin. Högskolan i Gävle.   Detta arbete är en observationsstudie med syfte att undersöka vilka förutsättningar för lärande är vid tre specifika lärandesituationer i samhället samt att undersöka hur förutsättningarna varierar beroende på vad det är man ska lära sig. Observationerna som gjordes var semi-strukturerade och genomfördes utifrån en observationsguide vid tre icke-formella lärandesituationer. Resultatet visade att de förutsättningar för lärande som fanns vid observationstillfällena var tidsbegränsningar, lokalens begränsningar, styrgruppsfenomen, förförståelse och ledarnas agerande. De skillnader när det gäller förutsättningar för lärande som fanns mellan lärandesituationerna visade sig inte bero på vad man skulle lära sig. Istället varierade förutsättningarna på grund av mer praktiska saker som vilket utbud på lokaler som fanns, hur lokalen såg ut och hur mycket tid som fanns. Studien använder sig genomgående av Urban Dahllöfs ramfaktorteori och denna teori används även när resultatet presenteras och analyseras.   Nyckelord: förutsättningar för lärande, icke-formellt lärande, vuxnas lärande, ramfaktorteori, observationsstudie.   Keywords: conditions for learning, non-formal learning, adult learning, framefactortheory, observational study.

Syftet med studien var att undersöka hur förutsättningarna för informellt lärande mellan kollegor påverkats i en tid där distansarbete blivit allt mer etablerat bland organisationer och arbetstagare. Att lyckas med digitalt lärande i arbetslivet anses viktigt då detta leder till en konkurrenskraftig organisation som utvecklas. Vi har undersökt hur möjligheterna till informellt lärande påverkas och vilka fallgropar det kan resultera i, samt hur lärandet kan stärkas och ta nya former. Studien är av kvalitativ form och semistrukturerade intervjuer var vår metod för datainsamling. Tio intervjuer genomfördes där samtliga informanter arbetar i en offentlig förvaltning i en av Sveriges regioner. Vi har med ett induktivt synsätt och med inspiration av den fenomenologiska ansatsen kommit fram till vårt resultat genom informanternas egna upplevelser av arbetsplatslärande. Resultatet som framkom var att lärandet tvingats ta nya former i takt med att distansarbetet ökat, vilket gjort att möjligheterna till lärande förskjutits mer från arbetsgruppen till den enskilda medarbetaren. En brist på social närvaro har upptäckts när man sitter och arbetar på distans, samtidigt som känslan också är att man aldrig varit närmre kollegorna runt om i regionen, nu när alla sitter på samma digitala avstånd. En annan upptäckt är hur mentalt närvarande och delaktig man är under digitala möten då en upplevelse av skärmtrötthet uppdagats. Ett annat fynd vi hittat är hur arbetsplatsen i dagsläget implementerat strategier som både varit mer och mindre lyckade för att lärande ska kunna ske även på distans, samt hur kunskapssökande kan tas i uttryck. / The aim for this study was to investigate how the presumptions for informal workplace learning and knowledge transfer between colleagues were affected by the increase of teleworking, which has become more and more established among organizations and employees. The success of digital learning is essential if you wish to sustain or become a competitive and developing organization. We have examined how the possibilities for informal learning has been influenced by teleworking, and what sorts of shortcomings this might lead to. We also wanted to research how the knowledge transfer may be invigorated and transformed due to the possibilities with teleworking. With a qualitative method and 10 semi-structured interviews with employees in a government-controlled business in a Swedish region, we collected our data, which led to our result. Our approach to answer the study’s purpose has been with an inductive eye and a phenomenological point of view, trying to understand and make conclusions based on our informants’ experiences of learning during teleworking. Our presented result shows that the process of knowledge transfer has, as a consequence of teleworking, shifted from the working party to the individual worker who now must rely on its own abilities. A lack of social presence has been discovered, but at the same time, the feeling of being closer than ever with all your colleagues in the region has appeared, since the digital distance is now equal to everyone. Another discovery mentions the mental presence during digital meetings, and how involved you are in them during the working day, with an experienced increase of screen fatigue. Furthermore, our research also examined how currently implemented strategies were more or less successful to maintain a knowledge transfer among colleagues, together with how knowledge seeking is expressed in the organization.